The Matador

Filmen handlar i korthet om den utbrände hit-mannen Julian Noble (Brosnan) och hans öde. Han är i Mexico för att utföra ett uppdrag och vi får en inblick i hur hans liv ter sig, och det är inte vackert. Han är ensam, alkoholiserad, smått pervers och aningen over-the-hill. På sin födelsedag kommer verkligheten ifatt honom och han inser hur patetisk och ensam han är. Som vanligt går super han sig plakat och köper horor. Senare på hotellbaren möter han Danny Wright (Kinnear), en Ned Flanders liknande man som även han är i Mexico för att göra affärer. Han är en man som det på senaste tiden gått åt helvete för. Dessa två motpoler finner någonstans en slags vänskap där det är deras totalt motsatta egenskaper som ligger till grund för fascinationen hos den andre. Jag kan på rak arm säga att jag inte någonsin sett Pierce Brosnan spela så här bra, han är fullkomlig lysande och hans cyniske, bittre och livsfarliga karaktär blir en hel människa istället för en karikatyr, som det så lätt hade kunnat bli i någon annans händer, typ Bruce Willis eller någon. Kinnear som hans motpol är inget annat än lysande han heller. Skådespelet är rakt igenom helt fantastiskt och det finns inget att klaga på någon stans.

Den här filmen är något så unikt som en svart komedi med djup som verkligen fungerar. Kalla det action-komedi om du vill, det låter kanske klyschigt, men det är nog det närmaste jag kan komma på. Man skrattar, man lider, man sympatiserar och förstår dessa män och när man tror att man håller på att ramla av stolarna av skratt ändrar filmen helt plötsligt karaktär och blir direkt gravallvarlig och detta utan att det känns fel eller konstigt. Den balanserar på en knivsudd där minsta snedsteg skulle bli patetiskt men här håller det vägen ut.

Filmen är snygg, med bra klipp där scenografin och musiken får mig att känna Tarantino och Guy Ritchie vibbar men det blir aldrig en pastisch på dessa två. Den står för sig själv utan att kännas som en kopia. Där deras filmer mer eller mindre drivs framåt på dessa grepp handlar den här filmen om någonting helt annat, människor, greppen blir bara vad de egentligen är till för, en kuliss, inte en huvudrollsinnehavare. Något som känns väldigt skönt, då jag personligen börjar bli rätt less på det här överdrivet regisserade coola.

Till sist måste jag åter berömma Brosnan, där man i dom första minuterna av filmen bara ser honom som en grov misslyckad parodi på Bond och där man snabbt inser att det här är något så mycket bättre. Jag blev kort sagt helt golvad.

Det här är inget annat än lysande och jag kan med stolthet dela ut den här bloggens första 5:a i betyg.

5 gösar av 5 möjliga.

stress

Det är stressigt nu, jag har mycket på jobbet och det är en massa trådar hemma med som drar, mycket som skall göras, tankar som skall tänkas. Jag känner att tiden inte finns och jag själv och det jag egentligen vill hamnar längre och längre ner på prioriteringslistan. Det känns inte helt bra så att säga. Jag måste skapa lite rutiner, bena upp det som stressar.

Lugn

Nu har det gått några timmer sen chocken kom och jag har hunnit landa en aning. Jag har inte jobbat ett smack på hela dagen utan jag har mest surfat runt i apati. Jag gick och tröstkäkade burgare på lunchen hos Donken sen blev det en godispåse, two wrongs dont make a right, jag vet, men det känns alltid bättre med en snuttefilt i form av choklad, pompa, burgare och larre. Nu känns det mest tomt och jag är trött, ska nog hyra en rulle, tömma kattlådan och käka lite Ben & Jerry ikväll... Det är bara att hoppas att jag hinner se klart den innan det är dags för psyk-Carola.

