Lördagsramblings

Nu sitter jag här näst sista kvällen som jag är ensam innan familjen kommer hem igen. Jag sitter här och pratar med katten, tittar på mängder med film. Jag har jour, för första gången, vilket gör att jag inte kan komma iväg, inte göra nåt utan att vara tillgänglig. Det är som ett osynligt fängelse som håller mig hemma vid soffan och filmerna. Inte för att jag skulle gjort något annat även om jag hade den fria viljan att välja, men det gnager ändå att bara vara fast vid huset. Något annat som gnager är just ensamheten, ensamheten som jag så fort jag inte har egen tid hett eftersträvar likt heroinisten är beroende av sitt heroin. Nu däremot när jag har den känns den bitter, den är obehaglig, det är en kvävande och destruktiv våt filt som lägger sig över mig och handlingsförlamar mig. Den skapar möjligheter till tankar och tankebanor jag för länge sedan trott försvunnit men likt gubben i lådan hälsar på när man minst av allt vill det.

En vän frågade när jag fått barn vad det bästa med det hela var. Jag sa att för min egen del så har jag fått peace of mind, det har tystnat i huvudet, allt skit man lagt tid på, alla jävla funderingar till höger och vänster bara slutade tvärt. Tystaden och lugnet var en befrielse, trycket lade sig och jag fick ro. Det är fan det bästa med att få barn, men nu när barnen och frun är borta i en vecka så har jag den här icke önskvärda jävla lyxen att att grubbla. Detta ickegivande meningslösa kvasigrubblandet ger inget, inget alls förutom mer grubblerier.

Det är nu bara ett dygn kvar tills dom kommer hem och huset fylls med liv, kärlek, glädje, sorg, irritation, gråt och stress igen, men vafan, det är ju precis det livet ska vara fyllt av, det är alla dom sakerna som är liv... så välkommen hem livet, jag saknar er allihop

iof kommer jag börja räkna dagarna ganska snart tills nästa lilla lucka av tomhet kan dyka upp igen;)

dagens känsla, den underbara titellåten från Gran Torino, jag kan inte släppa den, den är magisk

Återigen dags för ett nytt inlägg

Jag känner att det börjar bli dags att blogga igen, kanske inte i det här forumet, kanske inte lika öppet längre, mest troligt mer privat och utlämnande för jag har upptäckt ett starkt behov av att ventilera tankar och funderingar under anonyma men ärliga former. Vi får se, vi får se, tiden är den avgörande faktorn, för tid finns knappt, arbetet, nope, hemma, nope, inte före 21 i alla fall, och då är inte djupa tankar och funderingar högst upp på listan över vad man vill sysselsätta sig med, snarare hjärndöd underhållning i form av TV innan man sakta somnar ingen och dagen börjar vid 05-0530....

polen österrike

Nu händer det grejer, två inlägg samma månad, det var ett tag sen.

sitter här framför polen österrike och har inget att göra, kommer på mig att jag har helt och hållet anpassat mitt liv efter rutiner som jag knappt valt själv. jag luffar på utan någon direkt glädje men inte heller med något större missnöje, saker och ting bara är, är inte helt övertygad om att det är en bra grej att bara låta livet passera och själv vara i friläge, jag har gjort såhär i rätt många år nu, jag kommer på mig själv att det verkligen är så när jag hör, ser och pratar med folk som inte gör det och blir både stressad och avundsjuk. jag låter tiden bara rinna iväg utan att bry mig förutom vid vissa tidpunkter av klarsynthet.

there most be more to life then this som Freddie sjöng, ja fan det måste det vara

the return of the living dead

Det var ett bra tag sen jag bloggade, men jag fick lust att visa lite livstecken. Sitter här på "nya" jobbet som jag haft sen i December förra året. Har inget att göra, oväntat, nja inte direkt, det är ju mig vi pratar om. Kanske har jag dålig initiativförmåga, tar inte för mig, eller så är jag bara dålig på att låtsasjobba. Vem vet

Snart är det hemgång och lattja med junior i en timma innan han knoppar. Det är otroligt va fort tiden går, jag har inte bloggat på bra länge men tiden bara marscherar iväg, trots att det knappt hänt något vettigt, jag lallar på i mina rutiner och dagarna flyger fram.

Känner att jag blivit mindre allmänt arg men mer fokuserat arg, dvs jag orkar inte bry mig så jävla mycket om omvärlden om den inte påverkar mig direkt men gör det den blir jag desto argare:) Blasé är ett bra ord. Med småbarn har man, jag inte tid att haka upp mig på skitsaker runt omkring, har fullt upp dygnet runt ändå, så fullt upp att jag inte hinner träna, inte käka ordentligt, inte hinner med vänner, inte hinner med nåt alls annat än att jobba, jobba, jobba, åka till jobbet, åka från jobbet och sen sova. Fan nu om någonsin suger det att jobba, man vill hellre vara hemma med plutte och lattja med honom än att sitta här i meningslöshetens tjänst.

Nej nu är det snart dags att logga ur och sova i tio minuter på tvärbanan innan det är dags att somna på soffan halv tio.

Fan va det är härligt att inte vara 25 och singel längre så man måste ut på krogen och ha..... hm kul? Damn

Tja

well well well look whos back

Sådär ja, nu är sommaren slut då.... ja eller nåt, nej allvarligt så har jag inte haft varken tid, ork eller lust att skriva nåt men nu börjar det kännas mer intressant igen.

Sommarlov

I dont know where Im going
But, I sure know where Ive been
Hanging on the promises
In songs of yesterday
An Ive made up my mind,
I aint wasting no more time
But, here I go again
Here I go again

Tho I keep searching for an answer,
I never seem to find what Im looking for
Oh lord, I pray
You give me strength to carry on,
cos I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Där är jag nu i alla fall, ska bli rusktigt skönt med semester och pappaledighet nu. Fyra månader borta från helvetet, kommer kännas makalöst underbart.

Jag är inte alltid närvarande men sällan borta:)

Skön sommar dudes and dudettes

Tankar, känslor och ärlighet

Lustigt hur saker och ting kan utveckla sig. Ibland blir det som man trott och förväntat sig ibland inte. Saker man tog förgivet blir inte alls så och tvärtom. Har idag haft en riktigt bra dag på jobbet och våren har satt sin prägel på stan igen och den visar upp sig från sin allra bästa sida, men det hjälper inte. Tankar dök upp nu, fan jag gillar inte när jag börjar grubblar över sakers skeenden eller hur det ligger till. Men nu blev det så, det är som om dom kommer ifatt en till slut, man kan liksom inte fly eller bara vara hur länge som helst.

Relationer är en knepig jävel, för det är relationsdemonen jag fått över mig den här gången. Jag börjar få vibbar och känslor att det som varit statiskt ett tag just nu håller på att ömsa skinn. Det känns som trådar håller på att brista, andra omformas, jag gillar det inte, i synnerhet när det inte tillkommer några nya. Börjar känna mig som ett gammalt träd som börjar tappa grenar och där det inte växer några nya, blir rätt trist tillslut när det inte finns nån plats kvar för löven att växa.

Föresten, fan va ja börjar bli trött på att hela tiden skriva i metaforer och massa fåniga omskrivningar, det är väl bara att vara rak och upfront vad är annars meningen.

Några tankar

Har börjat upptäcka en sak bland dom bloggar jag läser att fler och fler börjar lägga ner. Vet inte varför det händer i princip samtidigt. Kanske orkar man hålla på ett tag bara. Det kanske är som det är för mig, när man väl fått ur sig det man vill få ur sig har bloggen spelat ut sin roll. Det kanske är tid som saknas, eller så blir det som det blev för Nini, Emma och Andreas, en jävla mssa påhopp utifrån, hur somhelst är det skitjävla trist när det blir så.

Det är jävligt märkligt faktiskt men jag har inget att skriva om, jag försöker hitta nåt som irriterar mig, nåt jag varit med om, vafan som helst. Jag är imponerad av Mike Bike som är kroniskt irriterad över små som stora saker och lyckas på ett underhållande sätt få ner det på sin blogg.

Va ska jag skriva om då, jobbet, det suger som alltid, och jag känner inte för att älta samma skit där om och om igen. Familjen? Nope det är privat på ett annat plan och har inget med det här att göra alls. Bloggen är min egen egokick och har inget med nån annan att göra. Jag gör så, andra fick duktigt med skit för att dom valde en andra vägen och det är just det jag vill undvika.

Kanske är den främsta anledningen till att den såkallade kreativiteten inte finns är att jag faktiskt mår bra och är inte missnöjd med nåt direkt. Vilket iof inte ska ses som nåt dåligt, dåligt för bloggen bra för mig, undra vilket som är viktigtast.

Jag har sett några filmer, jag vet inte om det är nån annan än jag som egentligen är intresserad av vad jag skriver när det gäller film. I första hand gör jag det för min skull för att kunna få nån överblick av vad jag sett och vad jag tyckte när jag såg filmen.

