Granada

Så där ja, nu drar jag till Granada i dagarna fyra och kör lite canyoning blandat med vin, tapas och manchego, hörs när jag är tillbaka,

Tjing

Are you stupid

inte så värst, men ändå mer än jag trodde

Don QuiFabbe och Väderkvarnarna

Förbannade jävla kuk.

Jag skulle ju vara ledig och söka jobb var det tänkt ja. Vad har jag gjort istället, tja det vanliga, städa, diska, tvätta och annat för att inte verkligen ta tag i mina väderkvarnar. Att de ska va så jävla svårt att göra det. Den här gången var det vetskapen om att jag skulle söka "riktiga" kvalificerade jobb som skrämde skiten ur mig och drog fram gamla monster som "inte kan väl jag" och så vidare. Damn it, nu kan jag i alla fall skylla på att de är lunch jag jag inte lär få tag i nån nu, sen är det ju fredageftermiddag då jobbar ju inte höjdarna så nu är det helg.... patetiskt eller hur

hemmablogga

Normalt när jag bloggar sitter och fulbloggar på jobbet. Smyger med postandet ständigt tittandes över axeln att inte fel person ska komma förbi och undra va man gör. Det känns lite mysko att ligga i sängen med lappen och lyssna på Amos Lees senaste skiva samtidigt som Don Enzo jagar hjärnspöken i resten av lägenheten. Kan garantera att alla mattorna ligger nån annanstans än dom ska i morn bitti. Jag har tagit ledigt i morn för att officiellt fixa bilen som ett arsle pajade igen, påbackad på en parkering. Snart är det bara taket som inte är omlackat.

Den verkliga orsaken är dock att jag ska börja söka jobb. Söka jobb på förmiddan, bio på eftermiddan, ska bli så jävla skönt att bara vara ledig när andra jobbar. Fan man skulle nästan kunna tro att jag gillar att vara ledig, att inte ha nåt att göra. Fucking hell yes så är det precis.

Så nu ska jag bara uppdatera mig på dom bloggarna jag följer innan jag och odjuret ska sova.

Oh sweet solitude you have gone sour

Det är inte ofta jag är helt ensam nu för tiden. Vi är en familj, vi är tre personer och södra Stockholms största katt. När det är vi fyra brukar jag känna ett behov av att bara vara för mig själv, promenera, cykla i skogen, bara vara. Nu är det bara jag och Enzo kvar här, den bättre halvan av familjen är i mesnorrland en vecka, det var kul i två dagar, nu är det inte kul längre. Jag sitter här i soffan och tittar på TV och det är inte i närheten av att vara så soft jag kunde tro. Det börjar krypa upp jobbiga tankar och känslor som bara dyker upp när jag får vara för länge ensam. Det är för jävla jobbigt att ha för mycket tid att vara ensam. Det är samma sak som när jag var arbetslös, nej förlåt, tillgänglig, till arbetsmarknadens förfogande, eller nåt annat skit. Jag blev totalt handlingsförlamad. Tankar, ideeer, känslor i alla former bara sköljde över mig och bruset blev till slut bara förbannat jobbigt. Jag känner hur det är på g igen.

Låt mig allra ödmjukast räcka över en hel jävla stadsdels sympatier till Kunken som måste slåss med dom här demonerna dagligen. Jag skulle aldrig klara det. Du gör det förbannad bra broder.

Nu är det dags!

Nu, nu har vi vunnit, vi har besegrat mörkret och kylan. De goda krafterna segrade återigen. Nu är ångestens och depressionernas tid förbi. Nu är det hög tid för ljus, värme, skönhet och glädje.

Kort sagt nu jävlar är det vår och nu börjar livet om igen!!!