Dan före dan före dopparedan

Jag sitter här på jobbet, sönderstressad och med en klump i magen. Det är kolsvart ute och det är inte så mycket ljusare här inne. Det är ironiskt det här med julfirandet, vad gör man om man inte har några julkänslor alls då? Ska man visa hur man mår eller är det förbjudet enligt de oskrivna lagarna om hur man ska uppföra sig? Jag antar det bara är dags att dra på sig den påklistrade julklädjen... eller så kanske det kommer ändå, jag vet inte. Just nu är jag bara trött, stressad och jävligt lättirriterad, jag känner mig som en vandrande dynamitgubbe.

Om 40 minuter får jag gå hem och jag kommer inte skriva nåt mer det här året om jag inte kommer över en dator med uppkoppling och en kvarts fri tid.

Antingen kommer jag tycka att den här oron var överdriven när jag läser det här nästa år, eller så kommer det bli precis som jag befarar. Vi får se, jag orkar inte ens bry mig om all press och måsten längre. Det får vara, jag kommer bara åka med och svara på tilltal, göra det folk ber om. Sen får tiden utvisa om det var rätt eller fel.

Until then... GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Dagens ångest

Idag är det årets mörkaste dag. Smaka på meningen, årets, mörkaste, dag. Det är som om den vanliga ångesten inte skulle räcka till man måste drämma till med den julklappen rakt i ansiktet.

Det är inget bra nu, faktiskt ganska illa om jag ska vara ärlig. En hel radda faktorer spelar in och det finns ingen direkt röd tråd bara en röd sörja. Jag har haft som ambition när jag bloggat att försöka hålla såna saker borta och bara släppa fram valda medvetna och kontrollerade delar av mig själv. Varför jag antyder det lite då och då är att det måste ut på något sätt. Det måste synliggöras, det blir för mycket tankar annars, för många ostrukturerade och förvirrande tankar.

Jag har dock precis som alla andra ett behov av att släppa ut tankar och funderingar på pränt. Har märkt att det fungerar väldigt bra. Men jag behöver mer utrymme än det jag gett mig här.

Julkänsla, julen är ett skämt. Julen är till för handlarna att sko sig på befolkningen via kollektiv psykos som verkar i sammklang med alla medierna. Alla är medvetna om det men lik förbannat går man på det om och om igen och förbannar det på vägen.

Igår var det bio igen, "Little miss Sunshine", tack för tipset Emma, en film som skall avhandlas separat och lite senare. Det lär bli årets sista biobesök och jag ska försöka göra en summering av mitt bioår nångång innan nyår.

Dagens konst

Dagens ingentinginlägg

Det känns som om det är nära jul nu på flera sätt. Ett verkar vara att det bloggas mindre. Det blir färre och färre uppdateringar på dom jag brukar frekventera:) Själv är jag för trött och slut för att hitta på nåt skoj eller irriterande för den delen heller.

Det är stora intriger på jobbet och det är kul som satan. Alltid härligt med lite kaos när man inte själv är inblandad. Det rör om lite i den annars så trista grytan.

Nu ser jag föresten att den förbannade vintern är här igen. Snöhelvetet har dykt upp. Så var det med dom förhoppningarna om en grön jul i år. ...

Dagens höjdare

Det här är bara för bra för att jag inte ska låta bli att lägga in en länk. Läs och njut av den här julbordserfarenheten från mannen bakom bloggen Bullshit Bulletin. Det är lysande, fullkomligt lysande.

Fredags ramblings.

Jag har lite smått och gott jag retat upp mig på sen senaste posten men jag vet inte om jag ska bena upp det i separata aggroinlägg eller om jag ska ta och avsluta helgen med en big ass spark i arslet? Jag går nog på den sistnämnda, annars kommer jag nog glömma bort det.

Ämne 1: Idioter vid bussarna.

Var och varannan morgon när jag står och väntar på bussen och ser kön växa så kommer det en jävla lufs och helt sonika glider förbi hela kön. Varenda gång låtsas han inte om den och går fram till tidtabellen för att titta när bussen går. Den här rutinen har han kört med i ett och ett halvt år snart. Man tycker ju att han borde kunna tabellen vid det här laget. Han kommer ju trots allt 1 minut innan. Antingen har han världens bästa timesense eller... Nä, fanskapet är ett jävla as som borde respektera oss andra som stått där betydligt längre. Seriöst alltså, hur fan tänker man när man gör så här, han vet ju helt klart att han gör fel som tränger sig. Snart kommer jag fråga fanskapet om han lärt sig tabellen och kan ställa sig i kön som alla andra. Fram tills dess får han va glad över att fått sina femton minuter här på bloggen.

