Listjävel.

Men jävla kuken då, började på listjäveln och så försvann skiten halvvägs igenom, nåväl, jag fyller på vartefter nu... bajs, och jag som hatar dom här prylarna, nu vet jag varför, bortsett från att det känns lite mellanstadievarning.

Senaste impulsköp: Ingen jävla aning, skrämmande när minnet sviker.
Bästa fikat: När det är dags är det dags för Non Solo på Odengatan.
Färg du hatar: Seriöst, hata en färg, löjligt, det kan bero på vad färgen är på och vilken kombi, men hata en färg, nä.
Så får du motion: När jag äter och handlar mat. Seriöst, jag är periodare, men det är MTB och spinning som gäller, det är nåt visst med svettiga män i lycra.
Om du var en blomma:Monstrera, ballaste namnet i floran och koolaste bladen. Basta
Det dyraste du äger: Min själ.
Tidigaste barndomsminnet: Men vafan då, det är ju länge sen, kanske när jag lattjar med brorsans lego eller nåt.
Första frågan du ställer till ny bekantskap: Ligga? Eller kanske inte, troligare nåt töntigt som vad dom heter eller nåt.
Samlar på: Extrakilon, annars inget speciellt.
Underskattad grönsak: Brysselkål och Selleri.
Överskattad grönsak: Tomat, det är jävulens påfynd och så verkar det vara en internationell konspiration att få oss att tro att skiten är nyttigt, det är beroendframkallande och extremt cancerogent, så nu vet ni.
En bil är en: Frihet för oss i ghettot.
Pryl du inte kan vara utan: Min säng och TVn, ja jag är tv slav.
Ditt livs aha-upplevelse: Att jag kan ha fel och att jag kan utvecklas. Det är inte lätt när man är en obstinat fan med besserwisserattityd.
Tidningar du prenumererar på: SVD
Du gör med 100 upphittade kronor: Bränner på nåt gott.
Nån du saknar: Skojar du, en hel jävla massa.
När grät du senast: Nån vecka sen.
Du tycker det är tantvarning/gubbvarning då: När man upptäcker att man börjar ta efter föräldrarnas dåliga betenden. Klaga på svinjobbiga ungjävlar har jag alltid gjort.
Svart eller vitt? Svart, alltid.
Mjukt eller hårt? Både och, beror på humöret.
Homo eller hetero? Hetero.
Höger eller vänster? Varken eller, eller både och, eller, vafan, ignen aning. lite av varje?
Stor eller liten? Stor som fan.
Loket eller Oldsberg? Hell no, inget av dom.
Göteborg eller Stockholm? Stockholm, alltid, forever.
Landet eller storstan? Storstad, alltid, forever.
Kram eller puss? Självklart bägge, så ofta så mycket som möjligt.
Vagn eller buss? Bil.
Hyrfilm eller bio? Bio, alla gånger, jag får abstinens om jag inte går en gång i veckan. Det är nåt speciellt, nåt magiskt med bio, oavsett om det är en skitfilm.
Gräs eller grus? Gräs är mjukt och skönt, grus dammar och gör ont att ramla på, räcker det.
Piggt eller opiggt? Tja, morgonpigg och kvällsopigg.
Pasta eller potatis? Pasta alla gånger.
Tjänare eller tjäna? Tjänstehjon, ja tack.
Is eller mjukglass? Inget, det är för barn och fruntimmer, kulglass ska det vara, gärna från Stockholms glasshus, bäst i stan.
Natt eller dag? Dag, hatar mörker, får klaustrofobi då.
Felix eller Heinz? Haha haha, skojar du eller, gissa en gång...
NK eller Myrorna? Varken eller, svindyrt och små storlekar, eller använda fula kläder för billiga pengar i för små storlekar, i dont think so.
Marsvin eller hamster? Till vadå?
Rakad eller orakad? Rakad är bäst, till allt.
Biffig eller slank? Biffig som fan... eller inte.
Blåögda eller brunögda? Spelar ingen roll alls, men det har varit blått genomgående så då kör vi på det.
Popsnöre eller sportfåne? Sportfåne.
Naken eller pyjamas? oh ah va det är skönt att va naken...
Linda Skugge eller Linda Rosing? Linda C
Peter Stormare eller Peter Jihde? Tja båda är annoying as hell och båda är bra på sina sätt.
Kaffe eller te? Varm choklad med grädde.
Champagne eller ramlösa? Champagne, har svårt för kolsyrat vatten som smakar utspätt. Vatten ska intas direkt från kran.
Se filmen Festival eller stirra in i en vägg 90 min? Film är alltid bättre än inte film.
Bakispizza eller bakischirre? Pizza men helst kebabtallrik.
Förfest eller efterfest? Förfest, jag är för trött för efterfest, ser inte heller poängen med att ett gäng svinfulla ska somna tillsammans.
Engångssex eller engångstallrik? Sex är alltid sex.
Plastbestick eller plastbröst? Bröst är alltid bröst. Börja bli enkelt här.
7-eleven eller Pressbyrån? Sju-Elva har bättre bullar.
Glasögonorm eller linscooling? Motsträvig 4eyes.
Plugga eller jobba? Jesus, snacka om pest eller kolera, inget såklart.
Planka eller pröjsa? Pröjsa, det var det ingen som trodde va.
Yngre eller äldre? Både och, spelar ingen roll, anything goes:)
Lång eller kort? Lång.
Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne?Vete fan, beror väl på omständigheterna.
Om någon sviker ditt förtroende; kan du förlåta sånt? Troligtvis inga problem, om jag får en bra, trovärdig och hållbar förklaring med medföljande dåilgt samvete.
Tycker du om ord? Ja för fan.
Nämn namnet på en tennisspelare? Arnoud Boetsch. Det var det ingen som trodde va. Googla upp honom.
Finns det någon du ogillar starkt? Ja en jävlal massa, men orkar inte lista det här.
Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd? Jag är nog bäst på att starta dom, även om jag har en vilja att vilja lösa dom.
Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv? Jag är både bra på att be och reda mig själv.
Är du svartsjuk? Nej inte alls.
Vad gjorde du igår kväll? Laga mat, matade junior, kollade tv, the vanliga.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan? Ja för fan, kör på bara.
Använder du bokmärke eller gör du hundöron? Varken eller, jag kommer ihåg var jag är. Annars får jag leta mig fram.
Finns det någon bok du önskar att det gjordes film av? Bilbo, jag vet jag är en sucker för Tolkien.
Tyckte du om att gå i skolan? Ja det gjorde jag fr det mesta.
Vilket ämne gillade du bäst när du gick i skolan? Suck nu börjar det här bli tråkigt, skitfrågor. Ingen aning, skeppsbrott på jumpan kanske.
Vilket ämne gillade du sämst när du gick i skolan? Barnkunskap.
Minns du någon speciell person (lärare, kompis, annan personal) från din skolgång? Men nu blir det riktigt töntig.
Har du fortfarande kontakt med någon från din klass? Vilken klass, ahr några att välja ifrån.
Tycker du det var bra att den 6 juni blev röd dag? För fan, alla röda dagar är bra utom första Maj, synd att man inte dumpade den istället för annandag pings.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta? En massa obehagliga jobb, kan inte säga nån på rak arm som är värre än andra.
Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "Kom ut ur garderoben"? GRATTIS! Det har hänt, var bara kul, blev lite förvånad men kul för honom.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den? Lätt.
Tror du att vi är styrda av ödet eller har vi en fri vilja? Ja vet inte, det beror nog på mitt humör och dagsform faktist.
Vad är ditt favoritpålägg? Pålägg är en hobby, ett intresse, jag har inget jag föredrar framför andra, men nu är jag inne i en mjukostperiod igen, räkost ska det va.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag tänker inte, bara upp fort som fan och hoppas att Big E kommer upp och hälsar på, om han inte redan är där och spinner.
Är du troende? Nixpix.
Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet? Nej ingen ska kvoteras.
Tycker du om stearinljus? Ja för fan, ju fler desto bättre.
Använder du hårbalsam? Jag är man och har kort hår, räcker det?
När blir man vuxen? När man kan säga att man är det och mena det.
Vilken färg har din tandborste? Blå och vit.
Har du lök i köttbullarna? Ja för fan, finhackad.
Hav eller sjö? Hav, sjöar luktar illa.
Har du någon skrivare? Nej va ska jag med en sån till?
Har du någon scanner? Nej va ska jag med en sån till?
Vad har du för väckarklocka? en panasonic.
Hur ofta klipper du tånaglarna? Vid behov.
Har du hår på ryggen? Ja för fan, en riktig matta.
Har du betalat månadens räkningar? Alltid, dessvärre.
Använder du hudlotion? Sorgligt nog ja.
Har du åkt ambulans någon gång? Ja en gång med en svinfull galen polare.
Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak? Lakrits är apäckligt, fattar inte varför det är så många som är galna i det.
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Ostepop alla gånger.
Tycker du om Dr Pepper? Nope.
Äpple eller Päron? Frukt är inte godis, men Päron MER är gott.
Äter du fiskbullar? ja, utom dom i buljong, dom är inte nice.
Svettas du mycket? Kopiöst. Jag är som ett element.
När klippte du dig senast? Ett par veckor sen.
Vad kollade du senast hos doktorn? Magnetröntgade ryggen, se bloggen för den uppelvelsen.
Har du fått riktig massage någon gång? Oh ja, tyvärr för sällan. Det är himmelriket i ett par händer.
Tycker du om rökt kött? Rökt varje dag, två på söndag.
Vilken är din favorit på Mc Donalds? Oftast om dom har nån special, annars McFeast... utan tomat.
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat? BK
Platt eller vanlig dataskärm? Platt, lätt.
Vad har du för mobiltelefon? Snart en Nokia N73:)
Hur betalar du dina räkningar? På Datan.
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?Nä det är sällan det, soffaset väger ju ett ton.
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor? Ingen som helst ordning.
Hur stor hårddisk har du? ingen jävla aning.
Har du överkast på sängen? Ja faktiskt.
Har du brutit något någon gång? Inga kroppsdelar, löften kanske.
Har du blivit sövd någon gång? ett par gånger tror jag, helt och halft.
Lever din mormor? Nej.
Har du varit med på TV? Ja faktiskt.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu? Åka till Farsta och träffa familjen.
Använder du tofflor? Nej jag är inte så gammal.
Använder du morgonrock? Nej jag är inte så gammal.
Är du en Besserwisser?Skojar du.
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Om jag måste så, inte annars.
Beskriv din humor: Cynisk, bitter och elak.

