Jag har sett några filmer, jag vet inte om det är nån annan än jag som egentligen är intresserad av vad jag skriver när det gäller film. I första hand gör jag det för min skull för att kunna få nån överblick av vad jag sett och vad jag tyckte när jag såg filmen.

Nu senast var det 300, jag hade sett trailern och förväntade mig nåt enormt snygg, överdrivet våldsamt och jävligt fånigt. Förväntningarna var alltså nedskruvade, men jag blev överaskad. Den var bättre än jag trott och ja den var sjukt snygg och våldet var centralt men det var aldrig överdrivet iom att hela filmen är en filmad serietidning. Det är svårt att ta det på allvar då. Jag blev grymt tagen av filmen, dom hade verkligen lyckats med den och den var kort sagt skitbra. Visst den är full av klyshor och fåniga repliker, men det funkar, är det nån stans det känns rätt så är det i den här filmen och den är nog den manligaste film jag sett. Fan alltså den var riktigt jävla bra

4 riktigt starka gösar

Jag har även sett Pans Labyrinth en film som är helt annorlunda än 300 men icke sämre även den riktigt rikigt bra. En saga om gott och ont, om två världar som möts. Filmen handlar om en liten flicka som under det spanska inbördeskriget hamnar i en avkrok där hon kommer i kontakt med en annan värld som övertygar henne om att hon är underjordens prinsessa. Hennes prövningar för att se om hon verklien är det varvas med hennes mors sin nya styvfars liv och kampen mot frihetskämparna i området. Den är rasande vacker, men har man fantasin i behåll är man in for a treat.

Även den får 4 starka gösar.

Sen såg jag De Niros senaste film som regisör "Den innersta kretsen". Trot om ni vill men även den var kanonbra, främst för lysande skådespelarprestationer från alla inblandade förutom dessvärre Angelina, hon är sjukt snygg, eller rättare sagt hon var sjukt snygg när hon inte såg ut som alla andra i Hollywood, när hon var orginell och vågade vara unik, nu är hon bara trist. Hon, hon var och är faktiskt en duktigt kass skådis och i den här sammanhanget förstör hon mer än hon tillför tyvärr. Annars är det en långsam, paranoid och väldigt väldigt bra film. Men jag tror den kräver full koncentration och rätt sinnesstämmning för att inte bara bli jävligt lång och seg.

ja ja, det blir 4 gösar här med även om den inte är lika bra som dom två ovan.

Dagens tips

Det här snubblade jag på nyss. Fan det är bra, gillar speciellt beatet i bakgrunden. Fräscht på nåt sätt inte samma gamla skit som maler nuförtiden

En uppdatering.

Nu var det ett tag sen jag postade. Jag har inte riktigt haft tid måste jag säga, framförallt inte på jobbet, hemma är bara att glömma, där är det full fart hela tiden. Men på jobbet har jag haft för mycket att göra. Sen har jag inte riktigt haft suget av att skriva nåt.

För mig funkade bloggen till en början som en kanal att skriva av mig skit jag gick och tänkte och grubblade på. Nu har jag inte det behovet längre, så jag vete fan va jag ska skriva om...

Granada var iof förbannat bra, vackert och inbjudande. För dom som inte provat canyoning kan jag starkt rekomendera det, satan så ballt att ta sig fram i en ravin med höga berg på var sin sida och med 7 gradigt kristallklart mineralvatten under sig. Att hoppa, kana, klättra och fira sig nerströms var en upplevelse utöver det vanliga. Annars var det det vanliga, hysterisupa och pinsamheter.

Annars har bilen blivit lagad igen, efter andra påkörningen. Så nu får jag hoppas att det inte blir fler verkstadsbesök, har ingen lust att vara utan bil igen, när man väl vant sig är det svårt att vara utan.

Granada

Så där ja, nu drar jag till Granada i dagarna fyra och kör lite canyoning blandat med vin, tapas och manchego, hörs när jag är tillbaka,

Tjing

Are you stupid

inte så värst, men ändå mer än jag trodde

Don QuiFabbe och Väderkvarnarna

Förbannade jävla kuk.

Jag skulle ju vara ledig och söka jobb var det tänkt ja. Vad har jag gjort istället, tja det vanliga, städa, diska, tvätta och annat för att inte verkligen ta tag i mina väderkvarnar. Att de ska va så jävla svårt att göra det. Den här gången var det vetskapen om att jag skulle söka "riktiga" kvalificerade jobb som skrämde skiten ur mig och drog fram gamla monster som "inte kan väl jag" och så vidare. Damn it, nu kan jag i alla fall skylla på att de är lunch jag jag inte lär få tag i nån nu, sen är det ju fredageftermiddag då jobbar ju inte höjdarna så nu är det helg.... patetiskt eller hur

hemmablogga

Normalt när jag bloggar sitter och fulbloggar på jobbet. Smyger med postandet ständigt tittandes över axeln att inte fel person ska komma förbi och undra va man gör. Det känns lite mysko att ligga i sängen med lappen och lyssna på Amos Lees senaste skiva samtidigt som Don Enzo jagar hjärnspöken i resten av lägenheten. Kan garantera att alla mattorna ligger nån annanstans än dom ska i morn bitti. Jag har tagit ledigt i morn för att officiellt fixa bilen som ett arsle pajade igen, påbackad på en parkering. Snart är det bara taket som inte är omlackat.

Den verkliga orsaken är dock att jag ska börja söka jobb. Söka jobb på förmiddan, bio på eftermiddan, ska bli så jävla skönt att bara vara ledig när andra jobbar. Fan man skulle nästan kunna tro att jag gillar att vara ledig, att inte ha nåt att göra. Fucking hell yes så är det precis.

Så nu ska jag bara uppdatera mig på dom bloggarna jag följer innan jag och odjuret ska sova.

Oh sweet solitude you have gone sour

Det är inte ofta jag är helt ensam nu för tiden. Vi är en familj, vi är tre personer och södra Stockholms största katt. När det är vi fyra brukar jag känna ett behov av att bara vara för mig själv, promenera, cykla i skogen, bara vara. Nu är det bara jag och Enzo kvar här, den bättre halvan av familjen är i mesnorrland en vecka, det var kul i två dagar, nu är det inte kul längre. Jag sitter här i soffan och tittar på TV och det är inte i närheten av att vara så soft jag kunde tro. Det börjar krypa upp jobbiga tankar och känslor som bara dyker upp när jag får vara för länge ensam. Det är för jävla jobbigt att ha för mycket tid att vara ensam. Det är samma sak som när jag var arbetslös, nej förlåt, tillgänglig, till arbetsmarknadens förfogande, eller nåt annat skit. Jag blev totalt handlingsförlamad. Tankar, ideeer, känslor i alla former bara sköljde över mig och bruset blev till slut bara förbannat jobbigt. Jag känner hur det är på g igen.

Låt mig allra ödmjukast räcka över en hel jävla stadsdels sympatier till Kunken som måste slåss med dom här demonerna dagligen. Jag skulle aldrig klara det. Du gör det förbannad bra broder.

Nu är det dags!

Nu, nu har vi vunnit, vi har besegrat mörkret och kylan. De goda krafterna segrade återigen. Nu är ångestens och depressionernas tid förbi. Nu är det hög tid för ljus, värme, skönhet och glädje.

Kort sagt nu jävlar är det vår och nu börjar livet om igen!!!

Brun dag vit snö

Idag är ingen bra dag, idag är en rätt så brun dag, för att citera en vän. Jag har den där obehagliga klumpen i magen, den negativa förväntningen, föraningen om att något obehagligt kommer att ske, något som legat och pyrt ett tag är på väg att visa sitt fula tryne igen och jag är lika oförberedd som alltid och lika handlingsförlamad som vanligt. Det kommer börja lugnt för att sedan explodera i ett crescendo av onsdska för att slutligen ebba ut i en temporär lösning jag inte känner mig nöjd med. Jag kommer att söka den och böja mig för den, allt för den officiella fredens skull, jag gör det varje gång. Det är hopplöst svagt och lika självdestruktivt varje gång och trots att jag vet varför jag gör det och jag förbannar mig varje gång så fortsätterjag likt en missbrukare att göra samma sak om och om igen. Rädslan för konsekvenserna av mina ståndpunkter gör att jag alltid i slutändan backar av och försöker släta över det som nyss vädrats via åtta cylindrar på fulla varv. Det är den här vetskapen som ger mig en föranande klump i magen och som gör att den här dagen är en brun dag, väldigt brun dag.

Rubriker, alltid dessa rubriker

Sitter här nu, med 20 minuter kvar, har inget att göra och börjar kämpa mot sömnen som väntar runt hörnet. Hittade en blogg jag fastnade vid och fick genast mindervärdeskomplex. Tänk om man kunde skriva så, skriva om intressanta saker istället för att kroniskt upprepa samma gamla gnäll om smärtor, om SL, om jobbet. En snubbe som reflekterar över sin tillvaro och som verkar leva i nuet, även om det vilar ett ganska nostalgiskt skimmer över många inlägg. Det är precis den typen av människor jag imponeras mest över, såna jag ser som förebilder. Det är inte ofta jag stöter på dom, men när man gör det blir man glad samtidigt som blir nedstämd över sin oförmåga att agera. Bloggen jag pratar om är Nederbird.

Eftermiddagsbloggande

Nu vet jag, nu vet jag precis, jag är trött, jättetrött. Där har vi det, som jag har letat efter nån ny krämpa, äntligen hittade jag den. Fan om det ändå inte bor en liten hypokondriker i mig trots allt. Jag har egentligen ingen anledning till att vara trött. Sover bra på nätterna och har lagom att göra på dagarna. Hmm mysko det här. Sitter annars på jobbet tittar ut över St Eriksgatan och undrar när snöstormen ska dra bort. Ska det verkligen snöa när det är så här kallt? Jag tycker inte det, jag tycker inte det ska snöa alls, tycker inte om att frysa och ha en massa tjocka kläder på mig. Annars sitter jag här mest och funderar på bokrean, ska jag handla, ska jag handla lite eller mycket. Jag vete fan, men jag kommer knappast springa runt i butikerna och trängas, mitt handlande sker på nätet.
Så det var det, va ska man nu hitta på i två timmar till innan man får gå hem?

Kolla en ny post igen.

Så har man varit näst sista gången hos sjukgymnasten, hon tycker det har gått bra och jag är helt smärtfri och tränandet går bra. Så nu är det bara att vänta på nästa krämpa, för krämporna är konstanta dom bara varierar över kroppen…

Nåväl, hade tänkt att gå på bio ikväll men det blir en familjekväll istället, junior har tänder på g och är allt annat än nöjd, så det krävs full uppmärsksamhet delad på två vuxna. Det är makalöst hur mycket energi dom drar från sin omgivning dom där småttingarna.
Annars…fan jag har inget att klaga på, inget jag reflekterat över alls just nu, det är bara rundgång just nu. Damn it, jag har tappat känslan, är det för att jag för tillfället mår ganska så jävla bra? Ja vet inte, hur som helst jag kommer nog igång igen.

Dagens minusgrader

Men söte Jesus va friskt och svalt det var nu i morse då. 14.4 minus. Det var stor tid att plocka fram den gigantiska dunjackan. Jag tar fram den nån gång om året, när det är såna här temperaturer. Jag har märkt att det finns folk som lallar runt i såna här polarexpeditionsjackor när det är runt fem plus, fan va det måste vara varmt, jag började nästan svettas när jag bylsat på mig allt. Vad drar dom lirarna på sig när det är så här kallt. En rymddräkt?

Fan rätt plagg till rätt temperatur, man har inte dunjackor och annat när det är plusgrader, måste va rejält med minusgrader tycker jag. Iof är det för många som det är just nu ändå, för min del fattas det nästan 40 grader för att jag skulle vara nöjd. Men vi är på väg, det blir ljusare trots allt.

Kolla här, en uppdatering and stuff

Kolla här då, kolla vem som är tillbaks. Det är så jävla svårt att hitta en lucka att blogga på nånstans. Men tro inte att jag lagt ner, jag läser alla dom vanliga bloggarna, hinner bara inte kommentera. Det blir så när man sitter illa, har en ny att lära upp samtidigt som man själv ska lära sig nya saker.

Men men its alive som sagt, huvudvärken är borta, Borrelian är nog helt väck, känns ingenting längre. Magen är igång efter penicillinkuren också, har inget att klaga på.

