Det är skönt med fredag

Det är skönt att börja arbetsveckan på fredag, arbetsveckan blir så mycket lättare då. Men likförbannat är man trött och seg, va beror det på, är det nån automatisk inställningen i ryggraden som gör att man reagerar så här, eller är vi bara inte menade till meningslöst repetetivt kontorsarbete i trist miljö med trista människor. Människorna som i andra sammanhang troligtvis är helt annorlunda och hur roliga som helst, men i den här leken vi vuxna kallar arbete försvinner allt. Jag tappar intresset för att leka god arbetskamrat och håller mig för mig själv. Det kanske inte är så bra, men jag kan inte ta det här på allvar, det här kan fan inte vara meningen med livet, att slänga bort merparten av sin vakna tid på nåt så totalt meningslöst som detta. Man går hit på ren slentrian varje dag och lever för stunden man får gå på lunch, gå hem, fixa en nya fempoängare. Tack och lov för att det blir ljusare ute så man kan börja utnyttja kvällarna till uteaktiviteter snart igen. Cyklingen lockar som aldrig förr, att komma hem, dra på sig all härlig lycra och sen knäppa i skorna i pedalerna för att i ett par timmar enbart ägna sig åt konditionsträning i vacker natur, kan det blir bättre?