Fiskägg med hönsägg

Va säger vi om nya Kalles med ägg då, blir det inte lite kaka på kaka. Fiskägg med hönsägg, känns lite krystat.

Jag förstår principen bakom och tycker det är koolt att man tar nya initiativ, men vissa varianter borde stoppats på ritbordet.

Vad är nästa variant, kaviar med smak av banan? Det blir liksom inte alltid rätt.

Störd glass

Det här var fanimig bland det mest bisarra jag sett på länge.

Det blir en bra dag idag..

Tänkte chocka med att säga att det är en bra dag idag. Kan inte sätta fingret på vafan det är men det är det likväl....

Pendeltåg

Upptäckte precis när jag skulle åka till jobbet idag att busskortet gått ut och det var bara att köpa nytt. Det innebär även att jag måste åka pendeltåg... just det, dvs att inte komma i tid, att vänta på försenade tåg, att inte få sitta, att få trängas (som kunken verkar älska) och framförallt komma försent.

Den här gången blev det bara en kvart försent in alles. Men med den extra bonusen att det inte fanns nåt lyse, jag tyckte det var jäkligt ballt att åka i tunnlarna i totalt mörker med bra musik i podden. Antar att inte alla tyckte var lika avslappnande och rofyllt. Folk kanske längtar till sina jobb och blir stressade, va vet jag, jag njöt ja. En bra start på dagen helt enkelt.

OS

Men dra åt helvete va bra vi var då, Vad har hänt, dom som normalt underpresterar har höjt sig så det sjöng om det. Det normalt vanliga svenska kynnet att det är ok vad man än presterat verkar vara som bortblåst. Här var det fullt ös hela vägen i alla möjliga idrotter.

Hockeylirarna måste jag buga för, dom gjorde tvärtom mot vad som varit brukligt i dom senaste turneringarna, att spela bäst i början och dessvärre sämst när det verkligen gällt. Tom stjärnorna levererade som bäst, stort jävla grattis to say the least.

Nån mer än jag som reagerat på att ju fler medaljer vi tagit desto mer, - jaha, va kul har vi en till, än den hysteriska eufori som uppstod när dom första medaljerna kom.

Hade Anna-Carin Olofsson tagit guld första dagen hade hon fått enorma rubriker, nu gick hennes fantastiska guld nästan omärkt förbi. Även hockeyvinsten var mer av sansad karaktär. Det är märklit hur fort man kan bli van av framgång.

Men det är sjukt egenligen att vi tagit så många medaljer när vi inte gjort nåt på hur många år som helst. Bäst är dock att vi gav norskaran och finnpajsarna på käften så det bara rök om det, nu har vi visat vart skåpet skall stå i fyra år till.

Big brother rules helt enkelt.

Filmrecension Casanova

Så var det dags igen då, var på Lasse Hallströms senaste i Lördags med frugan ute på ghettobion i Heron.

Filmen börjar direkt med att sätta tonen, enormt vackra miljöer, kläder, glad musik. Det är vackra människor, vackra kläder. Allt är toksnyggt och man blir direkt på bra humör.

Skådespelarna verkar ha haft kul på inspelningen, ok det är lite överspelningar här och där, men det gör inget. En som verkligen är exempel på det är Oliver Platt som är kanonskön i sin roll som isterkung från Genua, Heath Leadger är en annan, han gör rollen som dandy på samma sköna sätt som John Malkovich gjorde i Dangerous Liasons från 88. Sammspelet mellan Heath och hans betjänt är mycket underhållande, även dynamiken mellan Heath och Sienna Miller, som jag faktiskt inte sett som särskilt vacker förut, men som här vare en pärla, är lysande.

Dock är det nåt som gör att jag inte kan engagera mig fullt ut, filmen rycker inte tag i mig. Jag vill tycka om den, för det är en film som jag borde tycka om. Jag älskar den här typen av lättsamma intrigerande kostymfilmer. Dom gamla musketörfilmerna från mitten av sjuttiotalet och ovan nämnda Dangerous Liasons är exempel på riktigt sköna feelgood matineer i denna genre. Kanske är det karaktärerna som känns en aning framstressade och platta eller så är det själva grundstoryn som börjar trampa luft efter ungefär halva filmen, ja vet inte, men det fungerar inte som jag hade önskat.

Den största besvikelsen är dock Lena Olin som inte fungerar fullt ut i den här typen av film. Hon skall vara sval, farlig och mystisk, inte som hon är här, lite småklumpig och flamsig. Det samma måste även gälla för Jeramy Irons som känns lite malplacerad i dratta-på-arslet facket. Här gör han åter en klassisk obehaglig Irons-karaktär som dessvärre är kryddad med lite Charlie Chaplin element.