Det kommer inte bli några längre filmrecensioner i år dessvärre, i alla fall inte nu på ett tag.

I år har jag i alla fall sätt

The Prestige som var grymt välspelad och underhållande, lite lång och onödiga twister, en 3:a.

Deja vu var till en början medryckande och intressant, en ordinär actionrulle men lite för mycket luckor i logiken och onödiga prylar, även den får en 3:a.

The Departed för lång, för mycket onödigt tjafs och utfyllnad. Avsevärt sämre än sin Hong Kong förlaga "Infernal Affairs". Dom flåshurtiga machokommentarerna känns bara skrattretande. Sen har dom även hollywoodfierat slutet så hela poängen förstörs. Men ändå en 3:a.

The Holiday feelgood chick-flick med alla standardgrepp, dock är det svårt att motstå Camerons Diaz. Dessvärre är den för lång för en film i den här genren men ändå en 3:a

Last king of Scotland Forrest Whitakers opus magnum, han är fullkomligt lysande i rollen som Idi Amin, filmen i sig är förbannat intressant och fascinerande, mycket för att det är en okänd värld man får en inblick i. Däremot känns det inte som om det är något jag vill se igen, varför vet jag inte. Årets hittils bästa film, en 4:a.

Ny vecka, nya problem

Nu är jag tillbaka, nacken tar sig hela tiden, var just och hämtade bettskenan hos tandläkaren, nu ska jag bara få igenom den på sjukvårdsförsäkringen, har ingen större lust att pynta 3000 själv för nåt jag inte bett (muhahaha) om.

Jobbet är det lite spänt på, chefen skicka hem mina två kollegor tidigare i fredags för att dom varit sååå duktiga i veckan. När jag frågade varför dom och inte jag fick jag till svar att jag skulle skärpa mig och att nivån började bli låg, bra chef va? Hade kärringspöket haft en gnutta pedagogisk känsla och ledaregenskaper hade hon inte i praktiken uttrykt sig som att jag gjort ett dåligt jobb utan sagt att en måste stanna tiden ut och att det självklart är min tur nästa gång. Nej det här är patetiskt värre och jag måste ta mig bort härifrån på allvar. Suck alltid är det nåt. Annars då??

Magister Fabbe avlägger rapport

Well då så, då är det fredag och veckan är snart slut. Första veckan som lärare, fan va trist det är, jag hinner inte jobba, ok inte det första jag egentligen vill göra men när jag tom saknar det då har det gått för långt. För nån dag sen satte jag honom själv på telen, fan han lär sig inget av att sitta brevid och lyssna i ett par veckor, in i hetluften så lär han sig snabbare och jag kan återgå till mitt. Idag är sista dagen jag kommer sitta som en zombie och bara titta och lyssna.... HELA DAGEN. Fan jag vill bara slösurfa och göra mitt.

Sen kan jag meddela intresseklubben att Mr Bastard har Borrelia, så kul var det, ska käka magförstörande penic-i-elin (low pun intended)i hela två veckor. Fuck jag kommer vara helt slut i kistan efter det. Nåväl snart är det helg och jag får slippa leka magister.

Its back... for now

Hillu, nu är man här igen, det lär dock inte bli så mycket bloggande nu framöver. Jag har bytt plats på jobbet och sitter återigen jävligt illa. Dessutom ska jag vara lärare åt den nya snubben som började igår och han ska sitta brevid mig i en vecka. Är det inte typiskt, då måste jag jobba hela tiden, inte blogga, inte surfa, fan va trist.

Vad som hänt sista veckan

Jag har inte bloggat på bra länge nu, det finns lite anledningar. Jag har ju haft mina duster med huvudvärk nu sen i julas. Förra torsdagen fick jag nog, jag kunde inte koncentrera mig på jobbet, frustrationen tog överhand och smärtan åt upp allt i sin väg. Jag drog strax före lunch från jobbet och åkte och satte mig på SÖS akuten och skulle inte bli nöjd förän det skulle vara löst.

Till en början fick jag två alvedon och kände hur värken sakta började rinna av mig. Kvar var bara den nedbrytande väntan i dödens väntrum. Jag hade förberett mig på att få spendera natten där men det gick fortare än så. Till att börja med fick jag ett bås långt bort från resten av galningarna och sjuklingarna. Lugnt och skönt var det, precis vad jag behövde. Därefter kommer doktorn och kör en liten förhörsshow innan det bestäms att här skulle man inte nonchalera nåt, fullt ös tydligen, datortomografi, lumbalpunktion plus en hel hink med blodprov för att utesluta dom mest bisarra varianterna. Fort gick det också, pang på bara och sen var det full fart, först skallröntgen som inte visade några konstigheter, sen en halvtimmas snack med en sjukgymnast, sist var det dags för det hatade ryggmärgsprovet. Alla som gjort ett sånt vet att man får den där charmiga huvudvärken så fort man reser sig upp och när man lägger sig försvinner den mirakulöst. Det här påpekade jag också men doktorn hon avfärdade det med att hon gjort det här i sömnen i princip sen hon lärde sig gå och att det inte skulle vara några problem bara jag gjorde som hon sa. Ok då, då kör vi då, sagt och gjort. Känslan av att ha en nåljävel i ryggraden är inte smärtsam men förbannat skum och rejält olustig. Därefter var det tre timmars ryggläge på akuten innan jag fick åka hem och fanimig om hon inte hade haft rätt, jag hade ingen huvudvärk.

Huvudvärken kom dagen efter… Så sen i fredags fram tom i onsdags nu den här veckan har jag legat på golvet, legat i sängen, och därimellan förflyttat mig som ringaren i Notre Dame. Skitkul. I tisdags ringde hon dessutom och ville ha in mig igen, misstänkt Borrelia, störtskönt. Sagt och gjort, pendeln in, snabbt blodprov, pendeln hem igen, svar om några veckor. Borrelia, fuck när blev jag fästingbiten utan att jag märkte det?

Jag åkte in för att jag hade huvudvärk, kommer därifrån med en värre huvudvärk och med värktabletter som har huvudvärk, yrsel och illamående som vanliga biverkningar. Är det nån som vill jävlas med mig eller vad är det frågan om.

Hur jag mår nu, ja jo, för stunden har jag varit fri från huvudvärken i fyra dagar på raken och det är alltid något, jag väntar bara på att den ska komma tillbaka när som helst dock. Ska tydligen fixa bettskena, nya brillor, en ergonom till jobbet, en ny kontorsstol, remiss till en sjukgymnast, så nog fan ska det bli fason på mig tillslut.

Därför har jag inte bloggat på sista tiden, känns inte som det första man vill göra liksom.

Strålande dag!

Det var ett tag sen nu som jag bloggade lite. Har inte haft nån lust helt enkelt. Varför, ja gissa varför, den förbannade huvud- och nackvärken. Den har på senare tid även kompletterats med yrsel och frossa som grädde på moset, i går var jag så satans däckad. Idag är det som natt och dag, allt är borta och jag mår hur bra som helst. Men nåt är fel och jag har bokat en läkartid nästa vecka. Det här suger all energi och lust från mig så det är därför jag inte orkar blogga som förut, har liksom ingen lust. Men... idag är det en strålande dag och jag mår hur bra som helst så idag är jag tillbaka, hoppas bara det blir längre än en dag bara...

Stress och tidspress!

Hade en diskussion med Farbrorn om stress och att ha tid. Är det bara jag som känner att det blir mer och mer tidspress och stressigare runt omkring oss, rent generellt. Jag menar, jag orkar knappt läsa igenom morgontidningen längre, jag ögnar igenom rubriker, skummar och tittar på bilder. Det känns som att det är ganska logiskt att gratistidningarna gör sån succé då dom i praktiken bara innehåller rubriker? Böcker, finns inte på schemat att man orkar läsa, blir för rastlös. Det enda som fungerar är ljud och bildstimuli då man slänger säg i soffan och blir underhållen. Att underhålla sig själv tar för mycket energi!

Är det fler som tänker så här?

Vilken dag.

Vilken dag jag hade igår, oj oj oj, snacka om stress och snabba svängningar.

Vi börjar på jobbet. En vanlig seg dag med lite att göra rent arbetsmässigt. Sen kopplar stressen in. Jag håller på att att sy ihop en Kick-off till Granada för min avdelning, igår höll hela upplägget på att skita sig för att arrangörsföretaget var konkursmässigt, något vi fick reda på så sent som i förrgår av en slump. Så det var stress och jakt på chefen som skulle fatta beslut hur vi skulle göra och om det blev nåt över huvud taget.

Samtidigt i en annan del av stan ringer frugan in och säger att hon skurit sig rejält i fingret och det blöder satan. Känner hur paniken kommer där från vänster som ett brev på posten. Efter en timmer är det löst med bandage och farsan och har fixat transport till akuten.

När jag sen är påväg hem från jobbet, trött och slut och skärrad, blir det så dags för nästa äventyr, en helkväll på barnakuten. Det var något med junior som gjorde att vi skulle bli tvungna att åka in till SÖS. Alla som har barn vet hur jävla kul det är att spendera kvällen och med största sannolikhet natten där. Det är ju inte så att det tar en kvart-tjugo minuter innan man får åka hem no no no, det SKA ta ett halvt dygn minimum. Nu hade vi dock en sjuhelvetes tur att vi råkade snubbla på en doktor direkt när vi kom in, så allt som allt tog det en timma från dörr till dörr. Det var heller inget problem med honom tack och lov.

Så... nu borde väl allt vara fine, hell no, nästa grej, microjäveln hade tagit livet av sig och vi behövde en ny pronto. Jag hinner knappt in i lägenheten innan jag får på mig jacka igen för att dra ner på Maxi, OBS skulle jag inte hinna till, dom stängde ju om 9 minuter. Men skam den som ger sig, det var fullt ös och när jag var halvvägs så märker jag att om jag bara står på lite mer så kommer jag hinna till OBS, sagt och gjort, i med automaten i sportläge och med extra tung högerfot gör jag en furhjulssladd mitt framför entren på OBS. Jag kände mig såklart jävligt tuff just då:) I ingången möts jag av en väktare och en ur personalen.

- Vi har stängt!
- Skiter jag i, jag SKA ha en micro, svarar jag och totalt ignorerar dom och älgar bara vidare.

Greppar en micro som såg ball ut och lagom dyr, väl hemma får vi inte in nappflaskan i den, jävla skitprylar, stora utanpå och små som satan inuti, det blir till att lämna tillbaka aset.

Nu då, var det klart nu? Ja nu var det klart och läge för sängen, utmattat slocknade jag som en klubbad säl och idag känner jag mig rätt bakis. Fan att man kan bli det utan att dricka sprit...

Sovmorgon och historielöshet

I morse försov jag mig, jag vaknade iof vid fyra av att Don Enzo hade parkerat sin håriga röv på min andra huvudkudde, han var i stealthmode och var knäpptyst. På nåt jävla sätt lyckas han ända öppna dörren som jag varje kväll stänger ordentligt. Egentligen är det lyxproblem att ha en gosig spinnande katt i sängen, men när man lider av kronisk sömnbrist, man är ju inte småbarnsförälder utan anledning, så är det skitstörande. Jag tog helt sonika och lyfte odjuret och ställde honom utanför dörren och sov vidare, och som jag sov. Efter obestämd tid började jag småvakna och undrade om inte klockan skulle ringa snart, vänder mig om och upptäcker att den lyser vackert grönt och visar siffrorna 07:48. Damn tacka fan för att jag är utvilad. En och en halv timmas extra sömn är aldrig fel. Som grädde på moset är den otäcka värken börjar närma sig ett obehagligt minne bara.

Anyhow, för att bli ännu mer långrandig. Det var ju inte min sovmorgon jag skulle skriva om.

