Dan före dan före dopparedan

Jag sitter här på jobbet, sönderstressad och med en klump i magen. Det är kolsvart ute och det är inte så mycket ljusare här inne. Det är ironiskt det här med julfirandet, vad gör man om man inte har några julkänslor alls då? Ska man visa hur man mår eller är det förbjudet enligt de oskrivna lagarna om hur man ska uppföra sig? Jag antar det bara är dags att dra på sig den påklistrade julklädjen... eller så kanske det kommer ändå, jag vet inte. Just nu är jag bara trött, stressad och jävligt lättirriterad, jag känner mig som en vandrande dynamitgubbe.

Om 40 minuter får jag gå hem och jag kommer inte skriva nåt mer det här året om jag inte kommer över en dator med uppkoppling och en kvarts fri tid.

Antingen kommer jag tycka att den här oron var överdriven när jag läser det här nästa år, eller så kommer det bli precis som jag befarar. Vi får se, jag orkar inte ens bry mig om all press och måsten längre. Det får vara, jag kommer bara åka med och svara på tilltal, göra det folk ber om. Sen får tiden utvisa om det var rätt eller fel.

Until then... GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Dagens ångest

Idag är det årets mörkaste dag. Smaka på meningen, årets, mörkaste, dag. Det är som om den vanliga ångesten inte skulle räcka till man måste drämma till med den julklappen rakt i ansiktet.

Det är inget bra nu, faktiskt ganska illa om jag ska vara ärlig. En hel radda faktorer spelar in och det finns ingen direkt röd tråd bara en röd sörja. Jag har haft som ambition när jag bloggat att försöka hålla såna saker borta och bara släppa fram valda medvetna och kontrollerade delar av mig själv. Varför jag antyder det lite då och då är att det måste ut på något sätt. Det måste synliggöras, det blir för mycket tankar annars, för många ostrukturerade och förvirrande tankar.

Jag har dock precis som alla andra ett behov av att släppa ut tankar och funderingar på pränt. Har märkt att det fungerar väldigt bra. Men jag behöver mer utrymme än det jag gett mig här.

Julkänsla, julen är ett skämt. Julen är till för handlarna att sko sig på befolkningen via kollektiv psykos som verkar i sammklang med alla medierna. Alla är medvetna om det men lik förbannat går man på det om och om igen och förbannar det på vägen.

Igår var det bio igen, "Little miss Sunshine", tack för tipset Emma, en film som skall avhandlas separat och lite senare. Det lär bli årets sista biobesök och jag ska försöka göra en summering av mitt bioår nångång innan nyår.

Dagens konst

Dagens ingentinginlägg

Det känns som om det är nära jul nu på flera sätt. Ett verkar vara att det bloggas mindre. Det blir färre och färre uppdateringar på dom jag brukar frekventera:) Själv är jag för trött och slut för att hitta på nåt skoj eller irriterande för den delen heller.

Det är stora intriger på jobbet och det är kul som satan. Alltid härligt med lite kaos när man inte själv är inblandad. Det rör om lite i den annars så trista grytan.

Nu ser jag föresten att den förbannade vintern är här igen. Snöhelvetet har dykt upp. Så var det med dom förhoppningarna om en grön jul i år. ...

Dagens höjdare

Det här är bara för bra för att jag inte ska låta bli att lägga in en länk. Läs och njut av den här julbordserfarenheten från mannen bakom bloggen Bullshit Bulletin. Det är lysande, fullkomligt lysande.

Fredags ramblings.

Jag har lite smått och gott jag retat upp mig på sen senaste posten men jag vet inte om jag ska bena upp det i separata aggroinlägg eller om jag ska ta och avsluta helgen med en big ass spark i arslet? Jag går nog på den sistnämnda, annars kommer jag nog glömma bort det.

Ämne 1: Idioter vid bussarna.

Var och varannan morgon när jag står och väntar på bussen och ser kön växa så kommer det en jävla lufs och helt sonika glider förbi hela kön. Varenda gång låtsas han inte om den och går fram till tidtabellen för att titta när bussen går. Den här rutinen har han kört med i ett och ett halvt år snart. Man tycker ju att han borde kunna tabellen vid det här laget. Han kommer ju trots allt 1 minut innan. Antingen har han världens bästa timesense eller... Nä, fanskapet är ett jävla as som borde respektera oss andra som stått där betydligt längre. Seriöst alltså, hur fan tänker man när man gör så här, han vet ju helt klart att han gör fel som tränger sig. Snart kommer jag fråga fanskapet om han lärt sig tabellen och kan ställa sig i kön som alla andra. Fram tills dess får han va glad över att fått sina femton minuter här på bloggen.

Ämne 2: Idioter på bussarna.

När man sitter på bussen så hoppas man självklart att man ska få sitta solo. Vill inte ha nån annan jävel som sitter och stryker sig mot mig, och är det än vän representant av det täcka könet är det en sak men annars, nej tack. Dom flesta normalt funtade människorna utnyttjar den lediga ytterplatsens utrymme som finns tillgängligt. Alla bussäten är självklart underdimensionerade och det spelar ingen roll hur stor eller liten man är, man tar alltid upp plats på sätet utanför. För mig är det inget jag kan välja då jag är dryga 1,90. Jag tar kort sagt plats, det är inte så att jag sitter och njuter av att fläka ut min lekamen. Jag vantrivs varenda minut och sitter som en sill i ett skruvstäd. Ändå finns det idioter som på fullaste allvar tror att jag sitter och vräker mig för skojs skull. Det tragiska är när det kommer milimeterrättvisefascister som promt skall ha hela yttersätet, "dom har ju faktiskt rätt till det, dom har ju trots allt betalat månadskort dom med". Det dom inte förstår är att jag inte kan ta vägen nånstans, jag väcklar ihop mig så gott det går, men ändå så märker man hur dom sitter och trycker för allt vad tygen håller mot mig under hela resan. Varför vet jag inte, dom har garanterat ingen inlevelseförmåga eller fantasi. Vad får såna här kräk att resonera som dom gör. Jag avskyr dom. Nån mer än jag som stör sig på dom här lirarna?

Ämne 3: Småbarnsföräldrar på fik.

Det är inte ofta jag kommer att blogga om barn och såna saker, men nu kan jag inte låta bli. Jag har inte reagerat på det förän jag själv fått barn men nu ser jag det lite överallt. Dom här kaffedrickande-trehjulsbarnvangs-puckona som i brist på empati och lathet parkerar sina barnvagnar med barnen i när dom går in på sina fik för sin drog i literglas bestående av 8 dl mjölk. Alltså dom dumpar sin bäbis i vagnen när dom själva ska in och fika. Vafan liksom, hur i helvetes jävla omdömmeslös får man bli. Är man så jävla lat att man inte kan ta av barnet allt skit dom pälsat på dom och ta med sig barnet in när man måste fika så ska man fan inte ha barn. Det är så jävla ansvarslöst och nonchalant att jag blir mållös. Problemet är inte att det bara är en här och där, nej det verkar vara utbrett över hela Vasastan. Jag ser dom överallt. I synnerhet en farsa som sitter där med sitt rymdskepp till vagn, prydligt parkerad utanför fiket där han själv sitter och läser en bok med en kopp i handen. Seriöst, ska såna här snubbar ha barn. Han är inte pappaledig för att dumpa ungen ute, oskyddad och obevakad när han ska sitta och läppja i lugn och ro och läsa böcker!

Dom tycker nog det är för jobbigt att ta av sina barn kläder och det går säker inte att ta in barnvagnarna på fiket. Men tänk om för fan, kommer du inte in där får du väl gå nån annanstans, är det jobbigt med ungar, så skulle du tänkt på det innan. Dom här människorna måste fått missat nån centralt när dom skaffade barn, barn är ingen acessoar, barn är en heltidssysselsättning, ett ansvar för livet, det bästa man har, fattar man inte det kan man lika gärna ringa soc så kan dom hämta barnet och vagnen och på så vis rädda dom från deras totalstörda föräldrar....



Tror det räcker för den här dan. Nu ska jag packa ihop och åka hem och hitta en ram till min svinstora, svinsnygga förstoring av bilden på Don Vincenzo jag la upp här för ett gäng månader sen. Den blev kanonbra och kan lätt rekomendera Crimson på söder om man vill framkalla bilder.

Fredrik Lindström - Geni!

Fredrik Lindström är ett geni. Han har fan överträffat sig själv med sitt senaste program, "Världens bästa land". Det första avsnittet gick igår och jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Värsta Språket men det här är ännu vassare. Inte nog med att det är grymt snyggt gjort det är även enormt sköna iaktagelser om hur vi svenskar är och vad det är som gör oss svenskar. Jag skulle kunna skriva ett tag till men jag tycker det räcker så här. Se programmet istället och njut av riktigt bra underhållning, intelligent underhållning. Det är så förbannat skönt att se nåt med hjärna och innehåll istället för alla dom här satans dokusoporna, förlåt dokusåporna...

Gör gärna testet och se hur lagom medelsvensson du är, själv blev jag 85%

Just det ja, programmet går på Kanal 2, onsdagar kl 20 om nån missat det... typ Nini.

Lussekatter

Jag förstår faktiskt inte poängen med dom. Saffran är skitgott och det är inte speciellt ofta man äter bröd eller bakelser med saffran i, där finns en poäng. Men sen går det bara utför. Fan bullarna smakar inget alls, finns ingen sötma eller nåt som smakar nåt, bara en fluffig mjuk degklump som smakar saffran. Det vore som att äta frallor utan pålägg eller nånting, bara som dom är, hur kul är det?

Ok russin säger ni då, men vafan, russin är slaggprodukterna vid vinproduktion (nu kommer säkert nåt smartass med nåt genomtänkt, men för mig är det så i alla fall), inget man gärna stoppar i munnen direkt. Jag har alltid förstått uttrycket "att plocka russinen ur kakan" men jag har självklart tyckt att det är för att kasta skiten, inte nåt annat.

Nej lussekatter är sjukt överskattade och trista, men man kan piffa upp dom, dra i lite mandelmassa i dom och pensla med ägg och tryck på lite pärlsocker och du får nåt betydligt bättre balanserat och framförallt godare, nåt att se fram emot liksom.

Nattmaror

Jag har börjat få ett problem, jag har fan svårt att somna på nätterna. Nu pratar vi om en människa som somnar garanterat inom en minut efter att huvet landar på kudden. Nu kan det ta timmar från dess jag landar i sängen tills jag somnar ordentligt. Jag vaknar om och vartannat, korta intervaller, en kvart hit, en halvtimma dit. Som om inte det var nog har jag börjat drömma intensivt och stökigt som fan. Det är samma typ av drömmar som när man spelar för mycket datorspel, det är mycket bilder, inget sammanhängande, rörigt och jävligt jobbigt. Sen är det obehagliga grejer också. Jag vaknade inatt efter en mara men somnade om bara för att vakna efter nästa. Kopmmer enbart ihåg en, jag kämpade för att ta mig upp för en gigantisk spiraltrappa med hål och avsatser så man fick hoppa och klättra. Självklart lyckas jag missa ett hopp på slutet när jag nästan var uppe bara för att falla handlöst rakt neråt. I drömmen kommer jag ihåg att jag lyckas få tag i en nalle och hänger i en tråd från nallen innan den brister och jag rasar ner i mörkret. Jag landar lyckligtvis på mjuka kuddar sen vaknar jag. Har svårt att somna om sen. Så här har det varit nu i ett par dar. Någon som har nån åsikt om vad det här kan betyda? Jag börjar tycka det är rätt jobbigt att ha mardrömmar av olika slag varje natt och inte kunna sova ordentligt.

Kundjävlar

Va i helvete, ja blir så förbannad trött på vissa personer, vi kan kalla dom kunder i brist på starkare mer korrekt ord, idioter ligger iof nära till hands, men det känns som en förolämpning till mot idioterna. Varför kan inte vissa bara säga vad dom vill, få svar av mig och sen lägga på? Varför måste vissa bara prata, prata, prata och prata. Dom slutar aldrig. Jag får en god lust att be dom hålla käften och bara lägga på. Att det ska va så svårt att inse att jag inte är intresserad av vädret i Skåne, vad dom ska låna pengarna till eller hur deras barn mår. Säg det ni vill, gör det fort, minimalt med information och Bastarden blir lycklig, och en lycklig bastard är en glad och trevlig Bastard, ok!

