Listen to me!

Kära kloner, varför lyssnar ingen på mig. Jag vet ju att jag har rätt, bolla med den här frågan till exempel.

Varför är förhållandet mellan arbete och livet så snedföredelat? Jag jobbar åtta timmar och har en timmes resväg enkel väg, lägg till en timmes lunch och jag spenderar 11 timmar av min dag på nåt som är totalt meningslöst och förkastligt. Jag kommer hem vid 18, gör lite måsten och sen har jag från ca 19-22/23 på mig att leva!!! Tre fyra jävla timmar om dygnet som består av mitt liv. Vad gör man då? Tittar på tv för man är så katja (… förlåt nokiaspråk igen) jävla trött för att orka göra nåt meningsfullt.

Sen har man helgen på sig där allt skall ske. Fan va det suger. En bra balans, och nu är jag helt seriös, vore vara att man räknar in restiden i arbetstiden, för inte fan hade jag åkt in till stan kl 7 varje morgon annars. Sen ska man ha ca 6 timmars arbetsdag. Således, åker in vid 8 är framme vid 9 och går hem vid 14 för att vara hemma vid 15. Det vore balans det, då har man fler timmar att leva på kvar än som det är nu. Sen ska man självklart ändra ration mellan antalet arbetsdagar/livsdagar från 5/2 till 4/3. alltså fredagar lediga.

Då skulle man kunna leva och vara lycklig och orka med att gå till fabriken. Suck, varför lyssnar ingen på mig, jag vet att jag har rätt;)

Eller nån som inte håller med?...