När jag knatade iväg på lunch i det här oerhört inspirerande vädret. Det är nåt visst med snålblåst och duggregn i januari började jag fundera lite. Det är lätt att det blir så när man får tid för sig själv och bara hör musik i lurarna. Den här gången var det "Elite" med Kent som gjorde sig påmind. Det är nåt som saknas i mitt liv och nåt som känns ofullständigt. Det är saknaden av tillhörighet och rötter. Inte det att jag inte har några polare utan att jag helt enkelt saknar kopplingar bakåt i tiden, till tidigare generationer. Jag har alltid tyckt att gamla människor är otäcka och obehagliga, vi pratar då riktigt gamla, ålderdomshemsgamla. Det är något med dom som jag inte kan sätta fingret på. Det är obehagligt att titta på dom, gud förbjude att ens komma på tanken att vidröra en. Det skulle vara katastrof. Den här rädslan, för det är en rädsla kommer rätt säkert från en avsaknad av gamla människor i min omgivning under uppväxten. Jag har inte haft någon relation till gamla människor. Mina Far- och Morföräldrar försvann alla tidigt och jag har därefter knappt träffat några, än mindre pratat med några.

Den här bristen, avsaknaden, kalla det vad du vill har gjort att det ständigt fattats nåt hos mig. Jag har känt mig helt historielös och vet knappt något om tidigare generationer. Det blev rätt påtagligt när jag hörde låten och Jocke Berg sjöng en hyllningslåt till sina förfäder. Fan tänkte jag, jag vet knappt något om mina, jag har ingen relation alls än några gamla bilder och skrönor man hört.

Det här får mig att känna mig tom emellanåt och förvirrad. Det ständiga sökandet efter identitet och tillhörighet som alla ständigt håller på med blir inte direkt lättare.

Dagens första inlägg

Men då så, då har jag spenderat första timman efter lunchen att läsa bloggar och lämna lite avtryck. Lite kul att läsa att så många har nån forma av ettårskalas på sina bloggar. Det märks att fenomenet exploderade fullkomligt får drygt ett år sen. Mitt första möte med bloggvärlden var en polare som startade sveriges första motorsportblogg, som han kallade den. Lite motorsport blev det, det slutade med att han skrev om sina jökande grannar som störde hela huset innan han lade ner helt och hållet.

Det är lite märkligt när man läser vissa från början till där dom är idag att man hade en ganska klar vision och linje när man startade, men att det inte verkar funkat i långa loppet. Det slutar nästan alltid med att den man är kommer igenom ändå, oavsett om man försöker dölja delar. Verkar som ett gott tips till dom som precis börjat blogga, skippa fasaderna och begränsningar.

Annars är huvudvärken något bättre, var faktiskt helt bra i morse och fick sova hela natten, helt otroligt skönt, fast nu är min följeslagare tillbaka igen. Spända krampande nackmuskler som pulserar i smärta och som skickar den vidare över huvudet ner runt ögonen. Koncentrationen och energin försvinner och ersätts med irritation och ilska. Jag tror det är dags att ta ett glas vatten och gå och stretcha. Hörs på en stund.

Little miss Sunshine recension

Dags för årets sista recension, eller som det blir tidsmässig nu, årets första, även om den kommer kategoriseras under 06.

Little miss Sunshine, en film jag aldrig sett om det inte varit för att jag läste om den på Emmas blogg.

Jag visste mycket lite om filmen innan jag och Mange drog iväg, det enda jag sett eller hört var trailern och den verkade lovande.

Filmen är en slags allvarlig komedi, hur udda det nu må låta. Men det är en film som för mig hamnar i samma kategori som Sideways och till viss del Wes Andersons filmer som Royal Tenenbaums och Rushmore. Det är udda karaktärer i udda miljöer och tonen pendlar vilt mellan tragik och komik under resans gång.

Filmen kretsar kring familjen Hoover och deras desperata försök att hinna ta sig från sitt hem i ”The Middle of Nowhere”, USA till Kalifornien och dotterns uppkommande skönhetstävling ”Little miss sunshine”. Familjen består av en hopplös samling förlorare och den här skönhetstävlingen blir en kanal för hela gänget att hamna i vinnarhålet.

Familjen som sagt är bland det skummaste jag stött på i filmväg, förutom familjen Addams då, den består av Fadern som spelas av Greg Kinnear, han gör lite av sin vanliga figur på senare år, den Ned Flandersliknande familjefadern, här är det lite mer dock. Han är en man besatt av att lyckas. Han har dragit ett igång ett 9 stegs program som visar hur man blir en vinnare, det här programmet är något han likt ett mantra applicerar på allt och alla i sin omgivning som är långt ifrån imponerade. Det sitter ett stort fläskigt L i pannan på honom, något som blir mer och mer påtagligt under filmen, för honom och för oss som publik.

Resten av familjen består av en porrfixerad farfar (Alan Arkin) som blivit utslängd från sitt ålderdomshem för att han sniffat heroin! Han precis som alla andra här gör ett mycket bra jobb i sina roller. Vi har en homosexuell morbror som enligt egen utsago är USA:s främste Proustexpert och som just blivit utskriven från psyket för ett självmordsförsök när hans pojkvän dumpat honom för USA:s näst främste Proustexpert. Morbrodern är fenomenalt spelad av en nedtonad Steve Carell som är filmens stjärna, han briljerar verkligen. Vi har sonen som avlagt tystandslöfte tills han kommer in på flygskolan och som är helt insnöad på Nietzsche och som hatar allt och alla.

Den mest normala i familjen är mamman (Toni Collette), men sticker ut på sitt sett mest på grund av sitt smått neurotiska beteende vilket blir märkbart genom hennes ständiga smygrökande. Dottern då? Jo hon är ju anledningen till att dom ger sig iväg, hon är långt ifrån någon barnskönhetstävlande, dock är det ingen som säger något utan dom kör stenhårt på att hon om någon i familjen skall lyckas, något som fadern går igång som en besatt på. Hon har fula kläder, gigantiska glasögon och i den här sjuka världen skulle hon säkert anses vara för tjock dessutom. Hon tränas under mycket hysch-hysch av sin Farfar för sitt slutnummer och man märker att av familjemedlemmarna är nog han den som står henne närmast.

Dom samlas som sagt kring dotterns uppkommande skönhetstävling och ger sig ut på en märklig roadtrip i sin fallfärdiga folkabuss. Vi kommer stöta på tragik och komik i rasande växelverkan. Det blir dödsfall, självmordsförsök, personliga misslyckanden på löpande band. Trots den här dystra inramningen finns det plats för en glöd och värme. Den här värmen är kittet som håller ihop hela filmen och framförallt familjen. Någonstans på resan börjar man känna för familjen, man börjar sympatisera med dom. När vi sen når slutet, vilket slut sen, så sammanfattas hela filmen på något sett i ett hejdlöst crescendo som är både oväntat och svinkul.

Filmen är skön och snygg i sitt fula sätt. Det finns dock ett problem. Man kommer ganska nära karaktärerna men inte tillräckligt för min smak. Det är för många skruvade personer med ganska komplicerade historier. Dessa får inte det utrymme man skulle vilja ha. Det gör att dom blir lite av karikatyrer och känns överdrivna. Varför har Dwayne, storerbror avlagt tystandslöfte, varför lever Farfar som han gör, vad får Morbror att agera som han gör? Det blir för många frågor helt enkelt. Under filmens gång blir dom dessutom mer normala och utvecklingen där känns inte heller trovärdig. Filmen hade tjänat på utveckla karaktärerna hårdare eller skippa några.

Den här filmen är en liten skön överraskning som dök upp i slutet av året. Visst luktar det indiependentfilm lång väg, på gott och ont, främst gott iof. Den har sina svagheter, främst på karaktärsutvecklingen och den något förutsägbara utvecklingen av händelseförloppet, men den vinner så mycket på sin charmighet och sin avslappande sköna stil och de skruvade familjemedlemmarna. Jag rekommenderar lätt den här filmen till alla som vill må lite gott efter ett biobesök och som inte går igång på feta explosioner och överdrivna CGI effekter.

Den får efter mycket eftertanke 3 starka Gösar.

Bra nyheter.

Vet ni vad, jag har en bra nyhet att berätta! Jag har bytt jobb, internt förvisso, men vafan, ny bättre lön, avsevärda tusenlappar högre och så lite bättre uppgifter. Från sur kundtjänst till kreditbedömningar. Ja vet i ett större perspektiv är det samma skit ändå, men i just nu är det guld värt.

Trafikkaos

Dag tio på raken nu, undrar om jag kommer kunna klämma två veckor. Jag märker hur jag är mer irriterad och orkeslös nu, ungefär som att sitta en kväll i en myggsvärm, allt man kan koncentrera sig på är dom där flygande asen som förpestar tillvaron.

Anyhow, i morse var det skönt kaos på Gullmarsplan, det var som alla säkert vet, fullt stopp på tuben med efterföljande trängsel och förvirring. Jag förstod direkt att det var nåt fel och gick snabbt ut till bussarna, missade första fyran men hamnade först i kön till den andra, fick en bra sittplats och sen var det bara att skruva upp volymen och softa ner, allt medan bussen åkte igenom ett morgontrött stockholm. Det är fascinerande att se hur jävla förbannade folk blir när det inte går som dom är vana med. Det är otäckt att se hur nära vansinnet vissa verkligen ligger. Dom kör på i sina hjulspår med skygglappar, fan om det händer nåt oväntat, då ruckas hela tillvaron för dom. Att vi inte har fler Mathias Flink på gatorna handlar mer om uppfostran än nåt annat tror jag.

Men vad är det egentligen dom blir så förbannade på? Kan man bli upprörd över nåt man inte kan påverka? Jag tycker inte det, kan jag inte påverka min situation är det bara att acceptera och göra det bästa av den. Sätta på ett leende och njuta av att man får göra nåt annorlunda. Det är ju inte direkt så att man längtar efter att få komma till sitt hopplöst underbetalda hjärndöda arbete!

H V D V R K

Det har gått 9 dagar nu, 9 dagar på raken som jag har huvudvärk. Det är inte kul längre, det kan inte vara så här länge till, det måste bli bättre snart. Jag håller på att bli galen nu. Stelheten i nacken är konstant, trots intensiva försök att väcka upp dom tokstela före detta musklerna. Det manipulerades med massage, värmedynor, varm dusch, Tempurkudde, jag hade även en nackkrage ett tag. Inget hjälpte. Det här är ruskigt jobbigt nu.

På fredag ska jag träffa en naprapat som ska få vrida, bryta och bända mig iform, hjälper inte det har jag en massage inbokad om en vecka också. Värst är ändå huvuvärken. Man blir smått galen av att ha konstant ont i huvudet. Det här jävla slavarbetet man sitter på blir inte direkt bättre av konstant smärta.

Årets första

Innan julhelgen var jag så sjukt stressad att det rök ur öronen på mig. Jag var övertygad om att det skulle slå gnistor om mig men det gick bra faktiskt. Det flöt på smidigt utan några större bekymmer, över förväntan faktiskt. Jag satt och ugglade med frugan och junior i norrland där jag ägnade dagarna åt att hetsäta så mycket godis jag bara kunde. Motion och all form av rörelse var förbjuden. Likt alla andra kommer jag såklart börja träna och sluta med det vita giftet, eller hur...

Jag har räknat att jag haft huvudvärk i 8 dagar av dom nio senaste. Gissa om det känns bra. Nacken är stel som en betongpelare och jag har grymt nedsatt förmåga att vrida på huvudet, snacka om att jag skulle behöva massage...

Annars är det både skönt och oskönt att vara tillbaka på jobbet, skönt med rutiner, oskänt på alla andra sätt. Det känns inte direkt som att jag kommer göra ett jätteinlägg och summera året. Det räcker med att jag blev farsa i September, det toppar allt på alla tänkbara sätt. Nu börjar han dessutom bli intressant också:). Bortsett från det var det inte så mycket av värde som hände. Låter kanske torftigt men så var det faktiskt.

Tänkte ta och sammanfatta mitt filmår och slänga upp min sista recension för 2006, men det får komma senare.

Dan före dan före dopparedan

Jag sitter här på jobbet, sönderstressad och med en klump i magen. Det är kolsvart ute och det är inte så mycket ljusare här inne. Det är ironiskt det här med julfirandet, vad gör man om man inte har några julkänslor alls då? Ska man visa hur man mår eller är det förbjudet enligt de oskrivna lagarna om hur man ska uppföra sig? Jag antar det bara är dags att dra på sig den påklistrade julklädjen... eller så kanske det kommer ändå, jag vet inte. Just nu är jag bara trött, stressad och jävligt lättirriterad, jag känner mig som en vandrande dynamitgubbe.

Om 40 minuter får jag gå hem och jag kommer inte skriva nåt mer det här året om jag inte kommer över en dator med uppkoppling och en kvarts fri tid.

