Wednesday, April 26, 2006
Dö Luther dö!
Så var man på jobbet igen, tycker inte om att vara här. Jag känner motståndet liksom, göra så lite som möjligt, det är inte bra när man känner så. Jag har ju en inställning rent generellt att arbete är ett nödvändigt ont och inte nåt att se fram emot. Men det behöver inte var så här. Jag skulle nästan bli glad om jag blev sjuk och fick vara hemma. Jag borde göra nåt som inspirerar mig, intrresserar mig, får mig att bli nyfiken och vilja lära mig och bli bättre på det. Men det är så förbannat svårt då arbete i grund och botten är av ondo. Något man måste göra för att kunna leva livet. Men när ska man ha tid att leva när skiten tar upp hela dagarna i fem av sju dagar. Balansen är inte rättvis. Låt mig komma hem vid fyra och börja vid 9, ge mig en timmes lunch och sen kan jag vara så pass storsint att jag kan jobba mer än jag lever livet, jag kan jobba 4 dagar och bara vara fri i 3. Det finns människor som lever för att jobba, jag gör tvärtom jag jobbar för att leva, inte för att jag vill utan för att jag måste. Det finns inga alternativ som jag ser det. Jag avundas människor som får betalat för att göra det dom ändå skulle gjort om dom inte fick betalt. Dom avundas jag. Det vore som om nån skulle betala mig för att snacka skit, fika och gå på bio… Nån som vill ge mig 20 000 rent i månaden för det. Det vore väl inte för mycket begärt? Det är väl ändå inte orimligt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
Jag tror inte det finns så många som har ett sånt jobb de gillar så mycket att de hade gjort det utan att få betalt. Men några finns det. Och visst är det avundsvärt. För min egen del har jag ingen aning om vad det skulle kunna vara som var så kul att man inte skulle tröttna.
Christinas snubbe jobbar som grafiker och fixar med bilder hela dagarna, det får han dessutom betalt för. Han gör det på kvällarna och helgerna ändå. Kort sagt han får betalt för att göra nåt han ändå skulle gjort ändå
Jag jobbar med programmering. När jag kommer hem programmerar jag mer.
Men det är ändå milsvid skillnad.
Det är ungefär som att säga: "jag andades i helgen, och det var skitmysigt. Nu andas jag på jobbet och det är inte alls speciellt angenämt"
Ja visst är det skillnad, men det är ändå inte fel i grunden.
Att få betalt för att utföra sitt intresse, sin hobby, sin livsstil är inte fel.
Att du programmerar både hemma och på jobbet gör att du på sätt och vis hittat rätt. Om du misstrivs med ditt jobb kanske det är andra faktorer som ligger bakom din misstrivsel. Organisation, jobba med Per osv.
Nja, jag håller inte med. Alls. Programmering i sig är ingenting. Det är vad man åstadkommer (och i viss mån hur man gör det) som är det viktiga. Det kreativa.
Säg att du tycker om att måla på din fritid, och så får du ett jobb som innebär att du ska måla extraprisskyltar på ica. Jag tvivlar på att du kommer tycka det jobbet är kul om några veckor, och sjunga kvittrande psalmer över att du jobbar med ditt intresse.
Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder ungefär. "Om du finner ett jobb du älskar behöver du aldrig jobba mer"
Jag tror inte att det är jobbet man inte vill göra när man är på jobbet. Jag tror att det är företeelsen av att vara tvungen att gå och jobba som är problemet. Jag menar jag vill ju bli rockstjärna men att vara tvungen att sitta i en studio i sex månader varje dag är nog inte så jävla roligt, för då är det ett jobb.
You go kunken, sant så sant.
Anders, inte så alls, om jag gillar att måla tavlor och det är min livsstil, något jag gör och brinner för och någon vill betala mig för att göra just det då kommer jag inte tröttna. Det är inte samma sak som att säga att jag skall måla reaskyltar på ICA!
Men du kanske likställer ditt arbete med att måla skyltar på ICA. Då är det fortfarande fel forum för dig, inte formen i sig. Du får inte utrymme för din kreativitet.
Ja fan där har du nåt som börjar närma sig huvet på spiken. Företelsen av att känna sig intvingad att göra nåt, oavsett om man egentligen tycker det är kul.
Drömmen är ju att någon ska betala dig för att du ska få göra va fan du vill, inte för att du ska göra något du är intresserad av på nån annans begäran.
Jag har träffat en kille i ett världskänt popband. Han säger att inte ens det jobbet är så kul alltid fast musik är hans stora passion. Han längtar också hem till familjen när han är på jobbet och han lackar också på chefen som är en idiot.
Det är nog så att friheten inte är något man så lättvindigt ger upp, och den är värd en massa pengar.
Precis, det finns i princip inga såna jobb, där man får måla tavlor efter egen kreativitet hela dagarna.
Lösningen heter starta eget. Att känna att man jobbar för sig själv istället för the man löser nog en del av frustrationen. Men det är vi för fega för.
IMUD™ har väldigt många passiva medlemmar.
inte bara fega, lata också, vi vill ju ha betalt på en gång utan att behöva jobba och är det nåt man får göra när man startar eget så är det att jobba utan betalt, i alla fall till en början
Post a Comment