Tja...

Idag har jag haft galet lite att göra, har bara rullat tummarna under eftermiddan. Hur kul är det, då kan man lika gärna gå hem och få betalt anser jag. Hur som haver så är det äntligen slut med den här dan, hem till nästa jobb, lite mer krävande men även duktigt mycker mer givande.

Vi ska göra en omflyttning här på Sunkföretag AB, självklart har jag blivit bortflyttad så jag får sitta med ryggen ut mot korridoren. Dom hade lika gärna kunna säga att jag skulle sitta med arslet bart och gå klädd som Kalle Anka, ful gay sjömansjacka och inget mer. Förnedringen är total. Jag är iof inte förvånad, ska försöka lobba det här i morn, för det suger. Hur fan ska jag kunna slösörfa och blogga om jag har chefen stirrandes in i min skärm på två meters håll!!!

Borat recension

Borat sågs på premiären, bara det en bedrift. En nyck och ett infall faktiskt, önskar man kunde göra lite fler såna.

Efter all press den senaste tiden behövs knappast nån djupare presentation av filmen och karaktären som började som en figur på Ali G show. Borat är en journalist från Kazakstan och ska på reportageresa till US and A där han blir kär i Pamela Andersson och jakten efter henne börjar. Han tar sig med en gamma glassbil tvärs över USA till LA. Han stöter såklart på alla möjliga tomtar längs vägen. Tja det är i stort vad den handlar om.

Filmen har blivit mer eller mindre unisont hyllad överallt och det säger inte lite om en film, de här måste vara nåt i hästväg, förväntningarna åker upp så det står härliga till. Läste nånstans att det hade varit en förhandsvisning av filmen bland komiker och någon hade dragit en parallel till att det var ungefär som att man hörde Sg Pepper för första gången. Den får högsta betyg mer eller mindre över allt. Alltså, det här måste vara ett mästerverk, en milstolpe utan dess like, en skrattorgie på 90 minuter.

Ja filmen är kul, filmen är på sina ställen till och med hysteriskt skitkul. Vem gillar inte när man driver med blåsta amerikanare! Den ena fördommsfulla idioten efter den andra passerar revy, överallt är det samma sak, utom en gång. När han stöter på ett gäng pingstomtar upphör det helt plöstslig att bli kul, det var enbart skrämmande och jävligt creepy. Man fick duktiga George Bush vibbar och fan om det inte luktade Carola och KD också.

Men men, när man sett trailers, inslag på nyheter och morgonprogram uppstår en viss mättnad, visst det är kul, men det är inte kul om och om igen. Det här en film tror jag som man ser en gång sen är det gjort. Jag skrattade som en galning men jag har ingen som helst lust att se den igen. Filmen är enligt mig inget mästerverk, humorn är inte genial. Den är förbannat kul på ett dolda-kameran sätt, det är lite dratta-på-arslet humor och Jackass prylar men inget som håller i längden. Det finns en aspekt som gör att filmen är rätt smart och djupare än man först tänker på, det är att det drivs hej vilt med fördommar mot allt och alla. Man pushar gränser och ställer saker till sin spets. Det är smart, och säkert en av dom sakerna som gör filmen enligt många genialisk, men det blir inte roligare för det. Klassiska filmer som Monty Pythonrullarna kan man se om och om hur många gånger som helst och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör dom till klassiker. Däremot vet jag att det här inte är det.

Skit samma, nu ska jag sluta upprepa mig själv. Nu kanske det här låter som en sågning, det är det inte, inte på långa vägar. Man skrattar hejdlöst och har en jävla skön stund, men vänta er inga uppenbarelser, så bra är det inte. Det är en skitbra komedi man ser en gång och det duger gott och väl.

Filmen får 3 stabila sprattlande Gösar. Se den och njut men det är ingen keeper som vissa säger.

Köpa glädje för pengarna.

... Btw, jag är så less på mitt skitjobb så jag klättar på väggarna nu, jag har börjat processen att ta mig härifrån men det är ju inte gjort i en handvändning. Tills dess funderar jag på att köpa mig lite glädje i form av en ny mobiltelfon. Va tror ni om den här, Nokia N73?

Psykopat javisst!

Ja kommer inte ihåg om jag skrivit om det här förut och det är skitsamma jag gör det nu i alla fall.

Jag har blivit utsedd/beordrad eller fått frågan vad man nu väljer av chefen att vara en av dom som ska fixa kickoffen till nästa år. Jag skrev om kaoset vi hade förra resan och hur charmigt vi betedde oss. Förra gången var vi och åkte skidor och det kan tyckas kul för dom flesta men inte för mig. Mitt knä tillåter inte den sortens äventyr så det suger för mig och ett gäng till här. Nu när det återigen blev dags att fixa en kickoff hade jag tänkt att vi stenhårt skulle satsa på nåt varmt och soft istället för den här jävla vinterskiten vi var på sist. Jag borde anat oråd redan innan för vi har en chef som är inte så lite självupptagen, narcisistisk (hur nu det stavas) och allsmäktig. Att han dessutom är gammal säljare och skidlärare säger väl egentligen allt. Flåshurtigt, gapigt, flabbigt, klämkäckt så det förslår och ingen empati eller självdistans. Kort sagt den klassiska psykopatchefen. Snubben som är din bästis så länge det går bra och du gör som han vill och säger men som är din värste fiende om du mot all förmodan har en egen hjärna och vilja eller om nåt går fel.

Med den erfarenheten trodde jag inte att det skulle bli lätt att få igenom lite nytänkande men inte att det skulle bli så här....

Första mötet börjar med att han presenterar två alternativ. Ingen säger nåt, han fortsätter med att presentera hur förträffliga dom är, ingen säger nåt. Jag börjar flika in med att det kanske vore kul att göra nåt annat än att åka skidor och att vi gjorde det sist. Att det kanske finns annat att göra, kanske varma länder? Nja det halvratades och därefter var det bara prat om diverse skidorter och hur ballt det vore... Suck, varför ha ett möte där man ska låtsas få ha åsikter och som är en skendemokrati? Varför kan inte snubben bara säga att vi ska till alperna och åka skidor och sen delegera ut det tråkiga arrangerandet åt oss andra?

Vi hade ett möte igår när jag vara hemma med nackspärr där vi skulle lägga fram alla våra förslag vi kommit på. Ingen hade tydligen nåt förslag utan dom nickade igenom hans jävla alpförslag. Jag blev lite förvånad över hur veka och viljelösa dom andra verkar vara i hans närvaro, bara dansar med och säger - ja chefen, ja visst chefen, absolut chefen, men ooooh va bra chefen. Fucking får i say.

Så nu får jag sitta och leta upp käcka hotell i alperna och fina liftsystem. Så var det med den roliga lilla bisysslan...

Scoop recension

Scoop hette den visst. Det visste vi inte när vi skulle köpa biljetterna, vi visste bara att det var Woddy Allens senaste och att Scarlett var med. Det räckte för oss att Scarlett var med. Det skulle snart visa sig att så inte var fallet den här gången. Långt ifrån.

Jag har inte sett många av Allens filmer och knappt nån där han själv är med. Jag har aldrig lockats av dom och heller inte sett storheten. Det bidrar knappast heller att jag inte gillade Match Point, trots en av dom snyggaste Affisherna på länge. Den här filmen trodde jag nog naivt skulle vara bättre, det var tvärtom.

Filmen ska väl vara en komedi av nåt slag, men rolig var den inte, inte nån stans. Det var enbart ett par gånger vi garvade och då var vi ensamma i salongen om det. Vi såg uppenbarligen nåt som ingen annan såg eller så är det bara vår sjuka humor som visade sitt fula tryne. Den handlar väl kortfattat om en journalist (den karismatiske Ian McShane) som när han dött får ett scoop av en annan döing om vem som är seriemördaren som härjar i London. Problemet är bara att han inte kan göra nåt av det eftersom han är död. Han kommer på nåt sätt i kontakt med en journaliststudent (allas vår Scarlett) och serverar henne info längs resan. Hon i sin tur får med sig en patetisk trollkarl (den maniske, skitjobbige Woody himself) som sidekick. Den misstänkte mördaren är en överklasshunk (Hugh Jackman, som man bara väntar på ska visa klorna, han är ju trots allt Wolverine) som vår hjältinna blir kär i som vi i slutet får reda om han verkligen är den skyldige. Thats it liksom.

