Sunday fucking sunday

Sitter här på söndagskvällen och gör ingenting. Jag har fått den där vemodiga halvt obehagliga halvt mysiga känslan av att något är slut och att det är ett blad som vänds. Sommaren är egentligen mitt upp i sin prime men jag har knappt märkt av den alls. Jag har jobbat varje dag, jag har gått upp i ottan, kommit hem i förkvällningens bastuheta fuktiga filt. Kläderna stramar och klibbar fast, man rör sig inte lika gärna eller raskt som under hösten. Jag vete fan varför den här känslan kommer just idag, eller vad det är den vill visa. Vi har haft ett par vänner över i helgen och när dom åkte dök den upp, känns lite... letar efter ordet här... larvigt (i brist på bättre), att känna så. Jag gillar känslan, samtidigt som den tar bort all trygghet, man känner sig naken och avslöjad. Jag gillar känslan för att den skärper mina sinnen, den utmanar mig till att utvecklas och reflektera. Jag är en melankolisk självömkare, jag söker upp dom här känslorna när jag kan, jag knarkar på dom, jag vill ha mer samtidigt som jag vet att jag inte egentligen mår bra av dom. För mycket sött blir till slut äckligt och det är samma sak här.

Jag märker att jag svamlar, upprepar mig, pratar i cirklar, men det känns skönt, jag känner att det är behagligt att låta känslorna rinna ut ur själen, genom armarna och ut genom fingertopparnas knappande. Känslan att se hur hjärnspöket dyker upp på skärmen och speglas tillbaka mot mig via lcd skärmen ger trygghet.

Jag mår inte dåligt, jag är inte ledsen, jag är nedstämd, drömmande, reflekterande, melankolisk, lugn.

När jag har något jag gillar vill jag inte sluta med det, jag saknar det direkt när de försvinner. Den här helgen var bra, förbannat jävla bra och jag gillar inte att den är slut, jag gillar inte att sommaren snart passerat utan att jag fått omslutas av den på det sättet jag vill, jag gillar inte att en sån trivial sak som Tour de France är slut. Det är ett kapitel som slutat och nästa börjar, nästa tolftedel av det här året börjar och den tolftedelen lovar inget, det finns inget trailer, inget som händer här, bara ett vakum. Det är den stora tommheten innan hela min värld exploderar i nästa tolftedel....