Casino Royal recension

Ok det är en dryg vecka försent men ändå. Nu har jag äntligen tid och möjlighet att slänga ner mina tankar och åsikter om den senaste Bondrullen, Casino Royal.

Dom tidigare Bondfilmerna har dom flesta en relation till, det finns hysteriska fanatiker och det finns dom som avskyr dom och allt därimellan. Personligen tycker jag att dom känns hopplöst daterade på många plan, låt mig förklara. Jag tycker framförallt det är för mycket av allt. Hela tiden ska man bräcka den föregående filmen med större explosioner, ballar stunts och avancerade prylar. Filmerna med Roger Moore är det som är min referens när det gäller Bond. Connery får vara hur mycket original Bond han vill, dom filmerna är helt enkelt för dåliga, det märks att dom är 40 år. Nej Moores filmer ska det va, dom var suveräna när man var tio år, med alla häftiga stunts och balla skurkar. Det är dock lite där problemet ligger, det här är filmer som funkar bäst när man är kanske tio år. Inte ens dom senaste med Brosnan har känts bra, dom har varit hopplöst trötta. Dessutom har man försökt modernisera hela konceptet utan att det funkat. Man har i filmerna börjat kritisera Bond för att vara en dinosaurie, en mansgris osv. Det är saker som bara gör det ännu sämre, fan, antingen står man för att han är som han är annars kan man skita i att göra filmerna. Det gör bara att man slarvar bort hela prylen. Sen har det blivit för ointressant att se när diverse omänskliga skurkar ska försöka ta över världen på ett så spektakulärt sett som möjligt. Allt detta samtidigt som Bond lallar runt i oklanderlig kostym med en Vodka Martini, shaken not stirred, i ena handen och en bimbo i den andra skjutandes på skurkar, där allt avslutas i ett kreshendo med att skurkens näste sprängs i småbitar. Samma sak om och om igen.

Faktum är att hela konceptet blivit inte så lite parodiskt. Efter Austin Powersrullarna är det svårt att köpa Bond. De filmerna var allt som Bond egentligen har blivit, en parodi på sig själv. När det belystes så lysande i de filmerna ser man alla Bondfilmerna med nya ögon och hela prylen faller platt till marken. Vi pratar ändå om en snubbe som leker med balla leksaker iklädd dom finaste av kostymer. Han lägrar brudar som en pundare skjuter knark, han krökar hårt och hänger på dom ballaste platserna i världen, alltid med en klämkäck one-liner tillhanda. Ja och just det, han knäpper skurkar också. Kom igen, det går inte ta på allvar. Det går knappt längre att vara avundsjuk, det är liksom inte trovärdigt någonstans. Eller vafan, klart man vill vara Bond, nu ljuger ja. Men ni förstår vad jag menar.

Så… Efter mycket om och men, det är alltså 2006 och dags för en ny Bondfilm och det med en ny snubbe i förarsätet, Daniel Craig. Jag måste säga att jag blev rätt förvånad över valet. Har sett filmer med honom förut och han kändes inte riktigt Bondmässig. Men fan om jag inte blev positivt överaskad. Han var inte bara Bondmässig, han var klasser bättre. Han var allt som Brosnan, Moore och dom andra inte var, han var trovärdig. Det är nästan så man skulle kunna kalla det en touch av realism. Bond har blivit uppdaterad. Tonen sätts direkt med den första traditionella scenen. Här är det svartvitt med snabba klipp där man får se hur Bond brutalnitar en underhuggare, han har ihjäl honom såklart, men det är långt ifrån med den vanliga finessen, nej fan, här brutalspöas det så det står härliga till. Det är samma känsla när man ser Bourne filmerna, det är snabbt och effektivt och man märker att det här är en snubbe som vet vad han pysslar med.

Den här filmen spolar tillbaka klockan, eller nja, den utspelar sig trots allt i år, men den spolar tillbaka hela Bondvärlden till tiden då James just blev 007. Det är befriande att se hur mycket mer rakt på sak han är här än i dom andra filmerna. Borta är alla fåniga saker, borta är Q. Det är mer avskalat och.. .ja tuffare. Det som är kvar, är bra naken action som är mer fysisk än teknisk. Det är mer stunts och hår på bröstet än gadgets och metrosexuellt om man säger så.

Skurken då, ja jo han är kvar, visst har han vissa klassika attribut, Mads Mikkelsens skurk gråter blod och har ett fin ärr över ögat, bara en sån sak. Men i Casino Royal är det inte världsherravälde som eftersträvas, här är det mer världsliga saker som pengar som är målet. Vår skurk har sumpat sina kunders cash och tänker vinna tillbaka dom i poker och det är där vår hjälte kliver in. Det är skönt att även se vår superskurk mer mänsklig, han drivs mer av stress och frustration än dom vanliga Bond-skurks motiven.

Då återstår endast den klassiska Bondbruden, är hon kvar? Nja, visst finns det en kvinna, men hon är inte ens i närheten av klyschorna, visst hon har ett bra namn, Vesper Lynd, men det här är en mer komplex karaktär, en riktig människa helt enkelt. Till att börja med är hon inte sådär förutsägbart bimbosnygg utan Eva Green som spelar henne besitter en mer djupgående skönhet, något mer stilfullt och klassiskt. Vesper är inget våp som Bond kan bolla runt med utan hon står på egna ben och biter ifrån när det är läge, självklart trillar dom dit på varandra. Det ges dessutom utrymme för känslor på ett annat plan än vi är vana vid i en Bondfilm. Det här är den biten som främst ger konceptet en nytändning och en skjuts framåt till våra dagar. Dialogen mellan Vesper och James är i vissa lägen mycket bra och man sitter med ett leende på läpparna.

Va tycker jag om filmen då? Jo jag tycker den är lysande, jag måste säga att man lyckats så det står härliga till med att modernisera Bond, det är som sagt mer avskalat och trovärdigt. Craig är i mina ögon den klart bästa Bond, borta är dom fjantiga fjollerierna, det här är mer muskler och rakt på sak, visst finns det finesser och vissa skämt kvar, men det är inte längre i fokust som förut. Det finns såklart visst kritik att framföra, det främsta är att det hoppar lite här och där i historien och det saknas ett bra slut. Det lämnas lite för mycket trådar i luften för att man ska bli nöjd. Enligt rykten ska nästa film ta vid där den här slutar men det känns ändå fel på nåt sätt. Sen är filmen aningen för lång för sitt eget bästa. Man skulle kunna stramat upp det hela och kortat den, då hade den blivit mästerlig.

Så vad blir det då. Det blir faktiskt 4 skakade, inte rörda Gösar.

Christer oh Christer, dags att packa och åka hem nu.

Alltså, är det inte för jävla kul att Fuglesang blev stoppad fem jävla minuter innan starten. Dom säger att molnen var för låga!? Fan jag är övertygad om att NASA bara jävlas med den tokige svensken. Dom har aldrig haft för avsikt att låta honom komma iväg. Fan det här är så jävla kul att helgen är räddad. Det här är roligare än Borat. Jag kan inte sluta skratta, jag satt i morse på bussen till jobbet och undrade om han verkligen kom iväg, nånstans kände jag ändå att det inte skulle bli så... Att man skulle få rätt...

Han måste vara rätt frustrerad vid det här laget. Jag vet inte hur många gånger det är nu som hans uppskjutning blivit... uppskjuten:) Måste ändå beundra hans målmedvetenhet. Men nu börjar det bli dags att nån tar ett snack med honom

- Christer, det börjar bli dags att släppa det här nu, du kan åka hem och plocka navelludd eller nåt. Dags att släppa hörnflaggan.

Jävla kyla

Till alla er som saknar en "riktig" vinter, hoppas ni är nöjda nu när det är svinkallt ute, det är vl bara snöhelvetet som saknas, fy fan. Det är inte trevligt när man fryser arslet av sig, bokstavligen.

Nostalgi

Fan också, nu sitter jag här på jobbet och slösurfar, va ska man annars göra? Blir lite nostalgisk, sitter och surfar lite om Umeå och studenthaket Corona som jag jobbade på under drygt 2 år. Fan gamla minnen hoppar och poppar upp. Livet var fan så mycket enklare och roligare när man pluggade, jobba är fan för idioter.

Men det var fan va dom har ändrat om, känns inge bra...

Men se på fan då.

Det var väl självaste fan också , tror ni inte att dom hade sminktips för män i City idag. Va i helvete är det här. Det kommer överallt nu. Man får väl kapitulera och fylla badrummskåpet med allsköns jävla burkar... aint gonna fucking happen i tell you

Metrosexuella jävla as.

Vad är det som hänt eller rättare sagt håller på att hända. Satt idag på lunchen och började slentrianmässigt bläddra i en av alla tidningar vi har här. Vi har en hel drös med tanke på allt skit vi annonserar i, så det finns lite att välja på. Just den här hette King och jag har inte hört talas om den eller sett den förut. Mastodontfilms Mads var på framsidan, så jag tänkte att man kanske skulle läsa lite om Bond och så. Tidningen verkade vara som en Café fast utan überretuscherade halvkändisar i bikinis, verkade var ordet, det var det inte, det var värre än så. Det var fan en damtidning som det så fint heter, för män! Det enda jag saknade var sminktipsen men det lär nog komma i nästa nummer, eller så har det redan varit, va vet jag.

Alltså har det inte gått lite för långt nu. Räcker det inte nu. Ja menar det blir bara glättigare och glättigare, ytan blir verkligen allt. Det frossas i allsköns jävla prylar, klockor och kläder i alla former och färger. Det går in i detalj med en kirurgs precision och med en stalkers hängivenhet och slänger sig över ämnen som skokrämers sammansättning, vissa klädtypers historia och andra livsviktiga ämnen.

Jesus alltså, är det inte illa nog med den här fixeringen vid yta i alla brudtidningar, ska vi män dras in i den här förbannade karusellen nu med. Släpp det här ekorrhjulet nu grabbar och tagga ner. Det är för helvete bara kläder, inte meningen med livet. Man dör inte utan smink, hudkrämer och rätt dojjor. Det hela resulterar i det man ser på stan nu, alla ser likadana ut. Alla snubbar har trekvartsrockar och nån randig färglad halsduk, smala byxor och svarta skor. Man skulle kunna tro att det var kloner, men nej det är det inte det är den nya tidens osäkra små gossar som gör allt för att inte sticka ut. Det ser bra ut, det luktar gott, men ja vete fan om det lever, verkligen lever.

Jag har inget emot att vara välvårdad och se proper ut men när det blir en fixering och sån här perversion börjar det gå för långt. Det hela illusterars bäst i den krönika eller ledare som var sist i tidningen. Det handlade om vikten av att inte vara ”för” perfekt klädd. Givetvis droppades det märken och kombinationer till höger och vänster, hela tiden med den här gravallvarliga tonen, precis som när en socialt handikappad samlare pratar om vikten av vissa detaljer i sina Märklintåg eller Japanpressar av vissa singlar. Tricket man ska ta till för att inte vara ”för” perfekt var att man skulle bära platspåse… Jag skämtar inte nu. Den jäveln har skrivit en krönika om plastpåsar, inte nog med att han är allvarlig, bara det ett skämt, han går igenom vilka plastpåsar som är rätt och vilka som är fel, vilka som passar till vissa kläder, plastpåsar till olika tillfällen.

Jag avlider fan snart, är det hit vi kommit, är det här spjutspetsen på evolutionen, nån jävla apa som sitter och är allvarlig över vilken jävla plastkasse som är rätt och villken som är fel. Fuck off säger jag, nu är det fan dags att spola tillbaka tiden. Nu är det fan läge att gängspöa alla dessa metrosexuella ytliga as som poppar upp här och där. Skaffa lite ryggrad, integritet och förmåga att tänka själva.