Skådespeleriet är genomgående uselt, och då menar jag högstadiepjäsnivå. Scarlett är kass som satan och hade hon inte varit dödligt vacker hade hon knappast gjort den karriären hon gjort. Hon är dessutom inte ens snygg här vilket är en skandal enligt mig… Woody Allen borde fan förbjudas att visa sig på film, satan va jobbig han är och inte är han kul heller, skitnödig och allmän pain-in-the-ass bara. Jackman är väl ok men nej det här suger häst kamrater.

Det här ska va en komedi antar jag, men en komedi ska vara rolig, det här är inte roligt, det här är skitdåligt. Faktum är att det här är det sämsta jag sett på bra länge faktiskt.

Se inte den här skitrullen om du inte är en fan av Woody Allen, det är som jag sagt rakt igenom, fruktansvärt dåligt.

Den får fan en rutten Gös, inget mer.

Äntligen någon som tar första steget.

Det här är fan i mig något av det bästa jag läst på länge. Något som borde gjorts för länge sen på alla arbetsplatser. Vad är det jag pratar om, jo det här. Rökarna har lökat länge nog och nu är det dags för dom att ta ansvar, fucking hell det var på tiden.

Kvällstokerier.

Vad har hänt, när hände det, hur blev det så här, när började det. Hur kommer det sig att jag inget märkt förän nu? Jag förstår inte, men kan jag stoppa det och återvända. Finns det växlar längre fram så man kan byta spår? Eller är det meningen att det ska vara så här, har jag valt det själv eller är det ett resultat av viljelöshet och bristande fokus? Jag vet inte exakt vad det är, men just i denna stund fick jag en förnimmelse av ett känslopaket jag inte varit i kontakt med på länge... Just som jag skriver det här hoppar Don Enzo upp brevid mig och ger mig en puss och lägger sig sen brevid och spinner. Vad är inte det om kärlek. Det spelar inte nån roll om det är bara jag som övertolkar eller ej, det är så det är just nu, här, för mig.

Men jag vet faktiskt inte varför jag inte är mer aktiv, varför jag enbart är en gäst, en passagerare. Jag iakttar, jag observerar. Jag är förbannat bra på det också. Det räcker inte för mig, jag vill mer, jag kan mer, jag förtjänar fan i mig mer. Jag är så mycket mer och bättre än det här bittra cyniska skalet som vandrar runt som en vålnad bland alla andra.

Murphy sucks

Är det inte jävligt typiskt. Nu när jag ska träffa kompisar och gå ut på krogen ikväll, något jag inte gjort på jag vet inte hur länge så händer nåt skit. As we speak är jag helt fucked up, sitter här som en krypling i lägenheten med jordens jävla nackspärr, kan inte vrida på huvudet åt nåt håll och när jag ser mig i spegeln är jag helt sne. Fan va jag hatar det här, har sett fram mot det här i flera veckor och så är det stor risk att jag inte kommer iväg över huvud taget. Är det inte så jävla typiskt så sig.

Ramblings on Idol ´06

Sitter här i bigass soffan och kollar på TV, såg just idol och det är märkligt hur vissa blir brutalt sågade när dom gör ok framträdanden medans det kan va precis tvärtom. Juryn verkar är rätt färgblind och verkar ha bestämt sig på förhand vilka dom favoriserar. Snygg-Erik gjorde en riktigt skön version av Knockin on Heavens Door, trots hans uttal av just knockin lämnade en del att önska. Han blev förtjänt berömd medan juryns oförklariga favorit Markus gjorde en habil, astrist och totalt intetsägande Dont look back in Anger. Jag kanske är tondöv men jag ser fan inte storheten hos den snubben, han har ingen utstråling, han har ingen scennärvaro, han sjunger iof tonsäkert men har ingen som helst personlighet i rösten, han berör inte för fem öre. Det är så jävla trist att jag inte fattar hur dom tror att snubben ska kunna bli stjärna. Det luktar Daniel från första säsongen lång väg, skillnaden där var att Daniel hade en riktigt bra röst, Markus har inget.

Dom som var bäst ikväll var enligt mig Snygg-Erik, Danny, som gjorde ett som vanligt riktigt bra främträdande men som alltid får skit från juryn. Cissi gjorde en riktig stark version av It must have been love var en annan bra artist. Dom som borde sitta löst till är kväll är främst Felicia och Johan. Felicia ser jag ingen som helst potential för som artist, ok hon är söt men helt ointressant och ger mig inget.

Nåväl nu har jag bloggat om idol och då är det ämnet över. Märkligt va man kan få för sig när man sitter solo utan fru och barn på en fredagskväll...

En bra dag

Solen skiner, det är underbart väder, jag är ledig idag, stereon ger ifrån sig välljud, jag är harmonisk. Det är kort sagt, en bra dag idag.

... Varför har man sällan lust att blogga när det är bra? Varför är det skönare att blogga när man har nåt att gnälla över? Jag kommer gnälla lite senare idag, jag såg nämligen en skitkass film igår som det kommer en recension på ikväll. Alltid något

Fucking hell.

jag sitter här på kukjobbet och kollar i folkbokföringens register om kundjävlarasen som kommit i retur har nya adresser. En stilla förundrar kommer över mig, var det verkligen det här jag la ner 4,5 år på och 300 000 i CSN-lån på? Det får mig att känna mig nöjd, jävligt nöjd just nu. Fuck

Ack nu är det vinter och Svensson han slinter

Oj oj oj oj oj oj oj…. Oj oj oj oj.. oj… oj. Va säger man nu då! Vintern är underbar, det är så härligt när det snöar, tjoho, eller? Alla som bor i Stockholm och som skulle in eller ut ur stan igår på nåt sätt vet precis va ja snackar om. Va fan liksom, det kommer fem centimeter snö och Sverige lamslås!

Kaoset börja så smått när jag ska åka hem, jag bestämmer mig för att ringa SL och kolla om bussarna går från Gullmars. Den tjäcka bruden säger att det inte är några störningar eller problem alls, yeah right. Aningen skeptisk beslutar jag mig ändå för att satsa på bussen, (inte så lyckat nu så här i efterhand) pendeln går ju inte när det kommer löv på rälsen så varför skulle det ens finnas en snöbolls… att dom skulle gå när det snöade? Jag låter några tåg passera innan jag hittar ett där man får sitta, inte fan tänker jag tränga ihop mig som djur på väg till slakt för att jag har så brottom, väl på tåger powernappade jag mig fram till Gullmarsplan, lagom förvirrad vaknar jag upp i ett smällfyllt tokvarmt tåg. Det är bara att masa sig av och knata golgatavandringen längs perrongen upp till bussen.

När jag kommer upp får jag fan en chock. Jag har aldrig sett så mycket folk på samma gång. Det är totalt proppat och snön virvlar runt. Jag älgar mig fram mellan alla idioter som är ivägen till min hållplats som självklart ligger längst bort och längst ut i snålblåsten. Jag sneglar ner på Nynäsvägen och märker att det norrgående körfältet är tvärstopp så lång man kan se. Rätt snabbt fattar jag att det är tvärjävla kört för några bussar att komma upp hit eller härifrån, ett samtal senare och jag har synkat ihop mig med farsan att möta upp mig i Farsta för att smidigt smita förbi pöbeln.

Tjugo minuter senare möts vi upp och lyckas åka gamla Nynäsvägen fram till Skogåsrondellen när helvetet brakar lös. I höjd med finkan ser vi att efter rondellen är det helt stopp och inget rör sig alls upp för backen mot Länna, men motorvägen är avspärrad för alla jävla nötter som inte kan köra och har strandat över hela körbanan varpå trafiken leds av mot vår väg. Vi har inte så mycket att välja på och åker i alla fall en bit upp på vägen, en halvimma senare har det dött av helt, och vi kommer ingen vart. Vi möter då en tjej som säger att det är helt stopp i trafiken ända bort till Vega, bilar har krockat hej vilt tydligen. Nu börjar det bli svettigt eftersom vi har inte så jävla många alternativ att ta oss hem på. Vi har motorvägen, gamla Nynäsvägen och sen Lännavägen men det är en omväg som heter duga, vi inser att vi inte kan stå här och vänder och åker tillbaka mot Farsta för att satsa på den långa vägen. Ett blixtbeslut gör att vi ändrar oss i sista sekund och åker på motorvägen ändå. Det visar sig att det vinns bergare och farbror blå på plats, sen var kön där inte så lång som den borde vara, dom släppte alltså på trafiken i omgångar. Fuck off säger jag, vilket kaos det var, det stod 6-7 SL bussar, övergivna och tomma, var var människorna? Hade dom vaporiserat eller nåt, fan vet. Det fanns lastbilar och säkert ett 20 tal personbilar huller om buller.

Vi hamnde inte helt oväntat i en ny vacker och laglös kö som tog kort sagt en jävla tid att passera. Klockan åtta var jag hemma och jag lämnade jobbet fem, är det inte vackert så säg. Jag är helt säker på att det finns andra lika sköna storys där ute, men det här är min om gårdagens patetiska trafiksituation. Gissa om jag tycker det behövs nya fina bättre vägar eller biltullar och mer bussar?