SATANS SKIT OCKSÅ

Helvete, helvete helvete faaaaaaaaaaaaaaan. Jag hade sökt ett jobb på moderskeppet för en dryg månad sen och trodde att jag låg väldigt bra till. Trodde nästan att jobbet var i min hand. Den bakgrunden och dom egenskaperna dom vill ha var exakt dom jag har och det var som gjort för mig. Nu ringer dom jävlarna och säger att dom tagit nån innifrån istället. Jag fick en näve svepskäl som bortförklaringar och det känns grymt tungt när man får höra att det varit sååå svårt att bestämma sig och att man föll på mållinjen. Jag vill inte höra sånt, fan jag är helt vimmelkantig och luften gick totalt ur mig, jag känner mig fruktansvärt tung, rådvill, förvirrad, utslagen och helt numb nu. Va ska jag göra nu? Jag vet, man ska inte utgå ifrån att man fått det innan det är klart, men jag vill verkligen bort från det här rövhålet jag sitter på nu, jag kan inte sitta här längre, i en jävla kundtjänst och svar på idioters frågor till slavlön. Fan jag vill inte vara här nu, jag vet inte va jag vill... damn it

Vidriga köttproducenter

Men nu får dom väl ändå ge sig, det här är bland det äckligaste jag läst, varför kan inte maten innehålla det som den ska göra? Jag är inte intresserad av kycklingfiléer som är stora som nyfödda elefanbäbisar. Jag vill ha kycklingfiléer som är små men rena från skit, vad är det som är problemet. Det här är fan vidrigt. Jag börjar bli mer och mer inne på ekologiska varor, skit samma om dom kostar några kronor mer, ägg och mjölk köper jag alltid ekologiskt numera och det verkar som om det blir fler varor framöver också. Fan det här är så vidrigt att man skulle kunna bli vegeterian för mindre, och då är jag så långt ifrån PK man kan bli...

Träningsvärk i käkarna

Dra åt helvete, fuck me sideways osv, jävla fan vilket dag alltså!!! Helt otroligt, kan man ha så här mycket att göra. Jag har inte haft en lugn stund sen jag bloggade Ice Age i morse. Jag har aldrig varit så här slut som idag, jag har till och med träningsvärk i käkarna!!!!! What the fuck liksom, ska det va så? Har man snackat mycket då? Jag säger det igen, T R Ä N I N G S V Ä R K I K Ä K A R N A... jag pallar inte mer nu, ska hem och ligga fosterställning framför Champions Leauge finalen

Ice Age II

Såg Ice Age II förra veckan och här är min redogörelse.

Första filmen var en rasande succe med bra karaktärer och där snabba skämt avlöste varandra i ett furiöst tempo. Allt ihopsatt i en miljö och tid i vår historia där djuren aldrig sett konstigare ut.

Nu är tvåa här och det är med glädje jag kan konstatera att animationerna blivit om än bättre, det här är ruskigt snyggt, nog den bästa animerade filmen på det planet jag sett. Handlingen är som alltid i en sån här typ av film simpel och av underordnad betydelse. Våra hjältar från första filmen bor en i dal tillsammans med en mängd andra djur och lever livet rätt bekymmerslöst ända fram tills en domedagsprofetia läggs fram av en mycket suspekt gam som talar om för dom att istiden snart är över och enda räddningen är en gigantisk Noaks-ark liknande trästam uppe på ett berg i andra änden av dalen. Därefter är det bara för att hjältarna och alla andra till att masa sig iväg för att kunna överleva. Det blir såklart nya möten och incidenter på vägen, med faror och nya vänner.

Jag måste säga att den här filmen är ännu rappare än den förra, och det är inte ofta en uppföljare faktiskt är bättre än den första filmen, Gudfadern II, The Empire strikes back och Toy Story II är dom enda jag kan komma på så här på rak arm. Humorn är mer i fokus den här gången men det betyder inte att den är som en dålig actionfilm utan känsla, den här filmen kretsar runt Manny och det är främst i scenerna med honom som tempot lugnas ner en aning.

Det finns dock ett minus och det är två nya karaktärer som retar gallfeber på mig, meningen är väl att dom skall vara hysteriskt kul men för mig blir dom bara hysteriska. Det som gör att animerade filmer är så direkta är just att karaktärerna är klichéer och stereotyper, men dom här två får jag inget grepp på. Vad skall dom vara för nåt? Dessbättre tar dom inte för stor plats och till deras favör måste jag ändå säga att i ett par scener briljerar även dom.

