Fearless

Fearless, ja va säger man. Filmen handlar kort om Huo Yuanjia och hans liv och öde. Jag kände inte till ett smack om snubben innan och för mig kunde storyn likagärna vara påhittat. Men det är den inte, det är en biografi och vi får följa med från när han är barn till dess att han dör. Jag gillar den här typen av film, väldigt mycket dessutom. Det finns vissa fördelar med biografiska filmer. Man får följa en karaktär genom hela hans liv. Det är medgångar och motgångar. Men allt för oftast blir jag besviken. Det blir stora luckor i historien, snabba hopp, sen blir det oftast lite för sockrat och slätstruket. Samma sak reagerade jag på när det gällde Walk the Line men det klarade sig ändå bra. Här är det värre. I första halvan sitter man och blir förbannad på Jet Li´s karaktär, en riktig jävla skitstövel är han. Sen får han sin frälsning och blir Jesus. Det blir lätt patetiskt.

Låt mig förklara. Personen Huo Yuanjia verkar vara något av en legend i Kina och inom kampsporten, det märks att man hanterar honom med silkesvantarna på och det är sällan bra när man vill krydda och hylla en historisk person. Jänkarna brukar klara det för man smäller på hela sockerskålen så man åker dit för stunden även om man spyr efteråt. Här gör man inte det, man småsockrar bara, men tillräckligt för att man ska märka det och känna den faddas maken. . Det blir lite väl mycket hyllande och gud vet vad och jag gillar det inte. Jag har förbannat svårt för det i såna här biografiska filmer.

Sen skulle det även vara ”realistiska” fightscener, my ass, det var överdrivet så det stod härliga till, men det gör mig inget så länge man skippar det skitfåniga springandet i trädtopparna och vajjerscenerna. Just fightscenerna var faktiskt det enda bra med den här filmen. Ja det blir en sågning, haru inte märkt det än så kommer det mer snart! Nackdelen med fightscenerna var att dom var för få och så var det vissa tekniska aspekter som störde. Det märktes att man speedat upp fighterna för att dom skulle se snabbare ut och sen var det märkbart ryckigt ibland.

Förutom dom partierna var filmen ruskigt seg och trist. Trailern lovade riktigt gott men filmen var ett helt annat djur. Inget av det som lovades bjöds man på. Det kändes som man blivit lovad en spritfest men får EN lättöl, inte så kul kort sagt. Sen hjälpte det inte heller att jag satt illa som fan. Feta minuspoäng till Biopalatset på söder för deras skittrånga stolar. Komforten får en charterflygning till Medelhavet att liknas vid en bubbelpool med svenska bikinilandslaget i, obs dåligt skämt.

Filmen för övrigt var väl snygg sådär, inget speciellt, en del sköna kameraåkningar men inget att hänga i granen. Nej det här var en sällsynt trist bagatell som jag faktiskt ångrar att jag såg överhuvudtaget. Det var ingen action. Det var inget bra drama, det var ingen lovestory eller stora känslor. Det var bara platt och jävligt meningslöst.

Det blir en liten ful gös till den här tidstjuven.