Det balla är att jag inte kan förmå mig att bli förbannad eller ens stressad i såna lägen. När det är nåt jag inte kan påverka så blir jag lugn och accepterar situationen. Det är bara slappna av och iakta eländet. Vad jag inte fattar är att det varje år är en nyhet att vi har snö och vinter i det här landet. Allt lamslås och det blir kaos. Den här jävla stormen har det dessutom varnats om i flera dagar, jag undrar om SL och SJ har förberett sig eller om dom bara lallat på som vanligt? Ja sa det till farsan i bilen att man borde börja tillverka tågväxlar, marknaden lär törsta efter fungerande sådana. Man skulle bli miljonär direkt.

En annan klassiker är alla dessa nötter som inte fattar att det blir halt när det är snö och minus ute, dom sladdar runt som smörklickar i en het stekpanna. Det blir totalt livsfarligt att köra bil, inte för att man själv inte kan hantera halkan utan för just alla jävla idioter som inte kan köra bil.

Det här börjar bli långt och då har jag ändå inte nämt frugans problem med SJ, hon har fått sin tågresa norrut inställd två dagar i rad och nu är det tredje gången gillt. Men det är en annan story jag inte ens orkar gå in på här eller nu, men alla som känner mig hyfsat vet att jag nog är sne på dom asen med…

Jaha, så var det här året slut.

Så ja, nu är det här året slut då. Jävla snöhelvete, jag hatar det, jag hatar det djupt och innerligt. Vintern är ett gissel som enbart kan tilltala masochister och deprimerade som får en möjlighet att gömma sig. Det är kallt, det är mörkt, det är blåsigt, det är fult ute, man fryser, man halkar runt. Det finns fan inget bra med det alls. INGET!

Annars var jag kung och geni igår som satte på vintersulorna på bilen innan helvetet brakade loss. Det hade varit kul att åka med blankslitna lågprofildäck i det här vädret annars. Mina Bridestone duger inte till mycket numera och det är läge att byta nästa sommar. En fin konstnad bara det som kommer bli kul i vår.

Nej nu jävlar går vi i ide och sovar fram till 1 April. Va ska vi med vinter till, seriöst. Jag förbannar våra förfäder som tyckte det var en bra idé att bosätta sig i den här klimatvidriga delen av världen.

Klaustrofobi och annat.

Har du nån gång velat kolla om du har klaustrofobi så rekomenderar jag en MR röntgen. Det är en höjdare.

Tänk att du läggs på en stålbrits som är ca 50 cm bred, du ligger jävligt obekvämt och är mer eller mindre näck, beroende på vad som ska röntgas. Lägg till bonusen av en sällsynt otrevlig sköterska som gör sitt yttersta för att skapa obehag och olustkänslor. Du lägger dig på den kalla britsen och undrar va som ska hända. Den charmiga sköterskan slänger åt dig en så kallad panikknapp som du ska trycka på om du får panik. Du tänker för dig själv, - vadå panik, jag ska ju röntgas vad finns det att få panik över? Nurse Ratchett frågar lite kallt om jag gjort det förr, varpå jag svarar, ja det har jag, hon säger inget mer utan går bara därifrån. Mysigt så det förslår.

Snart blir du varse om vad som komma skall. Alla som sett nån form av läkarserie på TV vet att det är exakt den stora stålprylen man skjutsas in i, och när man sett på TV har man alltid tyckt att – det där ser ju lite obehagligt ut, inget jag skulle vilja göra. Verkligheten är lite värre, det är absolut inget du vill göra.

Du skjuts in i den stora kalla jävla maskinen och du har ungefär en centimeter att röra på armarna i sidled, och taket av tuben är så nära att om du skulle sticka ut tungan skulle du nå taket. Dvs det är inte läge att börja freaka ur. Innan dom skickar in dig i hålet får du hörlurar med Lugna favoriter på, fan, aldrig någonsin har den kanalen varit så bra som nu. Den gör jobbet så att säga.

Det enda jag fokuserade på var att inte titta, inte titta, inte titta. Paniken kommer nämligen då. Panikknappen börjar kännas mer och mer frestande. Blunda så hårt du kan, andas långa djupa andetag och be till gud att det snart är över. Förnedringen är rätt hård när du dessutom ligger där i bara kallingarna i en steril kall miljö. Man är liksom aldrig kaxig utan kläder. Du får dessutom inte röra dig ens en milimeter, för då börjar man om igen. Så… Ligga totalt stilla, inte titta, andas lugnt, easy peasy, efter ett tag börjar man undra hur länge man ska ligga där inne, i mitt fall var det ”bara” tjugo minuter, dom jävla minuterna kändes lätt som tjugo timmar!

Jag har inte nämt det härliga pulsande ljudet som maskinaset ger ifrån sig. Det låter som ett metalliskt frustande bultande monster som gör allt för att skrämma skiten ur dig. Återigen, tack till Lugna favoriter, det verkar vara för tillfällen som dessa dom skapade kanalen. - Grabbar jag har en ide, vi drar igång en skitkanal med hisskvalmusik som kan kan spela när man klaustrofobitorteras med en MR kamera! Skitbra ide, vi måste bara hitta några lyssnare till andra tillfällen också, vad sägs om att vi officiellt riktar in oss mot medelålders kärringar på kontor, klockrent, då får vi lyssnare i vanliga fall också… eller nåt sånt.

Jag har alltså gjort det här förut och det var inte ens i närheten av att vara så obehagligt, och ja dom körde lugna favoriter då med, skillnaden var att dom även kommunicerade med mig via hörlurna och talade om vad dom skulle göra och hur lång tid det var kvar. Det gjorde man inte här.

Damn you, damn you straight to hell!

Så nu är det bara att rusa iväg och boka in en tid fort som fan, för visst låter det skoj?

Inte bastardens idrottsår i år inte.

Det är inte lätt att vara sportfan nu förtiden. För ett tag sen sket det sig för Schumi, i helgen hade Valentino Rossi guldläge att säkra sin Moto GP titel efter en makalös upphämntning, men no, inte det heller, en oförklarlig vurpa en par varv in i racet och sen var det kört. I går hade AIK läge att ta ett bra grepp om den allsvenska titeln, men no, det sket sig det med. Vad är nästa sak som ska skita sig nu då. Det är inte mitt idrottsår kan man säga.

Som grädde på moset kan jag tillägga att det en gång så mäktiga Juventus varit mitt internationella fotbollslag i över tio år, va hände med dom tidigare i år.... fuck i say.

Det är kul att ha rätt!

Kolla här då, sent ska syndarna vakna. Det här skrev jag om i min D-uppsats hösten 99. Vår slutsats var att skivbolagen nog fick glömma skivorna och börja hitta nya inkomstkällor om dom ville överleva. Fan va kul det är att man hela tiden haft rätt och att nu drakarna börjar fatta galoppen.

Vardagsmysterier del 1

Nån som tänkt på att en tandkrämstub aldrig tar slut. Ja menar, i början krämar man på rejält, sen efter nån vecka eller så finns det bara lite tjafs kvar i botten, men nog fan lyckas man alltid få det att räcka i veckor! Jag fattar fan inte hur dom gör, är det mer i botten än i resten av flaskan? Fyller Enzo på under natten från nån enorm tandkrämstank i källaren? Ja vete fan, men skumt är det.

Hemmablogga

Nu sitter jag här hemma i sängen med lappen i knät och surfarn. Det första jag gjorde var att sova ett par timmar, otroligt skönt. Hoppas bara man lyckats smitta ner dom som alltid springer sjuka till jobbet. Febern släppte och jag är "bara" allmänpåverkad, lyckas jag sköta mig rätt blir det inget mer än så här. Tråkigt bara att vara hemma och inte kunna nyttja den ledigheten maximalt, utan man får bara ligga på sängen och titta, instängd som nåt Frankensteins monster för att man inte ska smitta ner junior.

Jobba när man är sjuk.

Igår eftermiddag satt jag på en utbildning när jag började känna mig sjuk. Det är lustigt att man ibland kan känna sig lite snorig, hostig utan att det smäller till, men jag tar aldrig miste på när det är nåt större på g. Det känns liksom i hela kroppen, man kan inte sitta still, man får ingen vila trots att man ligger ner, inget är kul, man orkar inte ens titta på tv, hungern försvinner. Allt det där kom igår eftermiddag. Febern stod och vägde igår när jag kom hem, och i morse kom det, det vanliga, näsa/svalgkänningar som alltid för mig när det är förkylningar på g. Vad gör jag då, jag gör såklart som alla andra. Jag går och jobbar. Varför i helvete ska jag vara hemma och visa hänsyn när ingen annan fan gör det! I mitt blickfång ser jag tre som är sjuka, men dom är ju såååå duktiga som går och jobbar, bra jobbat era jävla arslen. Bara för att ni är käcka och plikttrogna eller vafan det må vara så har jag ingen lust att bli sjuk. Är man risig är man hemma, det är inte svårare än så. Känner man sig trotsig kan man i alla fall vara lite medmänsklig och visa empati för sina jobbarkompisar.

Så, nu är det payback, jag ska smitta ner hela bunten. Jag läste nånstans att 70% går till jobbet när dom är sjuka, fan va irriterande.

Jag har vunnit över SL!

