Insikt

Insikt är en ganska lustig sak. Ibland saknar man den och ibland kommer den när man minst anar det. I fredags fick jag en stor portion insikt i en del av mig själv jag inte haft förut. Det var både lite förvånande och skrämmande samtidigt som det var otroligt skönt. Ytterligare en pusselbit som hamnade på rätt plats. Det är grymt fascinerande när man märker hur vissa saker som ligger till grund för ett betendemönster plötsligt blir glödande tydliga. Det är skithäftigt när man plötsligt kan ta ett jättehopp med lätthet över den mentala mur man stått framför och fånstirrat på så länge.

Men vad är insikt utan efterföljande handlande, inte mycket värd, inte mycket alls faktiskt. Det svåra är inte att komma till insikten, även om det inte alltid är det lättaste, utan att ändra det som ligger till grund för betendemönstret. Jag har kommit till insikt om en helvetes massa saker dom senaste åren, bra och dåliga, men när man bara accepterar det man upptäcker utan att kunna agera på det så är det inte så värdefullt egentligen. Där nånstans ligger själva utmaningen. Hur tar man sig igenom labyrinten när man hittat den? Den insikt jag fick i fredags har inte gett mig några direkta svar men väl en klarare bild av labyrinten och bara det kan göra det lättare att ta sig igenom den.

Låter det snurrigt? Det är det också, men vafan, vem har sagt att en labyrint ska vara lätt ta sig igenom