Antingen kommer jag tycka att den här oron var överdriven när jag läser det här nästa år, eller så kommer det bli precis som jag befarar. Vi får se, jag orkar inte ens bry mig om all press och måsten längre. Det får vara, jag kommer bara åka med och svara på tilltal, göra det folk ber om. Sen får tiden utvisa om det var rätt eller fel.

Until then... GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Dagens ångest

Idag är det årets mörkaste dag. Smaka på meningen, årets, mörkaste, dag. Det är som om den vanliga ångesten inte skulle räcka till man måste drämma till med den julklappen rakt i ansiktet.

Det är inget bra nu, faktiskt ganska illa om jag ska vara ärlig. En hel radda faktorer spelar in och det finns ingen direkt röd tråd bara en röd sörja. Jag har haft som ambition när jag bloggat att försöka hålla såna saker borta och bara släppa fram valda medvetna och kontrollerade delar av mig själv. Varför jag antyder det lite då och då är att det måste ut på något sätt. Det måste synliggöras, det blir för mycket tankar annars, för många ostrukturerade och förvirrande tankar.

Jag har dock precis som alla andra ett behov av att släppa ut tankar och funderingar på pränt. Har märkt att det fungerar väldigt bra. Men jag behöver mer utrymme än det jag gett mig här.

Julkänsla, julen är ett skämt. Julen är till för handlarna att sko sig på befolkningen via kollektiv psykos som verkar i sammklang med alla medierna. Alla är medvetna om det men lik förbannat går man på det om och om igen och förbannar det på vägen.

Igår var det bio igen, "Little miss Sunshine", tack för tipset Emma, en film som skall avhandlas separat och lite senare. Det lär bli årets sista biobesök och jag ska försöka göra en summering av mitt bioår nångång innan nyår.

Dagens konst

Dagens ingentinginlägg

Det känns som om det är nära jul nu på flera sätt. Ett verkar vara att det bloggas mindre. Det blir färre och färre uppdateringar på dom jag brukar frekventera:) Själv är jag för trött och slut för att hitta på nåt skoj eller irriterande för den delen heller.

Det är stora intriger på jobbet och det är kul som satan. Alltid härligt med lite kaos när man inte själv är inblandad. Det rör om lite i den annars så trista grytan.

Nu ser jag föresten att den förbannade vintern är här igen. Snöhelvetet har dykt upp. Så var det med dom förhoppningarna om en grön jul i år. ...

Dagens höjdare

Det här är bara för bra för att jag inte ska låta bli att lägga in en länk. Läs och njut av den här julbordserfarenheten från mannen bakom bloggen Bullshit Bulletin. Det är lysande, fullkomligt lysande.

Fredags ramblings.

Jag har lite smått och gott jag retat upp mig på sen senaste posten men jag vet inte om jag ska bena upp det i separata aggroinlägg eller om jag ska ta och avsluta helgen med en big ass spark i arslet? Jag går nog på den sistnämnda, annars kommer jag nog glömma bort det.

Ämne 1: Idioter vid bussarna.

Var och varannan morgon när jag står och väntar på bussen och ser kön växa så kommer det en jävla lufs och helt sonika glider förbi hela kön. Varenda gång låtsas han inte om den och går fram till tidtabellen för att titta när bussen går. Den här rutinen har han kört med i ett och ett halvt år snart. Man tycker ju att han borde kunna tabellen vid det här laget. Han kommer ju trots allt 1 minut innan. Antingen har han världens bästa timesense eller... Nä, fanskapet är ett jävla as som borde respektera oss andra som stått där betydligt längre. Seriöst alltså, hur fan tänker man när man gör så här, han vet ju helt klart att han gör fel som tränger sig. Snart kommer jag fråga fanskapet om han lärt sig tabellen och kan ställa sig i kön som alla andra. Fram tills dess får han va glad över att fått sina femton minuter här på bloggen.

Ämne 2: Idioter på bussarna.

När man sitter på bussen så hoppas man självklart att man ska få sitta solo. Vill inte ha nån annan jävel som sitter och stryker sig mot mig, och är det än vän representant av det täcka könet är det en sak men annars, nej tack. Dom flesta normalt funtade människorna utnyttjar den lediga ytterplatsens utrymme som finns tillgängligt. Alla bussäten är självklart underdimensionerade och det spelar ingen roll hur stor eller liten man är, man tar alltid upp plats på sätet utanför. För mig är det inget jag kan välja då jag är dryga 1,90. Jag tar kort sagt plats, det är inte så att jag sitter och njuter av att fläka ut min lekamen. Jag vantrivs varenda minut och sitter som en sill i ett skruvstäd. Ändå finns det idioter som på fullaste allvar tror att jag sitter och vräker mig för skojs skull. Det tragiska är när det kommer milimeterrättvisefascister som promt skall ha hela yttersätet, "dom har ju faktiskt rätt till det, dom har ju trots allt betalat månadskort dom med". Det dom inte förstår är att jag inte kan ta vägen nånstans, jag väcklar ihop mig så gott det går, men ändå så märker man hur dom sitter och trycker för allt vad tygen håller mot mig under hela resan. Varför vet jag inte, dom har garanterat ingen inlevelseförmåga eller fantasi. Vad får såna här kräk att resonera som dom gör. Jag avskyr dom. Nån mer än jag som stör sig på dom här lirarna?

Ämne 3: Småbarnsföräldrar på fik.

Det är inte ofta jag kommer att blogga om barn och såna saker, men nu kan jag inte låta bli. Jag har inte reagerat på det förän jag själv fått barn men nu ser jag det lite överallt. Dom här kaffedrickande-trehjulsbarnvangs-puckona som i brist på empati och lathet parkerar sina barnvagnar med barnen i när dom går in på sina fik för sin drog i literglas bestående av 8 dl mjölk. Alltså dom dumpar sin bäbis i vagnen när dom själva ska in och fika. Vafan liksom, hur i helvetes jävla omdömmeslös får man bli. Är man så jävla lat att man inte kan ta av barnet allt skit dom pälsat på dom och ta med sig barnet in när man måste fika så ska man fan inte ha barn. Det är så jävla ansvarslöst och nonchalant att jag blir mållös. Problemet är inte att det bara är en här och där, nej det verkar vara utbrett över hela Vasastan. Jag ser dom överallt. I synnerhet en farsa som sitter där med sitt rymdskepp till vagn, prydligt parkerad utanför fiket där han själv sitter och läser en bok med en kopp i handen. Seriöst, ska såna här snubbar ha barn. Han är inte pappaledig för att dumpa ungen ute, oskyddad och obevakad när han ska sitta och läppja i lugn och ro och läsa böcker!

Dom tycker nog det är för jobbigt att ta av sina barn kläder och det går säker inte att ta in barnvagnarna på fiket. Men tänk om för fan, kommer du inte in där får du väl gå nån annanstans, är det jobbigt med ungar, så skulle du tänkt på det innan. Dom här människorna måste fått missat nån centralt när dom skaffade barn, barn är ingen acessoar, barn är en heltidssysselsättning, ett ansvar för livet, det bästa man har, fattar man inte det kan man lika gärna ringa soc så kan dom hämta barnet och vagnen och på så vis rädda dom från deras totalstörda föräldrar....



Tror det räcker för den här dan. Nu ska jag packa ihop och åka hem och hitta en ram till min svinstora, svinsnygga förstoring av bilden på Don Vincenzo jag la upp här för ett gäng månader sen. Den blev kanonbra och kan lätt rekomendera Crimson på söder om man vill framkalla bilder.

Fredrik Lindström - Geni!

Fredrik Lindström är ett geni. Han har fan överträffat sig själv med sitt senaste program, "Världens bästa land". Det första avsnittet gick igår och jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Värsta Språket men det här är ännu vassare. Inte nog med att det är grymt snyggt gjort det är även enormt sköna iaktagelser om hur vi svenskar är och vad det är som gör oss svenskar. Jag skulle kunna skriva ett tag till men jag tycker det räcker så här. Se programmet istället och njut av riktigt bra underhållning, intelligent underhållning. Det är så förbannat skönt att se nåt med hjärna och innehåll istället för alla dom här satans dokusoporna, förlåt dokusåporna...

Gör gärna testet och se hur lagom medelsvensson du är, själv blev jag 85%

Just det ja, programmet går på Kanal 2, onsdagar kl 20 om nån missat det... typ Nini.

Lussekatter

Jag förstår faktiskt inte poängen med dom. Saffran är skitgott och det är inte speciellt ofta man äter bröd eller bakelser med saffran i, där finns en poäng. Men sen går det bara utför. Fan bullarna smakar inget alls, finns ingen sötma eller nåt som smakar nåt, bara en fluffig mjuk degklump som smakar saffran. Det vore som att äta frallor utan pålägg eller nånting, bara som dom är, hur kul är det?

Ok russin säger ni då, men vafan, russin är slaggprodukterna vid vinproduktion (nu kommer säkert nåt smartass med nåt genomtänkt, men för mig är det så i alla fall), inget man gärna stoppar i munnen direkt. Jag har alltid förstått uttrycket "att plocka russinen ur kakan" men jag har självklart tyckt att det är för att kasta skiten, inte nåt annat.

Nej lussekatter är sjukt överskattade och trista, men man kan piffa upp dom, dra i lite mandelmassa i dom och pensla med ägg och tryck på lite pärlsocker och du får nåt betydligt bättre balanserat och framförallt godare, nåt att se fram emot liksom.

Nattmaror

Jag har börjat få ett problem, jag har fan svårt att somna på nätterna. Nu pratar vi om en människa som somnar garanterat inom en minut efter att huvet landar på kudden. Nu kan det ta timmar från dess jag landar i sängen tills jag somnar ordentligt. Jag vaknar om och vartannat, korta intervaller, en kvart hit, en halvtimma dit. Som om inte det var nog har jag börjat drömma intensivt och stökigt som fan. Det är samma typ av drömmar som när man spelar för mycket datorspel, det är mycket bilder, inget sammanhängande, rörigt och jävligt jobbigt. Sen är det obehagliga grejer också. Jag vaknade inatt efter en mara men somnade om bara för att vakna efter nästa. Kopmmer enbart ihåg en, jag kämpade för att ta mig upp för en gigantisk spiraltrappa med hål och avsatser så man fick hoppa och klättra. Självklart lyckas jag missa ett hopp på slutet när jag nästan var uppe bara för att falla handlöst rakt neråt. I drömmen kommer jag ihåg att jag lyckas få tag i en nalle och hänger i en tråd från nallen innan den brister och jag rasar ner i mörkret. Jag landar lyckligtvis på mjuka kuddar sen vaknar jag. Har svårt att somna om sen. Så här har det varit nu i ett par dar. Någon som har nån åsikt om vad det här kan betyda? Jag börjar tycka det är rätt jobbigt att ha mardrömmar av olika slag varje natt och inte kunna sova ordentligt.

Kundjävlar

Va i helvete, ja blir så förbannad trött på vissa personer, vi kan kalla dom kunder i brist på starkare mer korrekt ord, idioter ligger iof nära till hands, men det känns som en förolämpning till mot idioterna. Varför kan inte vissa bara säga vad dom vill, få svar av mig och sen lägga på? Varför måste vissa bara prata, prata, prata och prata. Dom slutar aldrig. Jag får en god lust att be dom hålla käften och bara lägga på. Att det ska va så svårt att inse att jag inte är intresserad av vädret i Skåne, vad dom ska låna pengarna till eller hur deras barn mår. Säg det ni vill, gör det fort, minimalt med information och Bastarden blir lycklig, och en lycklig bastard är en glad och trevlig Bastard, ok!

Casino Royal recension

Ok det är en dryg vecka försent men ändå. Nu har jag äntligen tid och möjlighet att slänga ner mina tankar och åsikter om den senaste Bondrullen, Casino Royal.