Ämne 2: Idioter på bussarna.

När man sitter på bussen så hoppas man självklart att man ska få sitta solo. Vill inte ha nån annan jävel som sitter och stryker sig mot mig, och är det än vän representant av det täcka könet är det en sak men annars, nej tack. Dom flesta normalt funtade människorna utnyttjar den lediga ytterplatsens utrymme som finns tillgängligt. Alla bussäten är självklart underdimensionerade och det spelar ingen roll hur stor eller liten man är, man tar alltid upp plats på sätet utanför. För mig är det inget jag kan välja då jag är dryga 1,90. Jag tar kort sagt plats, det är inte så att jag sitter och njuter av att fläka ut min lekamen. Jag vantrivs varenda minut och sitter som en sill i ett skruvstäd. Ändå finns det idioter som på fullaste allvar tror att jag sitter och vräker mig för skojs skull. Det tragiska är när det kommer milimeterrättvisefascister som promt skall ha hela yttersätet, "dom har ju faktiskt rätt till det, dom har ju trots allt betalat månadskort dom med". Det dom inte förstår är att jag inte kan ta vägen nånstans, jag väcklar ihop mig så gott det går, men ändå så märker man hur dom sitter och trycker för allt vad tygen håller mot mig under hela resan. Varför vet jag inte, dom har garanterat ingen inlevelseförmåga eller fantasi. Vad får såna här kräk att resonera som dom gör. Jag avskyr dom. Nån mer än jag som stör sig på dom här lirarna?

Ämne 3: Småbarnsföräldrar på fik.

Det är inte ofta jag kommer att blogga om barn och såna saker, men nu kan jag inte låta bli. Jag har inte reagerat på det förän jag själv fått barn men nu ser jag det lite överallt. Dom här kaffedrickande-trehjulsbarnvangs-puckona som i brist på empati och lathet parkerar sina barnvagnar med barnen i när dom går in på sina fik för sin drog i literglas bestående av 8 dl mjölk. Alltså dom dumpar sin bäbis i vagnen när dom själva ska in och fika. Vafan liksom, hur i helvetes jävla omdömmeslös får man bli. Är man så jävla lat att man inte kan ta av barnet allt skit dom pälsat på dom och ta med sig barnet in när man måste fika så ska man fan inte ha barn. Det är så jävla ansvarslöst och nonchalant att jag blir mållös. Problemet är inte att det bara är en här och där, nej det verkar vara utbrett över hela Vasastan. Jag ser dom överallt. I synnerhet en farsa som sitter där med sitt rymdskepp till vagn, prydligt parkerad utanför fiket där han själv sitter och läser en bok med en kopp i handen. Seriöst, ska såna här snubbar ha barn. Han är inte pappaledig för att dumpa ungen ute, oskyddad och obevakad när han ska sitta och läppja i lugn och ro och läsa böcker!

Dom tycker nog det är för jobbigt att ta av sina barn kläder och det går säker inte att ta in barnvagnarna på fiket. Men tänk om för fan, kommer du inte in där får du väl gå nån annanstans, är det jobbigt med ungar, så skulle du tänkt på det innan. Dom här människorna måste fått missat nån centralt när dom skaffade barn, barn är ingen acessoar, barn är en heltidssysselsättning, ett ansvar för livet, det bästa man har, fattar man inte det kan man lika gärna ringa soc så kan dom hämta barnet och vagnen och på så vis rädda dom från deras totalstörda föräldrar....



Tror det räcker för den här dan. Nu ska jag packa ihop och åka hem och hitta en ram till min svinstora, svinsnygga förstoring av bilden på Don Vincenzo jag la upp här för ett gäng månader sen. Den blev kanonbra och kan lätt rekomendera Crimson på söder om man vill framkalla bilder.

Fredrik Lindström - Geni!