Nej kort sagt så funkar inte filmen fullt ut, även om den är rasande vacker, snabb och småkul. Den är helt enkelt en ok popcornrulle, men det hade kunnat blivit en ny klassiker i genren jämte ovan nämda filmer, nu blev det dock bara en skön bagatell som får en att må bra i nån dag, inte mer.

Men, det är inte helt fel det heller.

Betyg, 2 starka gösar av 5

Bokrean

Bokrean är ett finurligt fenomen, man luras köpa sekunda utgåvor till ett pris man tror är billigt. Självklart går även jag på det. Men...

I år vann jag. Jag Internetbokreade istället. Jag köpte mina billiga skitutgåvor på Adlibris ännu billigare än vad AK tog, dessutom slapp jag förnedras och trängas med kulturmänniskor och oldtimers och pandabrudar. Några knapptryckningar och sen är det bara vänta några dagar sen hämtar jag lugnt och stilla ut mina nya böcker på den lokala affen.

Alltså, låt pöbeln och dom efterblivna trängas i svettiga trånga varma lokaler så kan vi upplysta njuta i stillhet och lite smått hånle åt deras dumhet:) (Allt i Alexander Bards anda)

Vad säger man om det här då

Vad säger man i en sån här situation.

Jag och Mange var och lunchade i Kungshallen igår, det blev inte helt oväntat pizza, framför oss i kön börjar en snubbe tjafsa med pizzalirarna om att han var stammis och skulle ha rabatt, inte en chans att hade nåt att hämta där. När det sen blev vår tur började pizzabagaren att orera om att det bara är dom där jävla invandrarna som tjafsar, prutar och ska billigare hela tiden. Vi svenskar var mycket bättre och trevligare.

Vafan svarar man på ett sånt påstånde???

Både Mange och jag svarade, - öh, jaha, jaså, säger du det?

Kändes lite som att man befann sig på ett etiskst minfält. Vad skulle man göra, för inte kunde man hålla med? Det kändes inte som man kunde det då skulle man ju bli ”rasist”, oavsett om det måhända var så som han sa. Känslan är egentligen helt befäng, men det har fått en sån laddad betydelse så man vågar inte säga pip.

Men pizzabagaren då? Som själv vräkte ur sig åsikterna som är allt annat än PK är inte han rasist då?

Jo kanske, men han är invandrare så han får säga så, eller?

Av nån anledning är det en tanke som dyker upp, men den är ju helt fel. Hela begreppsapparaten har ställts på ända av medier och proffsåsiktsmaskiner som bestämmer vad som är moraliskt rätt och fel. Det har resulterat i att man inte vet ut eller in. Sunt förnuft och logiskt tänkande är satta ur spel.

Det gör att man inte kan säga nåt vare sig bu eller bä och det känns väldigt fel, oavsett åsikt i frågan.

Så vad säger man i en sån här situation?

Fan också

Fan också, jag har just kommit på att "dom" troligtvis har rätt, trots allt och att jag har fel. Suck va jobbigt det blev nu då.

Filmrecension av Storm

Tänkte börja skriva lite om dom filmer jag ser på bio, blir så jävla svårt att komma ihåg annars vad man egentligen tyckte och tänkte.

I går såg jag Storm, med bland annat Eva Röse och Jonas Karlsson, förväntningarna var sådär, svensk film är ju trots allt rätt kass när det kommer till annat än klyshiga snutfilmer. Farbror Kaleghis hade även han dragit ner förväntningarna. Men…

Filmen börjar enligt James Bond skolan, med en prolog i ett rasande tempo med full fart i ett Matrix/Seven-liknande Stockholm, det är ständigt mörkt och regnigt. Det är tuffa kalla miljöer som sätter tonen direkt. I prologen fightas Eva Röse och Lina Englund med Jonas Karlsson och hans hejdukar, utan att vi tittare fattar ett dyft. Efter förtexterna sen får vi följa introduceringen av huvudrollsinnehaveren DD som spelas suveränt av Eric Ericsson som jag aldrig hört talas om. Han rycks in i Eva Röses värld där hon är jagad av Jonas Karlsson och hans hejdukar. Snart är det han som blir villebrådet utan att han och vi förstår varför.

