Fredags ramblings.

Jag har lite smått och gott jag retat upp mig på sen senaste posten men jag vet inte om jag ska bena upp det i separata aggroinlägg eller om jag ska ta och avsluta helgen med en big ass spark i arslet? Jag går nog på den sistnämnda, annars kommer jag nog glömma bort det.

Ämne 1: Idioter vid bussarna.

Var och varannan morgon när jag står och väntar på bussen och ser kön växa så kommer det en jävla lufs och helt sonika glider förbi hela kön. Varenda gång låtsas han inte om den och går fram till tidtabellen för att titta när bussen går. Den här rutinen har han kört med i ett och ett halvt år snart. Man tycker ju att han borde kunna tabellen vid det här laget. Han kommer ju trots allt 1 minut innan. Antingen har han världens bästa timesense eller... Nä, fanskapet är ett jävla as som borde respektera oss andra som stått där betydligt längre. Seriöst alltså, hur fan tänker man när man gör så här, han vet ju helt klart att han gör fel som tränger sig. Snart kommer jag fråga fanskapet om han lärt sig tabellen och kan ställa sig i kön som alla andra. Fram tills dess får han va glad över att fått sina femton minuter här på bloggen.

Ämne 2: Idioter på bussarna.

När man sitter på bussen så hoppas man självklart att man ska få sitta solo. Vill inte ha nån annan jävel som sitter och stryker sig mot mig, och är det än vän representant av det täcka könet är det en sak men annars, nej tack. Dom flesta normalt funtade människorna utnyttjar den lediga ytterplatsens utrymme som finns tillgängligt. Alla bussäten är självklart underdimensionerade och det spelar ingen roll hur stor eller liten man är, man tar alltid upp plats på sätet utanför. För mig är det inget jag kan välja då jag är dryga 1,90. Jag tar kort sagt plats, det är inte så att jag sitter och njuter av att fläka ut min lekamen. Jag vantrivs varenda minut och sitter som en sill i ett skruvstäd. Ändå finns det idioter som på fullaste allvar tror att jag sitter och vräker mig för skojs skull. Det tragiska är när det kommer milimeterrättvisefascister som promt skall ha hela yttersätet, "dom har ju faktiskt rätt till det, dom har ju trots allt betalat månadskort dom med". Det dom inte förstår är att jag inte kan ta vägen nånstans, jag väcklar ihop mig så gott det går, men ändå så märker man hur dom sitter och trycker för allt vad tygen håller mot mig under hela resan. Varför vet jag inte, dom har garanterat ingen inlevelseförmåga eller fantasi. Vad får såna här kräk att resonera som dom gör. Jag avskyr dom. Nån mer än jag som stör sig på dom här lirarna?

Ämne 3: Småbarnsföräldrar på fik.

Det är inte ofta jag kommer att blogga om barn och såna saker, men nu kan jag inte låta bli. Jag har inte reagerat på det förän jag själv fått barn men nu ser jag det lite överallt. Dom här kaffedrickande-trehjulsbarnvangs-puckona som i brist på empati och lathet parkerar sina barnvagnar med barnen i när dom går in på sina fik för sin drog i literglas bestående av 8 dl mjölk. Alltså dom dumpar sin bäbis i vagnen när dom själva ska in och fika. Vafan liksom, hur i helvetes jävla omdömmeslös får man bli. Är man så jävla lat att man inte kan ta av barnet allt skit dom pälsat på dom och ta med sig barnet in när man måste fika så ska man fan inte ha barn. Det är så jävla ansvarslöst och nonchalant att jag blir mållös. Problemet är inte att det bara är en här och där, nej det verkar vara utbrett över hela Vasastan. Jag ser dom överallt. I synnerhet en farsa som sitter där med sitt rymdskepp till vagn, prydligt parkerad utanför fiket där han själv sitter och läser en bok med en kopp i handen. Seriöst, ska såna här snubbar ha barn. Han är inte pappaledig för att dumpa ungen ute, oskyddad och obevakad när han ska sitta och läppja i lugn och ro och läsa böcker!

Dom tycker nog det är för jobbigt att ta av sina barn kläder och det går säker inte att ta in barnvagnarna på fiket. Men tänk om för fan, kommer du inte in där får du väl gå nån annanstans, är det jobbigt med ungar, så skulle du tänkt på det innan. Dom här människorna måste fått missat nån centralt när dom skaffade barn, barn är ingen acessoar, barn är en heltidssysselsättning, ett ansvar för livet, det bästa man har, fattar man inte det kan man lika gärna ringa soc så kan dom hämta barnet och vagnen och på så vis rädda dom från deras totalstörda föräldrar....



Tror det räcker för den här dan. Nu ska jag packa ihop och åka hem och hitta en ram till min svinstora, svinsnygga förstoring av bilden på Don Vincenzo jag la upp här för ett gäng månader sen. Den blev kanonbra och kan lätt rekomendera Crimson på söder om man vill framkalla bilder.