När jag satt på tvärbanan och passerade Gröndal kom jag just att tänka på en sak. En sak som gör det svårt ibland. Jag vet inte om det är så här för andra men för mig är det så. Jag har vissa hangups, vissa mentala låsningar som gör det jävligt svårt att ta sig förbi en del hinder. Det grubblas nåt oerhört på dom här sakerna och frågan är inte om det är grubblandet i sig som lägger krokben snarare än orsaken, vad den nu än må vara. Sökandet efter nycklarna att låsa upp dom här sakerna så man kan bli sitt bästa jag är kort sagt, jävligt svårt. Det kan vara en serie motgångar man haft som gör att ett mönster börjar uppstå, mönstret blir en vana och till slut sitter man där och definierar sig utifrån det. Inte bra.
Kan det vara så att man egentligen bara jagar sin egen svans, det springs på i sitt ekorrhjul. Ta mig fan, det är nog så trots allt. Hmmm va man kommer på saker när man sitter och skriver. Snacka om att göra en höna av en fjäder, kvasipsykologi ur navelperspektiv. Va får jag alla dumheter ifrån, krystar fram dom här små skitsakerna, blåser upp dom och tycker att det är världens problem. Får för mig att nu har jag kommit på något, nu ska det bloggas, när jag sen börjar sätta fånerierna på pränt märker jag hur ihåligt och fånigt det egentligen var. Det kanske hade varit bäst om det hade fått vara en tanke som hade fått stanna där på tvärbanan på väg till jobbet.
Hur som haver nu är den borta i alla fall.
No comments:
Post a Comment