Dom tidigare Bondfilmerna har dom flesta en relation till, det finns hysteriska fanatiker och det finns dom som avskyr dom och allt därimellan. Personligen tycker jag att dom känns hopplöst daterade på många plan, låt mig förklara. Jag tycker framförallt det är för mycket av allt. Hela tiden ska man bräcka den föregående filmen med större explosioner, ballar stunts och avancerade prylar. Filmerna med Roger Moore är det som är min referens när det gäller Bond. Connery får vara hur mycket original Bond han vill, dom filmerna är helt enkelt för dåliga, det märks att dom är 40 år. Nej Moores filmer ska det va, dom var suveräna när man var tio år, med alla häftiga stunts och balla skurkar. Det är dock lite där problemet ligger, det här är filmer som funkar bäst när man är kanske tio år. Inte ens dom senaste med Brosnan har känts bra, dom har varit hopplöst trötta. Dessutom har man försökt modernisera hela konceptet utan att det funkat. Man har i filmerna börjat kritisera Bond för att vara en dinosaurie, en mansgris osv. Det är saker som bara gör det ännu sämre, fan, antingen står man för att han är som han är annars kan man skita i att göra filmerna. Det gör bara att man slarvar bort hela prylen. Sen har det blivit för ointressant att se när diverse omänskliga skurkar ska försöka ta över världen på ett så spektakulärt sett som möjligt. Allt detta samtidigt som Bond lallar runt i oklanderlig kostym med en Vodka Martini, shaken not stirred, i ena handen och en bimbo i den andra skjutandes på skurkar, där allt avslutas i ett kreshendo med att skurkens näste sprängs i småbitar. Samma sak om och om igen.

Faktum är att hela konceptet blivit inte så lite parodiskt. Efter Austin Powersrullarna är det svårt att köpa Bond. De filmerna var allt som Bond egentligen har blivit, en parodi på sig själv. När det belystes så lysande i de filmerna ser man alla Bondfilmerna med nya ögon och hela prylen faller platt till marken. Vi pratar ändå om en snubbe som leker med balla leksaker iklädd dom finaste av kostymer. Han lägrar brudar som en pundare skjuter knark, han krökar hårt och hänger på dom ballaste platserna i världen, alltid med en klämkäck one-liner tillhanda. Ja och just det, han knäpper skurkar också. Kom igen, det går inte ta på allvar. Det går knappt längre att vara avundsjuk, det är liksom inte trovärdigt någonstans. Eller vafan, klart man vill vara Bond, nu ljuger ja. Men ni förstår vad jag menar.

Så… Efter mycket om och men, det är alltså 2006 och dags för en ny Bondfilm och det med en ny snubbe i förarsätet, Daniel Craig. Jag måste säga att jag blev rätt förvånad över valet. Har sett filmer med honom förut och han kändes inte riktigt Bondmässig. Men fan om jag inte blev positivt överaskad. Han var inte bara Bondmässig, han var klasser bättre. Han var allt som Brosnan, Moore och dom andra inte var, han var trovärdig. Det är nästan så man skulle kunna kalla det en touch av realism. Bond har blivit uppdaterad. Tonen sätts direkt med den första traditionella scenen. Här är det svartvitt med snabba klipp där man får se hur Bond brutalnitar en underhuggare, han har ihjäl honom såklart, men det är långt ifrån med den vanliga finessen, nej fan, här brutalspöas det så det står härliga till. Det är samma känsla när man ser Bourne filmerna, det är snabbt och effektivt och man märker att det här är en snubbe som vet vad han pysslar med.

Den här filmen spolar tillbaka klockan, eller nja, den utspelar sig trots allt i år, men den spolar tillbaka hela Bondvärlden till tiden då James just blev 007. Det är befriande att se hur mycket mer rakt på sak han är här än i dom andra filmerna. Borta är alla fåniga saker, borta är Q. Det är mer avskalat och.. .ja tuffare. Det som är kvar, är bra naken action som är mer fysisk än teknisk. Det är mer stunts och hår på bröstet än gadgets och metrosexuellt om man säger så.

Skurken då, ja jo han är kvar, visst har han vissa klassika attribut, Mads Mikkelsens skurk gråter blod och har ett fin ärr över ögat, bara en sån sak. Men i Casino Royal är det inte världsherravälde som eftersträvas, här är det mer världsliga saker som pengar som är målet. Vår skurk har sumpat sina kunders cash och tänker vinna tillbaka dom i poker och det är där vår hjälte kliver in. Det är skönt att även se vår superskurk mer mänsklig, han drivs mer av stress och frustration än dom vanliga Bond-skurks motiven.

Då återstår endast den klassiska Bondbruden, är hon kvar? Nja, visst finns det en kvinna, men hon är inte ens i närheten av klyschorna, visst hon har ett bra namn, Vesper Lynd, men det här är en mer komplex karaktär, en riktig människa helt enkelt. Till att börja med är hon inte sådär förutsägbart bimbosnygg utan Eva Green som spelar henne besitter en mer djupgående skönhet, något mer stilfullt och klassiskt. Vesper är inget våp som Bond kan bolla runt med utan hon står på egna ben och biter ifrån när det är läge, självklart trillar dom dit på varandra. Det ges dessutom utrymme för känslor på ett annat plan än vi är vana vid i en Bondfilm. Det här är den biten som främst ger konceptet en nytändning och en skjuts framåt till våra dagar. Dialogen mellan Vesper och James är i vissa lägen mycket bra och man sitter med ett leende på läpparna.

Va tycker jag om filmen då? Jo jag tycker den är lysande, jag måste säga att man lyckats så det står härliga till med att modernisera Bond, det är som sagt mer avskalat och trovärdigt. Craig är i mina ögon den klart bästa Bond, borta är dom fjantiga fjollerierna, det här är mer muskler och rakt på sak, visst finns det finesser och vissa skämt kvar, men det är inte längre i fokust som förut. Det finns såklart visst kritik att framföra, det främsta är att det hoppar lite här och där i historien och det saknas ett bra slut. Det lämnas lite för mycket trådar i luften för att man ska bli nöjd. Enligt rykten ska nästa film ta vid där den här slutar men det känns ändå fel på nåt sätt. Sen är filmen aningen för lång för sitt eget bästa. Man skulle kunna stramat upp det hela och kortat den, då hade den blivit mästerlig.

Så vad blir det då. Det blir faktiskt 4 skakade, inte rörda Gösar.

Christer oh Christer, dags att packa och åka hem nu.

Alltså, är det inte för jävla kul att Fuglesang blev stoppad fem jävla minuter innan starten. Dom säger att molnen var för låga!? Fan jag är övertygad om att NASA bara jävlas med den tokige svensken. Dom har aldrig haft för avsikt att låta honom komma iväg. Fan det här är så jävla kul att helgen är räddad. Det här är roligare än Borat. Jag kan inte sluta skratta, jag satt i morse på bussen till jobbet och undrade om han verkligen kom iväg, nånstans kände jag ändå att det inte skulle bli så... Att man skulle få rätt...

Han måste vara rätt frustrerad vid det här laget. Jag vet inte hur många gånger det är nu som hans uppskjutning blivit... uppskjuten:) Måste ändå beundra hans målmedvetenhet. Men nu börjar det bli dags att nån tar ett snack med honom

- Christer, det börjar bli dags att släppa det här nu, du kan åka hem och plocka navelludd eller nåt. Dags att släppa hörnflaggan.

Jävla kyla

Till alla er som saknar en "riktig" vinter, hoppas ni är nöjda nu när det är svinkallt ute, det är vl bara snöhelvetet som saknas, fy fan. Det är inte trevligt när man fryser arslet av sig, bokstavligen.

Nostalgi

Fan också, nu sitter jag här på jobbet och slösurfar, va ska man annars göra? Blir lite nostalgisk, sitter och surfar lite om Umeå och studenthaket Corona som jag jobbade på under drygt 2 år. Fan gamla minnen hoppar och poppar upp. Livet var fan så mycket enklare och roligare när man pluggade, jobba är fan för idioter.

Men det var fan va dom har ändrat om, känns inge bra...

Men se på fan då.

Det var väl självaste fan också , tror ni inte att dom hade sminktips för män i City idag. Va i helvete är det här. Det kommer överallt nu. Man får väl kapitulera och fylla badrummskåpet med allsköns jävla burkar... aint gonna fucking happen i tell you

Metrosexuella jävla as.

Vad är det som hänt eller rättare sagt håller på att hända. Satt idag på lunchen och började slentrianmässigt bläddra i en av alla tidningar vi har här. Vi har en hel drös med tanke på allt skit vi annonserar i, så det finns lite att välja på. Just den här hette King och jag har inte hört talas om den eller sett den förut. Mastodontfilms Mads var på framsidan, så jag tänkte att man kanske skulle läsa lite om Bond och så. Tidningen verkade vara som en Café fast utan überretuscherade halvkändisar i bikinis, verkade var ordet, det var det inte, det var värre än så. Det var fan en damtidning som det så fint heter, för män! Det enda jag saknade var sminktipsen men det lär nog komma i nästa nummer, eller så har det redan varit, va vet jag.

Alltså har det inte gått lite för långt nu. Räcker det inte nu. Ja menar det blir bara glättigare och glättigare, ytan blir verkligen allt. Det frossas i allsköns jävla prylar, klockor och kläder i alla former och färger. Det går in i detalj med en kirurgs precision och med en stalkers hängivenhet och slänger sig över ämnen som skokrämers sammansättning, vissa klädtypers historia och andra livsviktiga ämnen.

Jesus alltså, är det inte illa nog med den här fixeringen vid yta i alla brudtidningar, ska vi män dras in i den här förbannade karusellen nu med. Släpp det här ekorrhjulet nu grabbar och tagga ner. Det är för helvete bara kläder, inte meningen med livet. Man dör inte utan smink, hudkrämer och rätt dojjor. Det hela resulterar i det man ser på stan nu, alla ser likadana ut. Alla snubbar har trekvartsrockar och nån randig färglad halsduk, smala byxor och svarta skor. Man skulle kunna tro att det var kloner, men nej det är det inte det är den nya tidens osäkra små gossar som gör allt för att inte sticka ut. Det ser bra ut, det luktar gott, men ja vete fan om det lever, verkligen lever.

Jag har inget emot att vara välvårdad och se proper ut men när det blir en fixering och sån här perversion börjar det gå för långt. Det hela illusterars bäst i den krönika eller ledare som var sist i tidningen. Det handlade om vikten av att inte vara ”för” perfekt klädd. Givetvis droppades det märken och kombinationer till höger och vänster, hela tiden med den här gravallvarliga tonen, precis som när en socialt handikappad samlare pratar om vikten av vissa detaljer i sina Märklintåg eller Japanpressar av vissa singlar. Tricket man ska ta till för att inte vara ”för” perfekt var att man skulle bära platspåse… Jag skämtar inte nu. Den jäveln har skrivit en krönika om plastpåsar, inte nog med att han är allvarlig, bara det ett skämt, han går igenom vilka plastpåsar som är rätt och vilka som är fel, vilka som passar till vissa kläder, plastpåsar till olika tillfällen.

Jag avlider fan snart, är det hit vi kommit, är det här spjutspetsen på evolutionen, nån jävla apa som sitter och är allvarlig över vilken jävla plastkasse som är rätt och villken som är fel. Fuck off säger jag, nu är det fan dags att spola tillbaka tiden. Nu är det fan läge att gängspöa alla dessa metrosexuella ytliga as som poppar upp här och där. Skaffa lite ryggrad, integritet och förmåga att tänka själva.

Domedagsklockan

Nu ljuder världens obehagligaste ljud över Sverige. Fan va det låter dystert och ödesmättat. Valsång är ett annat otäckt ljud som får det att krypa i själen på mig. Den här domedagssignalen dom kör den första måndan varje månad kl 15 är inget annat än ondska i mistlur. Jag blir fan i livrädd och får panik när jag hör den. Kan man gömma sig nånstan?

Obi-Wan Kenobi

Det finns en sak som gnager mig varenda vaken stund. Det äter min energi och mitt fokus och gör mig galen. Jag sitter alltså här och svara i telefon och hjälper idioter att betala sina räkningar. Jag sitter och gör det och är ruskigt överkvalificerad. Jag gör det fast jag hatar varenda sekund av det. Jag gör det och jag antar att det märks bland dom jag jobbar med. Jag gör det här istället för det jag borde göra för att jag måste dra in pengar och för att jag inte ska förgås. Det finns såklart inga direkta ursäkter till varför jag sitter här och blir bitter när jag borde göra något åt saken, men jag vet fan inte hur eller vad jag ska vända mig för att ta mig ur det här hålet av kvicksand jag fastnat i.

Help me Obi-wan Kenobi, your my only hope.

Concrete Blonde

Det här är en riktigt bra gammal låt från 90, nån som kommer ihåg den?

