Brokeback Mountain review

Brokeback Mountain, årets viktigaste film, bögwestern osv. osv. Finns det någon film i år som orsakat så mycket rabalder? Tror inte det.

Jag såg filmen i söndags och kan väl säga att det först och främst är en kärlekshistoria. Inte en vanligt sådan utan en där kärleken inte gör människor lyckliga utan snarare tvärt om. En kärlek som ett gift, något man inte blir av med hur mycket man än förtränger den, förnekar den eller försöker glömma den. Det är stort, jag har aldrig sett en film som behandlar kärlek på det sättet. Ang Lee har gjort ytterligare en helomvändning, det är ganska långt mellan Hulk och den här filmen. Jag imponeras av regissörer som vågar gå nya vägar och som strävar efter nåt nytt. Det är också imponerande att se hur en ickeamerikan verkar kunna fånga själva kärnan i den amerikanska fattiga ohippa mellanvästern på ett så gripande och trovärdigt sätt.

Handlingen är inte så mycket att orda om, alla som hört nåt om filmen tror jag vet vad den handlar om. Två cowboys spenderar en sommar vallandes får uppe på Brokeback Mountain och finner en kärlek till varandra som dom inte riktigt verkar förstå eller accepterar. Heath Ledger imponerar grymt på mig som den buttre, introverte Ennis Del Mar, som verkar trycka ner sina känslor och gömma sig i sin misär. Det är bara vid vissa tillfällen som känslorna kommer ut och oftast är det i form av ilska och aggression. Jake Gyllenhaal som Jack Twist är mer social och utåtriktad och det är även han som är den pådrivande i deras relation. Det är även han som accepterar sin kärlek till en annan man fullt ut, detta leder dock till en mycket tragisk händelse där samhällets grymma verklighet gör sig till gälla. Denna vetskap verkar även vara en faktor och en förklaring till Ennis osäkra och räddhågsna beteende. Jake Gyllenhaal är även han bra i sin roll men inte lika in your face som Ledger, birollerna, främst deras fruar är alla trovärdiga och realistiskt porträtterade.

Fotot är vansinnigt snyggt, med kalla dämpade höstfärger. Kameran sveper över landskapet som en stilla betraktare, det tillsammans med den suveräna filmmusiken stärker bilden av det stora ödsliga landskapet och blir som en tredje huvudrollsinnehavare.

Är det nåt jag skulle vilja klaga på så är det längden på filmen, den är för lång, man hade kunnat klippa ner den en halvtimme utan att förlora något. Sedan är jag inte speciellt svag för filmer som rör sig över tid och rum, det blir lite svårt med trovärdigheten när Ennis sitter och pratar med sin vuxna dotter och det inte kan skilja speciellt mycket mellan skådespelarna.

Men kort sagt en mycket bra film, som kräver lite hjärna av sin tittare, för det går inte fort direkt.

Det blir 3 mycket starka gösar av 5, jag velar om jag inte ska ge den en fyra men den är för lång och lite stiff emellanåt, manuset hade kunnat bearbetats lite mer. Så det blir som det är nu.