Vi pratar väder liksom

Vi pratar om vädret, va annars ska vi göra, stå stilla och tysta i hissen? Den pinsamma tystnaden sprider sig, stressen kommer, känslan av att vilja vara nån annan stans blir allt mer påtaglig. Det är likadant i tunnelbanan, bussen, fikarummet, flyktiga bekanta, arbetskamrater, vänner, släktingar, alla pratar dom om vädret. Försök till mänsklighet och närhet utan att tumma på integriteten. Är vi inte lite väl patetiska, va är det vi är rädda för som skapar detta maniska beteendet inför vårt väder. Jag ska villigt erkänna att jag trillar dit jag med, kan liksom inte rå för det. Det ligger för djupt, vi är för indoktrinerade. Vädret är vad det är, inget att göra nåt åt. Vi borde börja prata med varandra på riktigt istället. Tror det skulle bli bättre och mer givande.