Det är fascinerande hur jobbiga vissa situationer kan vara. Igår var jag nere på ICA Maxi och skulle handla lite småsaker. Med tanke på datumet så var det rätt tomt i Bastardens hushållskassa, vi lyckades ändå skramla ihop en helvetes massa enkronor och en rabattkupong på 25 spänn, allt som allt hade jag 125 att lattja med. Jag plockade ihop mina varor och hamnar såklart i en kassa med en onödigt snygg kassörska. Eftersom man är man så är man ju dum ihuvet och kan inte låta bli att försöka impa och verka smart. Lite ironiskt försöker jag förvarna henne att vi måste kolla hur mycket vi kommer upp i då jag har 125 att röra mig med. Triumfartat landar slutsumman på 123,50:-, jag känner mig otroligt manlig och tuff och det märks att hon blir impad, hon vill ha mig här och då på bandet, tja, inte riktigt kanske, men känslan är i alla fall mycket positiv, för att vara konservativ. Där skiter det sig totalt och allt blir bara jävligt jobbigt.
Nöjd av att jag prickat nästan felfritt på summan stoppar jag lite casual ner handen i fickan där rabattchecken ligger, vafan då, ligger den i andra fickan, hmm, jag känner att det är ganska varmt där inne och hur jag börjar bli smått svettig. I andra fickan hittar jag bara alla mynt, i sig jävligt patetiskt och något som smått börjar gå upp för mig, hon kommer garanterat tycka att jag är världens tönt som inte bara drar kortet och snabbt betalar skiten och går därifrån. Nu märker jag för första gången att det börjar byggas kö bakom mig och den stressen får mig att agera rätt irrationellt, jag fumlar och lätt maniskt går jag igenom alla fickorna och hittar bara gamla kvitton, en risig servett, ett tomt rikskuponghäfte och bilnycklarna. Jag blir mer och mer stressad och tänker att jag får helt enkelt skita checken, jag börjar fumla med mynten och självklart tappar jag ett gäng. Nu börjar även dom patetiska kommentarerna dyka upp, jag börjar ursäkta mig och jag riktigt ser hur dom suckar längre bak i kön och tänker, vilken jävla loser. Kassörskans från början imponerade uppsyn har bytts ut mot en ganska trött dito som även ger sken av att hon börjar tycka synd om mig. Jag är långt ifrån lika ball som förut. Jag måste avsluta den här farsen fort som fan så jag får lite heder kvar i alla fall. Jag börjar kulsprutemata enkronor för att visa att jag i alla fall kan göra nåt rätt.
Därefter börjar the walk of shame, när man med gamnacke och tunga steg får gå längst ner till slutet av bandet och börja hämta tillbaka varor, varor man inte har råd med, varor man inte förtjänar för man är så jävla patetisk att man inte kan se till att ha pengar med sig. Det blir en filjmölk som ryker och ett jouicepaket. Nu är jag helt borta av stress och svetten lackar, jag har inte fattat att jag ska ha pengar tillbaka utan börjar famla med kortet och börjar ursäkta mig med att jag måste nog be henne dra det på 5 spänn, fem jävla kronor!!! Det är lugnt säger hon, du får pengar tillbaka. Fort som fan rafsar jag ihop mina pengar och nästan rusar därifrån.
Vad gör jag sen då, jo jag funderar på att trösta mig med en glass på McDonalds och hela proceduren börjar om, först är chokladsåsen slut, sen ska hon dra det på kortet som såklart är tomt, jag får gå hem och skämmas dubbelt upp.
En sak är säker, aldrig handla utan pengar igen. Det är fan inte värt det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Det är så jävla pinsamt, man känner sig så fruktansvärt fånig.
Hahahaha... jag trodde sånt bara råkade ut för gamla snåla kärringar.
Haha, en gång precis efter löning glömde jag plånboken hemma..och hade runt 150 kr i fickan att handla för.. lagom pinsamt att st med sambon och diskutera '' lägg tillbaka tomaterna vi har inte rååd med 5 st''
Post a Comment