Fredrik Lindström är ett geni. Han har fan överträffat sig själv med sitt senaste program, "Världens bästa land". Det första avsnittet gick igår och jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Värsta Språket men det här är ännu vassare. Inte nog med att det är grymt snyggt gjort det är även enormt sköna iaktagelser om hur vi svenskar är och vad det är som gör oss svenskar. Jag skulle kunna skriva ett tag till men jag tycker det räcker så här. Se programmet istället och njut av riktigt bra underhållning, intelligent underhållning. Det är så förbannat skönt att se nåt med hjärna och innehåll istället för alla dom här satans dokusoporna, förlåt dokusåporna...

Gör gärna testet och se hur lagom medelsvensson du är, själv blev jag 85%

Just det ja, programmet går på Kanal 2, onsdagar kl 20 om nån missat det... typ Nini.

Lussekatter

Jag förstår faktiskt inte poängen med dom. Saffran är skitgott och det är inte speciellt ofta man äter bröd eller bakelser med saffran i, där finns en poäng. Men sen går det bara utför. Fan bullarna smakar inget alls, finns ingen sötma eller nåt som smakar nåt, bara en fluffig mjuk degklump som smakar saffran. Det vore som att äta frallor utan pålägg eller nånting, bara som dom är, hur kul är det?

Ok russin säger ni då, men vafan, russin är slaggprodukterna vid vinproduktion (nu kommer säkert nåt smartass med nåt genomtänkt, men för mig är det så i alla fall), inget man gärna stoppar i munnen direkt. Jag har alltid förstått uttrycket "att plocka russinen ur kakan" men jag har självklart tyckt att det är för att kasta skiten, inte nåt annat.

Nej lussekatter är sjukt överskattade och trista, men man kan piffa upp dom, dra i lite mandelmassa i dom och pensla med ägg och tryck på lite pärlsocker och du får nåt betydligt bättre balanserat och framförallt godare, nåt att se fram emot liksom.

Nattmaror

Jag har börjat få ett problem, jag har fan svårt att somna på nätterna. Nu pratar vi om en människa som somnar garanterat inom en minut efter att huvet landar på kudden. Nu kan det ta timmar från dess jag landar i sängen tills jag somnar ordentligt. Jag vaknar om och vartannat, korta intervaller, en kvart hit, en halvtimma dit. Som om inte det var nog har jag börjat drömma intensivt och stökigt som fan. Det är samma typ av drömmar som när man spelar för mycket datorspel, det är mycket bilder, inget sammanhängande, rörigt och jävligt jobbigt. Sen är det obehagliga grejer också. Jag vaknade inatt efter en mara men somnade om bara för att vakna efter nästa. Kopmmer enbart ihåg en, jag kämpade för att ta mig upp för en gigantisk spiraltrappa med hål och avsatser så man fick hoppa och klättra. Självklart lyckas jag missa ett hopp på slutet när jag nästan var uppe bara för att falla handlöst rakt neråt. I drömmen kommer jag ihåg att jag lyckas få tag i en nalle och hänger i en tråd från nallen innan den brister och jag rasar ner i mörkret. Jag landar lyckligtvis på mjuka kuddar sen vaknar jag. Har svårt att somna om sen. Så här har det varit nu i ett par dar. Någon som har nån åsikt om vad det här kan betyda? Jag börjar tycka det är rätt jobbigt att ha mardrömmar av olika slag varje natt och inte kunna sova ordentligt.

Kundjävlar

Va i helvete, ja blir så förbannad trött på vissa personer, vi kan kalla dom kunder i brist på starkare mer korrekt ord, idioter ligger iof nära till hands, men det känns som en förolämpning till mot idioterna. Varför kan inte vissa bara säga vad dom vill, få svar av mig och sen lägga på? Varför måste vissa bara prata, prata, prata och prata. Dom slutar aldrig. Jag får en god lust att be dom hålla käften och bara lägga på. Att det ska va så svårt att inse att jag inte är intresserad av vädret i Skåne, vad dom ska låna pengarna till eller hur deras barn mår. Säg det ni vill, gör det fort, minimalt med information och Bastarden blir lycklig, och en lycklig bastard är en glad och trevlig Bastard, ok!

Casino Royal recension

Ok det är en dryg vecka försent men ändå. Nu har jag äntligen tid och möjlighet att slänga ner mina tankar och åsikter om den senaste Bondrullen, Casino Royal.

