Funderade på en sak nu när jag var nere i Hagaparken på lunchen. När jag skriver om filmer jag sett så är det nästan jämt ett genomgående positivt intryck eller negativt. När man väl sitter i salongen tar det inte lång tid innan första intrycket kommer och sen blir det mest en fråga om att verifiera det intrycket.
Märkligt egentligen hur snabbt man bestämmer sig om en film är bra eller dålig. Är den bra kommer allt vara bra, nja nästan i alla fall och vice versa. Det lustiga är att samma omdömme gäller även människor. Att snabbt bestämma sig om man gillar personen eller ej... En bra film är en bra människa! Eller?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Ja det är nog liknande. Men första intrycket kanske inte består när man träffar personen andra gången eller ser filmen andra gången. Det tråkiga är att om en person eller film ger en ett dåligt första intryck. Ger man den inte en andra chans.
Tack och lov så är det inte så ofta jag träffar på en person jag instinktivt ogillar.
Det kommer vara så skönt att promenera i Hagaparken under våren och sommaren. Tror det blir där jag promenerar nästa gång.
Nej oftast inte, men känslan när man tvingar sig att ändra sina förutfattade meningar är både jobbig och äckligt tillfredställande, då man upptäcker att man kan ändra sig.
När det gäller film så är det snarare så att jag ändrar mig under filmens gång. Den här senaste exempelvis tog det bara 10 minuter innan jag bestämt mig för att jag skulle gilla den och om inget oväntat dåligt inträffade under resans gång skulle den hålla in i kaklet.
Post a Comment