Nej det här är inget annat än lysande från start till mål, enda plumpen är faktiskt dom där två råttorna och ja just det, Scratch är fullkomligt underbar.

Klockrent 4 gösar av 5

3 its a magic number

Idag har har jag haft hysteriskt mycket att göra och jag är tokvarvad som en nyladdad energizerbunny. jag går verkligen på högvarv och känner hur det rusar i magen på samma sätt som när man åker berg-och-dalbana. När stressen är som värst och jag har som mest att göra är det ganska skönt att få en sekunds andhämtning. Jag sitter inte enbart och svarar utan ringer även upp folk och tänk va avslappnande den lilla genialiska väntelåten som 3 har när man ringer deras kunder. Normalt skulle jag säkert reta upp mig på den men som jag är idag är det en oas i kaoset.

H v d v r k revisited

Det har inte blivit mycket bloggande idag. Det har varit vansinnigt mycket att göra, som det faktiskt har varit en ganska lång tid nu. Det har både sina för och nackdelar. Fördelarna är att dagarna går fortare och tristessen inte hinner sätta fart. Nackdelarna är ju såklart många fler, man blir stressad och trött, man måste jobba, man hinner inte sörfa och blogga osv osv.

Som idag, jag har just lagt mina bästa timmar det här dygnet på att slava bort på ett kontor och när jag kommer hem är jag astrött med en huvudvärk som gör mig illamående. Jag kommer tömma kattlådan, göra matlåda och sen bara krasha på sängen för att inte orka göra nåt, och nej, kattlådan och matlådan är inte samma sak, jag är ju ingen hund för bövelen.

Jag ska hinna få upp en recension av Ice Age II snart och även en liten berättelse om gårdagens cykeläventyr i `Nam.

Efter-jobbet-träning

Idag var jag ute på en hård milrunda i skogen på hojjen, det märks att man är ur form, minsta uppförsbacke suger hårt i benen och flåset tar snart slut. Men det är så skönt att man är ute igen. Känslan och lusten försvann nånstans i juli förra året. Men nu är den tillbaka.

Igår var jag även ute och powerwalkade i rasande fart, det blev runt 7 km i nästan-springa-tempo.

Fan jag tar mig helt enkelt, det kan bli fason på Fat Bastard ändå. Det måste det bli om det ska bli nåt ordentligt av MTB-Vättern i juni.

Mr Big King Dingeling

I mitt jobb får man oftast prata med sura griniga idioter. Men ibland dyker det upp raka motsatsen. Som nyss då jag pratade med en extremt glad kvinna. Hon hade köpt en produkt hos en leverantör och skulle betala tillbaka allt på ett bräde nu. Hon var förvirrad, men jävligt glad, sprallig är faktiskt rätt ord. Hon raljerade om allt möjligt och det kom fram att hon skulle till Cannes snart, det väckte min nyfikenhet varpå jag frågade va hon skulle göra där och om jag fick följa med. Det fick jag om jag sänkte resten av betalningen. Hon slängde sen ur sig att hon skulle till Monaco och kolla på F1-loppet där, hon skulle sitta på en terass med nån polare tydligen. Snacka om skön stil, dessutom hade hon just kommit tillbaka från Thailand. Varför har inte jag en sån livsstil, tacka fan för att man är glad och trevlig då! Det bästa var ändå när hon frågade om nån bekräftelse på sin inbetalning, hon frågade om hon skulle ringa mig, varpå jag svarade att det går bra med vem som helst av oss, vi är bara tre och jag är den enda killen. Då säger hon;

- Va bra, då frågar jag efter det manliga bihanget! följt av ett asgarv.

- Nja, nu gick nog priset upp. var mitt svar.

- Men om jag frågar efter Mr Fabbe, big king dingeling då? Är inte det bättre det?

- Tja, inte direkt men ok.

Som slutklämm säger hon att hon ska rita ett hjärta och grejer på inbetalningen.

Vilken kund, tänk om fler kunde va så här. Den här bruden gjorde lätt min dag med sitt härliga sätt. Tack som fan.

Nytt kryp

The almighty Demonen har värvat en ny medlem till sin skara anhängare, Pettsy heter hon och är en riktig liten jävul.