Dom tidigare Bondfilmerna har dom flesta en relation till, det finns hysteriska fanatiker och det finns dom som avskyr dom och allt därimellan. Personligen tycker jag att dom känns hopplöst daterade på många plan, låt mig förklara. Jag tycker framförallt det är för mycket av allt. Hela tiden ska man bräcka den föregående filmen med större explosioner, ballar stunts och avancerade prylar. Filmerna med Roger Moore är det som är min referens när det gäller Bond. Connery får vara hur mycket original Bond han vill, dom filmerna är helt enkelt för dåliga, det märks att dom är 40 år. Nej Moores filmer ska det va, dom var suveräna när man var tio år, med alla häftiga stunts och balla skurkar. Det är dock lite där problemet ligger, det här är filmer som funkar bäst när man är kanske tio år. Inte ens dom senaste med Brosnan har känts bra, dom har varit hopplöst trötta. Dessutom har man försökt modernisera hela konceptet utan att det funkat. Man har i filmerna börjat kritisera Bond för att vara en dinosaurie, en mansgris osv. Det är saker som bara gör det ännu sämre, fan, antingen står man för att han är som han är annars kan man skita i att göra filmerna. Det gör bara att man slarvar bort hela prylen. Sen har det blivit för ointressant att se när diverse omänskliga skurkar ska försöka ta över världen på ett så spektakulärt sett som möjligt. Allt detta samtidigt som Bond lallar runt i oklanderlig kostym med en Vodka Martini, shaken not stirred, i ena handen och en bimbo i den andra skjutandes på skurkar, där allt avslutas i ett kreshendo med att skurkens näste sprängs i småbitar. Samma sak om och om igen.

Faktum är att hela konceptet blivit inte så lite parodiskt. Efter Austin Powersrullarna är det svårt att köpa Bond. De filmerna var allt som Bond egentligen har blivit, en parodi på sig själv. När det belystes så lysande i de filmerna ser man alla Bondfilmerna med nya ögon och hela prylen faller platt till marken. Vi pratar ändå om en snubbe som leker med balla leksaker iklädd dom finaste av kostymer. Han lägrar brudar som en pundare skjuter knark, han krökar hårt och hänger på dom ballaste platserna i världen, alltid med en klämkäck one-liner tillhanda. Ja och just det, han knäpper skurkar också. Kom igen, det går inte ta på allvar. Det går knappt längre att vara avundsjuk, det är liksom inte trovärdigt någonstans. Eller vafan, klart man vill vara Bond, nu ljuger ja. Men ni förstår vad jag menar.

Så… Efter mycket om och men, det är alltså 2006 och dags för en ny Bondfilm och det med en ny snubbe i förarsätet, Daniel Craig. Jag måste säga att jag blev rätt förvånad över valet. Har sett filmer med honom förut och han kändes inte riktigt Bondmässig. Men fan om jag inte blev positivt överaskad. Han var inte bara Bondmässig, han var klasser bättre. Han var allt som Brosnan, Moore och dom andra inte var, han var trovärdig. Det är nästan så man skulle kunna kalla det en touch av realism. Bond har blivit uppdaterad. Tonen sätts direkt med den första traditionella scenen. Här är det svartvitt med snabba klipp där man får se hur Bond brutalnitar en underhuggare, han har ihjäl honom såklart, men det är långt ifrån med den vanliga finessen, nej fan, här brutalspöas det så det står härliga till. Det är samma känsla när man ser Bourne filmerna, det är snabbt och effektivt och man märker att det här är en snubbe som vet vad han pysslar med.

Den här filmen spolar tillbaka klockan, eller nja, den utspelar sig trots allt i år, men den spolar tillbaka hela Bondvärlden till tiden då James just blev 007. Det är befriande att se hur mycket mer rakt på sak han är här än i dom andra filmerna. Borta är alla fåniga saker, borta är Q. Det är mer avskalat och.. .ja tuffare. Det som är kvar, är bra naken action som är mer fysisk än teknisk. Det är mer stunts och hår på bröstet än gadgets och metrosexuellt om man säger så.

Skurken då, ja jo han är kvar, visst har han vissa klassika attribut, Mads Mikkelsens skurk gråter blod och har ett fin ärr över ögat, bara en sån sak. Men i Casino Royal är det inte världsherravälde som eftersträvas, här är det mer världsliga saker som pengar som är målet. Vår skurk har sumpat sina kunders cash och tänker vinna tillbaka dom i poker och det är där vår hjälte kliver in. Det är skönt att även se vår superskurk mer mänsklig, han drivs mer av stress och frustration än dom vanliga Bond-skurks motiven.