Jag kommer ihåg hur jag spydde galla över dessa hjärndöda as som kör SLs bussar. Nu när det är höst har det blivit hög tid för dessa sadistiska arslen att terrorisera resenärerna igen. Men, this time i fight back! Fan också om jag inte kommit på ett sätt att kringgå deras bastuhetta med tropisk luftfuktighet. Jag har upptäckt att vissa av bussjävlarna har små öppningsbara fönster i överkant, sätter man sig bakom ett sånt och öppnar, så kan man få höra änglar sjunga och fågelsång. Kort sagt himlen öpnnar sig och det strömmar in, sval frisk luft och man kan andas igen, man behöver inte duscha när man kommer till jobbet nåt mer. Så fuck off era as, jag vann. Bussadisterna – Bastarden 0-1!

Ramblings of a Bastard

I morse satt jag på bussen och funderade, jag funderade över livet och vad man gjort. Jag funderde på saker man inte gjort, val man gjort och sådant man valt bort. Jag började tänka på hur mitt liv såg ut för ca 12-13 år sen, perioden efter gymnasiet var över och innan jag flyttade till Umeå för att plugga. Jag var en osäker, lätt förvirrad snubbe utan vare sig riktning eller mål. Förorten jag var uppväxt i och hela den miljön var aldrig något för mig. Jag kände inte att jag passade in i dom ramarna och reglerna som fanns i umgänget. Det fanns något hos mig som längtade bort till något oidentifierat annat. Jag passade inte in i förortens jargong, jag kände mig främmande inne i stan, när jag väl kom upp till Umeå kände jag mig hemma direkt. Jag vet inte vad det var, men staden var lagom på nåt sätt, ok, den kändes och känns fortfarande för liten ur vissa aspekter men fördelarna var fler än nackdelarna, men framförallt var det människorna. Det samlades människor från hela landet och alla var främlingar som hamnat där uppe av olika anledningar. Alla sökte vi efter något och alla var vi ensamma. Den här likheten gjorde att vi kom varandra nära, närmare än jag kommit något förut och det var på riktigt. Det var aldrig den där fejkade grupptillhörigheten ute i förorten, vi behövde inte spela, vem du än var så var du ok. Man fick var sig själv och fick vara med. Det var nåt nytt för mig och det var oerhört skönt och befriande.

För första gången kände jag mig hemma på riktigt. Det var nåt med alla människorna, vi var olika men ändå så lika, kanske var det så att det fanns nåt hos oss medelklassbarn som förenade oss här upp i obygden.

Den känslan gjorde mig stark, starkare än jag någonsin varit förut och med den lyckades jag göra saker jag aldrig gjort förut, jag vågade ta för mig och bli den jag egentligen är. Stärkt lyckades jag landa ett bra jobb här hemma i stan. Jag kände mig egentligen aldrig sugen på att flytta ner men det fanns inga jobb där uppe. Här ner, här hemma kände jag mig genast främmande och osäkerheten började krypa tillbaka. Nu när jag ser tillbaka på dom här senaste åren märker jag hur snabbt den här osäkerheten förstört saker och skapat en bitterhet. Det är väl själva fan dessutom att jag sitter i samma jävla förort nu som innan. Jag är kort sagt tillbaka på ruta ett igen. Hur gick det till? Hur hamnade jag här, är det Murphy eller bara slumpen.

Det jag vet är dock att jag måste börja utmana mig själv igen och inte stagnera i det här vakumet. Nåt måste göras och jag tror jag vet vad.

Pinsamma situationer del 1

Det är fascinerande hur jobbiga vissa situationer kan vara. Igår var jag nere på ICA Maxi och skulle handla lite småsaker. Med tanke på datumet så var det rätt tomt i Bastardens hushållskassa, vi lyckades ändå skramla ihop en helvetes massa enkronor och en rabattkupong på 25 spänn, allt som allt hade jag 125 att lattja med. Jag plockade ihop mina varor och hamnar såklart i en kassa med en onödigt snygg kassörska. Eftersom man är man så är man ju dum ihuvet och kan inte låta bli att försöka impa och verka smart. Lite ironiskt försöker jag förvarna henne att vi måste kolla hur mycket vi kommer upp i då jag har 125 att röra mig med. Triumfartat landar slutsumman på 123,50:-, jag känner mig otroligt manlig och tuff och det märks att hon blir impad, hon vill ha mig här och då på bandet, tja, inte riktigt kanske, men känslan är i alla fall mycket positiv, för att vara konservativ. Där skiter det sig totalt och allt blir bara jävligt jobbigt.

Nöjd av att jag prickat nästan felfritt på summan stoppar jag lite casual ner handen i fickan där rabattchecken ligger, vafan då, ligger den i andra fickan, hmm, jag känner att det är ganska varmt där inne och hur jag börjar bli smått svettig. I andra fickan hittar jag bara alla mynt, i sig jävligt patetiskt och något som smått börjar gå upp för mig, hon kommer garanterat tycka att jag är världens tönt som inte bara drar kortet och snabbt betalar skiten och går därifrån. Nu märker jag för första gången att det börjar byggas kö bakom mig och den stressen får mig att agera rätt irrationellt, jag fumlar och lätt maniskt går jag igenom alla fickorna och hittar bara gamla kvitton, en risig servett, ett tomt rikskuponghäfte och bilnycklarna. Jag blir mer och mer stressad och tänker att jag får helt enkelt skita checken, jag börjar fumla med mynten och självklart tappar jag ett gäng. Nu börjar även dom patetiska kommentarerna dyka upp, jag börjar ursäkta mig och jag riktigt ser hur dom suckar längre bak i kön och tänker, vilken jävla loser. Kassörskans från början imponerade uppsyn har bytts ut mot en ganska trött dito som även ger sken av att hon börjar tycka synd om mig. Jag är långt ifrån lika ball som förut. Jag måste avsluta den här farsen fort som fan så jag får lite heder kvar i alla fall. Jag börjar kulsprutemata enkronor för att visa att jag i alla fall kan göra nåt rätt.

Därefter börjar the walk of shame, när man med gamnacke och tunga steg får gå längst ner till slutet av bandet och börja hämta tillbaka varor, varor man inte har råd med, varor man inte förtjänar för man är så jävla patetisk att man inte kan se till att ha pengar med sig. Det blir en filjmölk som ryker och ett jouicepaket. Nu är jag helt borta av stress och svetten lackar, jag har inte fattat att jag ska ha pengar tillbaka utan börjar famla med kortet och börjar ursäkta mig med att jag måste nog be henne dra det på 5 spänn, fem jävla kronor!!! Det är lugnt säger hon, du får pengar tillbaka. Fort som fan rafsar jag ihop mina pengar och nästan rusar därifrån.

Vad gör jag sen då, jo jag funderar på att trösta mig med en glass på McDonalds och hela proceduren börjar om, först är chokladsåsen slut, sen ska hon dra det på kortet som såklart är tomt, jag får gå hem och skämmas dubbelt upp.

En sak är säker, aldrig handla utan pengar igen. Det är fan inte värt det.

Arrividerci Maestro

Igår slutade en era, igår slutade en mästare, igår slutade Michael Schumacher sin karriär på ett storartat sätt. Han svarade för en furiös uppkörning av högsta klass, dessvärre räckte det inte till att avsluta en av racingens mäktigaste karriärer på bästa tänkbara sätt. Det blev "bara" en fjärdeplats med löfte på en överlägsen vinst, om det bara inte hade varit för den snöpliga bränslepumpen i kvalet och skräp på banan. Efter punkan startade han en makalös uppkörning, både bil och förare var i toppslag och det var även omkörningarna av Fisi och Kimi, trots att den förstnämnda resulterade i en oturlig punka.

Jag har följt F1 sen Lövis körde för Ferrari och det är över 20 år sen. När jag sedan upptäckte Schumi 92 i den gulgröna Benettonbilen var jag grymt imponerad. Den fascinationen blev inte mindre iom mästartitlarna 94 och 95. Därefter har Schumi varit min driver of choice. För min del spelar hjärnsläppen på Jerez 97 och Monaco i år mindre roll. Det är inte snyggt men visar på en extrem fokusering och järnvilja. Att vinna betyder allt, no matter what. Den viljan har skapat förutsättningarna att sätta samman ett team jag aldrig sett maken till förut, ett team med bara ett fokus, att göra Schumacher till världsmästare. Som dom lyckats sen då...

Formel 1 kommer inte vara sig likt när säsongen drar igång i Mars nästa år, tomrummet efter en av dom största kommer vara märkbar. Jag tror att Schumi inte bara kommer vara saknad av sina fans utan även av dom som ogillar honom. Det är liksom alltid bra att ha nån att hata, en bad guy. För min del kommer jag inte ha nån good guy nästa år. Formel 1 har blivt devalverat.

Tack Michael för 16 magiska år, med både spänning, med- och motgångar och antagonister. Nån stans har det varit så att konkurrenterna har kommit och gått medan Schumi bestått. Det börjde med Senna, Hill, Häkkinen, Villeneuve, Montoya, Kimi och nu senast Alonso. Alla har dom fått se sig mästrade och passerade.