The Guardian

Det verkar ta en stund mellan film och filmrecension. Nu är det en vecka sen senaste filmen sågs och nu kommer mina tankar.

Jag och frugan var och spanade in The Guardian, Kevin Costners senaste. Förväntningarna var inte låga men jag var beredd på något förutsägbart i samma anda som Top Gun och En officer och en gentleman.

Filmen handlar i korta drag om Kevins karaktär som är den ärrade ytbärgaren på Kodiak utanför Alaska. Han är tuffast, bäst och mest erfaren. När en tragisk olycka inträffar med hans team så skickar hans chef, Clancy Brown (Alltid kul att se Kurgan från Highlander på film) iväg honom till Louisiana och ytbärgarskolan, ja det här skolan för the best of the best of the best. Där följer han såklart inte reglerna och går sin egen väg, en bättre väg dessutom, inte helt oväntat. Han stöter ihop med Ashton Kutchers karaktär som är en fd elitsimmare med problem och som är skolans hot-shot. Han är den här filmens Tom Cruise eller Richard Gere. Självklart clashar det och ungtuppen tycker att den gamle bara jävlas, men vi vet ju att Kevin bara vill honom väl, han ser ju såklart sig själv som ung i honom… Förutsägbart så säg… Sen fortsätter det med spräckta förhållanden, barfighter och farliga uppdrag, allt enligt mallen.

Nu kan det låta som om det är en sågning. Men faktum är att det är ganska skönt att det är så här förutsägbart och upp-plogat. Man vet vad man får och blir inte besviken. Har man bara den inställningen när man ser filmen blir man inte besviken. Det kan bara bli det man förväntar eller bättre. Den här filmen är bättre på många plan, bland annat är ytbärgarscenerna välgjorda och dramatiska. Sen kanske jag tycker dom är mer spännande än andra med tanke på min rädsla för stormiga hav. Samspelet mellan Kutcher och Costner funkar bra, dom gör båda stabila insatser. Sen är det lite befriande att se en film på temat där det inte handlar om nån form av militärt. Det finns såklart svackor och det ena är att filmen är för lång , det blir lite träsmaksvarning i vissa lägen. Det andra jag störde mig på är att det är rätt svag karaktärsutveckling, vissa som initialt får lite utrymme försvinner oförklarligt och andra trådar bara hänger kvar. Man hade gott kunnat tighta till det hela och kortat ner filmen en aning. Det hade den tjänat på.

Jag blev positivt överaskad, frugan storgillade den, hon är en riktig sucker för den här typen av film. Den är stabil, välgjord, välspelad och helt klart sevärd på bio.

Filmen får tre raka fina gösar, varken mer eller mindre.

Gollum

... Gollum, gollum

Bakis

Idag känner jag mig emotionellt bakis. Jag känner mig som jag blivit överkörd av tåget, sprungit ett marathon, supit mig igenom Kos alla barer. Jag är dränerad, slut, trött, tom.

Det är ett vakum och lugn som oroar mig, det borde inte vara så här egentligen. Fan vet varför egentligen.

Idiotiska beteenden

Kom spontant att tänka på två beteenden, fenomen jag retar mig på. Såg det första när jag var på väg till bussen. Jag vet egentligen inte varför det stör mig, det bara gör det.

Det första är människor som inte kan läsa en tidning utan att stoppa fingrarna i käften. Jag menar... varför har en del en förkärlek för att slicka på fingarna när dom vänder blad? Jag fattar det inte, ok ok ok, jag vet också mycket väl att man kan ha svårt att bläddra blad och få grepp om sidorna men det är inte det det handlar om. Det är snarare det här maniska betendet att alltid slicka på sina skitiga fingrar när man läser en tidning. Jag skulle aldrig få för mig att stoppa mina trycksvärtade, tunnelbanenedsmutsade fingrar i munnen när jag vill vända blad! Man får väl för bövelen lära sig att bläddra utan att dräggla.

Nästa fenomen till rakning är när man ska skölja ner en tablett med vatten. Varför måste man headbanga? Vad är det för tic, headbangar och kastar dessa människor med huvudet när dom dricker nåt i vanliga fall med? Tror inte det, så varför när man ska svälja ner en pytteliten tablett? Inte så att den är svårsvald direkt, den glider nog ner om man bara sväljer, jag lovar. Det stör mig och ser jävligt fånigt och fult ut. Lägg av med sånt där helt enkelt i say

Vaccinatören.

Japp då har man varit och vaccinerat sig mot den här säsongens influensa. Fast jag blir lite osäker vad det egentligen var mot, för vaccinatören (snyggt ord btw)frågade på löpande band om man var allergisk mot ägg. Jag antar att fanskapet gav oss fågelinfluensa. Snabbt om satan gick det också, han körde nog samma spruta på alla, för säkerhets skull tror jag. Har jag tur får jag en mindre setback av det här och kan vara hemma nån dag från jobbet. Hoppas jag blir sjuk ikväll så jag får långhelg, men sån tur lär jag knappast ha. Det smäller väl på fredag kväll.

Tredje gradens brännskada.

Fucking jävla kuk hell va jag har ont i mitt vänstra fuck-you finger då. Jag var i fiket och hämtade ett glas vatten och på nåt mindre smart sätt lyckades jag bränna upp hela jävla fucking fingertoppen på en glödhet spotlight som så käckt lyser upp bänkarna. Så nu sitter jag här enhänt och med fingret i ett vattenglas. Jag lovar det ser jävligt macho ut. Jag känner mig som James Bond faktiskt.... Jag har inget fingeravtryck och det blev en fin lite gropp som nu efter en stund börjat bli en blåsa. Satan va det bränner...

Gattaca

Det här är skrämmande tycker jag. Spontant kan jag se fördelarna. Men tänk efter, det här är inte bra i långa loppet. Det känns som att det skräcksamhälle som målades upp i Gattaca mycket väl kan komma att bli verklighet. Problem vid försäkringar, man nekas arbeten för att man inte är genetiskt perfekt osv. Ok jag kanske överreagerar och målar fan på väggen men det här känns faktiskt inte bra.

Väggen

oh my fucking god vilken lunchkoma jag hamnade i då. Efter en god röd curry på sawadee är jag helt klubbad, ge mig en minut i stillhet och jag sover, utan pardon. Det är inte kul när det är en hel drös timmar kvar och ingen sömn i närheten. Va gör man, ska man gå på handikapptoan en sväng och lägga sig och sova. Nja för hårt. Hitta nåt vilrum eller nåt? Tror inte vi har nåt, damn, det är bara att sitta här och försöka vara vaken. Suck. Fan va segt det här kommer gå nu.

Lunch

Nu går jag på lunch. Ska käka lite thai. En perfekt start på veckan, inget att göra på jobbet, har bara läst lite aftonbladet och expressen. Kollat lite bloggar. Ska bli skönt att sträcka lite på benen och komma in till stan en sväng.

Trevlig lunch på er.

Listjävel.

Men jävla kuken då, började på listjäveln och så försvann skiten halvvägs igenom, nåväl, jag fyller på vartefter nu... bajs, och jag som hatar dom här prylarna, nu vet jag varför, bortsett från att det känns lite mellanstadievarning.

Senaste impulsköp: Ingen jävla aning, skrämmande när minnet sviker.
Bästa fikat: När det är dags är det dags för Non Solo på Odengatan.
Färg du hatar: Seriöst, hata en färg, löjligt, det kan bero på vad färgen är på och vilken kombi, men hata en färg, nä.
Så får du motion: När jag äter och handlar mat. Seriöst, jag är periodare, men det är MTB och spinning som gäller, det är nåt visst med svettiga män i lycra.
Om du var en blomma:Monstrera, ballaste namnet i floran och koolaste bladen. Basta
Det dyraste du äger: Min själ.
Tidigaste barndomsminnet: Men vafan då, det är ju länge sen, kanske när jag lattjar med brorsans lego eller nåt.
Första frågan du ställer till ny bekantskap: Ligga? Eller kanske inte, troligare nåt töntigt som vad dom heter eller nåt.
Samlar på: Extrakilon, annars inget speciellt.
Underskattad grönsak: Brysselkål och Selleri.
Överskattad grönsak: Tomat, det är jävulens påfynd och så verkar det vara en internationell konspiration att få oss att tro att skiten är nyttigt, det är beroendframkallande och extremt cancerogent, så nu vet ni.
En bil är en: Frihet för oss i ghettot.
Pryl du inte kan vara utan: Min säng och TVn, ja jag är tv slav.
Ditt livs aha-upplevelse: Att jag kan ha fel och att jag kan utvecklas. Det är inte lätt när man är en obstinat fan med besserwisserattityd.
Tidningar du prenumererar på: SVD
Du gör med 100 upphittade kronor: Bränner på nåt gott.
Nån du saknar: Skojar du, en hel jävla massa.
När grät du senast: Nån vecka sen.
Du tycker det är tantvarning/gubbvarning då: När man upptäcker att man börjar ta efter föräldrarnas dåliga betenden. Klaga på svinjobbiga ungjävlar har jag alltid gjort.
Svart eller vitt? Svart, alltid.
Mjukt eller hårt? Både och, beror på humöret.
Homo eller hetero? Hetero.
Höger eller vänster? Varken eller, eller både och, eller, vafan, ignen aning. lite av varje?
Stor eller liten? Stor som fan.
Loket eller Oldsberg? Hell no, inget av dom.
Göteborg eller Stockholm? Stockholm, alltid, forever.
Landet eller storstan? Storstad, alltid, forever.
Kram eller puss? Självklart bägge, så ofta så mycket som möjligt.
Vagn eller buss? Bil.
Hyrfilm eller bio? Bio, alla gånger, jag får abstinens om jag inte går en gång i veckan. Det är nåt speciellt, nåt magiskt med bio, oavsett om det är en skitfilm.
Gräs eller grus? Gräs är mjukt och skönt, grus dammar och gör ont att ramla på, räcker det.
Piggt eller opiggt? Tja, morgonpigg och kvällsopigg.
Pasta eller potatis? Pasta alla gånger.
Tjänare eller tjäna? Tjänstehjon, ja tack.
Is eller mjukglass? Inget, det är för barn och fruntimmer, kulglass ska det vara, gärna från Stockholms glasshus, bäst i stan.
Natt eller dag? Dag, hatar mörker, får klaustrofobi då.
Felix eller Heinz? Haha haha, skojar du eller, gissa en gång...
NK eller Myrorna? Varken eller, svindyrt och små storlekar, eller använda fula kläder för billiga pengar i för små storlekar, i dont think so.
Marsvin eller hamster? Till vadå?
Rakad eller orakad? Rakad är bäst, till allt.
Biffig eller slank? Biffig som fan... eller inte.
Blåögda eller brunögda? Spelar ingen roll alls, men det har varit blått genomgående så då kör vi på det.
Popsnöre eller sportfåne? Sportfåne.
Naken eller pyjamas? oh ah va det är skönt att va naken...
Linda Skugge eller Linda Rosing? Linda C
Peter Stormare eller Peter Jihde? Tja båda är annoying as hell och båda är bra på sina sätt.
Kaffe eller te? Varm choklad med grädde.
Champagne eller ramlösa? Champagne, har svårt för kolsyrat vatten som smakar utspätt. Vatten ska intas direkt från kran.
Se filmen Festival eller stirra in i en vägg 90 min? Film är alltid bättre än inte film.
Bakispizza eller bakischirre? Pizza men helst kebabtallrik.
Förfest eller efterfest? Förfest, jag är för trött för efterfest, ser inte heller poängen med att ett gäng svinfulla ska somna tillsammans.
Engångssex eller engångstallrik? Sex är alltid sex.
Plastbestick eller plastbröst? Bröst är alltid bröst. Börja bli enkelt här.
7-eleven eller Pressbyrån? Sju-Elva har bättre bullar.
Glasögonorm eller linscooling? Motsträvig 4eyes.
Plugga eller jobba? Jesus, snacka om pest eller kolera, inget såklart.
Planka eller pröjsa? Pröjsa, det var det ingen som trodde va.
Yngre eller äldre? Både och, spelar ingen roll, anything goes:)
Lång eller kort? Lång.
Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne?Vete fan, beror väl på omständigheterna.
Om någon sviker ditt förtroende; kan du förlåta sånt? Troligtvis inga problem, om jag får en bra, trovärdig och hållbar förklaring med medföljande dåilgt samvete.
Tycker du om ord? Ja för fan.
Nämn namnet på en tennisspelare? Arnoud Boetsch. Det var det ingen som trodde va. Googla upp honom.
Finns det någon du ogillar starkt? Ja en jävlal massa, men orkar inte lista det här.
Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd? Jag är nog bäst på att starta dom, även om jag har en vilja att vilja lösa dom.
Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv? Jag är både bra på att be och reda mig själv.
Är du svartsjuk? Nej inte alls.
Vad gjorde du igår kväll? Laga mat, matade junior, kollade tv, the vanliga.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan? Ja för fan, kör på bara.
Använder du bokmärke eller gör du hundöron? Varken eller, jag kommer ihåg var jag är. Annars får jag leta mig fram.
Finns det någon bok du önskar att det gjordes film av? Bilbo, jag vet jag är en sucker för Tolkien.
Tyckte du om att gå i skolan? Ja det gjorde jag fr det mesta.
Vilket ämne gillade du bäst när du gick i skolan? Suck nu börjar det här bli tråkigt, skitfrågor. Ingen aning, skeppsbrott på jumpan kanske.
Vilket ämne gillade du sämst när du gick i skolan? Barnkunskap.
Minns du någon speciell person (lärare, kompis, annan personal) från din skolgång? Men nu blir det riktigt töntig.
Har du fortfarande kontakt med någon från din klass? Vilken klass, ahr några att välja ifrån.
Tycker du det var bra att den 6 juni blev röd dag? För fan, alla röda dagar är bra utom första Maj, synd att man inte dumpade den istället för annandag pings.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta? En massa obehagliga jobb, kan inte säga nån på rak arm som är värre än andra.
Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "Kom ut ur garderoben"? GRATTIS! Det har hänt, var bara kul, blev lite förvånad men kul för honom.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den? Lätt.
Tror du att vi är styrda av ödet eller har vi en fri vilja? Ja vet inte, det beror nog på mitt humör och dagsform faktist.
Vad är ditt favoritpålägg? Pålägg är en hobby, ett intresse, jag har inget jag föredrar framför andra, men nu är jag inne i en mjukostperiod igen, räkost ska det va.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag tänker inte, bara upp fort som fan och hoppas att Big E kommer upp och hälsar på, om han inte redan är där och spinner.
Är du troende? Nixpix.
Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet? Nej ingen ska kvoteras.
Tycker du om stearinljus? Ja för fan, ju fler desto bättre.
Använder du hårbalsam? Jag är man och har kort hår, räcker det?
När blir man vuxen? När man kan säga att man är det och mena det.
Vilken färg har din tandborste? Blå och vit.
Har du lök i köttbullarna? Ja för fan, finhackad.
Hav eller sjö? Hav, sjöar luktar illa.
Har du någon skrivare? Nej va ska jag med en sån till?
Har du någon scanner? Nej va ska jag med en sån till?
Vad har du för väckarklocka? en panasonic.
Hur ofta klipper du tånaglarna? Vid behov.
Har du hår på ryggen? Ja för fan, en riktig matta.
Har du betalat månadens räkningar? Alltid, dessvärre.
Använder du hudlotion? Sorgligt nog ja.
Har du åkt ambulans någon gång? Ja en gång med en svinfull galen polare.
Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak? Lakrits är apäckligt, fattar inte varför det är så många som är galna i det.
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Ostepop alla gånger.
Tycker du om Dr Pepper? Nope.
Äpple eller Päron? Frukt är inte godis, men Päron MER är gott.
Äter du fiskbullar? ja, utom dom i buljong, dom är inte nice.
Svettas du mycket? Kopiöst. Jag är som ett element.
När klippte du dig senast? Ett par veckor sen.
Vad kollade du senast hos doktorn? Magnetröntgade ryggen, se bloggen för den uppelvelsen.
Har du fått riktig massage någon gång? Oh ja, tyvärr för sällan. Det är himmelriket i ett par händer.
Tycker du om rökt kött? Rökt varje dag, två på söndag.
Vilken är din favorit på Mc Donalds? Oftast om dom har nån special, annars McFeast... utan tomat.
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat? BK
Platt eller vanlig dataskärm? Platt, lätt.
Vad har du för mobiltelefon? Snart en Nokia N73:)
Hur betalar du dina räkningar? På Datan.
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?Nä det är sällan det, soffaset väger ju ett ton.
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor? Ingen som helst ordning.
Hur stor hårddisk har du? ingen jävla aning.
Har du överkast på sängen? Ja faktiskt.
Har du brutit något någon gång? Inga kroppsdelar, löften kanske.
Har du blivit sövd någon gång? ett par gånger tror jag, helt och halft.
Lever din mormor? Nej.
Har du varit med på TV? Ja faktiskt.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu? Åka till Farsta och träffa familjen.
Använder du tofflor? Nej jag är inte så gammal.
Använder du morgonrock? Nej jag är inte så gammal.
Är du en Besserwisser?Skojar du.
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Om jag måste så, inte annars.
Beskriv din humor: Cynisk, bitter och elak.