Nu senast var det 300, jag hade sett trailern och förväntade mig nåt enormt snygg, överdrivet våldsamt och jävligt fånigt. Förväntningarna var alltså nedskruvade, men jag blev överaskad. Den var bättre än jag trott och ja den var sjukt snygg och våldet var centralt men det var aldrig överdrivet iom att hela filmen är en filmad serietidning. Det är svårt att ta det på allvar då. Jag blev grymt tagen av filmen, dom hade verkligen lyckats med den och den var kort sagt skitbra. Visst den är full av klyshor och fåniga repliker, men det funkar, är det nån stans det känns rätt så är det i den här filmen och den är nog den manligaste film jag sett. Fan alltså den var riktigt jävla bra

4 riktigt starka gösar

Jag har även sett Pans Labyrinth en film som är helt annorlunda än 300 men icke sämre även den riktigt rikigt bra. En saga om gott och ont, om två världar som möts. Filmen handlar om en liten flicka som under det spanska inbördeskriget hamnar i en avkrok där hon kommer i kontakt med en annan värld som övertygar henne om att hon är underjordens prinsessa. Hennes prövningar för att se om hon verklien är det varvas med hennes mors sin nya styvfars liv och kampen mot frihetskämparna i området. Den är rasande vacker, men har man fantasin i behåll är man in for a treat.

Även den får 4 starka gösar.

Sen såg jag De Niros senaste film som regisör "Den innersta kretsen". Trot om ni vill men även den var kanonbra, främst för lysande skådespelarprestationer från alla inblandade förutom dessvärre Angelina, hon är sjukt snygg, eller rättare sagt hon var sjukt snygg när hon inte såg ut som alla andra i Hollywood, när hon var orginell och vågade vara unik, nu är hon bara trist. Hon, hon var och är faktiskt en duktigt kass skådis och i den här sammanhanget förstör hon mer än hon tillför tyvärr. Annars är det en långsam, paranoid och väldigt väldigt bra film. Men jag tror den kräver full koncentration och rätt sinnesstämmning för att inte bara bli jävligt lång och seg.

ja ja, det blir 4 gösar här med även om den inte är lika bra som dom två ovan.

Dagens tips

Det här snubblade jag på nyss. Fan det är bra, gillar speciellt beatet i bakgrunden. Fräscht på nåt sätt inte samma gamla skit som maler nuförtiden

En uppdatering.

Nu var det ett tag sen jag postade. Jag har inte riktigt haft tid måste jag säga, framförallt inte på jobbet, hemma är bara att glömma, där är det full fart hela tiden. Men på jobbet har jag haft för mycket att göra. Sen har jag inte riktigt haft suget av att skriva nåt.

För mig funkade bloggen till en början som en kanal att skriva av mig skit jag gick och tänkte och grubblade på. Nu har jag inte det behovet längre, så jag vete fan va jag ska skriva om...

Granada var iof förbannat bra, vackert och inbjudande. För dom som inte provat canyoning kan jag starkt rekomendera det, satan så ballt att ta sig fram i en ravin med höga berg på var sin sida och med 7 gradigt kristallklart mineralvatten under sig. Att hoppa, kana, klättra och fira sig nerströms var en upplevelse utöver det vanliga. Annars var det det vanliga, hysterisupa och pinsamheter.

Annars har bilen blivit lagad igen, efter andra påkörningen. Så nu får jag hoppas att det inte blir fler verkstadsbesök, har ingen lust att vara utan bil igen, när man väl vant sig är det svårt att vara utan.

Granada

Så där ja, nu drar jag till Granada i dagarna fyra och kör lite canyoning blandat med vin, tapas och manchego, hörs när jag är tillbaka,

Tjing

Are you stupid

inte så värst, men ändå mer än jag trodde

Don QuiFabbe och Väderkvarnarna

Förbannade jävla kuk.

Jag skulle ju vara ledig och söka jobb var det tänkt ja. Vad har jag gjort istället, tja det vanliga, städa, diska, tvätta och annat för att inte verkligen ta tag i mina väderkvarnar. Att de ska va så jävla svårt att göra det. Den här gången var det vetskapen om att jag skulle söka "riktiga" kvalificerade jobb som skrämde skiten ur mig och drog fram gamla monster som "inte kan väl jag" och så vidare. Damn it, nu kan jag i alla fall skylla på att de är lunch jag jag inte lär få tag i nån nu, sen är det ju fredageftermiddag då jobbar ju inte höjdarna så nu är det helg.... patetiskt eller hur

hemmablogga

Normalt när jag bloggar sitter och fulbloggar på jobbet. Smyger med postandet ständigt tittandes över axeln att inte fel person ska komma förbi och undra va man gör. Det känns lite mysko att ligga i sängen med lappen och lyssna på Amos Lees senaste skiva samtidigt som Don Enzo jagar hjärnspöken i resten av lägenheten. Kan garantera att alla mattorna ligger nån annanstans än dom ska i morn bitti. Jag har tagit ledigt i morn för att officiellt fixa bilen som ett arsle pajade igen, påbackad på en parkering. Snart är det bara taket som inte är omlackat.

Den verkliga orsaken är dock att jag ska börja söka jobb. Söka jobb på förmiddan, bio på eftermiddan, ska bli så jävla skönt att bara vara ledig när andra jobbar. Fan man skulle nästan kunna tro att jag gillar att vara ledig, att inte ha nåt att göra. Fucking hell yes så är det precis.