Då återstår endast den klassiska Bondbruden, är hon kvar? Nja, visst finns det en kvinna, men hon är inte ens i närheten av klyschorna, visst hon har ett bra namn, Vesper Lynd, men det här är en mer komplex karaktär, en riktig människa helt enkelt. Till att börja med är hon inte sådär förutsägbart bimbosnygg utan Eva Green som spelar henne besitter en mer djupgående skönhet, något mer stilfullt och klassiskt. Vesper är inget våp som Bond kan bolla runt med utan hon står på egna ben och biter ifrån när det är läge, självklart trillar dom dit på varandra. Det ges dessutom utrymme för känslor på ett annat plan än vi är vana vid i en Bondfilm. Det här är den biten som främst ger konceptet en nytändning och en skjuts framåt till våra dagar. Dialogen mellan Vesper och James är i vissa lägen mycket bra och man sitter med ett leende på läpparna.

Va tycker jag om filmen då? Jo jag tycker den är lysande, jag måste säga att man lyckats så det står härliga till med att modernisera Bond, det är som sagt mer avskalat och trovärdigt. Craig är i mina ögon den klart bästa Bond, borta är dom fjantiga fjollerierna, det här är mer muskler och rakt på sak, visst finns det finesser och vissa skämt kvar, men det är inte längre i fokust som förut. Det finns såklart visst kritik att framföra, det främsta är att det hoppar lite här och där i historien och det saknas ett bra slut. Det lämnas lite för mycket trådar i luften för att man ska bli nöjd. Enligt rykten ska nästa film ta vid där den här slutar men det känns ändå fel på nåt sätt. Sen är filmen aningen för lång för sitt eget bästa. Man skulle kunna stramat upp det hela och kortat den, då hade den blivit mästerlig.

Så vad blir det då. Det blir faktiskt 4 skakade, inte rörda Gösar.

Christer oh Christer, dags att packa och åka hem nu.

Alltså, är det inte för jävla kul att Fuglesang blev stoppad fem jävla minuter innan starten. Dom säger att molnen var för låga!? Fan jag är övertygad om att NASA bara jävlas med den tokige svensken. Dom har aldrig haft för avsikt att låta honom komma iväg. Fan det här är så jävla kul att helgen är räddad. Det här är roligare än Borat. Jag kan inte sluta skratta, jag satt i morse på bussen till jobbet och undrade om han verkligen kom iväg, nånstans kände jag ändå att det inte skulle bli så... Att man skulle få rätt...

Han måste vara rätt frustrerad vid det här laget. Jag vet inte hur många gånger det är nu som hans uppskjutning blivit... uppskjuten:) Måste ändå beundra hans målmedvetenhet. Men nu börjar det bli dags att nån tar ett snack med honom

- Christer, det börjar bli dags att släppa det här nu, du kan åka hem och plocka navelludd eller nåt. Dags att släppa hörnflaggan.

Jävla kyla

Till alla er som saknar en "riktig" vinter, hoppas ni är nöjda nu när det är svinkallt ute, det är vl bara snöhelvetet som saknas, fy fan. Det är inte trevligt när man fryser arslet av sig, bokstavligen.

Nostalgi

Fan också, nu sitter jag här på jobbet och slösurfar, va ska man annars göra? Blir lite nostalgisk, sitter och surfar lite om Umeå och studenthaket Corona som jag jobbade på under drygt 2 år. Fan gamla minnen hoppar och poppar upp. Livet var fan så mycket enklare och roligare när man pluggade, jobba är fan för idioter.

Men det var fan va dom har ändrat om, känns inge bra...

Men se på fan då.

Det var väl självaste fan också , tror ni inte att dom hade sminktips för män i City idag. Va i helvete är det här. Det kommer överallt nu. Man får väl kapitulera och fylla badrummskåpet med allsköns jävla burkar... aint gonna fucking happen i tell you

Metrosexuella jävla as.