Tja...

Idag har jag haft galet lite att göra, har bara rullat tummarna under eftermiddan. Hur kul är det, då kan man lika gärna gå hem och få betalt anser jag. Hur som haver så är det äntligen slut med den här dan, hem till nästa jobb, lite mer krävande men även duktigt mycker mer givande.

Vi ska göra en omflyttning här på Sunkföretag AB, självklart har jag blivit bortflyttad så jag får sitta med ryggen ut mot korridoren. Dom hade lika gärna kunna säga att jag skulle sitta med arslet bart och gå klädd som Kalle Anka, ful gay sjömansjacka och inget mer. Förnedringen är total. Jag är iof inte förvånad, ska försöka lobba det här i morn, för det suger. Hur fan ska jag kunna slösörfa och blogga om jag har chefen stirrandes in i min skärm på två meters håll!!!

Borat recension

Borat sågs på premiären, bara det en bedrift. En nyck och ett infall faktiskt, önskar man kunde göra lite fler såna.

Efter all press den senaste tiden behövs knappast nån djupare presentation av filmen och karaktären som började som en figur på Ali G show. Borat är en journalist från Kazakstan och ska på reportageresa till US and A där han blir kär i Pamela Andersson och jakten efter henne börjar. Han tar sig med en gamma glassbil tvärs över USA till LA. Han stöter såklart på alla möjliga tomtar längs vägen. Tja det är i stort vad den handlar om.

Filmen har blivit mer eller mindre unisont hyllad överallt och det säger inte lite om en film, de här måste vara nåt i hästväg, förväntningarna åker upp så det står härliga till. Läste nånstans att det hade varit en förhandsvisning av filmen bland komiker och någon hade dragit en parallel till att det var ungefär som att man hörde Sg Pepper för första gången. Den får högsta betyg mer eller mindre över allt. Alltså, det här måste vara ett mästerverk, en milstolpe utan dess like, en skrattorgie på 90 minuter.

Ja filmen är kul, filmen är på sina ställen till och med hysteriskt skitkul. Vem gillar inte när man driver med blåsta amerikanare! Den ena fördommsfulla idioten efter den andra passerar revy, överallt är det samma sak, utom en gång. När han stöter på ett gäng pingstomtar upphör det helt plöstslig att bli kul, det var enbart skrämmande och jävligt creepy. Man fick duktiga George Bush vibbar och fan om det inte luktade Carola och KD också.

Men men, när man sett trailers, inslag på nyheter och morgonprogram uppstår en viss mättnad, visst det är kul, men det är inte kul om och om igen. Det här en film tror jag som man ser en gång sen är det gjort. Jag skrattade som en galning men jag har ingen som helst lust att se den igen. Filmen är enligt mig inget mästerverk, humorn är inte genial. Den är förbannat kul på ett dolda-kameran sätt, det är lite dratta-på-arslet humor och Jackass prylar men inget som håller i längden. Det finns en aspekt som gör att filmen är rätt smart och djupare än man först tänker på, det är att det drivs hej vilt med fördommar mot allt och alla. Man pushar gränser och ställer saker till sin spets. Det är smart, och säkert en av dom sakerna som gör filmen enligt många genialisk, men det blir inte roligare för det. Klassiska filmer som Monty Pythonrullarna kan man se om och om hur många gånger som helst och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör dom till klassiker. Däremot vet jag att det här inte är det.

Skit samma, nu ska jag sluta upprepa mig själv. Nu kanske det här låter som en sågning, det är det inte, inte på långa vägar. Man skrattar hejdlöst och har en jävla skön stund, men vänta er inga uppenbarelser, så bra är det inte. Det är en skitbra komedi man ser en gång och det duger gott och väl.

Filmen får 3 stabila sprattlande Gösar. Se den och njut men det är ingen keeper som vissa säger.

Köpa glädje för pengarna.

... Btw, jag är så less på mitt skitjobb så jag klättar på väggarna nu, jag har börjat processen att ta mig härifrån men det är ju inte gjort i en handvändning. Tills dess funderar jag på att köpa mig lite glädje i form av en ny mobiltelfon. Va tror ni om den här, Nokia N73?

Psykopat javisst!

Ja kommer inte ihåg om jag skrivit om det här förut och det är skitsamma jag gör det nu i alla fall.

Jag har blivit utsedd/beordrad eller fått frågan vad man nu väljer av chefen att vara en av dom som ska fixa kickoffen till nästa år. Jag skrev om kaoset vi hade förra resan och hur charmigt vi betedde oss. Förra gången var vi och åkte skidor och det kan tyckas kul för dom flesta men inte för mig. Mitt knä tillåter inte den sortens äventyr så det suger för mig och ett gäng till här. Nu när det återigen blev dags att fixa en kickoff hade jag tänkt att vi stenhårt skulle satsa på nåt varmt och soft istället för den här jävla vinterskiten vi var på sist. Jag borde anat oråd redan innan för vi har en chef som är inte så lite självupptagen, narcisistisk (hur nu det stavas) och allsmäktig. Att han dessutom är gammal säljare och skidlärare säger väl egentligen allt. Flåshurtigt, gapigt, flabbigt, klämkäckt så det förslår och ingen empati eller självdistans. Kort sagt den klassiska psykopatchefen. Snubben som är din bästis så länge det går bra och du gör som han vill och säger men som är din värste fiende om du mot all förmodan har en egen hjärna och vilja eller om nåt går fel.

Med den erfarenheten trodde jag inte att det skulle bli lätt att få igenom lite nytänkande men inte att det skulle bli så här....

Första mötet börjar med att han presenterar två alternativ. Ingen säger nåt, han fortsätter med att presentera hur förträffliga dom är, ingen säger nåt. Jag börjar flika in med att det kanske vore kul att göra nåt annat än att åka skidor och att vi gjorde det sist. Att det kanske finns annat att göra, kanske varma länder? Nja det halvratades och därefter var det bara prat om diverse skidorter och hur ballt det vore... Suck, varför ha ett möte där man ska låtsas få ha åsikter och som är en skendemokrati? Varför kan inte snubben bara säga att vi ska till alperna och åka skidor och sen delegera ut det tråkiga arrangerandet åt oss andra?

Vi hade ett möte igår när jag vara hemma med nackspärr där vi skulle lägga fram alla våra förslag vi kommit på. Ingen hade tydligen nåt förslag utan dom nickade igenom hans jävla alpförslag. Jag blev lite förvånad över hur veka och viljelösa dom andra verkar vara i hans närvaro, bara dansar med och säger - ja chefen, ja visst chefen, absolut chefen, men ooooh va bra chefen. Fucking får i say.

Så nu får jag sitta och leta upp käcka hotell i alperna och fina liftsystem. Så var det med den roliga lilla bisysslan...

Scoop recension

Scoop hette den visst. Det visste vi inte när vi skulle köpa biljetterna, vi visste bara att det var Woddy Allens senaste och att Scarlett var med. Det räckte för oss att Scarlett var med. Det skulle snart visa sig att så inte var fallet den här gången. Långt ifrån.

Jag har inte sett många av Allens filmer och knappt nån där han själv är med. Jag har aldrig lockats av dom och heller inte sett storheten. Det bidrar knappast heller att jag inte gillade Match Point, trots en av dom snyggaste Affisherna på länge. Den här filmen trodde jag nog naivt skulle vara bättre, det var tvärtom.