Börsdej boy

Idag är ingen vanlig dag, idag är Fabbes födelsedag, sådeså

Fearless

Fearless, ja va säger man. Filmen handlar kort om Huo Yuanjia och hans liv och öde. Jag kände inte till ett smack om snubben innan och för mig kunde storyn likagärna vara påhittat. Men det är den inte, det är en biografi och vi får följa med från när han är barn till dess att han dör. Jag gillar den här typen av film, väldigt mycket dessutom. Det finns vissa fördelar med biografiska filmer. Man får följa en karaktär genom hela hans liv. Det är medgångar och motgångar. Men allt för oftast blir jag besviken. Det blir stora luckor i historien, snabba hopp, sen blir det oftast lite för sockrat och slätstruket. Samma sak reagerade jag på när det gällde Walk the Line men det klarade sig ändå bra. Här är det värre. I första halvan sitter man och blir förbannad på Jet Li´s karaktär, en riktig jävla skitstövel är han. Sen får han sin frälsning och blir Jesus. Det blir lätt patetiskt.

Låt mig förklara. Personen Huo Yuanjia verkar vara något av en legend i Kina och inom kampsporten, det märks att man hanterar honom med silkesvantarna på och det är sällan bra när man vill krydda och hylla en historisk person. Jänkarna brukar klara det för man smäller på hela sockerskålen så man åker dit för stunden även om man spyr efteråt. Här gör man inte det, man småsockrar bara, men tillräckligt för att man ska märka det och känna den faddas maken. . Det blir lite väl mycket hyllande och gud vet vad och jag gillar det inte. Jag har förbannat svårt för det i såna här biografiska filmer.

Sen skulle det även vara ”realistiska” fightscener, my ass, det var överdrivet så det stod härliga till, men det gör mig inget så länge man skippar det skitfåniga springandet i trädtopparna och vajjerscenerna. Just fightscenerna var faktiskt det enda bra med den här filmen. Ja det blir en sågning, haru inte märkt det än så kommer det mer snart! Nackdelen med fightscenerna var att dom var för få och så var det vissa tekniska aspekter som störde. Det märktes att man speedat upp fighterna för att dom skulle se snabbare ut och sen var det märkbart ryckigt ibland.

Förutom dom partierna var filmen ruskigt seg och trist. Trailern lovade riktigt gott men filmen var ett helt annat djur. Inget av det som lovades bjöds man på. Det kändes som man blivit lovad en spritfest men får EN lättöl, inte så kul kort sagt. Sen hjälpte det inte heller att jag satt illa som fan. Feta minuspoäng till Biopalatset på söder för deras skittrånga stolar. Komforten får en charterflygning till Medelhavet att liknas vid en bubbelpool med svenska bikinilandslaget i, obs dåligt skämt.

Filmen för övrigt var väl snygg sådär, inget speciellt, en del sköna kameraåkningar men inget att hänga i granen. Nej det här var en sällsynt trist bagatell som jag faktiskt ångrar att jag såg överhuvudtaget. Det var ingen action. Det var inget bra drama, det var ingen lovestory eller stora känslor. Det var bara platt och jävligt meningslöst.

Det blir en liten ful gös till den här tidstjuven.

Dagens trams

Första veckan avklarad. Gick med bravur, ångesten och ledan kom snabbare än jag trodde faktiskt. Men nu är den här, fan va skönt det känns. Not

Med tanke på vilka jävla pajasar som Reinfeldt utsätt till ministrar känns det faktiskt rätt skönt att jag röstade blankt i valet. Det här känns lite som - ur askan i elden. Från det tröga byråkrat-Sverige till ett mini-USA där man pissar på dom svagaste och gynnar dom rika. Känns bra för framtiden. Med tanke på alla dumma jävla beslut dom tagit hittils lär dom knappast få sitta kvar efter nästa val. Dom lär ryka så det står härliga till.

Det kommer en reveiw på Fearless snart, annars är det inget som händer i veckan förutom min lediga kväll när jag få gå på bio. Den här veckan blir det The Guardian. Mange har inte råd så jag får ta den själv, vilket jag hade fått göra själv ändå, då han ratade den big time.

Fan det var nåt jag tänkte på som jag glömt bort.... Nej, just det ja. Förbannade TV3 att ändra tiden på Prison Break. Jag lackar ur på sånt. Hur fan tror dom att man ska kunna vara upp till 23 när man har småbarn och jobbar, jag kommer ju missa varenda avsnitt. Nu är det hög tid för mig att fixa nåt att spela in på. DVD med hårddisk eller billigast tänktbara video.

Over the hedge

Senaste filmen då. På andra sidan häcken. Ja vet inte riktigt va jag ska säga. Det börjar bli lite väl många datoranimerade filmer nu, så många att kvaliteten börja bli lidande. Pixars filmer blir stadigt sämre enligt mig, kanske har det att göra med att man har högre krav nu än tidigare. Madagascar var kass, sen finns det en drös till jag inte ens sett. Det här lockade dock mig till bion i tron om att den skulle vara bättre än den senaste raddan färgkluddar.

Handlingen är simpel som sig bör i en sån här film, det är ju ändå inte därför man ser en animerad rulle. Det är lite som med porrfilm, en ursäkt till gökande, här är det istället en ursäkt till att skruva karaktärer och hitta situationer för garv. Ett litet problem här dock är att garven inte kommer speciellt ofta och karaktärerna är i regel rätt trista. Det finns några som sticker ut, som den speedade ekorren Hammy och perserkatten som jag inte kommer ihåg namnet på. Det mesta känns plockat från andra filmer tyvärr, främst Ice Age och Toy Story, vilket är synd när man lyckats så bra med Shrekfilmerna, förväntningarna var lite högre än vanligt. Man har heller inte utnyttjat möjligheten att skapa karaktärer man verkligen kan bry sig om det mer yta än innehåll. Ice Age är annars ett lysande exempel på där man lyckats med bägge delarna.

Missförstå mig inte nu, filmen är inte trist, på långa vägar, men det är lite för långa transportsträckor mellan dom roliga avsnitten. Filmen känns helt enkelt för lång för sitt eget bästa! Annars kan jag säga att animationerna bara blir snyggare för varje ny film som kommer och det gäller även den här.

Jag har inte så mycket mer att säga att det här är en ok, hygglig dussinrulle med ett par klassiska ögonblick men inte tillräckligt bra för att egentligen ses på bio. Den funkar nog bättre hemma i soffan på plamsan en sunkig vardagskväll när man inte har nåt att göra.

Filmen får två starka gösar.

Nya veckan

När jag gick till jobbet i måndags morse kändes det bra, luften var klar, solen var på väg upp, det var frisk ute. Det fanns ett lugn i ghettot, det var vackert helt enkelt, jag kände mig bra. Det kändes även bra när jag kom in till stan och såg alla människor som irrade till sina jobb i full hast, nytvättade med rena fina kläder, alla var redo för dagen. Det var iof mycket folk, jag hade på dom här fem veckorna glömt bort hur mycket folk det är under rusningstrafiken, men det var ok, det kändes familjärt och tryggt. Det var mitt folk, mina trängselkamrater och jag var tillbaka i gänget. Det var skönt att komma till jobbet och se människorna jag i vanliga fall inte gillar eller ens bryr mig om. Dom var glada att se mig och allt var ok...

Nu har det gått tre dagar och jag är spyless.

Its back

Kolla här då vem som är tillbaka. Fem veckors semester går jävligt fort, men nu är dom i alla fall slut och det är dags att stämpla in vardagen igen. Inte fullt ut kanske då det har idats med lite barnafödande and stuff.

Det här kommer bli en blogg om föräldraskapets välsignelser och nackdelar. Jag har nämligen inget intresse att dra in junior här och älta i offentlighetens ljus. Han får vara den han är så det här lär nog bli ett av mycket få inlägg där han figurerar. Jag menar det är ju trots allt min blogg, han får väl starta eget om det ska vara så:)

Annars är det ok med mig faktiskt. Det har väl hänt en del saker i mediabruset som jag skulle kunna blogga om, valet, Zlatans medverkan i landslaget eller ej osv. Men det är redan förbi och strömmen av idiotiska företeelser tar inte slut så det kommer finnas tid och plats för Bastarden att orera.

Föresten, hur skulle det se ut om junior var här och härjade, han är ju faktiskt ingen bastard heller...

Cat from outer space

Il Monstre ser lite annorlunda ut just nu. Vi blev tvungna att klippa honom och dessutom raka honom, han hade blivit så tovig i pälsen så han såg ut som Bob Marley. Vetrinären skulle ha 1500 pix för att raka honom så han såg ut som en jävla pudel, fuck no, det fixar vi själva. Det vara bara att lägga honom på sidan och börja klippa bort tovorna för att sen ta fram hårtrimmern, easy peasy eller hur. Inte direkt, han fräste, han morrade, han ormade sig. Vi fick muta honom med skinka och sen fick vi köra i omgångar. Fem minuter i stöten var max han pallade med sen lackade han ur. Det roligaste var att man inte fick lägga honom på ena sidan, nej det gick bara inte. Efter två dagar har vi fått bort halva ryggen och sidorna och bakbenen. Därefter var han klar för badning. Det lustiga i det hela är att det är hur koolt som helst, bada har aldrig varit ett problem, han bara står i duschen och spinner!!! När man sen torkar och kammar honom är det hellugnt det med, strange dude det där.

Så nu har vi en långhårig katt med kalt arsle och ingen päls från midjan och ner förutom svansen och magen. Han ser kort sagt för jävla strange ut, men det funkade, alla tovorna är borta och han är fin och mjuk i den fjuniga mjuka duniga pälsen som finns kvar.

