Powerwalking to the people

Det är varmt och jag sitter i arbetsrummet och bloggar för första gången på länge, svetten lackar och utanför står det en slamsugarbil och arbetar för fullt. Tydligen har källaren i huset brevid blivit totalt översvämmad och nu får dom pumpa upp allt satans vatten, roligare kan man ha det. Det var dock inte så kul när jag kom hem och upptäckte att vi inte hade nåt vatten, inte bra för den väldige Don Enzo att inte kunna få färskt kallt vatten i den här hettan. Tack och lov för att det fixat sig nu.

Det är som sagt varmt men det har ju varit värre, främsta anledningen att jag sitter här och svettas är att jag varit ute och powerwalkat/joggat. Det är otroligt skönt att komma ut i naturen när det är sånt skönt väder, sen när endorfinkicken kommer ungefär halvvägs blir det inte sämre, det svåraste är verkligen komma ut, men när man väl fått på sig skorna och märker hur man sätter ena benet framför det andra är det liksom lite kört, bara att fortsätta. Bäst är det när man kommit halvvägs, då är det lite svårt att bara vända och gå hem, lika bäst att bara fortsätta.

Jag stöter ofta på allsköns djur ute i skogen, vanligast är lite oväntat alla dessa ormar, även om kopparödlan inte är en orm per se men ändå. Jag stöter lätt på en varje gång och idag var det två, en precis i början och sen en på slutet. Märkligt, jag trodde ormar var ovanliga, huggisar och snokar är inte fullt så vanliga men inte heller ovanliga. Det finns en sak som dock skrämmer skiten ur mig och det är alla dessa koltrastar som sitter och trycker i sina buskar och som i vild panik flyr för allt dom kan när jag passerar. Jag hoppar högt varje gång och väntar mig en T-Rex i buskarna, varför kan inte fågeljävlarna sitta still för!

Nåväl nu är det läge att hoppa in i duschen och sen fixa matlåda för i morn.