Filmen handlar i korthet om den utbrände hit-mannen Julian Noble (Brosnan) och hans öde. Han är i Mexico för att utföra ett uppdrag och vi får en inblick i hur hans liv ter sig, och det är inte vackert. Han är ensam, alkoholiserad, smått pervers och aningen over-the-hill. På sin födelsedag kommer verkligheten ifatt honom och han inser hur patetisk och ensam han är. Som vanligt går super han sig plakat och köper horor. Senare på hotellbaren möter han Danny Wright (Kinnear), en Ned Flanders liknande man som även han är i Mexico för att göra affärer. Han är en man som det på senaste tiden gått åt helvete för. Dessa två motpoler finner någonstans en slags vänskap där det är deras totalt motsatta egenskaper som ligger till grund för fascinationen hos den andre. Jag kan på rak arm säga att jag inte någonsin sett Pierce Brosnan spela så här bra, han är fullkomlig lysande och hans cyniske, bittre och livsfarliga karaktär blir en hel människa istället för en karikatyr, som det så lätt hade kunnat bli i någon annans händer, typ Bruce Willis eller någon. Kinnear som hans motpol är inget annat än lysande han heller. Skådespelet är rakt igenom helt fantastiskt och det finns inget att klaga på någon stans.
Den här filmen är något så unikt som en svart komedi med djup som verkligen fungerar. Kalla det action-komedi om du vill, det låter kanske klyschigt, men det är nog det närmaste jag kan komma på. Man skrattar, man lider, man sympatiserar och förstår dessa män och när man tror att man håller på att ramla av stolarna av skratt ändrar filmen helt plötsligt karaktär och blir direkt gravallvarlig och detta utan att det känns fel eller konstigt. Den balanserar på en knivsudd där minsta snedsteg skulle bli patetiskt men här håller det vägen ut.
Filmen är snygg, med bra klipp där scenografin och musiken får mig att känna Tarantino och Guy Ritchie vibbar men det blir aldrig en pastisch på dessa två. Den står för sig själv utan att kännas som en kopia. Där deras filmer mer eller mindre drivs framåt på dessa grepp handlar den här filmen om någonting helt annat, människor, greppen blir bara vad de egentligen är till för, en kuliss, inte en huvudrollsinnehavare. Något som känns väldigt skönt, då jag personligen börjar bli rätt less på det här överdrivet regisserade coola.
Till sist måste jag åter berömma Brosnan, där man i dom första minuterna av filmen bara ser honom som en grov misslyckad parodi på Bond och där man snabbt inser att det här är något så mycket bättre. Jag blev kort sagt helt golvad.
Det här är inget annat än lysande och jag kan med stolthet dela ut den här bloggens första 5:a i betyg.
5 gösar av 5 möjliga.
No comments:
Post a Comment