Domedagsklockan

Nu ljuder världens obehagligaste ljud över Sverige. Fan va det låter dystert och ödesmättat. Valsång är ett annat otäckt ljud som får det att krypa i själen på mig. Den här domedagssignalen dom kör den första måndan varje månad kl 15 är inget annat än ondska i mistlur. Jag blir fan i livrädd och får panik när jag hör den. Kan man gömma sig nånstan?

Obi-Wan Kenobi

Det finns en sak som gnager mig varenda vaken stund. Det äter min energi och mitt fokus och gör mig galen. Jag sitter alltså här och svara i telefon och hjälper idioter att betala sina räkningar. Jag sitter och gör det och är ruskigt överkvalificerad. Jag gör det fast jag hatar varenda sekund av det. Jag gör det och jag antar att det märks bland dom jag jobbar med. Jag gör det här istället för det jag borde göra för att jag måste dra in pengar och för att jag inte ska förgås. Det finns såklart inga direkta ursäkter till varför jag sitter här och blir bitter när jag borde göra något åt saken, men jag vet fan inte hur eller vad jag ska vända mig för att ta mig ur det här hålet av kvicksand jag fastnat i.

Help me Obi-wan Kenobi, your my only hope.

Concrete Blonde

Det här är en riktigt bra gammal låt från 90, nån som kommer ihåg den?

The Guardian

Det verkar ta en stund mellan film och filmrecension. Nu är det en vecka sen senaste filmen sågs och nu kommer mina tankar.

Jag och frugan var och spanade in The Guardian, Kevin Costners senaste. Förväntningarna var inte låga men jag var beredd på något förutsägbart i samma anda som Top Gun och En officer och en gentleman.

Filmen handlar i korta drag om Kevins karaktär som är den ärrade ytbärgaren på Kodiak utanför Alaska. Han är tuffast, bäst och mest erfaren. När en tragisk olycka inträffar med hans team så skickar hans chef, Clancy Brown (Alltid kul att se Kurgan från Highlander på film) iväg honom till Louisiana och ytbärgarskolan, ja det här skolan för the best of the best of the best. Där följer han såklart inte reglerna och går sin egen väg, en bättre väg dessutom, inte helt oväntat. Han stöter ihop med Ashton Kutchers karaktär som är en fd elitsimmare med problem och som är skolans hot-shot. Han är den här filmens Tom Cruise eller Richard Gere. Självklart clashar det och ungtuppen tycker att den gamle bara jävlas, men vi vet ju att Kevin bara vill honom väl, han ser ju såklart sig själv som ung i honom… Förutsägbart så säg… Sen fortsätter det med spräckta förhållanden, barfighter och farliga uppdrag, allt enligt mallen.

Nu kan det låta som om det är en sågning. Men faktum är att det är ganska skönt att det är så här förutsägbart och upp-plogat. Man vet vad man får och blir inte besviken. Har man bara den inställningen när man ser filmen blir man inte besviken. Det kan bara bli det man förväntar eller bättre. Den här filmen är bättre på många plan, bland annat är ytbärgarscenerna välgjorda och dramatiska. Sen kanske jag tycker dom är mer spännande än andra med tanke på min rädsla för stormiga hav. Samspelet mellan Kutcher och Costner funkar bra, dom gör båda stabila insatser. Sen är det lite befriande att se en film på temat där det inte handlar om nån form av militärt. Det finns såklart svackor och det ena är att filmen är för lång , det blir lite träsmaksvarning i vissa lägen. Det andra jag störde mig på är att det är rätt svag karaktärsutveckling, vissa som initialt får lite utrymme försvinner oförklarligt och andra trådar bara hänger kvar. Man hade gott kunnat tighta till det hela och kortat ner filmen en aning. Det hade den tjänat på.

Jag blev positivt överaskad, frugan storgillade den, hon är en riktig sucker för den här typen av film. Den är stabil, välgjord, välspelad och helt klart sevärd på bio.

Filmen får tre raka fina gösar, varken mer eller mindre.

Gollum

... Gollum, gollum

Bakis

Idag känner jag mig emotionellt bakis. Jag känner mig som jag blivit överkörd av tåget, sprungit ett marathon, supit mig igenom Kos alla barer. Jag är dränerad, slut, trött, tom.

Det är ett vakum och lugn som oroar mig, det borde inte vara så här egentligen. Fan vet varför egentligen.

Idiotiska beteenden

Kom spontant att tänka på två beteenden, fenomen jag retar mig på. Såg det första när jag var på väg till bussen. Jag vet egentligen inte varför det stör mig, det bara gör det.

Det första är människor som inte kan läsa en tidning utan att stoppa fingrarna i käften. Jag menar... varför har en del en förkärlek för att slicka på fingarna när dom vänder blad? Jag fattar det inte, ok ok ok, jag vet också mycket väl att man kan ha svårt att bläddra blad och få grepp om sidorna men det är inte det det handlar om. Det är snarare det här maniska betendet att alltid slicka på sina skitiga fingrar när man läser en tidning. Jag skulle aldrig få för mig att stoppa mina trycksvärtade, tunnelbanenedsmutsade fingrar i munnen när jag vill vända blad! Man får väl för bövelen lära sig att bläddra utan att dräggla.

Nästa fenomen till rakning är när man ska skölja ner en tablett med vatten. Varför måste man headbanga? Vad är det för tic, headbangar och kastar dessa människor med huvudet när dom dricker nåt i vanliga fall med? Tror inte det, så varför när man ska svälja ner en pytteliten tablett? Inte så att den är svårsvald direkt, den glider nog ner om man bara sväljer, jag lovar. Det stör mig och ser jävligt fånigt och fult ut. Lägg av med sånt där helt enkelt i say

Vaccinatören.

Japp då har man varit och vaccinerat sig mot den här säsongens influensa. Fast jag blir lite osäker vad det egentligen var mot, för vaccinatören (snyggt ord btw)frågade på löpande band om man var allergisk mot ägg. Jag antar att fanskapet gav oss fågelinfluensa. Snabbt om satan gick det också, han körde nog samma spruta på alla, för säkerhets skull tror jag. Har jag tur får jag en mindre setback av det här och kan vara hemma nån dag från jobbet. Hoppas jag blir sjuk ikväll så jag får långhelg, men sån tur lär jag knappast ha. Det smäller väl på fredag kväll.

Tredje gradens brännskada.

Fucking jävla kuk hell va jag har ont i mitt vänstra fuck-you finger då. Jag var i fiket och hämtade ett glas vatten och på nåt mindre smart sätt lyckades jag bränna upp hela jävla fucking fingertoppen på en glödhet spotlight som så käckt lyser upp bänkarna. Så nu sitter jag här enhänt och med fingret i ett vattenglas. Jag lovar det ser jävligt macho ut. Jag känner mig som James Bond faktiskt.... Jag har inget fingeravtryck och det blev en fin lite gropp som nu efter en stund börjat bli en blåsa. Satan va det bränner...

Gattaca

Det här är skrämmande tycker jag. Spontant kan jag se fördelarna. Men tänk efter, det här är inte bra i långa loppet. Det känns som att det skräcksamhälle som målades upp i Gattaca mycket väl kan komma att bli verklighet. Problem vid försäkringar, man nekas arbeten för att man inte är genetiskt perfekt osv. Ok jag kanske överreagerar och målar fan på väggen men det här känns faktiskt inte bra.

Väggen

oh my fucking god vilken lunchkoma jag hamnade i då. Efter en god röd curry på sawadee är jag helt klubbad, ge mig en minut i stillhet och jag sover, utan pardon. Det är inte kul när det är en hel drös timmar kvar och ingen sömn i närheten. Va gör man, ska man gå på handikapptoan en sväng och lägga sig och sova. Nja för hårt. Hitta nåt vilrum eller nåt? Tror inte vi har nåt, damn, det är bara att sitta här och försöka vara vaken. Suck. Fan va segt det här kommer gå nu.

Lunch

Nu går jag på lunch. Ska käka lite thai. En perfekt start på veckan, inget att göra på jobbet, har bara läst lite aftonbladet och expressen. Kollat lite bloggar. Ska bli skönt att sträcka lite på benen och komma in till stan en sväng.

Trevlig lunch på er.

Listjävel.

Men jävla kuken då, började på listjäveln och så försvann skiten halvvägs igenom, nåväl, jag fyller på vartefter nu... bajs, och jag som hatar dom här prylarna, nu vet jag varför, bortsett från att det känns lite mellanstadievarning.

