Allhelgonahelg och mutmiddag.

Det har varit helg som bekant, och då sitter man inte och bloggar, inte jag i alla fall. Sen har jag haft en del att göra nu i veckan med, jobbat faktisk, helt otroligt! Var ute och blev road av min ägare i förrgår, jag hade en desperat trebarnsmorsa mitte mot som raggade duktigt och helt öppet. Det roliga var att människan var helt blåst, faktiskt nog en av dom mer blåsta jag stött på. Hon försökte sälja sig själv genom det underbara argumentet

- När jag var liten var jag så bortskämd så jag hade inga kompisar för jag blev så elak!

Undrar varför hon nu är singel…

Vad har mer hänt då. Jo allhelgona, med ljuständning på gravar, stämningsfullt, vackert, skickade en stötvåg av känslor genom evigheten. Dimma, mörker, tända ljus, kyrkogårdar, värdighet, tystnad. Av någon anledning är det alltid samma typ av väder då, märkligt, som om det bidrar till den magiska stämning som ändå är där.

Har inget att klaga på när det gäller chaufförerna hos SL hittils den här veckan.

Nåt som ändå fascinerar är hur desperata människor är för att komma med tunnelbanan. Det spelar ingen roll om den är proppfull, man ska bara på, fattar inte varför. Det kommer ju en till precis bakom. Själv ratar jag dom proppfulla, får jag ingen sittplats tar jag nästa. Mer bråttom får man inte ha, lite värdighet tack. Sen springer man inte heller efter dylika färdmedel. Det kommer ju en ny för guds skull. Ok om man ska hem från Grotte då är det aningen viktigare, men till! Nej fan, nån måtta får det ändå vara.