Match point recension

Match Point var det ja.

Kan börja med att säga att mina förväntningar var ganska så höga med tanke på maxbetyget i SVDs recension. Jag hade fått upp en bild av att det skulle vara en film i samma genre och anda som Closer, men jag kan väl säga att den inte ens var close.

Om vi börjar med själva formen. Filmen utspelar sig i uteslutande överklassmiljöer i London och på stora herrgårdar ute på landsbygden. Färgerna är dämpade och aningen urvattnade vilket ger ett färglöst och trist intryck. Tempot är långsamt och oengagerat till en början, det blir inte intressant förrän Scarletts karaktär introduceras och väcker huvudkaraktären Chris:s intresse. Det är först då Woody fångar oss och vi blir nyfikna på att se hur Chris ska lösa dilemmat med sina två kvinnor. Dessvärre börjar filmen sedan trampa vatten och avslutningen är både oväntad och tafflig. Filmen känns längre än den är och det är aldrig ett bra betyg i min bok.

Filmens karaktärer, ja dessa är faktiskt totalt ointressanta. Jag märker hur jag gång på gång reagerar på detta, i synnerhet Chris som av någon outgrundlig anledning lyckas lägra den ena vackra kvinnan efter den andra. Han är känslokall och extremt hämmad i sitt agerande, ja kort sagt jävligt trist och träig. Så här i efterhand kan jag inte se vad det är hos denna ickekaraktär som gör att man vill hänga upp hela filmen kring hans liv och leverne.

Skådespelarinsatserna är även dom tafatta och till en början känns det mesta krystat och styltigt. Det saknas en närvaro hos skådespelarna och det finns ingen glöd. Avsaknaden av kemi mellan skådespelarna är framförallt tydligt i förhållandet mellan Chris och hans båda kvinnor. Handlingen är egentligen obefintlig, det handlar faktiskt inte om något annat än att vi får en inblick i en mans liv som plötsligt och helt utan verklighetsförankring börjar spelar honom i händerna. Hans liv bara ångar på och allt verkar gå honom vägen, i alla fall fram till en punkt där blir allt svårare för Chris att hantera sina förhållanden. Vändning som då kommer är inte bara som sagt oväntad utan även oväntat dålig i mina ögon. Jag har inget emot det oväntade, men då skall det vara en bra vändning, inte som här eller i Clintans boxningsfilm, sånt gör mig bara irriterad.

En annan intressant sak är Scarlett Johansson, och det här smärtar mig att behöva säga, hon är så vacker som det bara är möjligt men hon är ingen stor skådespelare. Hon är faktisk ganska usel och karaktären hon spelar i filmen känns som en spegling av henne själv. Hon spelar en svinsnygg men misslyckad och dålig skådis.

Nej det här var ingen höjdare, kanske hade jag för höga förväntningar eller så var jag inte bara beredd på hur en Woody Allen film brukar vara. Det här var segt, oinspirerat, utan känslor och hjärta och det funkar inte i en relationsfilm. Man vill ha karaktärer som berör och dom här var helt platta och ointressanta.

2 gösar av 5