Senaste impulsköp: Ingen jävla aning, skrämmande när minnet sviker.
Bästa fikat: När det är dags är det dags för Non Solo på Odengatan.
Färg du hatar: Seriöst, hata en färg, löjligt, det kan bero på vad färgen är på och vilken kombi, men hata en färg, nä.
Så får du motion: När jag äter och handlar mat. Seriöst, jag är periodare, men det är MTB och spinning som gäller, det är nåt visst med svettiga män i lycra.
Om du var en blomma:Monstrera, ballaste namnet i floran och koolaste bladen. Basta
Det dyraste du äger: Min själ.
Tidigaste barndomsminnet: Men vafan då, det är ju länge sen, kanske när jag lattjar med brorsans lego eller nåt.
Första frågan du ställer till ny bekantskap: Ligga? Eller kanske inte, troligare nåt töntigt som vad dom heter eller nåt.
Samlar på: Extrakilon, annars inget speciellt.
Underskattad grönsak: Brysselkål och Selleri.
Överskattad grönsak: Tomat, det är jävulens påfynd och så verkar det vara en internationell konspiration att få oss att tro att skiten är nyttigt, det är beroendframkallande och extremt cancerogent, så nu vet ni.
En bil är en: Frihet för oss i ghettot.
Pryl du inte kan vara utan: Min säng och TVn, ja jag är tv slav.
Ditt livs aha-upplevelse: Att jag kan ha fel och att jag kan utvecklas. Det är inte lätt när man är en obstinat fan med besserwisserattityd.
Tidningar du prenumererar på: SVD
Du gör med 100 upphittade kronor: Bränner på nåt gott.
Nån du saknar: Skojar du, en hel jävla massa.
När grät du senast: Nån vecka sen.
Du tycker det är tantvarning/gubbvarning då: När man upptäcker att man börjar ta efter föräldrarnas dåliga betenden. Klaga på svinjobbiga ungjävlar har jag alltid gjort.
Svart eller vitt? Svart, alltid.
Mjukt eller hårt? Både och, beror på humöret.
Homo eller hetero? Hetero.
Höger eller vänster? Varken eller, eller både och, eller, vafan, ignen aning. lite av varje?
Stor eller liten? Stor som fan.
Loket eller Oldsberg? Hell no, inget av dom.
Göteborg eller Stockholm? Stockholm, alltid, forever.
Landet eller storstan? Storstad, alltid, forever.
Kram eller puss? Självklart bägge, så ofta så mycket som möjligt.
Vagn eller buss? Bil.
Hyrfilm eller bio? Bio, alla gånger, jag får abstinens om jag inte går en gång i veckan. Det är nåt speciellt, nåt magiskt med bio, oavsett om det är en skitfilm.
Gräs eller grus? Gräs är mjukt och skönt, grus dammar och gör ont att ramla på, räcker det.
Piggt eller opiggt? Tja, morgonpigg och kvällsopigg.
Pasta eller potatis? Pasta alla gånger.
Tjänare eller tjäna? Tjänstehjon, ja tack.
Is eller mjukglass? Inget, det är för barn och fruntimmer, kulglass ska det vara, gärna från Stockholms glasshus, bäst i stan.
Natt eller dag? Dag, hatar mörker, får klaustrofobi då.
Felix eller Heinz? Haha haha, skojar du eller, gissa en gång...
NK eller Myrorna? Varken eller, svindyrt och små storlekar, eller använda fula kläder för billiga pengar i för små storlekar, i dont think so.
Marsvin eller hamster? Till vadå?
Rakad eller orakad? Rakad är bäst, till allt.
Biffig eller slank? Biffig som fan... eller inte.
Blåögda eller brunögda? Spelar ingen roll alls, men det har varit blått genomgående så då kör vi på det.
Popsnöre eller sportfåne? Sportfåne.
Naken eller pyjamas? oh ah va det är skönt att va naken...
Linda Skugge eller Linda Rosing? Linda C
Peter Stormare eller Peter Jihde? Tja båda är annoying as hell och båda är bra på sina sätt.
Kaffe eller te? Varm choklad med grädde.
Champagne eller ramlösa? Champagne, har svårt för kolsyrat vatten som smakar utspätt. Vatten ska intas direkt från kran.
Se filmen Festival eller stirra in i en vägg 90 min? Film är alltid bättre än inte film.
Bakispizza eller bakischirre? Pizza men helst kebabtallrik.
Förfest eller efterfest? Förfest, jag är för trött för efterfest, ser inte heller poängen med att ett gäng svinfulla ska somna tillsammans.
Engångssex eller engångstallrik? Sex är alltid sex.
Plastbestick eller plastbröst? Bröst är alltid bröst. Börja bli enkelt här.
7-eleven eller Pressbyrån? Sju-Elva har bättre bullar.
Glasögonorm eller linscooling? Motsträvig 4eyes.
Plugga eller jobba? Jesus, snacka om pest eller kolera, inget såklart.
Planka eller pröjsa? Pröjsa, det var det ingen som trodde va.
Yngre eller äldre? Både och, spelar ingen roll, anything goes:)
Lång eller kort? Lång.
Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne?Vete fan, beror väl på omständigheterna.
Om någon sviker ditt förtroende; kan du förlåta sånt? Troligtvis inga problem, om jag får en bra, trovärdig och hållbar förklaring med medföljande dåilgt samvete.
Tycker du om ord? Ja för fan.
Nämn namnet på en tennisspelare? Arnoud Boetsch. Det var det ingen som trodde va. Googla upp honom.
Finns det någon du ogillar starkt? Ja en jävlal massa, men orkar inte lista det här.
Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd? Jag är nog bäst på att starta dom, även om jag har en vilja att vilja lösa dom.
Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv? Jag är både bra på att be och reda mig själv.
Är du svartsjuk? Nej inte alls.
Vad gjorde du igår kväll? Laga mat, matade junior, kollade tv, the vanliga.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan? Ja för fan, kör på bara.
Använder du bokmärke eller gör du hundöron? Varken eller, jag kommer ihåg var jag är. Annars får jag leta mig fram.
Finns det någon bok du önskar att det gjordes film av? Bilbo, jag vet jag är en sucker för Tolkien.
Tyckte du om att gå i skolan? Ja det gjorde jag fr det mesta.
Vilket ämne gillade du bäst när du gick i skolan? Suck nu börjar det här bli tråkigt, skitfrågor. Ingen aning, skeppsbrott på jumpan kanske.
Vilket ämne gillade du sämst när du gick i skolan? Barnkunskap.
Minns du någon speciell person (lärare, kompis, annan personal) från din skolgång? Men nu blir det riktigt töntig.
Har du fortfarande kontakt med någon från din klass? Vilken klass, ahr några att välja ifrån.
Tycker du det var bra att den 6 juni blev röd dag? För fan, alla röda dagar är bra utom första Maj, synd att man inte dumpade den istället för annandag pings.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta? En massa obehagliga jobb, kan inte säga nån på rak arm som är värre än andra.
Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "Kom ut ur garderoben"? GRATTIS! Det har hänt, var bara kul, blev lite förvånad men kul för honom.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den? Lätt.
Tror du att vi är styrda av ödet eller har vi en fri vilja? Ja vet inte, det beror nog på mitt humör och dagsform faktist.
Vad är ditt favoritpålägg? Pålägg är en hobby, ett intresse, jag har inget jag föredrar framför andra, men nu är jag inne i en mjukostperiod igen, räkost ska det va.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag tänker inte, bara upp fort som fan och hoppas att Big E kommer upp och hälsar på, om han inte redan är där och spinner.
Är du troende? Nixpix.
Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet? Nej ingen ska kvoteras.
Tycker du om stearinljus? Ja för fan, ju fler desto bättre.
Använder du hårbalsam? Jag är man och har kort hår, räcker det?
När blir man vuxen? När man kan säga att man är det och mena det.
Vilken färg har din tandborste? Blå och vit.
Har du lök i köttbullarna? Ja för fan, finhackad.
Hav eller sjö? Hav, sjöar luktar illa.
Har du någon skrivare? Nej va ska jag med en sån till?
Har du någon scanner? Nej va ska jag med en sån till?
Vad har du för väckarklocka? en panasonic.
Hur ofta klipper du tånaglarna? Vid behov.
Har du hår på ryggen? Ja för fan, en riktig matta.
Har du betalat månadens räkningar? Alltid, dessvärre.
Använder du hudlotion? Sorgligt nog ja.
Har du åkt ambulans någon gång? Ja en gång med en svinfull galen polare.
Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak? Lakrits är apäckligt, fattar inte varför det är så många som är galna i det.
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Ostepop alla gånger.
Tycker du om Dr Pepper? Nope.
Äpple eller Päron? Frukt är inte godis, men Päron MER är gott.
Äter du fiskbullar? ja, utom dom i buljong, dom är inte nice.
Svettas du mycket? Kopiöst. Jag är som ett element.
När klippte du dig senast? Ett par veckor sen.
Vad kollade du senast hos doktorn? Magnetröntgade ryggen, se bloggen för den uppelvelsen.
Har du fått riktig massage någon gång? Oh ja, tyvärr för sällan. Det är himmelriket i ett par händer.
Tycker du om rökt kött? Rökt varje dag, två på söndag.
Vilken är din favorit på Mc Donalds? Oftast om dom har nån special, annars McFeast... utan tomat.
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat? BK
Platt eller vanlig dataskärm? Platt, lätt.
Vad har du för mobiltelefon? Snart en Nokia N73:)
Hur betalar du dina räkningar? På Datan.
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?Nä det är sällan det, soffaset väger ju ett ton.
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor? Ingen som helst ordning.
Hur stor hårddisk har du? ingen jävla aning.
Har du överkast på sängen? Ja faktiskt.
Har du brutit något någon gång? Inga kroppsdelar, löften kanske.
Har du blivit sövd någon gång? ett par gånger tror jag, helt och halft.
Lever din mormor? Nej.
Har du varit med på TV? Ja faktiskt.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu? Åka till Farsta och träffa familjen.
Använder du tofflor? Nej jag är inte så gammal.
Använder du morgonrock? Nej jag är inte så gammal.
Är du en Besserwisser?Skojar du.
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Om jag måste så, inte annars.
Beskriv din humor: Cynisk, bitter och elak.

Tja...

Idag har jag haft galet lite att göra, har bara rullat tummarna under eftermiddan. Hur kul är det, då kan man lika gärna gå hem och få betalt anser jag. Hur som haver så är det äntligen slut med den här dan, hem till nästa jobb, lite mer krävande men även duktigt mycker mer givande.

Vi ska göra en omflyttning här på Sunkföretag AB, självklart har jag blivit bortflyttad så jag får sitta med ryggen ut mot korridoren. Dom hade lika gärna kunna säga att jag skulle sitta med arslet bart och gå klädd som Kalle Anka, ful gay sjömansjacka och inget mer. Förnedringen är total. Jag är iof inte förvånad, ska försöka lobba det här i morn, för det suger. Hur fan ska jag kunna slösörfa och blogga om jag har chefen stirrandes in i min skärm på två meters håll!!!

Borat recension

Borat sågs på premiären, bara det en bedrift. En nyck och ett infall faktiskt, önskar man kunde göra lite fler såna.

Efter all press den senaste tiden behövs knappast nån djupare presentation av filmen och karaktären som började som en figur på Ali G show. Borat är en journalist från Kazakstan och ska på reportageresa till US and A där han blir kär i Pamela Andersson och jakten efter henne börjar. Han tar sig med en gamma glassbil tvärs över USA till LA. Han stöter såklart på alla möjliga tomtar längs vägen. Tja det är i stort vad den handlar om.

Filmen har blivit mer eller mindre unisont hyllad överallt och det säger inte lite om en film, de här måste vara nåt i hästväg, förväntningarna åker upp så det står härliga till. Läste nånstans att det hade varit en förhandsvisning av filmen bland komiker och någon hade dragit en parallel till att det var ungefär som att man hörde Sg Pepper för första gången. Den får högsta betyg mer eller mindre över allt. Alltså, det här måste vara ett mästerverk, en milstolpe utan dess like, en skrattorgie på 90 minuter.

Ja filmen är kul, filmen är på sina ställen till och med hysteriskt skitkul. Vem gillar inte när man driver med blåsta amerikanare! Den ena fördommsfulla idioten efter den andra passerar revy, överallt är det samma sak, utom en gång. När han stöter på ett gäng pingstomtar upphör det helt plöstslig att bli kul, det var enbart skrämmande och jävligt creepy. Man fick duktiga George Bush vibbar och fan om det inte luktade Carola och KD också.

Men men, när man sett trailers, inslag på nyheter och morgonprogram uppstår en viss mättnad, visst det är kul, men det är inte kul om och om igen. Det här en film tror jag som man ser en gång sen är det gjort. Jag skrattade som en galning men jag har ingen som helst lust att se den igen. Filmen är enligt mig inget mästerverk, humorn är inte genial. Den är förbannat kul på ett dolda-kameran sätt, det är lite dratta-på-arslet humor och Jackass prylar men inget som håller i längden. Det finns en aspekt som gör att filmen är rätt smart och djupare än man först tänker på, det är att det drivs hej vilt med fördommar mot allt och alla. Man pushar gränser och ställer saker till sin spets. Det är smart, och säkert en av dom sakerna som gör filmen enligt många genialisk, men det blir inte roligare för det. Klassiska filmer som Monty Pythonrullarna kan man se om och om hur många gånger som helst och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör dom till klassiker. Däremot vet jag att det här inte är det.

Skit samma, nu ska jag sluta upprepa mig själv. Nu kanske det här låter som en sågning, det är det inte, inte på långa vägar. Man skrattar hejdlöst och har en jävla skön stund, men vänta er inga uppenbarelser, så bra är det inte. Det är en skitbra komedi man ser en gång och det duger gott och väl.

Filmen får 3 stabila sprattlande Gösar. Se den och njut men det är ingen keeper som vissa säger.

Köpa glädje för pengarna.

... Btw, jag är så less på mitt skitjobb så jag klättar på väggarna nu, jag har börjat processen att ta mig härifrån men det är ju inte gjort i en handvändning. Tills dess funderar jag på att köpa mig lite glädje i form av en ny mobiltelfon. Va tror ni om den här, Nokia N73?

Psykopat javisst!

Ja kommer inte ihåg om jag skrivit om det här förut och det är skitsamma jag gör det nu i alla fall.

Jag har blivit utsedd/beordrad eller fått frågan vad man nu väljer av chefen att vara en av dom som ska fixa kickoffen till nästa år. Jag skrev om kaoset vi hade förra resan och hur charmigt vi betedde oss. Förra gången var vi och åkte skidor och det kan tyckas kul för dom flesta men inte för mig. Mitt knä tillåter inte den sortens äventyr så det suger för mig och ett gäng till här. Nu när det återigen blev dags att fixa en kickoff hade jag tänkt att vi stenhårt skulle satsa på nåt varmt och soft istället för den här jävla vinterskiten vi var på sist. Jag borde anat oråd redan innan för vi har en chef som är inte så lite självupptagen, narcisistisk (hur nu det stavas) och allsmäktig. Att han dessutom är gammal säljare och skidlärare säger väl egentligen allt. Flåshurtigt, gapigt, flabbigt, klämkäckt så det förslår och ingen empati eller självdistans. Kort sagt den klassiska psykopatchefen. Snubben som är din bästis så länge det går bra och du gör som han vill och säger men som är din värste fiende om du mot all förmodan har en egen hjärna och vilja eller om nåt går fel.

Med den erfarenheten trodde jag inte att det skulle bli lätt att få igenom lite nytänkande men inte att det skulle bli så här....

Första mötet börjar med att han presenterar två alternativ. Ingen säger nåt, han fortsätter med att presentera hur förträffliga dom är, ingen säger nåt. Jag börjar flika in med att det kanske vore kul att göra nåt annat än att åka skidor och att vi gjorde det sist. Att det kanske finns annat att göra, kanske varma länder? Nja det halvratades och därefter var det bara prat om diverse skidorter och hur ballt det vore... Suck, varför ha ett möte där man ska låtsas få ha åsikter och som är en skendemokrati? Varför kan inte snubben bara säga att vi ska till alperna och åka skidor och sen delegera ut det tråkiga arrangerandet åt oss andra?

