Trafikkaos

Dag tio på raken nu, undrar om jag kommer kunna klämma två veckor. Jag märker hur jag är mer irriterad och orkeslös nu, ungefär som att sitta en kväll i en myggsvärm, allt man kan koncentrera sig på är dom där flygande asen som förpestar tillvaron.

Anyhow, i morse var det skönt kaos på Gullmarsplan, det var som alla säkert vet, fullt stopp på tuben med efterföljande trängsel och förvirring. Jag förstod direkt att det var nåt fel och gick snabbt ut till bussarna, missade första fyran men hamnade först i kön till den andra, fick en bra sittplats och sen var det bara att skruva upp volymen och softa ner, allt medan bussen åkte igenom ett morgontrött stockholm. Det är fascinerande att se hur jävla förbannade folk blir när det inte går som dom är vana med. Det är otäckt att se hur nära vansinnet vissa verkligen ligger. Dom kör på i sina hjulspår med skygglappar, fan om det händer nåt oväntat, då ruckas hela tillvaron för dom. Att vi inte har fler Mathias Flink på gatorna handlar mer om uppfostran än nåt annat tror jag.

Men vad är det egentligen dom blir så förbannade på? Kan man bli upprörd över nåt man inte kan påverka? Jag tycker inte det, kan jag inte påverka min situation är det bara att acceptera och göra det bästa av den. Sätta på ett leende och njuta av att man får göra nåt annorlunda. Det är ju inte direkt så att man längtar efter att få komma till sitt hopplöst underbetalda hjärndöda arbete!