Tuesday, January 09, 2007

Sovmorgon och historielöshet

I morse försov jag mig, jag vaknade iof vid fyra av att Don Enzo hade parkerat sin håriga röv på min andra huvudkudde, han var i stealthmode och var knäpptyst. På nåt jävla sätt lyckas han ända öppna dörren som jag varje kväll stänger ordentligt. Egentligen är det lyxproblem att ha en gosig spinnande katt i sängen, men när man lider av kronisk sömnbrist, man är ju inte småbarnsförälder utan anledning, så är det skitstörande. Jag tog helt sonika och lyfte odjuret och ställde honom utanför dörren och sov vidare, och som jag sov. Efter obestämd tid började jag småvakna och undrade om inte klockan skulle ringa snart, vänder mig om och upptäcker att den lyser vackert grönt och visar siffrorna 07:48. Damn tacka fan för att jag är utvilad. En och en halv timmas extra sömn är aldrig fel. Som grädde på moset är den otäcka värken börjar närma sig ett obehagligt minne bara.

Anyhow, för att bli ännu mer långrandig. Det var ju inte min sovmorgon jag skulle skriva om.

När jag knatade iväg på lunch i det här oerhört inspirerande vädret. Det är nåt visst med snålblåst och duggregn i januari började jag fundera lite. Det är lätt att det blir så när man får tid för sig själv och bara hör musik i lurarna. Den här gången var det "Elite" med Kent som gjorde sig påmind. Det är nåt som saknas i mitt liv och nåt som känns ofullständigt. Det är saknaden av tillhörighet och rötter. Inte det att jag inte har några polare utan att jag helt enkelt saknar kopplingar bakåt i tiden, till tidigare generationer. Jag har alltid tyckt att gamla människor är otäcka och obehagliga, vi pratar då riktigt gamla, ålderdomshemsgamla. Det är något med dom som jag inte kan sätta fingret på. Det är obehagligt att titta på dom, gud förbjude att ens komma på tanken att vidröra en. Det skulle vara katastrof. Den här rädslan, för det är en rädsla kommer rätt säkert från en avsaknad av gamla människor i min omgivning under uppväxten. Jag har inte haft någon relation till gamla människor. Mina Far- och Morföräldrar försvann alla tidigt och jag har därefter knappt träffat några, än mindre pratat med några.

Den här bristen, avsaknaden, kalla det vad du vill har gjort att det ständigt fattats nåt hos mig. Jag har känt mig helt historielös och vet knappt något om tidigare generationer. Det blev rätt påtagligt när jag hörde låten och Jocke Berg sjöng en hyllningslåt till sina förfäder. Fan tänkte jag, jag vet knappt något om mina, jag har ingen relation alls än några gamla bilder och skrönor man hört.

Det här får mig att känna mig tom emellanåt och förvirrad. Det ständiga sökandet efter identitet och tillhörighet som alla ständigt håller på med blir inte direkt lättare.

19 comments:

Anonymous said...

Känner igen mig i det du skriver... saknar rötter själv. Inte nog med att jag flyttat runt en trettiotal gånger i mitt liv. Kände jag varken min var eller nån i hans släkt. En halv Blueberry Tequila som har NOLL historia. Min mormor är så långt bak i min historia jag kan gå. That's it... undrar just hur stor betydelse rotlöshet med mera har... äsch, orkar inte gräva i det idag ;-)

Anonymous said...

Jag feberyrar *ha haa* Skrev:
"Kände jag varken min var"... vad jag menade skriva var:
"Kände varken min far..."

Fabbe said...

haha, jag förstår det, men visst är det märkligt och lite tragiskt att känna så?

Nini said...

Samma här. Min pappa fick aldrig veta vem som var hans riktiga far. Hans mamma ville inte tala om det. Jag har ingen kontakt med min pappa alls, har inte haft sen jag var 12 egentligen, så det är alltså snart 18 år sen.

Jag vet att jag har en faster men inte vad hon heter. Vet att min pappa har 2 'nya' barn med fru #2 men har aldrig träffat dem. Han har inte ens talat om att han fått fler barn. Vilket får mig att tvivla på att dom vet om mig...

Känns märkligt att träffa C's farföräldrar å inse att det är så det ska vara egentligen. Man ska ha 2 linjer i sin släkt. 2 blandningar. När man bara vet om den ena är det haltigt på nåt sätt...

Babushka said...

Hmmm, jag inser just at jag faktiskt int har länkat till dig. Farför vet jag inte. Rent sarv tror jag.

Ska göra det....strax.

Babushka said...

HAAAAAAAAAAAAAHAHAHHA, för att jag är så trött så att jag inte kan stava ens antar jag.

Fabbe said...

Ja just det ja, övrig släkt har vi ingen kontakt med heller, Jag har en faster och två kusiner men har inte träffat nån på över 15 år. Har en morbror och moster med en drös kusiner där med som jag inte sett på över 20 år. Inte konstigt att man är som är när man bokstavligen är ensam. Sen har jag ingen vidare kontakt med brorsan heller, sådär lagom krystat liksom, trots att vi bägge har barn nu och borde göra allt för att våra barn inte ska bli lika okända för sina kusiner som vi två är.

Matt said...

Mmm Kusinfabbe

Fabbe said...

Ha ha ja just det ja, men hon är taken nu Kunken, glöm inte det:)

Matt said...

Det är inget hinder. Kanske en fördröjning. Jag väntar snällt.

Fabbe said...

Ja vargen, jag tror det är rätt viktigt faktiskt, att känna en tillhörighet inte bara i nuläget men även historiskt, veta var man kommer ifrån osv. Alla bitarna gör en till en mer komplett människa det är jag övertygad om.

Tja Kunken, du får ta henne på rebound då när det skiter sig med hennes snubbe då om nåt år, då får du unge på köpet också, perfekt helt enkelt.

Nini said...

Har kunken varit på din kusin fabbe? Spännande! :)

Det här med att sakna historia är inte bara en emotionell grej. Det är en praktisk psyl oxå. Hur bra är det när man ska svara på om man har allvarliga sjukdomar i släkten?
Jag har ingen jävla aning om hur det ser ut med den saken på pappas sida. Bra va? Nä, inte riktigt.

Fabbe said...

Ja visst har han det, han har stalkat henne länge, ovetandes om att hon var min kusin:)

Nej just fan, det är sant, har inte tänkt på det sättet. Nej det måste bli svårt för dig. Den biten är ju covered för mig i alla fall. Morsan och Farsan har ju koll på sånt.

Nini said...

Hahaha priceless... Stalkning är inte bra Kunken :)

Låter som du har en snygg kusin iaf Fabbe...

Fabbe said...

Visst är hon det, det ligger ju i släkten förstår du väl:)

Matt said...

Det finns inga likheter what so ever.

Anonymous said...

Vet du, gör som Berra och gå till ett hem och hitta en morfar. De är inte så farliga att röra. Riktigt gosiga de flesta =)

Fabbe said...

Bah det gör det visst det, lillkussen har ärvt mina goda looks, fråga frugan:)

Nini said...

Hahaha jag väljer att tro på dig Fabbe... för att det är din blogg jag kommar för tillfället ;)