Tour de Bastard

Årets cykelpremiär är avslutad. En perfekt försommardag med strålande solsken, lagom temperatur och ingen vind, förhållandena var så bra dom kan bli. Jag och Svenne tog det väldigt lugnt och rekade lite nya grusvägar att nöta distansträning på inför sommarens äventyr. Vi hittade en bra loop i området mellan Dalarövägen och Åvavägen. Igår gick vi igenom kartan och har hittat en bra loop på drygt två mil som kommer nötas nu i helgen, men men, mer om detta då. Vi tog det som sagt lugnt och hade inga bekymmer alls, såg två överkörda huggormar och en trashad snok, så nu är det uppenbarligen ormsäsong. Det var sjukt mycket folk ute och promenerade och hade sig, men inte så många cyklister, vi mötte en handfull på tre timmar, iof landsvägsnissarna är ju inte i skogen utan trängs med bilarna, dom tycker väl det är roligt, va vet jag, Errki du kan väl svara på denna!

Kan lugnt säga att formen inte är vad den ska vara, mjölksyran kom som ett brev på posten och det gick måttligt snabbt på slutet. Men det var det värt, ibland vill man ha dom här solskensturerna utan en massa rusningar mot cykeldatorns iskalla fakta. Vi avslutade med en fika i Tyresta där vi käka glarre och Svenne tog en java. Känns alltid kul att sitta där, svettig och jävlig, i illaluktande lycra med lera lite överallt bland söndagsflanörerna från city med sina trendiga vårkläder. Om dom vill bo i stan kan dom stanna där också, jag vill inte ha ut dom i mina skogar, och jag shit you not, jag menar det verkligen. Keep out. Tyresta är mitt hood!!

btw det kan komma bilder på ett par heta cyklister framöver...

Helgen som gick...

Helgen som gick var helt suverän. Jag har inte haft tid att blogga om den förän nu, eller rättare sagt, nu tar jag mig den tiden. Det ska väl vara själva fan om jag inte kan göra det. Bloggandet bör ske på arbetstid, så är det bara.

I fredags var jag som sagt i ”SoFo” med gamla polare och käkade, humöret på topp, vädret som sig sig bör. Lördagen inleddes med hotellfrukost på det lokala hotellet och jag kan säga att den frullebuffen slår det mesta, jag blev mäkta imponerad, dock var det inte så kul att det var proppfullt i salongen, man hade liksom velat haft lugn och ro. Sen tog vi helt sonika bilen och åkte in till stan, frugan hade fortfarande ont i magen så vi tog det lugnt, vi cruisade helt enkelt mellan affärerna och ställde oss rätt utanför, inga finparkeringar här eller onödiga promenader. Bara in och ut, skönt som attans. Efter det var det middag i Bromma med Lejonkungen Aslan och hans fru. Kanonschyst lasagne och paj mannen, mäkta imponerad. Sen blev det dags att spela lite klassiks brädspel. Den här gången var det Cluedo som åkte fram, inte helt oväntat var det frugan som vann…

I söndags sen var det så dags för årets första cykeltur. Vädret var årsbästa hittils och det var en härlig runda som slutade med en glass ute i Tyresta. Mer om den turen separat.

Eftermiddan rundades av på ett klockrent sett med Schumis senaste vinst på Ringen.

Kan det bli bättre än så här egentligen… vete fan, men den kommande helgen har mycket att leva upp till om den skall slå den som var.

Jobb?

Nu ska jag börja jobba för idag. Har kommit lite senare efter att ha byggt på mitt sjukgymnastikprogram med Ola. Sen har jag mest surfat ifatt mig för dagen, men ta mig tusan om jag inte känner mig lite sugen nu att jobba en kvart eller så

Skummi is back!

F1 säsongen är i full sving och det verkar bli intressantare än jag initialt trott. Allt tack vare att Maestro, Skummi, Schumi eller va man nu vill är tillbaka i gammal fin form. Tack för dom fina segrarna på Imola och på Ringen nu i helgen. Får man hoppas på ett hat-trick nu i helgen och en skjuten Renaultmotor så att VM-tabellen får lite tändvätska. Inget ont om Alonso, men han är lite trist och så ska han dessutom köra för the evil Ron Dennis nästa år och då är man paria i min bok. Kimi, nja han blir aldrig världsmästare, han kommer gå samma öde till mötes som sin hetlevrade stallkamrat.