Den världen verkar inte vara helt i synk med vår egen, det finns övernaturliga element som gör att man snart tappar kollen över vad som är verklighet och fantasi. Efter en stund börjar historien sätta sig och den röda tråden nystas upp även om det kanske inte är helt klart vart det bär. Eva Röse och framförallt Jonas Karlsson är lysande i sina roller som antagonister.

Filmen följer ett tema och ett visst tempo men den tar en ny sväng på slutet där filmskaparna lägger till ytterligare en dimension och börjar spela på känslorna och det på ett bra sätt, inte det gamla trötta teatraliska tramset med skådespelare som spelar över, som annars snarare är regel än undantag i svensk film.

Filmen är rakt igenom vansinnigt snygg och trovärdig på sitt skruvade sätt. Normalt brukar svenska actionfilmer kännas rätt patetiska och det är svårt att hålla sig för skratt när det blir seriöst, men här får man aldrig den känslan. Bara det är bra betyg, sen är den välspelad och tight trots att den tappar lite tempo i mitten. Det finns referenser till alla möjliga filmer och stilen är snodd från dom bästa, läs Matrix, Seven, The Game osv, men den känns ändå aldrig som en ripoff. Det bästa är dock att man inte får allt serverat på ett fat utan man får tolka saker lite som man själv vill. Farbrorn och jag gjorde två olika tolkningar på handlingen och ingen kändes mindre trovärdig än den andra. Det är enligt mig en styrka.

Nej jag blev grymt imponerad och så här bara dagen efteråt måste jag säga att jag nog rankar den som en av dom bästa svenska filmer jag sätt i alla kategorier, även en av dom bästa filmer oavsett ursprung i år.

Betyg då: 4 gösar av 5

Bussköer.

Betänk följande scenario;

du står och väntar på bussen en tidig morgon i ett svinkallt, fult, mörkt och blåsigt Haninge. Det tar mellan 5-7 minuter tills bussen kommer och alla som står där verkar njuta i fulla drag av hur den iskalla vinden biter tag i deras morgontrötta kroppar. Kön växer och ringlar sig längs hållplatsen, efter ytterligare ett tag kommer slutligen bussen, va händer då? Jo då kommer det en klonad jävla tonåring med taskigt attityd och tycker att hon ska gå på först och bara glider in!!!

Det händer varje morgon och är lika jävla irriterande varenda gång. Varför säger folk inget då? Jag vete fan, kanske blir man så paff. Men jag lovar att om jag stod först i kön då jävlar skulle dom inte våga sig på att trängas.

Ja blir så sne på dom här ouppfostrade skitungarna och deras taskiga attityd, hur fan tänker man när man kommer till hållplatsen, - aha, där e kön, skiter väl ja i, ja ska på först för ja e så jävla viktig liksom, typ, ba.

Det är ju fan tydligt att barnuppfostran inte är nåt som existerar längre, fram för aga igen, ungjävlar…

Varför är jag så långrandig?

Jag har sådär skitlite att göra idag på jobbet, vilket gör att jag får tid till annat, som att läsa bloggar.

Det som slog mig var att väldigt många är korta och koncisa och kommer till skott snabbt. Gör jag det, hell no, långt och länge verkar vara parollen. ju längre och mer tilltrasslade meningsuppbyggnader desto bättre.

Har en känsla av att jag lider av nån akademikersjuka. Läst och skrivit för många taskigt formulerade skrifter.

Det är väl själva fan när man kommer på sånt här....

Ishockey

Jag har aldrig sett storheten med denna idrott, en massa stök och bök, fasthållningar och annat skit. Nej det är för mycket skydd och fulheter för att den skall tilltala mig. Sen är jag ingen fan av lagsporter generellt heller.

Men nog om detta. Nu är det ju dags för OS och våra medier har redan bestämt att vi ta guld igen, trots att det här gängen underpresterat i stort sätt varenda turnering dom spelat ihop. Till råga på allt lämnar man Michael Nylander hemma och plockar in nån pajjas från elitserien, låt vara att han har ett förflutet i AIK, det hjälper inte. Dom här lirarna kan vara hur bra som helst men några vinnare är dom inte, dom personifierar den svenska idrottsmentaliteten att var som sämst när det gäller. Att underprestera, att inte kämpa tills man stupar, verkar vara den stående parollen i svensk idrott och kanske främst inom hockeyn.