Filmen ska väl vara en komedi av nåt slag, men rolig var den inte, inte nån stans. Det var enbart ett par gånger vi garvade och då var vi ensamma i salongen om det. Vi såg uppenbarligen nåt som ingen annan såg eller så är det bara vår sjuka humor som visade sitt fula tryne. Den handlar väl kortfattat om en journalist (den karismatiske Ian McShane) som när han dött får ett scoop av en annan döing om vem som är seriemördaren som härjar i London. Problemet är bara att han inte kan göra nåt av det eftersom han är död. Han kommer på nåt sätt i kontakt med en journaliststudent (allas vår Scarlett) och serverar henne info längs resan. Hon i sin tur får med sig en patetisk trollkarl (den maniske, skitjobbige Woody himself) som sidekick. Den misstänkte mördaren är en överklasshunk (Hugh Jackman, som man bara väntar på ska visa klorna, han är ju trots allt Wolverine) som vår hjältinna blir kär i som vi i slutet får reda om han verkligen är den skyldige. Thats it liksom.

Skådespeleriet är genomgående uselt, och då menar jag högstadiepjäsnivå. Scarlett är kass som satan och hade hon inte varit dödligt vacker hade hon knappast gjort den karriären hon gjort. Hon är dessutom inte ens snygg här vilket är en skandal enligt mig… Woody Allen borde fan förbjudas att visa sig på film, satan va jobbig han är och inte är han kul heller, skitnödig och allmän pain-in-the-ass bara. Jackman är väl ok men nej det här suger häst kamrater.

Det här ska va en komedi antar jag, men en komedi ska vara rolig, det här är inte roligt, det här är skitdåligt. Faktum är att det här är det sämsta jag sett på bra länge faktiskt.

Se inte den här skitrullen om du inte är en fan av Woody Allen, det är som jag sagt rakt igenom, fruktansvärt dåligt.

Den får fan en rutten Gös, inget mer.

Äntligen någon som tar första steget.

Det här är fan i mig något av det bästa jag läst på länge. Något som borde gjorts för länge sen på alla arbetsplatser. Vad är det jag pratar om, jo det här. Rökarna har lökat länge nog och nu är det dags för dom att ta ansvar, fucking hell det var på tiden.

Kvällstokerier.

Vad har hänt, när hände det, hur blev det så här, när började det. Hur kommer det sig att jag inget märkt förän nu? Jag förstår inte, men kan jag stoppa det och återvända. Finns det växlar längre fram så man kan byta spår? Eller är det meningen att det ska vara så här, har jag valt det själv eller är det ett resultat av viljelöshet och bristande fokus? Jag vet inte exakt vad det är, men just i denna stund fick jag en förnimmelse av ett känslopaket jag inte varit i kontakt med på länge... Just som jag skriver det här hoppar Don Enzo upp brevid mig och ger mig en puss och lägger sig sen brevid och spinner. Vad är inte det om kärlek. Det spelar inte nån roll om det är bara jag som övertolkar eller ej, det är så det är just nu, här, för mig.

Men jag vet faktiskt inte varför jag inte är mer aktiv, varför jag enbart är en gäst, en passagerare. Jag iakttar, jag observerar. Jag är förbannat bra på det också. Det räcker inte för mig, jag vill mer, jag kan mer, jag förtjänar fan i mig mer. Jag är så mycket mer och bättre än det här bittra cyniska skalet som vandrar runt som en vålnad bland alla andra.

Murphy sucks

Är det inte jävligt typiskt. Nu när jag ska träffa kompisar och gå ut på krogen ikväll, något jag inte gjort på jag vet inte hur länge så händer nåt skit. As we speak är jag helt fucked up, sitter här som en krypling i lägenheten med jordens jävla nackspärr, kan inte vrida på huvudet åt nåt håll och när jag ser mig i spegeln är jag helt sne. Fan va jag hatar det här, har sett fram mot det här i flera veckor och så är det stor risk att jag inte kommer iväg över huvud taget. Är det inte så jävla typiskt så sig.

Ramblings on Idol ´06

Sitter här i bigass soffan och kollar på TV, såg just idol och det är märkligt hur vissa blir brutalt sågade när dom gör ok framträdanden medans det kan va precis tvärtom. Juryn verkar är rätt färgblind och verkar ha bestämt sig på förhand vilka dom favoriserar. Snygg-Erik gjorde en riktigt skön version av Knockin on Heavens Door, trots hans uttal av just knockin lämnade en del att önska. Han blev förtjänt berömd medan juryns oförklariga favorit Markus gjorde en habil, astrist och totalt intetsägande Dont look back in Anger. Jag kanske är tondöv men jag ser fan inte storheten hos den snubben, han har ingen utstråling, han har ingen scennärvaro, han sjunger iof tonsäkert men har ingen som helst personlighet i rösten, han berör inte för fem öre. Det är så jävla trist att jag inte fattar hur dom tror att snubben ska kunna bli stjärna. Det luktar Daniel från första säsongen lång väg, skillnaden där var att Daniel hade en riktigt bra röst, Markus har inget.

Dom som var bäst ikväll var enligt mig Snygg-Erik, Danny, som gjorde ett som vanligt riktigt bra främträdande men som alltid får skit från juryn. Cissi gjorde en riktig stark version av It must have been love var en annan bra artist. Dom som borde sitta löst till är kväll är främst Felicia och Johan. Felicia ser jag ingen som helst potential för som artist, ok hon är söt men helt ointressant och ger mig inget.

Nåväl nu har jag bloggat om idol och då är det ämnet över. Märkligt va man kan få för sig när man sitter solo utan fru och barn på en fredagskväll...

En bra dag

Solen skiner, det är underbart väder, jag är ledig idag, stereon ger ifrån sig välljud, jag är harmonisk. Det är kort sagt, en bra dag idag.

... Varför har man sällan lust att blogga när det är bra? Varför är det skönare att blogga när man har nåt att gnälla över? Jag kommer gnälla lite senare idag, jag såg nämligen en skitkass film igår som det kommer en recension på ikväll. Alltid något

Fucking hell.

jag sitter här på kukjobbet och kollar i folkbokföringens register om kundjävlarasen som kommit i retur har nya adresser. En stilla förundrar kommer över mig, var det verkligen det här jag la ner 4,5 år på och 300 000 i CSN-lån på? Det får mig att känna mig nöjd, jävligt nöjd just nu. Fuck

Ack nu är det vinter och Svensson han slinter

Oj oj oj oj oj oj oj…. Oj oj oj oj.. oj… oj. Va säger man nu då! Vintern är underbar, det är så härligt när det snöar, tjoho, eller? Alla som bor i Stockholm och som skulle in eller ut ur stan igår på nåt sätt vet precis va ja snackar om. Va fan liksom, det kommer fem centimeter snö och Sverige lamslås!

Kaoset börja så smått när jag ska åka hem, jag bestämmer mig för att ringa SL och kolla om bussarna går från Gullmars. Den tjäcka bruden säger att det inte är några störningar eller problem alls, yeah right. Aningen skeptisk beslutar jag mig ändå för att satsa på bussen, (inte så lyckat nu så här i efterhand) pendeln går ju inte när det kommer löv på rälsen så varför skulle det ens finnas en snöbolls… att dom skulle gå när det snöade? Jag låter några tåg passera innan jag hittar ett där man får sitta, inte fan tänker jag tränga ihop mig som djur på väg till slakt för att jag har så brottom, väl på tåger powernappade jag mig fram till Gullmarsplan, lagom förvirrad vaknar jag upp i ett smällfyllt tokvarmt tåg. Det är bara att masa sig av och knata golgatavandringen längs perrongen upp till bussen.

När jag kommer upp får jag fan en chock. Jag har aldrig sett så mycket folk på samma gång. Det är totalt proppat och snön virvlar runt. Jag älgar mig fram mellan alla idioter som är ivägen till min hållplats som självklart ligger längst bort och längst ut i snålblåsten. Jag sneglar ner på Nynäsvägen och märker att det norrgående körfältet är tvärstopp så lång man kan se. Rätt snabbt fattar jag att det är tvärjävla kört för några bussar att komma upp hit eller härifrån, ett samtal senare och jag har synkat ihop mig med farsan att möta upp mig i Farsta för att smidigt smita förbi pöbeln.

Tjugo minuter senare möts vi upp och lyckas åka gamla Nynäsvägen fram till Skogåsrondellen när helvetet brakar lös. I höjd med finkan ser vi att efter rondellen är det helt stopp och inget rör sig alls upp för backen mot Länna, men motorvägen är avspärrad för alla jävla nötter som inte kan köra och har strandat över hela körbanan varpå trafiken leds av mot vår väg. Vi har inte så mycket att välja på och åker i alla fall en bit upp på vägen, en halvimma senare har det dött av helt, och vi kommer ingen vart. Vi möter då en tjej som säger att det är helt stopp i trafiken ända bort till Vega, bilar har krockat hej vilt tydligen. Nu börjar det bli svettigt eftersom vi har inte så jävla många alternativ att ta oss hem på. Vi har motorvägen, gamla Nynäsvägen och sen Lännavägen men det är en omväg som heter duga, vi inser att vi inte kan stå här och vänder och åker tillbaka mot Farsta för att satsa på den långa vägen. Ett blixtbeslut gör att vi ändrar oss i sista sekund och åker på motorvägen ändå. Det visar sig att det vinns bergare och farbror blå på plats, sen var kön där inte så lång som den borde vara, dom släppte alltså på trafiken i omgångar. Fuck off säger jag, vilket kaos det var, det stod 6-7 SL bussar, övergivna och tomma, var var människorna? Hade dom vaporiserat eller nåt, fan vet. Det fanns lastbilar och säkert ett 20 tal personbilar huller om buller.

Vi hamnde inte helt oväntat i en ny vacker och laglös kö som tog kort sagt en jävla tid att passera. Klockan åtta var jag hemma och jag lämnade jobbet fem, är det inte vackert så säg. Jag är helt säker på att det finns andra lika sköna storys där ute, men det här är min om gårdagens patetiska trafiksituation. Gissa om jag tycker det behövs nya fina bättre vägar eller biltullar och mer bussar?

Det balla är att jag inte kan förmå mig att bli förbannad eller ens stressad i såna lägen. När det är nåt jag inte kan påverka så blir jag lugn och accepterar situationen. Det är bara slappna av och iakta eländet. Vad jag inte fattar är att det varje år är en nyhet att vi har snö och vinter i det här landet. Allt lamslås och det blir kaos. Den här jävla stormen har det dessutom varnats om i flera dagar, jag undrar om SL och SJ har förberett sig eller om dom bara lallat på som vanligt? Ja sa det till farsan i bilen att man borde börja tillverka tågväxlar, marknaden lär törsta efter fungerande sådana. Man skulle bli miljonär direkt.

En annan klassiker är alla dessa nötter som inte fattar att det blir halt när det är snö och minus ute, dom sladdar runt som smörklickar i en het stekpanna. Det blir totalt livsfarligt att köra bil, inte för att man själv inte kan hantera halkan utan för just alla jävla idioter som inte kan köra bil.

Det här börjar bli långt och då har jag ändå inte nämt frugans problem med SJ, hon har fått sin tågresa norrut inställd två dagar i rad och nu är det tredje gången gillt. Men det är en annan story jag inte ens orkar gå in på här eller nu, men alla som känner mig hyfsat vet att jag nog är sne på dom asen med…

Jaha, så var det här året slut.

Så ja, nu är det här året slut då. Jävla snöhelvete, jag hatar det, jag hatar det djupt och innerligt. Vintern är ett gissel som enbart kan tilltala masochister och deprimerade som får en möjlighet att gömma sig. Det är kallt, det är mörkt, det är blåsigt, det är fult ute, man fryser, man halkar runt. Det finns fan inget bra med det alls. INGET!

Annars var jag kung och geni igår som satte på vintersulorna på bilen innan helvetet brakade loss. Det hade varit kul att åka med blankslitna lågprofildäck i det här vädret annars. Mina Bridestone duger inte till mycket numera och det är läge att byta nästa sommar. En fin konstnad bara det som kommer bli kul i vår.

Nej nu jävlar går vi i ide och sovar fram till 1 April. Va ska vi med vinter till, seriöst. Jag förbannar våra förfäder som tyckte det var en bra idé att bosätta sig i den här klimatvidriga delen av världen.