Forza

Avslappningsövningar

Jävlar va skönt, det här ska jag göra varje lunch numera. Jag hade fruktansvärt stressigt innan lunchen och var uppe i varv så det sjöng om det. Jag tog min matlåda i lugn och ro, läste tidningen, pratade inte med nån. När jag käkat klart gick jag ner på gymmet och tog stretchsalen i besittning, inte en själ i närheten, ingen musik bara svalt och tyst. Jag la mig på det halvmjuka golvet med fötterna upp på en bänk sen var det bara att ligga där i stillhet och sakta känna hur stressen rann ut ur kroppen och hur ryggen slappnade av och blev ett med golvet. Jag låg i nästan en halvtimme och nästan slumrade till. Nu efteråt känner jag mig full av energi och sådär euforisk man känner sig efter en massage. Snacka om effektiv stresshantering. Det här måste jag fortsätta med, huvudvärken som var i antågande har försvunnit, i feel good:)

All work and no blog makes Fabbe a dull boy

Det var som fan, jag som trodde det skulle bli en lugn varm försommardag i bloggandets tecken, hell no. Jag har slitit som en gnu. Jag har knappt tid att surfa! Då har det gått för långt, jag har demonstrativt tagit ett surf/bloggbreak. jag som har så mycket att pränta ner här. Hmm, får se om jag kommer loss i eftermiddag sen

SoFo

Märkligt märkligt. Sist jag spenderade tid i det området var när man gick i högstadiet och letade billiga skivaffärer med mycket hårdrock. Då fanns inga restauranger, inga trendiga butiker, inga inflyttade-lantisar-gone-big-city. Nu är det raka motsatsen. Jag var ute på galej med lite gamla vänner i fredags och hamnade på en grekisk restaurang mitt smack i smeten. Satans va trevligt det var, området var en våt stadsdröm. Nytorget precis så storstad/småstad i perfekt harmoni som man bara kan begära. Fan också var har jag varit dom senaste tio åren? Nu förstår jag allt som sägs och skrivs, det är makalöst trevligt. Är det nånstans i stan jag skulle kunna tänka mig bo förutom Kungsholmen (som fortfarande känns som hem) så är det dom här krokarna. City känns som ett förstorat köpcentrum med turister där H&M McDonalds och alla andra trista vanliga affärer finns. Här kommer det spenderas mer tid framöver. Var så säkra.

Dom är här nu.

Dom är här nu, har ni märkt det, hela stan är full av dom. Det är så vackert att man inte vet vart man ska titta. Var har dom varit nånstans och vart tar dom vägen när det blir kallt igen? Egentligen spelar det ingen roll nu när dom är här. Jag älskar våren.

Snöleoparden är utrotningshotad, vill vi det?

Jag såg just ett program på SVT om den mytomspunna, vackra och utrotningshotade snöleoparden. Det är helt makalöst vilket djur det, men glädjen när man ser bilderna fastnar i halsen när man vet vad vi människor gör. Nästa vecka tror jag dom skall visa reprisen på vår rovjakt på den här kungen av Himalaya. Se programmet och bli upprörd. Jag hoppas att du sen gör Nordens Ark eller Världsnaturfonden ett besök och lämnar en donation. Det har jag gjort. Det här djuret behöver all hjälp vi bara kan ge. Annars kommer den försvinna för alltid. Det måste finnas nåt sätt där vi kan existera i samklang istället för som det är nu. Där människors rätt går före allt annat.

Arbete 1 livsglädje 0

Jag började den här dagen full av energi, hade det där pirret man får på fredagseftermiddagarna när man snart får gå hem. Samma känsla brukar komma på våren och sommaren, det är väl förväntan, leklust, livsglädje eller nåt. Jag hade kvar den över lunchen och började rita storstilade planer på vad jag skulle fylla kvällen med. Nu är jag bara trött och less och vill bara hem och sova. Är det verkligen meningen att arbete ska förstöra livsglädjen och dra ner oss. Är det det, va är det så, ska det va så?