Vad är det som hänt eller rättare sagt håller på att hända. Satt idag på lunchen och började slentrianmässigt bläddra i en av alla tidningar vi har här. Vi har en hel drös med tanke på allt skit vi annonserar i, så det finns lite att välja på. Just den här hette King och jag har inte hört talas om den eller sett den förut. Mastodontfilms Mads var på framsidan, så jag tänkte att man kanske skulle läsa lite om Bond och så. Tidningen verkade vara som en Café fast utan überretuscherade halvkändisar i bikinis, verkade var ordet, det var det inte, det var värre än så. Det var fan en damtidning som det så fint heter, för män! Det enda jag saknade var sminktipsen men det lär nog komma i nästa nummer, eller så har det redan varit, va vet jag.

Alltså har det inte gått lite för långt nu. Räcker det inte nu. Ja menar det blir bara glättigare och glättigare, ytan blir verkligen allt. Det frossas i allsköns jävla prylar, klockor och kläder i alla former och färger. Det går in i detalj med en kirurgs precision och med en stalkers hängivenhet och slänger sig över ämnen som skokrämers sammansättning, vissa klädtypers historia och andra livsviktiga ämnen.

Jesus alltså, är det inte illa nog med den här fixeringen vid yta i alla brudtidningar, ska vi män dras in i den här förbannade karusellen nu med. Släpp det här ekorrhjulet nu grabbar och tagga ner. Det är för helvete bara kläder, inte meningen med livet. Man dör inte utan smink, hudkrämer och rätt dojjor. Det hela resulterar i det man ser på stan nu, alla ser likadana ut. Alla snubbar har trekvartsrockar och nån randig färglad halsduk, smala byxor och svarta skor. Man skulle kunna tro att det var kloner, men nej det är det inte det är den nya tidens osäkra små gossar som gör allt för att inte sticka ut. Det ser bra ut, det luktar gott, men ja vete fan om det lever, verkligen lever.

Jag har inget emot att vara välvårdad och se proper ut men när det blir en fixering och sån här perversion börjar det gå för långt. Det hela illusterars bäst i den krönika eller ledare som var sist i tidningen. Det handlade om vikten av att inte vara ”för” perfekt klädd. Givetvis droppades det märken och kombinationer till höger och vänster, hela tiden med den här gravallvarliga tonen, precis som när en socialt handikappad samlare pratar om vikten av vissa detaljer i sina Märklintåg eller Japanpressar av vissa singlar. Tricket man ska ta till för att inte vara ”för” perfekt var att man skulle bära platspåse… Jag skämtar inte nu. Den jäveln har skrivit en krönika om plastpåsar, inte nog med att han är allvarlig, bara det ett skämt, han går igenom vilka plastpåsar som är rätt och vilka som är fel, vilka som passar till vissa kläder, plastpåsar till olika tillfällen.

Jag avlider fan snart, är det hit vi kommit, är det här spjutspetsen på evolutionen, nån jävla apa som sitter och är allvarlig över vilken jävla plastkasse som är rätt och villken som är fel. Fuck off säger jag, nu är det fan dags att spola tillbaka tiden. Nu är det fan läge att gängspöa alla dessa metrosexuella ytliga as som poppar upp här och där. Skaffa lite ryggrad, integritet och förmåga att tänka själva.

Domedagsklockan

Nu ljuder världens obehagligaste ljud över Sverige. Fan va det låter dystert och ödesmättat. Valsång är ett annat otäckt ljud som får det att krypa i själen på mig. Den här domedagssignalen dom kör den första måndan varje månad kl 15 är inget annat än ondska i mistlur. Jag blir fan i livrädd och får panik när jag hör den. Kan man gömma sig nånstan?

Obi-Wan Kenobi

Det finns en sak som gnager mig varenda vaken stund. Det äter min energi och mitt fokus och gör mig galen. Jag sitter alltså här och svara i telefon och hjälper idioter att betala sina räkningar. Jag sitter och gör det och är ruskigt överkvalificerad. Jag gör det fast jag hatar varenda sekund av det. Jag gör det och jag antar att det märks bland dom jag jobbar med. Jag gör det här istället för det jag borde göra för att jag måste dra in pengar och för att jag inte ska förgås. Det finns såklart inga direkta ursäkter till varför jag sitter här och blir bitter när jag borde göra något åt saken, men jag vet fan inte hur eller vad jag ska vända mig för att ta mig ur det här hålet av kvicksand jag fastnat i.

Help me Obi-wan Kenobi, your my only hope.