En nivå ner

Det går från bad till worse, nu är det inte kul längre, pajjat knä, sjukskrivning, chefen tror inte på det jag säger så situationen på jobbet är piss, min fysik är piss, en av mina bästa vänner är djupt deprimerad och är helt under isen, situationen på dagis för barnen är kass. det känns nästan som ett straff för något jag gjort, jag vet bara inte vad det skulle kunna vara. Det enda jag vet just nu är att jag inte vill vara här och nu, skulle gärna spola tiden framåt eller bakåt för att göra nya val, men just nu och just här är inte någon rolig tid eller plats.