Vi hade ett möte igår när jag vara hemma med nackspärr där vi skulle lägga fram alla våra förslag vi kommit på. Ingen hade tydligen nåt förslag utan dom nickade igenom hans jävla alpförslag. Jag blev lite förvånad över hur veka och viljelösa dom andra verkar vara i hans närvaro, bara dansar med och säger - ja chefen, ja visst chefen, absolut chefen, men ooooh va bra chefen. Fucking får i say.

Så nu får jag sitta och leta upp käcka hotell i alperna och fina liftsystem. Så var det med den roliga lilla bisysslan...

Scoop recension

Scoop hette den visst. Det visste vi inte när vi skulle köpa biljetterna, vi visste bara att det var Woddy Allens senaste och att Scarlett var med. Det räckte för oss att Scarlett var med. Det skulle snart visa sig att så inte var fallet den här gången. Långt ifrån.

Jag har inte sett många av Allens filmer och knappt nån där han själv är med. Jag har aldrig lockats av dom och heller inte sett storheten. Det bidrar knappast heller att jag inte gillade Match Point, trots en av dom snyggaste Affisherna på länge. Den här filmen trodde jag nog naivt skulle vara bättre, det var tvärtom.

Filmen ska väl vara en komedi av nåt slag, men rolig var den inte, inte nån stans. Det var enbart ett par gånger vi garvade och då var vi ensamma i salongen om det. Vi såg uppenbarligen nåt som ingen annan såg eller så är det bara vår sjuka humor som visade sitt fula tryne. Den handlar väl kortfattat om en journalist (den karismatiske Ian McShane) som när han dött får ett scoop av en annan döing om vem som är seriemördaren som härjar i London. Problemet är bara att han inte kan göra nåt av det eftersom han är död. Han kommer på nåt sätt i kontakt med en journaliststudent (allas vår Scarlett) och serverar henne info längs resan. Hon i sin tur får med sig en patetisk trollkarl (den maniske, skitjobbige Woody himself) som sidekick. Den misstänkte mördaren är en överklasshunk (Hugh Jackman, som man bara väntar på ska visa klorna, han är ju trots allt Wolverine) som vår hjältinna blir kär i som vi i slutet får reda om han verkligen är den skyldige. Thats it liksom.

Skådespeleriet är genomgående uselt, och då menar jag högstadiepjäsnivå. Scarlett är kass som satan och hade hon inte varit dödligt vacker hade hon knappast gjort den karriären hon gjort. Hon är dessutom inte ens snygg här vilket är en skandal enligt mig… Woody Allen borde fan förbjudas att visa sig på film, satan va jobbig han är och inte är han kul heller, skitnödig och allmän pain-in-the-ass bara. Jackman är väl ok men nej det här suger häst kamrater.

Det här ska va en komedi antar jag, men en komedi ska vara rolig, det här är inte roligt, det här är skitdåligt. Faktum är att det här är det sämsta jag sett på bra länge faktiskt.

Se inte den här skitrullen om du inte är en fan av Woody Allen, det är som jag sagt rakt igenom, fruktansvärt dåligt.

Den får fan en rutten Gös, inget mer.

Äntligen någon som tar första steget.

Det här är fan i mig något av det bästa jag läst på länge. Något som borde gjorts för länge sen på alla arbetsplatser. Vad är det jag pratar om, jo det här. Rökarna har lökat länge nog och nu är det dags för dom att ta ansvar, fucking hell det var på tiden.

Kvällstokerier.

Vad har hänt, när hände det, hur blev det så här, när började det. Hur kommer det sig att jag inget märkt förän nu? Jag förstår inte, men kan jag stoppa det och återvända. Finns det växlar längre fram så man kan byta spår? Eller är det meningen att det ska vara så här, har jag valt det själv eller är det ett resultat av viljelöshet och bristande fokus? Jag vet inte exakt vad det är, men just i denna stund fick jag en förnimmelse av ett känslopaket jag inte varit i kontakt med på länge... Just som jag skriver det här hoppar Don Enzo upp brevid mig och ger mig en puss och lägger sig sen brevid och spinner. Vad är inte det om kärlek. Det spelar inte nån roll om det är bara jag som övertolkar eller ej, det är så det är just nu, här, för mig.

Men jag vet faktiskt inte varför jag inte är mer aktiv, varför jag enbart är en gäst, en passagerare. Jag iakttar, jag observerar. Jag är förbannat bra på det också. Det räcker inte för mig, jag vill mer, jag kan mer, jag förtjänar fan i mig mer. Jag är så mycket mer och bättre än det här bittra cyniska skalet som vandrar runt som en vålnad bland alla andra.

Murphy sucks

Är det inte jävligt typiskt. Nu när jag ska träffa kompisar och gå ut på krogen ikväll, något jag inte gjort på jag vet inte hur länge så händer nåt skit. As we speak är jag helt fucked up, sitter här som en krypling i lägenheten med jordens jävla nackspärr, kan inte vrida på huvudet åt nåt håll och när jag ser mig i spegeln är jag helt sne. Fan va jag hatar det här, har sett fram mot det här i flera veckor och så är det stor risk att jag inte kommer iväg över huvud taget. Är det inte så jävla typiskt så sig.

Ramblings on Idol ´06

Sitter här i bigass soffan och kollar på TV, såg just idol och det är märkligt hur vissa blir brutalt sågade när dom gör ok framträdanden medans det kan va precis tvärtom. Juryn verkar är rätt färgblind och verkar ha bestämt sig på förhand vilka dom favoriserar. Snygg-Erik gjorde en riktigt skön version av Knockin on Heavens Door, trots hans uttal av just knockin lämnade en del att önska. Han blev förtjänt berömd medan juryns oförklariga favorit Markus gjorde en habil, astrist och totalt intetsägande Dont look back in Anger. Jag kanske är tondöv men jag ser fan inte storheten hos den snubben, han har ingen utstråling, han har ingen scennärvaro, han sjunger iof tonsäkert men har ingen som helst personlighet i rösten, han berör inte för fem öre. Det är så jävla trist att jag inte fattar hur dom tror att snubben ska kunna bli stjärna. Det luktar Daniel från första säsongen lång väg, skillnaden där var att Daniel hade en riktigt bra röst, Markus har inget.

Dom som var bäst ikväll var enligt mig Snygg-Erik, Danny, som gjorde ett som vanligt riktigt bra främträdande men som alltid får skit från juryn. Cissi gjorde en riktig stark version av It must have been love var en annan bra artist. Dom som borde sitta löst till är kväll är främst Felicia och Johan. Felicia ser jag ingen som helst potential för som artist, ok hon är söt men helt ointressant och ger mig inget.

Nåväl nu har jag bloggat om idol och då är det ämnet över. Märkligt va man kan få för sig när man sitter solo utan fru och barn på en fredagskväll...

En bra dag

Solen skiner, det är underbart väder, jag är ledig idag, stereon ger ifrån sig välljud, jag är harmonisk. Det är kort sagt, en bra dag idag.

... Varför har man sällan lust att blogga när det är bra? Varför är det skönare att blogga när man har nåt att gnälla över? Jag kommer gnälla lite senare idag, jag såg nämligen en skitkass film igår som det kommer en recension på ikväll. Alltid något

Fucking hell.

jag sitter här på kukjobbet och kollar i folkbokföringens register om kundjävlarasen som kommit i retur har nya adresser. En stilla förundrar kommer över mig, var det verkligen det här jag la ner 4,5 år på och 300 000 i CSN-lån på? Det får mig att känna mig nöjd, jävligt nöjd just nu. Fuck

Ack nu är det vinter och Svensson han slinter

Oj oj oj oj oj oj oj…. Oj oj oj oj.. oj… oj. Va säger man nu då! Vintern är underbar, det är så härligt när det snöar, tjoho, eller? Alla som bor i Stockholm och som skulle in eller ut ur stan igår på nåt sätt vet precis va ja snackar om. Va fan liksom, det kommer fem centimeter snö och Sverige lamslås!

Kaoset börja så smått när jag ska åka hem, jag bestämmer mig för att ringa SL och kolla om bussarna går från Gullmars. Den tjäcka bruden säger att det inte är några störningar eller problem alls, yeah right. Aningen skeptisk beslutar jag mig ändå för att satsa på bussen, (inte så lyckat nu så här i efterhand) pendeln går ju inte när det kommer löv på rälsen så varför skulle det ens finnas en snöbolls… att dom skulle gå när det snöade? Jag låter några tåg passera innan jag hittar ett där man får sitta, inte fan tänker jag tränga ihop mig som djur på väg till slakt för att jag har så brottom, väl på tåger powernappade jag mig fram till Gullmarsplan, lagom förvirrad vaknar jag upp i ett smällfyllt tokvarmt tåg. Det är bara att masa sig av och knata golgatavandringen längs perrongen upp till bussen.

När jag kommer upp får jag fan en chock. Jag har aldrig sett så mycket folk på samma gång. Det är totalt proppat och snön virvlar runt. Jag älgar mig fram mellan alla idioter som är ivägen till min hållplats som självklart ligger längst bort och längst ut i snålblåsten. Jag sneglar ner på Nynäsvägen och märker att det norrgående körfältet är tvärstopp så lång man kan se. Rätt snabbt fattar jag att det är tvärjävla kört för några bussar att komma upp hit eller härifrån, ett samtal senare och jag har synkat ihop mig med farsan att möta upp mig i Farsta för att smidigt smita förbi pöbeln.

Tjugo minuter senare möts vi upp och lyckas åka gamla Nynäsvägen fram till Skogåsrondellen när helvetet brakar lös. I höjd med finkan ser vi att efter rondellen är det helt stopp och inget rör sig alls upp för backen mot Länna, men motorvägen är avspärrad för alla jävla nötter som inte kan köra och har strandat över hela körbanan varpå trafiken leds av mot vår väg. Vi har inte så mycket att välja på och åker i alla fall en bit upp på vägen, en halvimma senare har det dött av helt, och vi kommer ingen vart. Vi möter då en tjej som säger att det är helt stopp i trafiken ända bort till Vega, bilar har krockat hej vilt tydligen. Nu börjar det bli svettigt eftersom vi har inte så jävla många alternativ att ta oss hem på. Vi har motorvägen, gamla Nynäsvägen och sen Lännavägen men det är en omväg som heter duga, vi inser att vi inte kan stå här och vänder och åker tillbaka mot Farsta för att satsa på den långa vägen. Ett blixtbeslut gör att vi ändrar oss i sista sekund och åker på motorvägen ändå. Det visar sig att det vinns bergare och farbror blå på plats, sen var kön där inte så lång som den borde vara, dom släppte alltså på trafiken i omgångar. Fuck off säger jag, vilket kaos det var, det stod 6-7 SL bussar, övergivna och tomma, var var människorna? Hade dom vaporiserat eller nåt, fan vet. Det fanns lastbilar och säkert ett 20 tal personbilar huller om buller.

Vi hamnde inte helt oväntat i en ny vacker och laglös kö som tog kort sagt en jävla tid att passera. Klockan åtta var jag hemma och jag lämnade jobbet fem, är det inte vackert så säg. Jag är helt säker på att det finns andra lika sköna storys där ute, men det här är min om gårdagens patetiska trafiksituation. Gissa om jag tycker det behövs nya fina bättre vägar eller biltullar och mer bussar?

Det balla är att jag inte kan förmå mig att bli förbannad eller ens stressad i såna lägen. När det är nåt jag inte kan påverka så blir jag lugn och accepterar situationen. Det är bara slappna av och iakta eländet. Vad jag inte fattar är att det varje år är en nyhet att vi har snö och vinter i det här landet. Allt lamslås och det blir kaos. Den här jävla stormen har det dessutom varnats om i flera dagar, jag undrar om SL och SJ har förberett sig eller om dom bara lallat på som vanligt? Ja sa det till farsan i bilen att man borde börja tillverka tågväxlar, marknaden lär törsta efter fungerande sådana. Man skulle bli miljonär direkt.

