Klaustrofobi och annat.

Har du nån gång velat kolla om du har klaustrofobi så rekomenderar jag en MR röntgen. Det är en höjdare.

Tänk att du läggs på en stålbrits som är ca 50 cm bred, du ligger jävligt obekvämt och är mer eller mindre näck, beroende på vad som ska röntgas. Lägg till bonusen av en sällsynt otrevlig sköterska som gör sitt yttersta för att skapa obehag och olustkänslor. Du lägger dig på den kalla britsen och undrar va som ska hända. Den charmiga sköterskan slänger åt dig en så kallad panikknapp som du ska trycka på om du får panik. Du tänker för dig själv, - vadå panik, jag ska ju röntgas vad finns det att få panik över? Nurse Ratchett frågar lite kallt om jag gjort det förr, varpå jag svarar, ja det har jag, hon säger inget mer utan går bara därifrån. Mysigt så det förslår.

Snart blir du varse om vad som komma skall. Alla som sett nån form av läkarserie på TV vet att det är exakt den stora stålprylen man skjutsas in i, och när man sett på TV har man alltid tyckt att – det där ser ju lite obehagligt ut, inget jag skulle vilja göra. Verkligheten är lite värre, det är absolut inget du vill göra.

Du skjuts in i den stora kalla jävla maskinen och du har ungefär en centimeter att röra på armarna i sidled, och taket av tuben är så nära att om du skulle sticka ut tungan skulle du nå taket. Dvs det är inte läge att börja freaka ur. Innan dom skickar in dig i hålet får du hörlurar med Lugna favoriter på, fan, aldrig någonsin har den kanalen varit så bra som nu. Den gör jobbet så att säga.

Det enda jag fokuserade på var att inte titta, inte titta, inte titta. Paniken kommer nämligen då. Panikknappen börjar kännas mer och mer frestande. Blunda så hårt du kan, andas långa djupa andetag och be till gud att det snart är över. Förnedringen är rätt hård när du dessutom ligger där i bara kallingarna i en steril kall miljö. Man är liksom aldrig kaxig utan kläder. Du får dessutom inte röra dig ens en milimeter, för då börjar man om igen. Så… Ligga totalt stilla, inte titta, andas lugnt, easy peasy, efter ett tag börjar man undra hur länge man ska ligga där inne, i mitt fall var det ”bara” tjugo minuter, dom jävla minuterna kändes lätt som tjugo timmar!

Jag har inte nämt det härliga pulsande ljudet som maskinaset ger ifrån sig. Det låter som ett metalliskt frustande bultande monster som gör allt för att skrämma skiten ur dig. Återigen, tack till Lugna favoriter, det verkar vara för tillfällen som dessa dom skapade kanalen. - Grabbar jag har en ide, vi drar igång en skitkanal med hisskvalmusik som kan kan spela när man klaustrofobitorteras med en MR kamera! Skitbra ide, vi måste bara hitta några lyssnare till andra tillfällen också, vad sägs om att vi officiellt riktar in oss mot medelålders kärringar på kontor, klockrent, då får vi lyssnare i vanliga fall också… eller nåt sånt.

Jag har alltså gjort det här förut och det var inte ens i närheten av att vara så obehagligt, och ja dom körde lugna favoriter då med, skillnaden var att dom även kommunicerade med mig via hörlurna och talade om vad dom skulle göra och hur lång tid det var kvar. Det gjorde man inte här.

Damn you, damn you straight to hell!

Så nu är det bara att rusa iväg och boka in en tid fort som fan, för visst låter det skoj?