Jag protesterar i alla fall

Mr lycra wants a new baby

Nu när lycrasäsongen börjat har jag fått ett nytt objekt som väckt lustarna. Vill-ha faktorn är ruskigt hög. Come to me baby... Cannondale Rush, fullgung, tjoohoo

Pendlare vs. Black Army

Igår var jag hos sjukgymnasten igen och tränade ryggen. När jag sen klev ner i T-banan på Fridhemsplan möttes jag av delar av AIK-klacken. Det var rätt kul att höra några hundra tonåringar sjunga unisont hur mycket dom hatar Bajen. Det gick snabbt över när vi skulle åka med tåget, dom sprang in och ur hela tiden och vi fick vänta i nästan tjugo minuter innan tåget släpptes iväg av ordningsmakten. Ungjävlarna kunde inte bestämma sig om dom skulle ta det här tåget eller nästa. När deras borgliknanade betende går ut över min restid hem, är det inte längre ett lustigt inslag i vardagen, då är det jävligt irriterande och jag blir jävligt sne.

En fotbollspöbel ska nog passa sig för att komma på kant med uppretade pendlare, det kan bli konstiga rubriker dagen efter. ”Fotbollsfans och pendlare i kravaller i T-banan”

Dö hantverkarjävel dö.

Nu jävlar får det vara nog. Nu har hantverkarjävlarna hållit på i tre timmar med att borra en meter två meter från mitt huvud. Det är nog nu. Ett litet tag till och det blir barmhärtighetsmord eller nåt. Hur kan man va så jävla dum att man låter dom hålla på med skiten på kontorstid.

Heartbreak hotel

Såg Colin Nutleys senaste film i lördags. Jag kan säga att med tanke på vad han gjort de senaste åren hade jag inga som helst förväntningar. Vi pratar om en regisör som i mina ögon inte gjort nåt värt att höja på ögonbrynen på sen hans andra film, Black Jack.

Den här filmen handlar om två kvinnor med snarlika öden. Bägge är dryga 40 och nyblivna singlar på likartade premisser. Den ena, Lisa (Helena Bergström) är livsbejakande, drar ut och dansar och lever livet. Den andra Gudrun (Maria Lundqvist) är mer introvert och sitter hemma och tittar på tv, trots påstötningar från dottern. De möts under udda former där deras yrkesroller tvingar fram komiska scner och där tar själva historien vid. De bägge kvinnorna närmar sig varandra och utvecklar en stark vänskap där dom gemensamt hittar tillbaka till livet. So far so good.

Det positiva med filmen är Helena Bergströms och framförallt Maria Lundqvists agerande. Dom är trovärdiga och ger sina karaktärer liv och värme. Det är suveränt skådespeleri, där tajming och samspel är lysande. Det känns som om dom improviserar en hel del och det ger det en ytterligare dimension. Det var länge sen jag garvade så ofta och intensivt på bio och det är fullt med dråpliga scener. Däri ligger även en del av kritiken, det är just scener, det finns ingen klar röd tråd som leder filmen i en riktning. Filmen lunkar på och man garvar lite här och där, men det händer egentligen ingenting, den vill inget, och när filmen är slut så har man haft en bra stund och blivit ordentligt underhållen, men det är inget man lägger på minnet. Under filmens gång får jag två klockrena referenser, Thelma och Louise och Bridget Jones. Men där dom filmerna lyckas fullt ut missar man här målet en aning. Thelma och Louise är i första hand ett drama med ett djup som inte finns här. Det är faktiskt något som stör, karaktärerna är rätt endimensionella och platta, vi får inte vet speciellt mycket om dom. Det gör att man inte kan engagera sig fullt ut. Den andra filmen, Bridget Jones är i första hand en komedi och det finns många beröringspunkter men den här filmen vill även vara nåt mer och där missar Nutley då han inte ger nåt djup åt karaktärerna. Birollerna är få och dåligt utvecklade de med.

Det finns ett par scener som inte är helt lyckade och ganska ologiska och jag tänker inte gå in på vilka, det överlåter jag åt publiken att se själva. Slutet är onödigt och fyller ingen funktion. Den kunde gått och väl slutat tio minuter innan. När ni ser filmen förstår ni var jag menar. Den är snyggt filmad med varma och klara färger. Det finns även en intimitet i kameran som gör att man som åskådare kommer nära. Jag vet inte vad det beror på, kanske är det mycket närbilder, men det funkar bra i sammanhanget.

