Så var den här dan förstörd

Den här dagen började rätt ok som syns nedan. Sedan har det gått neråt, ja vet inte, men det är nåt med mig och mitt humör som är knutet till vädret. Är det sånt här ingetväder ute blir jag inte på bra humör. Känner mig trött, oinspirerad. Det finns en klump i magen, sen stress. När humöret hänger på en tunn tråd behövs inte mycket för att få saker i gungning. Som nu när det ringer en kund, jag hör redan när han presenterar sig att det är nåt skit på gång. Han är kort, aggresiv och pushig. Det värsta besannas och han börjar skäll ut mig och vårt sätt att arbeta. Normalt hade jag inte brytt mig, nu känner jag hur jag tänder till snabb som fan, men varken kan eller får agera, utan måste sitta tyst och snällt och lyssna på skiten. Direkt efteråt känner jag hur luften går ut och det lilla driv jag hade är helt borta. Jag ska inte sitta och lyssna på labila slutkunder nåt mer. Jag måste göra nåt annat, det här duger inte. Jobbet blir svårare när jag dessutom håller med kunderna i mångt och mycket i deras kritik. Jag har svårt att kunna motivera företagets moral och affärsetik, när jag tycker den stinker. Fan nu vill ja gå på lunch och sen på bio. Får jag det?

Jag har flyttat hit

Jag har placerat min blogg i
Stockholm på bloggkartan.se

Queen in the morning

Vilken satans jävla skön start på dagen då, när det första man hör på Rockklassiker är "Dont stop me now", kan det bli bättre, Spanx Rockklasiker för detta.

Bisarra upplevelser på toan!

Nåt högst märkligt hände just, jag var på toa och drog in en enpoängare då jag hör en röst från toan brevid. Det är en säljare som pratar med nån han är kund hos, är upprörd och skäller ut personen på andra sidan så det bara sjunger om det och kräver att få prata med vederbörandes chef. Detta gör han samtidigt som han inkasserar en fempoängare (se frågan "livets poängsystem en bit ner"), mycket märkligt och lustigt.

Illamående

Illamående är ett jävla helvete. Jag sitter på tuben och läser Metro när det helt oväntat bara kommer från ingenstans. Blir slagen så det visslar om det. Jag kan inte fortsätta läsa och orkar knappt hasa mig till jobbet. Huvudvärken är i antågande, illamående och sen en fucking jävla yrsel ovanpå allt. Inte kul alls. Fy fan va obehagligt det här är. Ska avvakta ett tag sen får ja se om jag ska gå hem eller ej.

Usch och fy för denna dag.

Nu jävlar är jag less på det här. Jag har blivit utskälld totalt och mer eller mindre idiotsförklarats och hållits som ansvarig för firmans policy. Jag bad kärringen, ja det här var en riktig kärring, att om hon inte slutade gapa och skrika hade vi inget mer att prata om och att hon kunde återkomma nån annan gång. Det fick henne att temporärt lugna ner sig innan det börjades om. Jag kopplade vidare till chefen och det var samma visa där. Det lustiga är att hon återkommer en halvtimma senare och är hur lugn som helst. När det går upp för henne att vi inte kan göra nåt åt det som är fel blir hon hysterisk igen och det blir inte bättre när det går nästa lampa tänds i hennes huvud när hon fattar att det återigen är mig hon pratar med. – Jag trodde jag skulle bli kopplat till en vettig människa den här gången. Varpå hon slänger på luren.

Som om inte det var nog får jag ytterligare ett gäng samtal på raken i samma härliga anda. Jag känner mig mentalt våldtagen och helt slut efter sånt här. Som grädde på moset var jag ensam hela lunchen med en saftig kö som bonus. Stressen är på topp och jag kan knappt prestera alls. Det får fan va nog nu. Jag kan inte sitta här och bli utskälld av idioter hela dagarna. Det är inte människovärdigt. Slutkunder är mänsklighetens gissel. Jag ska blogga och låtsasjobba resten av dagen för nåt annat pallar jag fan inte.

Dö Luther dö!

Så var man på jobbet igen, tycker inte om att vara här. Jag känner motståndet liksom, göra så lite som möjligt, det är inte bra när man känner så. Jag har ju en inställning rent generellt att arbete är ett nödvändigt ont och inte nåt att se fram emot. Men det behöver inte var så här. Jag skulle nästan bli glad om jag blev sjuk och fick vara hemma. Jag borde göra nåt som inspirerar mig, intrresserar mig, får mig att bli nyfiken och vilja lära mig och bli bättre på det. Men det är så förbannat svårt då arbete i grund och botten är av ondo. Något man måste göra för att kunna leva livet. Men när ska man ha tid att leva när skiten tar upp hela dagarna i fem av sju dagar. Balansen är inte rättvis. Låt mig komma hem vid fyra och börja vid 9, ge mig en timmes lunch och sen kan jag vara så pass storsint att jag kan jobba mer än jag lever livet, jag kan jobba 4 dagar och bara vara fri i 3. Det finns människor som lever för att jobba, jag gör tvärtom jag jobbar för att leva, inte för att jag vill utan för att jag måste. Det finns inga alternativ som jag ser det. Jag avundas människor som får betalat för att göra det dom ändå skulle gjort om dom inte fick betalt. Dom avundas jag. Det vore som om nån skulle betala mig för att snacka skit, fika och gå på bio… Nån som vill ge mig 20 000 rent i månaden för det. Det vore väl inte för mycket begärt? Det är väl ändå inte orimligt?