Det är inte längre en katt som bor hemma hos oss utan en alien av okänd art som går igång på skinka och spinner som en katt.

... För jag har bara, regn hos mig.

Status

Status för tillfället, lätt huvudvärk som är på stegring, trött så jag skulle kunna gå och lägga mig, uttråkad så det kryper i benen. Jag har knappt något att göra på jobbet vilket gör mig otroligt uttråkad. Jag sparar det lilla som finns och sprider ut mina papper på skrivbordet i ett försök att se upptagen ut. Det är nästan svårare att låtsasjobba än att göra det på allvar. Helt seriöst så får det fan i mig vara slut nu med det här tramset, otroligt meningslöst och innehållsfattigt. Jag har träningsvärk också, men det är bara skönt. Sen får jag gå hem snart också, jag längtar verkligen efter min semester som närmar sig hela tiden. Jag måste få vara ledig nu annars förgås jag.

Thunder and lightning

Men satan va det smäller på inne i stan då. Gudarna bråkar och stökar på allvar nu, det är helt underbart, vi har väder kamrater, vi har riktigt äkta härligt underbart väder. Så ta ett par raska kliv ut ur dom murkna trista kontorslokalerna och joina mig i en härlig regndans. Vi har inga paraplyer, inga jackor, vi springer inte, vi tar raska kliv, raka i ryggen och njuter av det gudarna sänder oss.

Lugn, bara lugn

Nu är det fredagseftermidda, det är lugnt på jobbet, folk är nästan trevliga. Jag vet inte varför men jag känner mig lite sentimental och väldigt lugn. Jag försöker komma på vad det kan vara men jag har ingen aning annat än att jag gillar känslan.

I morse var jag skitförbannad och stressad, det är märkligt att se hur man kan åka rakt igenom känslobanan och landa här, det känns bra inför helgen.

Jobbig jävla dag då

Hoppsan Kerstin vad den här dagen gick fort då. Bara en kvart kvar innan jag släpps ut i frihet igen, otroligt skönt.

Det har ringt satan idag, helt sjukt jävla mycket, jag verkligen känner hur stressad jag är och hur lättretlig jag är nu. Jag tänder till på minsta lilla grej och tålamodet är slut för dagen. Inte nog med det, det verkar som om alla jävla idioter beslutat sig för att ringa mig samtidigt. Det är inte klokt va förbannat dumma i dom är som ringer, helt otroligt.

Men nu jävlar ska jag gå hem i alla fall och baka en kaka till asen här, fan va jag har lust med det.

En vanlig jävla dag i the life of a Bastard

Dagen började kl 0620 med att mata och vattna Il Monstre, dusch och frulle.

Jag knatade till bussen 0715, och precis när jag öppnade ytterdörren började det regna.

0725 kom bussen och det tog 25 minuter till nästa anhalt. Tuben

Första tuben var skitfull, jag tog nästa, fick sittplats.

0815 knatar jag in på skitjobbet med en yalla i handen som jag handlade på lokala ICA, nej ingen självscanning där, för litet.

0820 är jag inloggad, jag kör igenom alla bookmarkade bloggar, läser aftonbladet och expressen, jag läser mina forum och när kl börjar närma sig tio har jag svarat på tio samtal.

1000 tar jag min yalla och jag bestämmer lunchen med en polare, jag har läst ut allt vid det här laget och börjar spela MS-röj.

Det ringer en del när brudarna är på lunch vilket gör mig irriterad över att jag inte kan koncenterar mig på mitt spelande.

1230 FRIHET, jag och polarn käkar indiskt på Odenplan.

1330 slavarbete, jag gör inget annat än att svara sporadiskt i telefon och surfar, blandat med MS-röj. Jag tror jag fram till denna stund arbetat i totalt 45 minuter idag.

Nu är klockan 1600 och jag får gå hem om en kvart, under tiden jag skrivit det här har jag blivit störd av två samtal, vilket tar udden av glädjen att skriva.

Nu ska jag hem och tömma kattlådan, laga mat till frugan och fixa matlåda, sen får jag gå och lägga mig igen efter att ha tittat på TV i några timmar innan allt börjar om igen.

Är inte livet underbart.

Extreme home makeover needed.... bad

Ibland ramlar man över nåt man inte ens trodde fanns i fantasin.

Jag fick en länk till en lägenhet i Rosengård igår som var nåt överjävla extremt, frågan är vem det är som bor där och hur i helvete man kan trycka in så mycket skit på en sån liten yta. Man får ett mentalt epelepsianfall bara av att titta på bilderna. Jag har då inte sett nåt mer smaklöst och tacky på bra länge. Det luktar museum, vapensmugglare, trafficking, knarklangare, noveou riche (med reservation för stavningen), juggemaffia, förvirrad överklasskärring, you name it. En sak som är säker god smak och uttrycket less is more har fan i mig aldrig passerat den tröskeln. Men kul är det.

Fabbe Solo på the Millenium Maxi

I lördags var det dags att tjacka på sig en säck sand till Il Monstre´s toa och en säck käk till samma odjur. Jag ställde mig i kön på den lokala Maxibutiken och det tog som alltid en hel jävla evighet. Det finns ingen snabbkassa utan man får gott lov att ställa sig bakom dom storhandlande lirarna med fulla vagnar. Jag slängde ett grisöga till högre mot den där föraktade självscanningskön. Jag har tittat snett på den företeelsen länge nu och stört mig som fan på hur fånigt det ser ut, ja vet, jag stör mig lite väl lätt på simpla saker, men vafan, det är ju bara jag.

Det som slog mig var att där var det nystädat, trevlig personal, breda kassor, fan om inte ljuset var bättre och lurften klarare också. Inte nog med det, det var fyra öppna kassor med leende väldoftande personal. Kan ju säga att den kön knappt var värd att kallas kö, snarare ett besök till himlen, det gick snorfort där vilket ökade på stressen och irritationen hos mig såklart. Inte blev det bättre av att jag hade två femkilossäckar med käk och sand på axlarna (inte fan tänkte jag ställa ner dom på marken, jag är ju ingen mes heller).

När jag åkte därifrån tog jag tjuren vid hornen och ringde upp frugan och sa att nu fan var det dags för oss att börja åka gräddfil, köandets tid var förbi, back to the future and shit.

Så, i måndags var det dags att prova på skiten, ironiskt nog var det en jävulsk kö till informationsdisken där man fyllde i de behövliga blanketterna innan man kunde ösa på. Sen var det som en enda lång våt dröm, man kände sig som Luke Macahan eller Han Solo inne i affären. Upp med laserpistolen och bara fyra av en röd laserstråle och sen ner i påsen. Jag log innombords och njöt över att när det var dags att komma till kassorna skulle jag bara glida förbi asen som inte fattat hur man handlar på riktigt.

Känslan av att tillhöra mathandlareliten var väldigt tillfredställande när det var dags att ställa sig i VIP kön, fort gick det, och fan ta mig om inte personalen var liite trevligare här också, precis som det såg ut att va när man var på andra sidan. Fucking hell det här gillar jag, fattar bara inte varför jag inte gjort det förut, men så är det när man är aningen trångsynt.

Ramblings on EM

Förutom att jag avskyr Carola(ina) Klüft så finns det andra saker som retar mig med friidrott. För det första är det dom kvinnliga deltagarna som väljer att tävla i baddräkt. Det borde fan i mig vara spöstraff på det. Det är inte ens snyggt på en badsstrand och definitivt inte det när det vankas tävlingar på elitnivå.

Tänk att du är höjdhopperska och vaknar på morgonen, hur fan tänker man då, hmm jag ska nog ta på mig baddräkten och dom vita stödstrumporna, då fan är jag hetast på arenan. Fuck no säger jag, du kan lika gärna vända i entren och lomma tillbaka till hotellrummet med baddräkten uppdragen i röven. För det finns inte en snöbolls jävla att du släpps in på arenan om du ser ut som en idiot.

Det samma gäller den manliga varianen, dom slitsade löst sittande shortsen som självklart dras upp så jävla långt det bara går så fanskapen kan börja sjunga falsett när som helst. Helst ska detta ackompanjeras med ett löst sittande jävla linne. Inte för att det är en tävling i good looks men kom igen nu, nån måtta får det väl ändå vara.

Men dom riktiga asen som ska ha spö är funktionärerna som ser ut som mentalpatienter på en fieldtrip. Hur fan jobbar dom egentligen, jävlas dom bara med löparna när dom håller dom kvar skitlänge för att sen när det börjar klia i springfötterna blåsa tjuvstart. Är det nån perversion som jag inte hört talas om? Går det för dom när dom drar iväg startskottet? Samma sak med den godtyckliga mätningen vid kultävlingen. Inte nog med att själva banan såg ut som Bremen efter att de allierade haft party där i början av 40 talet, mätningarna var helt fucking otroligt fel.

Det jobbet jag trots allt detta blir lite sugen på är att vara den som kör den lilla radiostyrda bilen med spjut, kulor eller släggor på. Fan det skulle till och med vara riktigt jävla ballt. Betänk följande, du sitter där i din skitfula uniform, lite småbakis och rattar en fettrimmad radiostyrd truck, soft som mjukglass.

För övrigt hoppas jag att Kallur, Trailerpark-Christian och Kajsa tar guld och att Musse, Wissman och Jeng tar medalj.