En annan klassiker är alla dessa nötter som inte fattar att det blir halt när det är snö och minus ute, dom sladdar runt som smörklickar i en het stekpanna. Det blir totalt livsfarligt att köra bil, inte för att man själv inte kan hantera halkan utan för just alla jävla idioter som inte kan köra bil.

Det här börjar bli långt och då har jag ändå inte nämt frugans problem med SJ, hon har fått sin tågresa norrut inställd två dagar i rad och nu är det tredje gången gillt. Men det är en annan story jag inte ens orkar gå in på här eller nu, men alla som känner mig hyfsat vet att jag nog är sne på dom asen med…

Jaha, så var det här året slut.

Så ja, nu är det här året slut då. Jävla snöhelvete, jag hatar det, jag hatar det djupt och innerligt. Vintern är ett gissel som enbart kan tilltala masochister och deprimerade som får en möjlighet att gömma sig. Det är kallt, det är mörkt, det är blåsigt, det är fult ute, man fryser, man halkar runt. Det finns fan inget bra med det alls. INGET!

Annars var jag kung och geni igår som satte på vintersulorna på bilen innan helvetet brakade loss. Det hade varit kul att åka med blankslitna lågprofildäck i det här vädret annars. Mina Bridestone duger inte till mycket numera och det är läge att byta nästa sommar. En fin konstnad bara det som kommer bli kul i vår.

Nej nu jävlar går vi i ide och sovar fram till 1 April. Va ska vi med vinter till, seriöst. Jag förbannar våra förfäder som tyckte det var en bra idé att bosätta sig i den här klimatvidriga delen av världen.

Klaustrofobi och annat.

Har du nån gång velat kolla om du har klaustrofobi så rekomenderar jag en MR röntgen. Det är en höjdare.

Tänk att du läggs på en stålbrits som är ca 50 cm bred, du ligger jävligt obekvämt och är mer eller mindre näck, beroende på vad som ska röntgas. Lägg till bonusen av en sällsynt otrevlig sköterska som gör sitt yttersta för att skapa obehag och olustkänslor. Du lägger dig på den kalla britsen och undrar va som ska hända. Den charmiga sköterskan slänger åt dig en så kallad panikknapp som du ska trycka på om du får panik. Du tänker för dig själv, - vadå panik, jag ska ju röntgas vad finns det att få panik över? Nurse Ratchett frågar lite kallt om jag gjort det förr, varpå jag svarar, ja det har jag, hon säger inget mer utan går bara därifrån. Mysigt så det förslår.

Snart blir du varse om vad som komma skall. Alla som sett nån form av läkarserie på TV vet att det är exakt den stora stålprylen man skjutsas in i, och när man sett på TV har man alltid tyckt att – det där ser ju lite obehagligt ut, inget jag skulle vilja göra. Verkligheten är lite värre, det är absolut inget du vill göra.

Du skjuts in i den stora kalla jävla maskinen och du har ungefär en centimeter att röra på armarna i sidled, och taket av tuben är så nära att om du skulle sticka ut tungan skulle du nå taket. Dvs det är inte läge att börja freaka ur. Innan dom skickar in dig i hålet får du hörlurar med Lugna favoriter på, fan, aldrig någonsin har den kanalen varit så bra som nu. Den gör jobbet så att säga.

Det enda jag fokuserade på var att inte titta, inte titta, inte titta. Paniken kommer nämligen då. Panikknappen börjar kännas mer och mer frestande. Blunda så hårt du kan, andas långa djupa andetag och be till gud att det snart är över. Förnedringen är rätt hård när du dessutom ligger där i bara kallingarna i en steril kall miljö. Man är liksom aldrig kaxig utan kläder. Du får dessutom inte röra dig ens en milimeter, för då börjar man om igen. Så… Ligga totalt stilla, inte titta, andas lugnt, easy peasy, efter ett tag börjar man undra hur länge man ska ligga där inne, i mitt fall var det ”bara” tjugo minuter, dom jävla minuterna kändes lätt som tjugo timmar!

Jag har inte nämt det härliga pulsande ljudet som maskinaset ger ifrån sig. Det låter som ett metalliskt frustande bultande monster som gör allt för att skrämma skiten ur dig. Återigen, tack till Lugna favoriter, det verkar vara för tillfällen som dessa dom skapade kanalen. - Grabbar jag har en ide, vi drar igång en skitkanal med hisskvalmusik som kan kan spela när man klaustrofobitorteras med en MR kamera! Skitbra ide, vi måste bara hitta några lyssnare till andra tillfällen också, vad sägs om att vi officiellt riktar in oss mot medelålders kärringar på kontor, klockrent, då får vi lyssnare i vanliga fall också… eller nåt sånt.

Jag har alltså gjort det här förut och det var inte ens i närheten av att vara så obehagligt, och ja dom körde lugna favoriter då med, skillnaden var att dom även kommunicerade med mig via hörlurna och talade om vad dom skulle göra och hur lång tid det var kvar. Det gjorde man inte här.

Damn you, damn you straight to hell!

Så nu är det bara att rusa iväg och boka in en tid fort som fan, för visst låter det skoj?

Inte bastardens idrottsår i år inte.

Det är inte lätt att vara sportfan nu förtiden. För ett tag sen sket det sig för Schumi, i helgen hade Valentino Rossi guldläge att säkra sin Moto GP titel efter en makalös upphämntning, men no, inte det heller, en oförklarlig vurpa en par varv in i racet och sen var det kört. I går hade AIK läge att ta ett bra grepp om den allsvenska titeln, men no, det sket sig det med. Vad är nästa sak som ska skita sig nu då. Det är inte mitt idrottsår kan man säga.

Som grädde på moset kan jag tillägga att det en gång så mäktiga Juventus varit mitt internationella fotbollslag i över tio år, va hände med dom tidigare i år.... fuck i say.

Det är kul att ha rätt!

Kolla här då, sent ska syndarna vakna. Det här skrev jag om i min D-uppsats hösten 99. Vår slutsats var att skivbolagen nog fick glömma skivorna och börja hitta nya inkomstkällor om dom ville överleva. Fan va kul det är att man hela tiden haft rätt och att nu drakarna börjar fatta galoppen.

Vardagsmysterier del 1

Nån som tänkt på att en tandkrämstub aldrig tar slut. Ja menar, i början krämar man på rejält, sen efter nån vecka eller så finns det bara lite tjafs kvar i botten, men nog fan lyckas man alltid få det att räcka i veckor! Jag fattar fan inte hur dom gör, är det mer i botten än i resten av flaskan? Fyller Enzo på under natten från nån enorm tandkrämstank i källaren? Ja vete fan, men skumt är det.

Hemmablogga

Nu sitter jag här hemma i sängen med lappen i knät och surfarn. Det första jag gjorde var att sova ett par timmar, otroligt skönt. Hoppas bara man lyckats smitta ner dom som alltid springer sjuka till jobbet. Febern släppte och jag är "bara" allmänpåverkad, lyckas jag sköta mig rätt blir det inget mer än så här. Tråkigt bara att vara hemma och inte kunna nyttja den ledigheten maximalt, utan man får bara ligga på sängen och titta, instängd som nåt Frankensteins monster för att man inte ska smitta ner junior.

Jobba när man är sjuk.

Igår eftermiddag satt jag på en utbildning när jag började känna mig sjuk. Det är lustigt att man ibland kan känna sig lite snorig, hostig utan att det smäller till, men jag tar aldrig miste på när det är nåt större på g. Det känns liksom i hela kroppen, man kan inte sitta still, man får ingen vila trots att man ligger ner, inget är kul, man orkar inte ens titta på tv, hungern försvinner. Allt det där kom igår eftermiddag. Febern stod och vägde igår när jag kom hem, och i morse kom det, det vanliga, näsa/svalgkänningar som alltid för mig när det är förkylningar på g. Vad gör jag då, jag gör såklart som alla andra. Jag går och jobbar. Varför i helvete ska jag vara hemma och visa hänsyn när ingen annan fan gör det! I mitt blickfång ser jag tre som är sjuka, men dom är ju såååå duktiga som går och jobbar, bra jobbat era jävla arslen. Bara för att ni är käcka och plikttrogna eller vafan det må vara så har jag ingen lust att bli sjuk. Är man risig är man hemma, det är inte svårare än så. Känner man sig trotsig kan man i alla fall vara lite medmänsklig och visa empati för sina jobbarkompisar.

Så, nu är det payback, jag ska smitta ner hela bunten. Jag läste nånstans att 70% går till jobbet när dom är sjuka, fan va irriterande.

Jag har vunnit över SL!

Jag kommer ihåg hur jag spydde galla över dessa hjärndöda as som kör SLs bussar. Nu när det är höst har det blivit hög tid för dessa sadistiska arslen att terrorisera resenärerna igen. Men, this time i fight back! Fan också om jag inte kommit på ett sätt att kringgå deras bastuhetta med tropisk luftfuktighet. Jag har upptäckt att vissa av bussjävlarna har små öppningsbara fönster i överkant, sätter man sig bakom ett sånt och öppnar, så kan man få höra änglar sjunga och fågelsång. Kort sagt himlen öpnnar sig och det strömmar in, sval frisk luft och man kan andas igen, man behöver inte duscha när man kommer till jobbet nåt mer. Så fuck off era as, jag vann. Bussadisterna – Bastarden 0-1!

Ramblings of a Bastard

I morse satt jag på bussen och funderade, jag funderade över livet och vad man gjort. Jag funderde på saker man inte gjort, val man gjort och sådant man valt bort. Jag började tänka på hur mitt liv såg ut för ca 12-13 år sen, perioden efter gymnasiet var över och innan jag flyttade till Umeå för att plugga. Jag var en osäker, lätt förvirrad snubbe utan vare sig riktning eller mål. Förorten jag var uppväxt i och hela den miljön var aldrig något för mig. Jag kände inte att jag passade in i dom ramarna och reglerna som fanns i umgänget. Det fanns något hos mig som längtade bort till något oidentifierat annat. Jag passade inte in i förortens jargong, jag kände mig främmande inne i stan, när jag väl kom upp till Umeå kände jag mig hemma direkt. Jag vet inte vad det var, men staden var lagom på nåt sätt, ok, den kändes och känns fortfarande för liten ur vissa aspekter men fördelarna var fler än nackdelarna, men framförallt var det människorna. Det samlades människor från hela landet och alla var främlingar som hamnat där uppe av olika anledningar. Alla sökte vi efter något och alla var vi ensamma. Den här likheten gjorde att vi kom varandra nära, närmare än jag kommit något förut och det var på riktigt. Det var aldrig den där fejkade grupptillhörigheten ute i förorten, vi behövde inte spela, vem du än var så var du ok. Man fick var sig själv och fick vara med. Det var nåt nytt för mig och det var oerhört skönt och befriande.

För första gången kände jag mig hemma på riktigt. Det var nåt med alla människorna, vi var olika men ändå så lika, kanske var det så att det fanns nåt hos oss medelklassbarn som förenade oss här upp i obygden.

Den känslan gjorde mig stark, starkare än jag någonsin varit förut och med den lyckades jag göra saker jag aldrig gjort förut, jag vågade ta för mig och bli den jag egentligen är. Stärkt lyckades jag landa ett bra jobb här hemma i stan. Jag kände mig egentligen aldrig sugen på att flytta ner men det fanns inga jobb där uppe. Här ner, här hemma kände jag mig genast främmande och osäkerheten började krypa tillbaka. Nu när jag ser tillbaka på dom här senaste åren märker jag hur snabbt den här osäkerheten förstört saker och skapat en bitterhet. Det är väl själva fan dessutom att jag sitter i samma jävla förort nu som innan. Jag är kort sagt tillbaka på ruta ett igen. Hur gick det till? Hur hamnade jag här, är det Murphy eller bara slumpen.

Det jag vet är dock att jag måste börja utmana mig själv igen och inte stagnera i det här vakumet. Nåt måste göras och jag tror jag vet vad.