Visst det finns undantag, en är Mats Sundin som jag alltid tycker levererar när han ska och blir snäppet bättre av stundens allvar. Någon som ständigt underpresterar i landslaget är Markus Näslund och nu är han inte med, alltid något. Lidström visar heller inget av det som gör honom till en av dom bästa i NHL. Vad är det som saknas? Är det lite som Halfpipeåkarna som ser OS som en kul grej, är dom här överbetalda primadonnorna inte hungriga nog, ser inte det som en heder att få representera landslaget? Jag vet inte vad det är men nåt kollektivt psykologiskt fel är det i den här s ka gyllene generationsn hockeyspelare.

Sen kan man ju fråga sig lite varför man inte lämnar vraket Forsberg hemma? Va tillför han i dagsläget? Inget, man verkar fortfarande tro att han skall ensam frälsa Sverige i turneringen, men man får inte glömma att det här faktiskt är en lagsport, vad man än må tycka dom såna. Det hade varit bättre att plocka in en frisk, hel och formtoppat Nylander än ringvrket Foppa.

Jag kan inte låta bli att nånstans hoppas att dom kommer göra bort sig som vanligt, av ingen bättre anledning än att i alla fall få läsa vad Anrell, Olsson och andras dåliga bortförklaringar och ursäkter.

Nej tacka vet jag Anja Pärsson, hon säger att hon ska vinna, och gör det, hoppas bara att hon levererar nu i OS, men nåt säger mig att man inte behöver vara orolig.

OS-Guld

Rätt skönt när man lyckas planera sin lunch perfekt.

Hade matlåda med mig, kollade in på nätet när sprintfinalerna skulle gå, bokade in lunchen till det var dags. Sen satte man på 50" plasman i köket och såg Sverige ta två OS-guld inom loppet av trettio miuter. Snacka om lyckad lunch!!

Jag som hade tänkt att klaga på att svenskar är som sämst när det gäller och hur få det är som överaskar positivt på dom här stora tävlingarna. Fan va skönt när man får fel på en sån här sak.

Det är skönt med fredag

Det är skönt att börja arbetsveckan på fredag, arbetsveckan blir så mycket lättare då. Men likförbannat är man trött och seg, va beror det på, är det nån automatisk inställningen i ryggraden som gör att man reagerar så här, eller är vi bara inte menade till meningslöst repetetivt kontorsarbete i trist miljö med trista människor. Människorna som i andra sammanhang troligtvis är helt annorlunda och hur roliga som helst, men i den här leken vi vuxna kallar arbete försvinner allt. Jag tappar intresset för att leka god arbetskamrat och håller mig för mig själv. Det kanske inte är så bra, men jag kan inte ta det här på allvar, det här kan fan inte vara meningen med livet, att slänga bort merparten av sin vakna tid på nåt så totalt meningslöst som detta. Man går hit på ren slentrian varje dag och lever för stunden man får gå på lunch, gå hem, fixa en nya fempoängare. Tack och lov för att det blir ljusare ute så man kan börja utnyttja kvällarna till uteaktiviteter snart igen. Cyklingen lockar som aldrig förr, att komma hem, dra på sig all härlig lycra och sen knäppa i skorna i pedalerna för att i ett par timmar enbart ägna sig åt konditionsträning i vacker natur, kan det blir bättre?

Ny vecka nya äventyr

Den här veckans första post kommer hemifrån. Jag är tokförkyld och har inte mycket att göra, det är fan inte kul att bara gå hemma och dra, jag tyckte det förut, men har ändrat mig helt på den punkten faktiskt. Det trodde jag inte. Det har iof inneburit att jag lyckats fixa igång min laptop så den funkar som den ska, vilket inte är helt fel, så nu sitter jag i vardagsrummet, poppar stereo och bloggar med Enzo brevid mig. Ser Darins video på Z, otroligt vilket Michael Jackson komplex den snubben har, soundet, rörelserna.

Liten insikt

Eller rättare sagt en gammal aha upplevelse som nyss gjorde sig påmind. Nämligen att, fan va man mår bra av att träna. Gjorde mitt första spinninpass sen i sommras och nu efteråt går det mycket lättare att jobba, jag känner mig mycket lugnare och inte lika stressad, fan va skönt det är. Natural high helt enkelt. Det är fascinerande hur snabbt man kan glömma bort sånt.

Sanningen kom fram, äntligen

Men se här, vad är det första man får syn på när man öppnar Pravda, jo detta. Fan va kul att fler upptäckt det som Kaleghis och jag alltid vetat om. Kudos till Pravda idag, och ta mig fan skiner inte solen just nu också...

...Just ja, bilhandlaren har gett sig och bekostar framvagnsinställningen också. Det var väl själva fan att det skulle bli en bra dag idag då... Oväntat liksom, en vanlig Onsdag i Januari... oväntat men bra...