Sexpack ägg

En märkligt sak inträffade igår på den lokala ICA affären. Jag står i kön och ska köpa en Yalla efter träningen, framför står en liten tjej, va kan hon vara, typ 7 år eller nåt. Hon har en korg med 6 äggkartonger. Jag tycker det känns lite skumt, va ska en sån liten brud med så mycket ägg till? Spontant känns det som att hon vaktar korgen åt sin mamma eller nån, men no, det är hennes stuff. Det är då jag börjar fundera på va hon ska göra med alla äggen. Ska hon på värsta busarstråket och ägga ner varenda jävel i området? Ska hon baka skitmycket kakor eller nåt? Jag greppar det inte bara.

När det är hennes tur lassar hon upp alla SEX kartongerna med ägg och tjejen i kassan säger att det blir 130 spänn eller nåt åt det hållet. Lilltjejen som knappt når upp till kassan sträcker fram sin lilla näve med en tia, en femma och några enkronor, hon säger inget, utan sträcker bara fram pengarna. Tjejen i kassan frågar om det är alla pengar hon har varpå lilltjejen nickar. Nu börjar det bli komiskt och faktiskt lite hjärtvärmande. Så jävla nice att se en sån liten människa som inte har några begrepp om vad saker och ting kostar och helt sonika bara ska tjacka på sig en massa ägg och tar med sig sina mynt i tron att det ska räcka. För henne hade dom lika gärna kunnat kosta en miljon, hon hade inte fattat skillnaden ändå.

Lilltjejen frågar hur många kartonger hon kan få och tjejen i kassan säger att det räcker till en. Jag är tyvärr inte kvar när hon packar med sig sin lilla låda ägg och lommar iväg, men jag kan inte glömma bilden av den här lilla oskadade människan som är ute och handlar enorma mängder ägg för knappt några pengar. Jag kan för mitt liv inte heller komma på varför eller vad hon skulle ha dom till. Det jag inte glömmer är att det var en ruskigt skön bild av en mycket enklare och vackrare värld som jag nästan glömt bort. Hoppas hon inte blir fördärvad av vår fula värld med alla krav och måsten, hoppas hon fortsätter att vara lika söt och oförstörd.

Vad var det jag sa

Som sagt, vad var det jag sa. Såg ni när hon sprang ärevarv och höll på som ett Borås-mongo! Dansandes och sjungandes till Carola. Fy satan va nästy

Carolina Kluft, är det bara jag som sett bluffen?

Vissa av oss stör sig så in i helvete på Stefan Holm att dom till och med gör vodoodockor av honom. Jag förstår och sympatiserar starkt med denna lätt fanatiska form av avsky. Det är nåt maniskt och aningen galet över ett så systematiskt och välplanerat hat. Jag gillar det. Själv har jag en groende avsky mot Carolina Klüft.

Jag kommer ihåg första gången jag såg henne, då var det lite kul med det där hysteriska, barnsliga och lite naivdumma beteendet. Men allt eftersom åren gått är det inte längre kul. Det är fucking far from kul.

Hon är så äppelkäck och flåshurtig så man blir vansinnig. Det är kommentarer som ”jag är bara en jäntunge”, vafan liksom, såna uttalanden gör att jag febrigt greppar efter den kapade hagelbrakaren. Det är extremt jobbigt med dom här Pippi Långstrump-kopplingarna. Det blir liksom nånstans för mycket.

Ta hennes snubbe, det kan inte vara kul att vara Patrick Kristiansson, den lovande stavhopparen med en talang utöver det vanliga, men med ett psyke som ett bortskämt barn med damp. Hans karriär har hamnat i skuggan av sin framgångsrika partner, han är numera känd som Herr Klüft. Han grinar när han river, han ser nervös ut när det går dåligt, iof jävligt underhållande i sig, men man lider med snubben ändå när man vet vem hans sambo är. Kameran zoomar in Carolinas äckliga maniska hejjande på läktaren, fan det är det sista snubben behöver, han behöver lugn och ro och få göra sin tävling. Han är patetisk som han är på egen hand, han behöver inte sin frireligöst tillgjorda flickvän. Det känns som att det kommer sluta i fet tragedi, han dumpar henne i köket med tårarna nerför kinderna, han skriker och beter sig som ett barn och sen går han ner sig totalt och slutar som galjonsfigur på X2000.

Frireligiöst var ordet ja, för visst fan vilar det nåt obehagligt, falskt över henne. Kort och gott hon är skitläskig. Hon kanske inte är en reinkarnation av Damian men det är nog inte långt ifrån. Kolla följande. Hon kommer från Småland, land of bibelbält, hon har Carola som största idol, bara det borde få varningsklockorna att ringa, hon har ett falskt, tillgjort sätt. Jag kan ge mig fan på att hon inte är så där privat, då jävlar lär Kristiansson få smaka stål. Kan sätta pengar på att det är han är hennes biatch.

Kort sagt, alla dom här människorna som är to good to be true är oftast det, Carola, Klüft, Tom Cruise. Sen har vi sist men inte minst Astrid Lindgren, vad var det för fel på henne, vad var hennes stora hemlighet. Vi återkommer dit nån annan gång. Det räcker med dissningar för stunden

Dagens känsla

Frustration, subst. (adj. frustrerad)

känslan som infinner sig när man är irriterad?/ilsken? och besviken över att vara oförmögen eller hindrad till att åstadkomma något.

Idioter, idioter i alla former och storlekar.

Varför är dom allra flesta människor idioter? Jag menar seriöst, dom allra flesta är faktiskt idioter. Smaka på påståendet en stund innan jag blir utdömd för att vara just idiot. Alltså, jag retar mig, stör mig på rätt ordentligt många människor, en majoritet kort sagt av alla jag stöter på har nåt som irriterar mig. Antingen är dom för korta, för långa, för smala, för feta, konstig hållning, går skumt, fula kläder, konstiga drag, luktar illa, osv osv. och det är bara dom direkt fysiska dragen. Snubbar med små händer tex är skitäckliga, det vilar nåt perverst över dom och det är med en garanti som inte ens hederlige Harrys bilfirma i Säffle kan matcha. Feta kärringar som vaggar fram likt pingviner med skynken på sig i syfte att dölja sina feta kroppar stör mig också, dom ser bara ännu fetare ut och så drar dom ofta på sig en satans massa illaluktande parfym. Jag retar mig på hur den patetiska bratskulturen som i alla år varit en laughing stock helt plötsligt inte bara är rumsren utan även något som folk uppenbarligen eftersträvar. För face it, inte fan finns det helt plötsligt så många Von Af som det ger sken av på stan. Alla dessa snorungar i kladdiga frisyrer och dyra fula, illasittande kläder och med en attityd som frambringar förbjudna känslor. Andra grupperingar är dom tatuerade, piercade, solariebrända, uppumpade, sprättiga, tuppiga småstadssnubbarna som har Big Brother och Slitz som religion. Dessa små människor rör sig i grupp och har sina häckningstider främst på sommaren vid badorterna och framförallt i Grekland, dom är högljudda, jobbigt grabbiga och satans patetiska. Vi har dom svårmodiga och överseriösa besserwissarna som alltid har rätt och som talar om vad vi ska tycka och tänka och som alltid pratar i sanningar och fakta. Det är oftast män med så kallade alternativa förtecken, dom vill alltid vara först med det nya, och ratar allt som fler än två till känner till. Den kvinnliga motsvarigheten läser på universitet och efter en A kurs i sociologi kan hon allt om hur saker är och vad som är rätt och fel, hon är ung, hon är idealistisk, hon kommer från ett akademikerhem, hon känner sig rebellisk, hon tror hon gör nåt nytt, hon ska visa dom andra, alla som har fel och förtrycker, hon är feminist, hon är vegeterian, hon tror hon är unik och hon är så jävla tröttsam för det går 20 på ett dussin. Vi har småbarnsföräldrar, vi har nyrika, vi har fattiga, vi har gamla, vi har medelålders, vi har barn vi har alla jävlar från det dom föds tills dom dör. Alla satans jävla idioter utom jag…. Eller finns det nåt här som jag har missat?

Amish-Floyd bites the dust

Nu är det klart, Amish-Floyd stängs av och lika bra är det, släng ut fuskarna illa kvickt så cyklingen i alla fall kan få en liten chans att återhämta sig. Touren är tävlingarnas tävling, en makalös fysisk holmgång mellan världens bästa cyklister, det är inte bara man mot man utan det är ett rävspel och taktik på högsta nivå. Det får inte förstöras på grund av några tanklösa idioter. Stäng av dom, porta dom på livstid.

Lite mysigt måndagsgnäll.

Ibland är det bra, ibland ok, ibland sämre. Idag är det en sån där dag där det är lite sämre. Vi var på bröllop i lördags och det var kanon, men när jag vaknade igår morse hade ryggen sagt – fuck off and die, till resten av mig. Det är samma skit idag. När ska det sluta med alla dom här pensionärskrämporna? Det är knän, det är höfter, det är axlar, det är nackar, det är ryggar. Vafan liksom, kom igen nu, det rätt frustrerande.

Det colombianska fåret.

Nu får det fanimig vara nog. Nu pallar jag inte en endaste minut till. Om inte någon kan göra mänskligheten en stor fet jävla tjänst och tysta det colombianska fåret en gång för alla vet jag inte vad jag gör. