Friday, December 22, 2006

Dan före dan före dopparedan

Jag sitter här på jobbet, sönderstressad och med en klump i magen. Det är kolsvart ute och det är inte så mycket ljusare här inne. Det är ironiskt det här med julfirandet, vad gör man om man inte har några julkänslor alls då? Ska man visa hur man mår eller är det förbjudet enligt de oskrivna lagarna om hur man ska uppföra sig? Jag antar det bara är dags att dra på sig den påklistrade julklädjen... eller så kanske det kommer ändå, jag vet inte. Just nu är jag bara trött, stressad och jävligt lättirriterad, jag känner mig som en vandrande dynamitgubbe.

Om 40 minuter får jag gå hem och jag kommer inte skriva nåt mer det här året om jag inte kommer över en dator med uppkoppling och en kvarts fri tid.

Antingen kommer jag tycka att den här oron var överdriven när jag läser det här nästa år, eller så kommer det bli precis som jag befarar. Vi får se, jag orkar inte ens bry mig om all press och måsten längre. Det får vara, jag kommer bara åka med och svara på tilltal, göra det folk ber om. Sen får tiden utvisa om det var rätt eller fel.

Until then... GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

7 comments:

Matt said...

Slå dig fri.
Bli vad du vill bli.

Kim da Costa said...

Jag håller med föregående talare!

Anonymous said...

It's better to burn out than to fade away

Fabbe said...

Ja jo och hur lätt är det, när det är en massa krav och ansvar med i bilden. Det är svårare än det låter

Nini said...

God fortsättning!!! Hur blidde din julhelg??

Matt said...

Fick du doppa då?

Fabbe said...

Men halloj där igen, jo jag lever men inte min kropp, en helvetes huvudvärk som varat i dagarna 8 av 9.