Biltjuvjävlar.

Var i Kista igår och såg Brokeback Mountain, recension kommer senare. När vi väl skulle hem hittade vi inte biljäveln. Med tanke på hur bra det har gått den senaste tiden när det gäller prylar så var första känslan, ”ja men självklart att den är snodd också, fattas bara annat.”

Den känslan släppte rätt snart och paniken spred sig som en löpeld. Fan jag har nog aldrig sprungit i ett P-hus snabbare. Jag älgade igenom hela våningen medan Linda kontaktade väktarna. Jag hiittade inte bilen och mötte upp Linda och väktaren. Nu var det helt jävla kaosartat inombords, allsköns scenarion och potentiella brutala handlingar mot gärningsmännen spelades upp. Vakten frågade oss var vi hade kört in, och när vi berättade det fick vi förklarat att vi var på fel våningsplan. Fan ja blev så lycklig att jag hade kunnat ta med snubben hem och haft han i bokhyllan for good luck.

Tanken att vi var på fel våning slog oss aldrig. Vi hade kört in på gatuplan och aldrig kört vare sig upp eller ner. Alltså borde vi inte kunn vara fel. Men fan va jobbigt det var ett tag där.