Så nu ska jag bara uppdatera mig på dom bloggarna jag följer innan jag och odjuret ska sova.

Oh sweet solitude you have gone sour

Det är inte ofta jag är helt ensam nu för tiden. Vi är en familj, vi är tre personer och södra Stockholms största katt. När det är vi fyra brukar jag känna ett behov av att bara vara för mig själv, promenera, cykla i skogen, bara vara. Nu är det bara jag och Enzo kvar här, den bättre halvan av familjen är i mesnorrland en vecka, det var kul i två dagar, nu är det inte kul längre. Jag sitter här i soffan och tittar på TV och det är inte i närheten av att vara så soft jag kunde tro. Det börjar krypa upp jobbiga tankar och känslor som bara dyker upp när jag får vara för länge ensam. Det är för jävla jobbigt att ha för mycket tid att vara ensam. Det är samma sak som när jag var arbetslös, nej förlåt, tillgänglig, till arbetsmarknadens förfogande, eller nåt annat skit. Jag blev totalt handlingsförlamad. Tankar, ideeer, känslor i alla former bara sköljde över mig och bruset blev till slut bara förbannat jobbigt. Jag känner hur det är på g igen.

Låt mig allra ödmjukast räcka över en hel jävla stadsdels sympatier till Kunken som måste slåss med dom här demonerna dagligen. Jag skulle aldrig klara det. Du gör det förbannad bra broder.

Nu är det dags!

Nu, nu har vi vunnit, vi har besegrat mörkret och kylan. De goda krafterna segrade återigen. Nu är ångestens och depressionernas tid förbi. Nu är det hög tid för ljus, värme, skönhet och glädje.

Kort sagt nu jävlar är det vår och nu börjar livet om igen!!!

Brun dag vit snö

Idag är ingen bra dag, idag är en rätt så brun dag, för att citera en vän. Jag har den där obehagliga klumpen i magen, den negativa förväntningen, föraningen om att något obehagligt kommer att ske, något som legat och pyrt ett tag är på väg att visa sitt fula tryne igen och jag är lika oförberedd som alltid och lika handlingsförlamad som vanligt. Det kommer börja lugnt för att sedan explodera i ett crescendo av onsdska för att slutligen ebba ut i en temporär lösning jag inte känner mig nöjd med. Jag kommer att söka den och böja mig för den, allt för den officiella fredens skull, jag gör det varje gång. Det är hopplöst svagt och lika självdestruktivt varje gång och trots att jag vet varför jag gör det och jag förbannar mig varje gång så fortsätterjag likt en missbrukare att göra samma sak om och om igen. Rädslan för konsekvenserna av mina ståndpunkter gör att jag alltid i slutändan backar av och försöker släta över det som nyss vädrats via åtta cylindrar på fulla varv. Det är den här vetskapen som ger mig en föranande klump i magen och som gör att den här dagen är en brun dag, väldigt brun dag.

Rubriker, alltid dessa rubriker

Sitter här nu, med 20 minuter kvar, har inget att göra och börjar kämpa mot sömnen som väntar runt hörnet. Hittade en blogg jag fastnade vid och fick genast mindervärdeskomplex. Tänk om man kunde skriva så, skriva om intressanta saker istället för att kroniskt upprepa samma gamla gnäll om smärtor, om SL, om jobbet. En snubbe som reflekterar över sin tillvaro och som verkar leva i nuet, även om det vilar ett ganska nostalgiskt skimmer över många inlägg. Det är precis den typen av människor jag imponeras mest över, såna jag ser som förebilder. Det är inte ofta jag stöter på dom, men när man gör det blir man glad samtidigt som blir nedstämd över sin oförmåga att agera. Bloggen jag pratar om är Nederbird.

Eftermiddagsbloggande

Nu vet jag, nu vet jag precis, jag är trött, jättetrött. Där har vi det, som jag har letat efter nån ny krämpa, äntligen hittade jag den. Fan om det ändå inte bor en liten hypokondriker i mig trots allt. Jag har egentligen ingen anledning till att vara trött. Sover bra på nätterna och har lagom att göra på dagarna. Hmm mysko det här. Sitter annars på jobbet tittar ut över St Eriksgatan och undrar när snöstormen ska dra bort. Ska det verkligen snöa när det är så här kallt? Jag tycker inte det, jag tycker inte det ska snöa alls, tycker inte om att frysa och ha en massa tjocka kläder på mig. Annars sitter jag här mest och funderar på bokrean, ska jag handla, ska jag handla lite eller mycket. Jag vete fan, men jag kommer knappast springa runt i butikerna och trängas, mitt handlande sker på nätet.
Så det var det, va ska man nu hitta på i två timmar till innan man får gå hem?