Säg ja istället för nej

Spenderade gårdagen med att läsa hela Matte matar monsters blogg, det var några inlägga kan jag säga, men vad intressant att ta del av en människas liv under fyra år, ok långt ifrån alla delar är med, men man får en ganska bred bild ändå. Kan bara säga att jag blev inspirerad av den mannens sätt att se på världen, fötterna på jorden och blicken framåt. Jag fick några rejäla tankefundeingar som jag försökt sätta fingret på förut men aldrig lyckats, tack för dom. Framförallt det där med att vara lösningsorienterad istället för problemdito. Det ger inget att älta älta och älta, det skapar inget, istället ger det nog bara mer problem. Jag har sett på tok för mycket av den där oron på nära håll, jag själv är likadan, destruktivt och helt meningslöst.

Att vara positiv och se framåt är parollen, nostalgi och sentimentalitet är väl ok i små mängder men inte när man är i min ålder. Att hela tiden glamorisera det som varit, the glorious past är inte vägen till lycka. Det är bättre att säga, "tja, det där var fan kul, nu gör vi nåt nytt isället". Hur ska vi annars bli bättre människor om vi hela tiden håller oss kvar i det förgångna. Jag förespråkar inte något slit- och slängsamheller, absolut inte, men att använda sig av sina erfarenheter för att skapa nya är rätt ordenligt mycket mer kreativt än att blicka tillbaka och romantisera.

Man måste rannsaka sig själv, skaka av pälsen, kamma den och ge sig ut i livet. På tok för länge har jag isolerat mig från omvärlden och människor under devisen, att jag inte orkar, har inte lust, är för bekväm osv. Vad är det för ursäkter, "nej, jag har ingen lust att leva, jag tittar hellre på, det känns bäst så". Jag är väl inte 85och döende heller. Nej det får vara nog med det nu känns det som. Ta möjligheterna när dom kommer, säg ja istället för nej.

Nu låter jag som Mia Törnblad/Blom eller nåt, men vadå, so be it, det blir inte sämre för det. Jag är trött på att vara bitter, jag är trött på att vara negativ, jag är trött på att vara trött, jag är trött på att säga nej, jag är trött på att se hur jobbigt och svårt allt är, jag är trött på att stå vid sidan och se alla andra leka och har roligt. Jag vill också ha kul och känna att jag lever, att jag inte bara jobbar, tar hand om barn och hus. Jag kan jobba, ta hand om hus och ta med barnen på livet istället...

Jag tycker det känns bättre, ska vi säga så?