Jag blev extremt positivt överaskad och hade en ruskigt trevlig stund i salongen, men nåt mästerverk är det inte, även om det är ett steg i rätt riktning igen för Nutley. Ja just det, det tog en kvart innan Helena Bergström grät, bara så ni vet.

3 raka gösar av 5

Human waste

Det här var nog bland det jävligaste jag läst på länge. Jag blir så jävla förbannad över att det finns såna här människor. Det är som en obehaglig mardröm man får serverad. Samtidigt som man blir rasande blir man även frustrerad och jävligt ledsen för den stackars pojkens skull. Vad hade han gjort för ont? Dödsstraff känns som en för mild dom mot dom här monstren. Snarare öga för öga... nån som inte håller med?

Bring out the gimp

Mörbultat i say, jag är mörbultad. Var på massage igår på inrådan av Ola aka Schyffert. I min enfald trodde jag att det skulle vara nån liten vän kvinna med mjuka händer. Nej då, här var det tvärtom, en svinstor snubbe med rakad hjässa och helskägg tar emot i en liten källare. När han sen säger åt mig att gå in i det ännu mindre rummet och ta av mig kläderna ska jag villigt erkänna att jag började undra vafan jag höll på med. Tankar på scenen i pantshopen i Pulp Fiction rusade förbi. Det blev lätt panikartat när man står där i fillingarna och snubben stänger dörren för att sedan dra för ytterligare en dörr!!! Men vafan då, döda mig först innan du gör otäcka saker är du snäll. Med tanke på att jag skriver det här nu blev det inte så. Däremot har jag världens träningsverk i rygg och nacke efter en timmes misshandel. Det är inte skönt när massören hittar en muskelknut på ryggen och helt sonika trycker ner armbågen och håller kvar tills det släpper, smärtan skjuter ut i huve, armar som en blixt. ”Slappna av och andas”, jo hej va lätt det är när du borrar ner dina tvåhundra pannor via din armbåge rakt på ett smärtcentra. Men det släpper och det är förbannat skönt trots smärtan. Hur som helst så ska väl bra massage inte vara behagligt under tiden utan efteråt. Nästa vecka är det dags för en ny dos misshandel.

WhaleCastleMassWeekend

Helgen var riktigt soft, hade svärmorsan på besök och det gick riktigt bra. Brukar bli lite hämmande att ha nån ur den äldre generationen i hemmet så länge. Man kan liksom inte vara fullt så naturlig som man egentligen vill. Måste tänka på hur man beter sig, det är fan så jobbigt i vanliga fall och blir dubbelt upp vid dom här tillfällena. Hur som helst blev det en mycket angenäm upplevelse att komma hem i fredags till doften av nybakade bullar. En helg kan nog inte börja mycke bättre, satans så skönt. Tack för bullarna Fru C! Efter det gick helgen som på räls, hade besök på valborg och hade mycket trevlig kväll. Synd bara att helger måste ta slut och arbete måste ta vid. Det kommer även komma en filmrecension va det lider men den kommer inte än. Det jag kan säga som en liten teaser är att jag blev positivit överaskad.

Mannen med järnmasken.

Lustigt det här med bloggar egentligen. Nån stans har man en ambition eller vilja att få ut nåt av det man funderar på. Min grundtanke var att ha en ventil för sånt som snurrar runt. Saker jag observerar och intresseras över. Nånstans på vägen har dock fokus ändrats och nu är det mest vardagligt svammel som kommer på pränt. Dessutom har det blivit nischat i en riktning. Jag märker hur det allt för oftast är samma saker som kommer fram. Märkligt det här, jag har klivit in i en roll och spelar den fullt ut, blogg-Fabbe, det är ju såklart samma person och samma åsikter, men nånstans finns ett filter för vad som kommer ut. Nån stans vore det skönt att få fram alla aspekter på pränt utan självcensur. Men frågan är om det är är rätt forum. Jag vet faktiskt inte.