Pinsamma situationer del 1

Det är fascinerande hur jobbiga vissa situationer kan vara. Igår var jag nere på ICA Maxi och skulle handla lite småsaker. Med tanke på datumet så var det rätt tomt i Bastardens hushållskassa, vi lyckades ändå skramla ihop en helvetes massa enkronor och en rabattkupong på 25 spänn, allt som allt hade jag 125 att lattja med. Jag plockade ihop mina varor och hamnar såklart i en kassa med en onödigt snygg kassörska. Eftersom man är man så är man ju dum ihuvet och kan inte låta bli att försöka impa och verka smart. Lite ironiskt försöker jag förvarna henne att vi måste kolla hur mycket vi kommer upp i då jag har 125 att röra mig med. Triumfartat landar slutsumman på 123,50:-, jag känner mig otroligt manlig och tuff och det märks att hon blir impad, hon vill ha mig här och då på bandet, tja, inte riktigt kanske, men känslan är i alla fall mycket positiv, för att vara konservativ. Där skiter det sig totalt och allt blir bara jävligt jobbigt.

Nöjd av att jag prickat nästan felfritt på summan stoppar jag lite casual ner handen i fickan där rabattchecken ligger, vafan då, ligger den i andra fickan, hmm, jag känner att det är ganska varmt där inne och hur jag börjar bli smått svettig. I andra fickan hittar jag bara alla mynt, i sig jävligt patetiskt och något som smått börjar gå upp för mig, hon kommer garanterat tycka att jag är världens tönt som inte bara drar kortet och snabbt betalar skiten och går därifrån. Nu märker jag för första gången att det börjar byggas kö bakom mig och den stressen får mig att agera rätt irrationellt, jag fumlar och lätt maniskt går jag igenom alla fickorna och hittar bara gamla kvitton, en risig servett, ett tomt rikskuponghäfte och bilnycklarna. Jag blir mer och mer stressad och tänker att jag får helt enkelt skita checken, jag börjar fumla med mynten och självklart tappar jag ett gäng. Nu börjar även dom patetiska kommentarerna dyka upp, jag börjar ursäkta mig och jag riktigt ser hur dom suckar längre bak i kön och tänker, vilken jävla loser. Kassörskans från början imponerade uppsyn har bytts ut mot en ganska trött dito som även ger sken av att hon börjar tycka synd om mig. Jag är långt ifrån lika ball som förut. Jag måste avsluta den här farsen fort som fan så jag får lite heder kvar i alla fall. Jag börjar kulsprutemata enkronor för att visa att jag i alla fall kan göra nåt rätt.

Därefter börjar the walk of shame, när man med gamnacke och tunga steg får gå längst ner till slutet av bandet och börja hämta tillbaka varor, varor man inte har råd med, varor man inte förtjänar för man är så jävla patetisk att man inte kan se till att ha pengar med sig. Det blir en filjmölk som ryker och ett jouicepaket. Nu är jag helt borta av stress och svetten lackar, jag har inte fattat att jag ska ha pengar tillbaka utan börjar famla med kortet och börjar ursäkta mig med att jag måste nog be henne dra det på 5 spänn, fem jävla kronor!!! Det är lugnt säger hon, du får pengar tillbaka. Fort som fan rafsar jag ihop mina pengar och nästan rusar därifrån.

Vad gör jag sen då, jo jag funderar på att trösta mig med en glass på McDonalds och hela proceduren börjar om, först är chokladsåsen slut, sen ska hon dra det på kortet som såklart är tomt, jag får gå hem och skämmas dubbelt upp.

En sak är säker, aldrig handla utan pengar igen. Det är fan inte värt det.

Arrividerci Maestro

Igår slutade en era, igår slutade en mästare, igår slutade Michael Schumacher sin karriär på ett storartat sätt. Han svarade för en furiös uppkörning av högsta klass, dessvärre räckte det inte till att avsluta en av racingens mäktigaste karriärer på bästa tänkbara sätt. Det blev "bara" en fjärdeplats med löfte på en överlägsen vinst, om det bara inte hade varit för den snöpliga bränslepumpen i kvalet och skräp på banan. Efter punkan startade han en makalös uppkörning, både bil och förare var i toppslag och det var även omkörningarna av Fisi och Kimi, trots att den förstnämnda resulterade i en oturlig punka.

Jag har följt F1 sen Lövis körde för Ferrari och det är över 20 år sen. När jag sedan upptäckte Schumi 92 i den gulgröna Benettonbilen var jag grymt imponerad. Den fascinationen blev inte mindre iom mästartitlarna 94 och 95. Därefter har Schumi varit min driver of choice. För min del spelar hjärnsläppen på Jerez 97 och Monaco i år mindre roll. Det är inte snyggt men visar på en extrem fokusering och järnvilja. Att vinna betyder allt, no matter what. Den viljan har skapat förutsättningarna att sätta samman ett team jag aldrig sett maken till förut, ett team med bara ett fokus, att göra Schumacher till världsmästare. Som dom lyckats sen då...

Formel 1 kommer inte vara sig likt när säsongen drar igång i Mars nästa år, tomrummet efter en av dom största kommer vara märkbar. Jag tror att Schumi inte bara kommer vara saknad av sina fans utan även av dom som ogillar honom. Det är liksom alltid bra att ha nån att hata, en bad guy. För min del kommer jag inte ha nån good guy nästa år. Formel 1 har blivt devalverat.

Tack Michael för 16 magiska år, med både spänning, med- och motgångar och antagonister. Nån stans har det varit så att konkurrenterna har kommit och gått medan Schumi bestått. Det börjde med Senna, Hill, Häkkinen, Villeneuve, Montoya, Kimi och nu senast Alonso. Alla har dom fått se sig mästrade och passerade.

Börsdej boy

Idag är ingen vanlig dag, idag är Fabbes födelsedag, sådeså

Fearless

Fearless, ja va säger man. Filmen handlar kort om Huo Yuanjia och hans liv och öde. Jag kände inte till ett smack om snubben innan och för mig kunde storyn likagärna vara påhittat. Men det är den inte, det är en biografi och vi får följa med från när han är barn till dess att han dör. Jag gillar den här typen av film, väldigt mycket dessutom. Det finns vissa fördelar med biografiska filmer. Man får följa en karaktär genom hela hans liv. Det är medgångar och motgångar. Men allt för oftast blir jag besviken. Det blir stora luckor i historien, snabba hopp, sen blir det oftast lite för sockrat och slätstruket. Samma sak reagerade jag på när det gällde Walk the Line men det klarade sig ändå bra. Här är det värre. I första halvan sitter man och blir förbannad på Jet Li´s karaktär, en riktig jävla skitstövel är han. Sen får han sin frälsning och blir Jesus. Det blir lätt patetiskt.

Låt mig förklara. Personen Huo Yuanjia verkar vara något av en legend i Kina och inom kampsporten, det märks att man hanterar honom med silkesvantarna på och det är sällan bra när man vill krydda och hylla en historisk person. Jänkarna brukar klara det för man smäller på hela sockerskålen så man åker dit för stunden även om man spyr efteråt. Här gör man inte det, man småsockrar bara, men tillräckligt för att man ska märka det och känna den faddas maken. . Det blir lite väl mycket hyllande och gud vet vad och jag gillar det inte. Jag har förbannat svårt för det i såna här biografiska filmer.

Sen skulle det även vara ”realistiska” fightscener, my ass, det var överdrivet så det stod härliga till, men det gör mig inget så länge man skippar det skitfåniga springandet i trädtopparna och vajjerscenerna. Just fightscenerna var faktiskt det enda bra med den här filmen. Ja det blir en sågning, haru inte märkt det än så kommer det mer snart! Nackdelen med fightscenerna var att dom var för få och så var det vissa tekniska aspekter som störde. Det märktes att man speedat upp fighterna för att dom skulle se snabbare ut och sen var det märkbart ryckigt ibland.

Förutom dom partierna var filmen ruskigt seg och trist. Trailern lovade riktigt gott men filmen var ett helt annat djur. Inget av det som lovades bjöds man på. Det kändes som man blivit lovad en spritfest men får EN lättöl, inte så kul kort sagt. Sen hjälpte det inte heller att jag satt illa som fan. Feta minuspoäng till Biopalatset på söder för deras skittrånga stolar. Komforten får en charterflygning till Medelhavet att liknas vid en bubbelpool med svenska bikinilandslaget i, obs dåligt skämt.

Filmen för övrigt var väl snygg sådär, inget speciellt, en del sköna kameraåkningar men inget att hänga i granen. Nej det här var en sällsynt trist bagatell som jag faktiskt ångrar att jag såg överhuvudtaget. Det var ingen action. Det var inget bra drama, det var ingen lovestory eller stora känslor. Det var bara platt och jävligt meningslöst.

Det blir en liten ful gös till den här tidstjuven.

Dagens trams

Första veckan avklarad. Gick med bravur, ångesten och ledan kom snabbare än jag trodde faktiskt. Men nu är den här, fan va skönt det känns. Not

Med tanke på vilka jävla pajasar som Reinfeldt utsätt till ministrar känns det faktiskt rätt skönt att jag röstade blankt i valet. Det här känns lite som - ur askan i elden. Från det tröga byråkrat-Sverige till ett mini-USA där man pissar på dom svagaste och gynnar dom rika. Känns bra för framtiden. Med tanke på alla dumma jävla beslut dom tagit hittils lär dom knappast få sitta kvar efter nästa val. Dom lär ryka så det står härliga till.

Det kommer en reveiw på Fearless snart, annars är det inget som händer i veckan förutom min lediga kväll när jag få gå på bio. Den här veckan blir det The Guardian. Mange har inte råd så jag får ta den själv, vilket jag hade fått göra själv ändå, då han ratade den big time.

Fan det var nåt jag tänkte på som jag glömt bort.... Nej, just det ja. Förbannade TV3 att ändra tiden på Prison Break. Jag lackar ur på sånt. Hur fan tror dom att man ska kunna vara upp till 23 när man har småbarn och jobbar, jag kommer ju missa varenda avsnitt. Nu är det hög tid för mig att fixa nåt att spela in på. DVD med hårddisk eller billigast tänktbara video.

Over the hedge

Senaste filmen då. På andra sidan häcken. Ja vet inte riktigt va jag ska säga. Det börjar bli lite väl många datoranimerade filmer nu, så många att kvaliteten börja bli lidande. Pixars filmer blir stadigt sämre enligt mig, kanske har det att göra med att man har högre krav nu än tidigare. Madagascar var kass, sen finns det en drös till jag inte ens sett. Det här lockade dock mig till bion i tron om att den skulle vara bättre än den senaste raddan färgkluddar.

Handlingen är simpel som sig bör i en sån här film, det är ju ändå inte därför man ser en animerad rulle. Det är lite som med porrfilm, en ursäkt till gökande, här är det istället en ursäkt till att skruva karaktärer och hitta situationer för garv. Ett litet problem här dock är att garven inte kommer speciellt ofta och karaktärerna är i regel rätt trista. Det finns några som sticker ut, som den speedade ekorren Hammy och perserkatten som jag inte kommer ihåg namnet på. Det mesta känns plockat från andra filmer tyvärr, främst Ice Age och Toy Story, vilket är synd när man lyckats så bra med Shrekfilmerna, förväntningarna var lite högre än vanligt. Man har heller inte utnyttjat möjligheten att skapa karaktärer man verkligen kan bry sig om det mer yta än innehåll. Ice Age är annars ett lysande exempel på där man lyckats med bägge delarna.

Missförstå mig inte nu, filmen är inte trist, på långa vägar, men det är lite för långa transportsträckor mellan dom roliga avsnitten. Filmen känns helt enkelt för lång för sitt eget bästa! Annars kan jag säga att animationerna bara blir snyggare för varje ny film som kommer och det gäller även den här.

Jag har inte så mycket mer att säga att det här är en ok, hygglig dussinrulle med ett par klassiska ögonblick men inte tillräckligt bra för att egentligen ses på bio. Den funkar nog bättre hemma i soffan på plamsan en sunkig vardagskväll när man inte har nåt att göra.

Filmen får två starka gösar.