Ingen bio den här veckan

Det har blivit så att vi kommit ifatt dom filmerna vi vill se. Det finns förvisso några man skulle kunna offra sig på men annars är det soprent just nu.

Känns lite märkligt att inte göra nåt biobesök, lite abstinens.

Sen har jag upptäckt att SF mest kör skitfilmer, familjefilmer, barnfilmer och va det nu kan va. Dom bra är det Astoria som distribuerar vilket är lite synd när nörden och samlaren i en kommer fram. Man vill ju ha alla bonuspoäng så man får guldkort. Stört eller hur. Men kul

Supersize me

Just tillbaka från lunchen. Det blev pizzabuffé på Pizza Hut! Gott, nja men det tilltalar på nåt sätt och mätt blir man, men det räcker med ett besök om året. Snart kommer då den efterlängtade lunchkoman som kommer hindra mig från att göra nåt meningsfullt den här eftermiddan, we likes. Sen lär ja knappast behöva käka nåt mer idag heller…

Dimma, techno och grannar!

Det verkar ha gått troll i blogger idag. Jag postade min senaste strax efter lunch idag. Den kom visst inte in förän nån timma sen. Strange

Kan säga att jag var totalt zombiefierad när jag kom hem. Helt jävla däckad, bara käka och sen lägga sig på sängen fullproppad med värktabletter, mörkt rum, värmedyna på kudden och sen iskall handduk över huvdet. Det tog några timmar men nu är jag tillbaka igen. Det underlättar dock inte när grannen ovanför har den dåliga smaken att köra karaoke till Europes Carrie tätt följt av nästa grannes technokonsert, suck, får man ha ihjäl grannar, får man det, va va??

Nu är det jäkligt skönt att man är ute ur dimman, i loves it.

Men va i helvete, nu börjar dom jävlarna om, stänger dom inte av snart blir det störningsjouren, och det är alltid lika kul när dom kommer ut. Det blir tyst direkt. Glömmer inte en gång när jag ringde, då dämpade sig grannarna ett tag men sen var det fullt ös igen. Några timmar senare ringde jag igen varpå snubben på jouren svarar med bestämd röst;

- Va! Har dom inte stängt av, det skall dom göra. Fem minuter senare är dom där och det blir knäpptyst:)

HVDVRK

Det är väl fan också att det inte kan gå en enda måndag utan att jag har en dundrande helvetisk huvudvärk. Jag hatar att det är så och den minimala arbetslusten försvinner snabbare än snabbt. Kan man byta ut huvet? Får jag gå hem nu om jag vill?

Syriana

Det finns faktiskt inte så där vansinnigt mycket att säga om den. Filmen är ett försök att visa hur västvärlden och i synnerhet USA utnyttjar mellanöstern för dess olja. Det är cyniska människor i en cynisk värld och alla utnyttjar och lurar varandra. Ingen är att lita på och i slutändan är det den fattiga lilla människan som förlorar. Det är väl det stora dragen och det är förvisso intressant att se det på film men inget man inte visste innan. Därför försvinner lite av känslan av inblick i något nytt och outforskat område.

Det är en väldigt rörig historia som helt sonika bara börjar och det är iof inget dåligt, problemet blir bara att det är för många karaktärer och då blir det svårt att hänga med och även engagera sig i de olika ödena. Man blir kort sagt oberörd över det som händer då karaktärerna inte har något djup, dom bara flimrar förbi i en rörig soppa.

Det märks att manusförfattaren och regisören ligger bakom Traffic. Syriana är en sämre variant av den filmen, parallellerna är klockrena och det känns som en tafflig upprepning på samma soppa men med annan huvudingrediens. Här är det olja istället för knark, det är den enda skillnaden.

Skådisarna är väl ok, dom har inte så mycket utrymme att röra sig inom. Clooney är bra, och dom andra biskådisarna gör sitt jobb på rutin. Det börjar dock bli lite tröttsamt att se Christoffer Plummer i varenda film just nu. Matt Damon spelar i princip samma roll som i Oceans Eleven och han börjar kännas ganska begränsad och intressant.

Annars är det inte mycket att orda om, den känns aldrig för lång, tempot är bra, musiken är suggestiv och funkar bra. Nja det här är kort sagt tämligen ointressant och känns som redan gammalt.

2 gösar av 5

Skön dag.

Solen skiner, ballkongdörren är vidöppen, fåglarna kvittrar, musik i bakgrunden, Enzo på goshumör, jag är ledig idag. Kan det bli bättre? Inte mycket i alla fall. Skönt som smör... nu drog odjuret, fick väl syn på nåt ute på "ballen"

Udda kunder

Jag kan inte låta bli att tjata om min kunder idag, ha överseende men är det inte märkligt hur vissa kunder beter sig. Det har hänt flera gånger nu dom senaste dagarna att vuxna män avslutar med att kalla mig gubben, säger saker som – kan du ta bort räntan är du gullig! Vafan är det för sätt, pratar man så? En sak om frugan pratar så men inte män till män, om det är inte är såna män, och framförallt inte när man ringer en kundtjänst om sina privatlån? Jag tycker det är märkligt.

Biodags igen

Ikväll är det dags för bio igen, Syriana, antar att den är bra. Jag är bara inte sugen på en allvarlig film ikväll, inte efter hur den här veckan varit. Fan om jag inte skulle föredra En Prinsessas dagbok 2. Jag är helt slut nu.

Kundjävlar

Vilken vecka, det är helt hysteriskt va det är mycket att göra på jobbet. Det ringer hela tiden, igår hade jag över 140 samtal, idag har det tack och lov varit lite färre. Det har dock varit mycket jobbigare kunder. Jag har blivit utskälld efter noter flera gånger utan att det varit mitt fel. Sköter inte kunderna sig får dom ta konsekvenserna, men no no no, inte då. Det är mitt fel och jag ska allt få veta hur jävla dum i huvet jag är osv osv. Man sitter och bara ler och säger snälla saker när man i själva verket vill slita huvet av dom och trycka ner en handgranat i halsen. Satan va förbannad man blir. Mina sympatier går ut till Christina som uppenbarligen sitter i liknande situation. Fy fan va less man blir såna här dagar

Vi pratar väder liksom

Vi pratar om vädret, va annars ska vi göra, stå stilla och tysta i hissen? Den pinsamma tystnaden sprider sig, stressen kommer, känslan av att vilja vara nån annan stans blir allt mer påtaglig. Det är likadant i tunnelbanan, bussen, fikarummet, flyktiga bekanta, arbetskamrater, vänner, släktingar, alla pratar dom om vädret. Försök till mänsklighet och närhet utan att tumma på integriteten. Är vi inte lite väl patetiska, va är det vi är rädda för som skapar detta maniska beteendet inför vårt väder. Jag ska villigt erkänna att jag trillar dit jag med, kan liksom inte rå för det. Det ligger för djupt, vi är för indoktrinerade. Vädret är vad det är, inget att göra nåt åt. Vi borde börja prata med varandra på riktigt istället. Tror det skulle bli bättre och mer givande.

Pust och stön

Nu är den här extrema dagen slut. Har haft hysteriskt mycket på jobbet. Jag har knappt haft tid med dom viktiga sakerna som att blogga och surfa. Nu är det bara hem och slänga sig på Soffa grande och kolla på Champions League, My name is Earl och Lost... nice.

Gräshoppor

Hade en diskussion om 40-talisterna med en polare på bussen i morse. Det är ofta det klagas från deras håll att vi är lata och gnälliga. Det lustiga är att den generationen bokstavligen kom till dukat bord. Deras föräldrar och generationen innan dom hade lyckats hålla oss utanför bägge världskrigen. Detta gjorde att Sverige hamnade i ett mycket bra läge internationellt, främst gällande vår industris utveckling. Vi hade inget sönderbombat land att bygga upp, inga krigssår att hela. Det vara bara att köra på i full fart. Landet blomstrade och välståndet växte. Deras barn som föddes på 40-talet kom till ett land på uppgång med vind i seglen. Dom hade inga problem med jobb, inga problem med bostäder. Det vara bara att ta för sig.

Med åren har dom klamrat sig fast vid alla viktiga positioner i samhället och håller sig krampaktigt fast. Deras styrka är deras arrogans och den enorma mängden av generationskamrater. Dom har dock inte lyckats förvalta sitt arv från sina förfäder utan har lyckats med att bränna straffen i öppet mål. Dom har kört landet i botten och det enda arv dom lämnat oss är alla dessa valmöjligheter vi har. Vi kan bli vad vi vill, göra vad vill, vi har alla möjligheter i världen. Men vi har inte bett om det, vi ville ha styrsel, ordning och reda. De här valmöjligheterna är inget annat än ett luftslott, i praktiken kan vi inte välja nånting då det inte finns plats för oss eller våra viljor. Det finns inga pengar, det finns ingen önskan från köttberget att låta oss förverkliga våra val. Vi sitter på fullaste allvar fast i the Matrix. Matade med falska drömmar om lycka och välstånd medans vår kära föräldrar bromsar oss och förser sig själva inför sina stundande pensioner som vi får betala.

Och dom säger att vi är bortskämda…

Vatten, magen är full av vatten.

Det är skönt när man kommer sent till jobbet, dan blir inte riktigt lika lång och seg. Idag blir förmiddan iof extremt lång. Lunchen blir inte av förän 13, spanx alot mange, jag är tokhungrig redan nu, undrar hur mycket vatten man måste dricka för att bli mätt?

Fördelen blir ju dock att eftermiddan bara blir tre timmar lång, och det är inte fel det. Inte fel alls faktiskt. Vad det blir till lunch, ja vafan, en Big King XXL på BK what else?