Nya veckan

När jag gick till jobbet i måndags morse kändes det bra, luften var klar, solen var på väg upp, det var frisk ute. Det fanns ett lugn i ghettot, det var vackert helt enkelt, jag kände mig bra. Det kändes även bra när jag kom in till stan och såg alla människor som irrade till sina jobb i full hast, nytvättade med rena fina kläder, alla var redo för dagen. Det var iof mycket folk, jag hade på dom här fem veckorna glömt bort hur mycket folk det är under rusningstrafiken, men det var ok, det kändes familjärt och tryggt. Det var mitt folk, mina trängselkamrater och jag var tillbaka i gänget. Det var skönt att komma till jobbet och se människorna jag i vanliga fall inte gillar eller ens bryr mig om. Dom var glada att se mig och allt var ok...

Nu har det gått tre dagar och jag är spyless.

Its back

Kolla här då vem som är tillbaka. Fem veckors semester går jävligt fort, men nu är dom i alla fall slut och det är dags att stämpla in vardagen igen. Inte fullt ut kanske då det har idats med lite barnafödande and stuff.

Det här kommer bli en blogg om föräldraskapets välsignelser och nackdelar. Jag har nämligen inget intresse att dra in junior här och älta i offentlighetens ljus. Han får vara den han är så det här lär nog bli ett av mycket få inlägg där han figurerar. Jag menar det är ju trots allt min blogg, han får väl starta eget om det ska vara så:)

Annars är det ok med mig faktiskt. Det har väl hänt en del saker i mediabruset som jag skulle kunna blogga om, valet, Zlatans medverkan i landslaget eller ej osv. Men det är redan förbi och strömmen av idiotiska företeelser tar inte slut så det kommer finnas tid och plats för Bastarden att orera.

Föresten, hur skulle det se ut om junior var här och härjade, han är ju faktiskt ingen bastard heller...

Cat from outer space

Il Monstre ser lite annorlunda ut just nu. Vi blev tvungna att klippa honom och dessutom raka honom, han hade blivit så tovig i pälsen så han såg ut som Bob Marley. Vetrinären skulle ha 1500 pix för att raka honom så han såg ut som en jävla pudel, fuck no, det fixar vi själva. Det vara bara att lägga honom på sidan och börja klippa bort tovorna för att sen ta fram hårtrimmern, easy peasy eller hur. Inte direkt, han fräste, han morrade, han ormade sig. Vi fick muta honom med skinka och sen fick vi köra i omgångar. Fem minuter i stöten var max han pallade med sen lackade han ur. Det roligaste var att man inte fick lägga honom på ena sidan, nej det gick bara inte. Efter två dagar har vi fått bort halva ryggen och sidorna och bakbenen. Därefter var han klar för badning. Det lustiga i det hela är att det är hur koolt som helst, bada har aldrig varit ett problem, han bara står i duschen och spinner!!! När man sen torkar och kammar honom är det hellugnt det med, strange dude det där.

Så nu har vi en långhårig katt med kalt arsle och ingen päls från midjan och ner förutom svansen och magen. Han ser kort sagt för jävla strange ut, men det funkade, alla tovorna är borta och han är fin och mjuk i den fjuniga mjuka duniga pälsen som finns kvar.

Det är inte längre en katt som bor hemma hos oss utan en alien av okänd art som går igång på skinka och spinner som en katt.

... För jag har bara, regn hos mig.

Status

Status för tillfället, lätt huvudvärk som är på stegring, trött så jag skulle kunna gå och lägga mig, uttråkad så det kryper i benen. Jag har knappt något att göra på jobbet vilket gör mig otroligt uttråkad. Jag sparar det lilla som finns och sprider ut mina papper på skrivbordet i ett försök att se upptagen ut. Det är nästan svårare att låtsasjobba än att göra det på allvar. Helt seriöst så får det fan i mig vara slut nu med det här tramset, otroligt meningslöst och innehållsfattigt. Jag har träningsvärk också, men det är bara skönt. Sen får jag gå hem snart också, jag längtar verkligen efter min semester som närmar sig hela tiden. Jag måste få vara ledig nu annars förgås jag.

Thunder and lightning

Men satan va det smäller på inne i stan då. Gudarna bråkar och stökar på allvar nu, det är helt underbart, vi har väder kamrater, vi har riktigt äkta härligt underbart väder. Så ta ett par raska kliv ut ur dom murkna trista kontorslokalerna och joina mig i en härlig regndans. Vi har inga paraplyer, inga jackor, vi springer inte, vi tar raska kliv, raka i ryggen och njuter av det gudarna sänder oss.

Lugn, bara lugn

Nu är det fredagseftermidda, det är lugnt på jobbet, folk är nästan trevliga. Jag vet inte varför men jag känner mig lite sentimental och väldigt lugn. Jag försöker komma på vad det kan vara men jag har ingen aning annat än att jag gillar känslan.

I morse var jag skitförbannad och stressad, det är märkligt att se hur man kan åka rakt igenom känslobanan och landa här, det känns bra inför helgen.

Jobbig jävla dag då

Hoppsan Kerstin vad den här dagen gick fort då. Bara en kvart kvar innan jag släpps ut i frihet igen, otroligt skönt.

Det har ringt satan idag, helt sjukt jävla mycket, jag verkligen känner hur stressad jag är och hur lättretlig jag är nu. Jag tänder till på minsta lilla grej och tålamodet är slut för dagen. Inte nog med det, det verkar som om alla jävla idioter beslutat sig för att ringa mig samtidigt. Det är inte klokt va förbannat dumma i dom är som ringer, helt otroligt.

Men nu jävlar ska jag gå hem i alla fall och baka en kaka till asen här, fan va jag har lust med det.

En vanlig jävla dag i the life of a Bastard

Dagen började kl 0620 med att mata och vattna Il Monstre, dusch och frulle.

Jag knatade till bussen 0715, och precis när jag öppnade ytterdörren började det regna.

0725 kom bussen och det tog 25 minuter till nästa anhalt. Tuben

Första tuben var skitfull, jag tog nästa, fick sittplats.

0815 knatar jag in på skitjobbet med en yalla i handen som jag handlade på lokala ICA, nej ingen självscanning där, för litet.

0820 är jag inloggad, jag kör igenom alla bookmarkade bloggar, läser aftonbladet och expressen, jag läser mina forum och när kl börjar närma sig tio har jag svarat på tio samtal.

1000 tar jag min yalla och jag bestämmer lunchen med en polare, jag har läst ut allt vid det här laget och börjar spela MS-röj.

Det ringer en del när brudarna är på lunch vilket gör mig irriterad över att jag inte kan koncenterar mig på mitt spelande.

1230 FRIHET, jag och polarn käkar indiskt på Odenplan.

1330 slavarbete, jag gör inget annat än att svara sporadiskt i telefon och surfar, blandat med MS-röj. Jag tror jag fram till denna stund arbetat i totalt 45 minuter idag.

Nu är klockan 1600 och jag får gå hem om en kvart, under tiden jag skrivit det här har jag blivit störd av två samtal, vilket tar udden av glädjen att skriva.

Nu ska jag hem och tömma kattlådan, laga mat till frugan och fixa matlåda, sen får jag gå och lägga mig igen efter att ha tittat på TV i några timmar innan allt börjar om igen.

Är inte livet underbart.

Extreme home makeover needed.... bad

Ibland ramlar man över nåt man inte ens trodde fanns i fantasin.

Jag fick en länk till en lägenhet i Rosengård igår som var nåt överjävla extremt, frågan är vem det är som bor där och hur i helvete man kan trycka in så mycket skit på en sån liten yta. Man får ett mentalt epelepsianfall bara av att titta på bilderna. Jag har då inte sett nåt mer smaklöst och tacky på bra länge. Det luktar museum, vapensmugglare, trafficking, knarklangare, noveou riche (med reservation för stavningen), juggemaffia, förvirrad överklasskärring, you name it. En sak som är säker god smak och uttrycket less is more har fan i mig aldrig passerat den tröskeln. Men kul är det.

Fabbe Solo på the Millenium Maxi

I lördags var det dags att tjacka på sig en säck sand till Il Monstre´s toa och en säck käk till samma odjur. Jag ställde mig i kön på den lokala Maxibutiken och det tog som alltid en hel jävla evighet. Det finns ingen snabbkassa utan man får gott lov att ställa sig bakom dom storhandlande lirarna med fulla vagnar. Jag slängde ett grisöga till högre mot den där föraktade självscanningskön. Jag har tittat snett på den företeelsen länge nu och stört mig som fan på hur fånigt det ser ut, ja vet, jag stör mig lite väl lätt på simpla saker, men vafan, det är ju bara jag.

Det som slog mig var att där var det nystädat, trevlig personal, breda kassor, fan om inte ljuset var bättre och lurften klarare också. Inte nog med det, det var fyra öppna kassor med leende väldoftande personal. Kan ju säga att den kön knappt var värd att kallas kö, snarare ett besök till himlen, det gick snorfort där vilket ökade på stressen och irritationen hos mig såklart. Inte blev det bättre av att jag hade två femkilossäckar med käk och sand på axlarna (inte fan tänkte jag ställa ner dom på marken, jag är ju ingen mes heller).

När jag åkte därifrån tog jag tjuren vid hornen och ringde upp frugan och sa att nu fan var det dags för oss att börja åka gräddfil, köandets tid var förbi, back to the future and shit.

Så, i måndags var det dags att prova på skiten, ironiskt nog var det en jävulsk kö till informationsdisken där man fyllde i de behövliga blanketterna innan man kunde ösa på. Sen var det som en enda lång våt dröm, man kände sig som Luke Macahan eller Han Solo inne i affären. Upp med laserpistolen och bara fyra av en röd laserstråle och sen ner i påsen. Jag log innombords och njöt över att när det var dags att komma till kassorna skulle jag bara glida förbi asen som inte fattat hur man handlar på riktigt.

Känslan av att tillhöra mathandlareliten var väldigt tillfredställande när det var dags att ställa sig i VIP kön, fort gick det, och fan ta mig om inte personalen var liite trevligare här också, precis som det såg ut att va när man var på andra sidan. Fucking hell det här gillar jag, fattar bara inte varför jag inte gjort det förut, men så är det när man är aningen trångsynt.

Ramblings on EM

Förutom att jag avskyr Carola(ina) Klüft så finns det andra saker som retar mig med friidrott. För det första är det dom kvinnliga deltagarna som väljer att tävla i baddräkt. Det borde fan i mig vara spöstraff på det. Det är inte ens snyggt på en badsstrand och definitivt inte det när det vankas tävlingar på elitnivå.

Tänk att du är höjdhopperska och vaknar på morgonen, hur fan tänker man då, hmm jag ska nog ta på mig baddräkten och dom vita stödstrumporna, då fan är jag hetast på arenan. Fuck no säger jag, du kan lika gärna vända i entren och lomma tillbaka till hotellrummet med baddräkten uppdragen i röven. För det finns inte en snöbolls jävla att du släpps in på arenan om du ser ut som en idiot.

Det samma gäller den manliga varianen, dom slitsade löst sittande shortsen som självklart dras upp så jävla långt det bara går så fanskapen kan börja sjunga falsett när som helst. Helst ska detta ackompanjeras med ett löst sittande jävla linne. Inte för att det är en tävling i good looks men kom igen nu, nån måtta får det väl ändå vara.

Men dom riktiga asen som ska ha spö är funktionärerna som ser ut som mentalpatienter på en fieldtrip. Hur fan jobbar dom egentligen, jävlas dom bara med löparna när dom håller dom kvar skitlänge för att sen när det börjar klia i springfötterna blåsa tjuvstart. Är det nån perversion som jag inte hört talas om? Går det för dom när dom drar iväg startskottet? Samma sak med den godtyckliga mätningen vid kultävlingen. Inte nog med att själva banan såg ut som Bremen efter att de allierade haft party där i början av 40 talet, mätningarna var helt fucking otroligt fel.

Det jobbet jag trots allt detta blir lite sugen på är att vara den som kör den lilla radiostyrda bilen med spjut, kulor eller släggor på. Fan det skulle till och med vara riktigt jävla ballt. Betänk följande, du sitter där i din skitfula uniform, lite småbakis och rattar en fettrimmad radiostyrd truck, soft som mjukglass.

För övrigt hoppas jag att Kallur, Trailerpark-Christian och Kajsa tar guld och att Musse, Wissman och Jeng tar medalj.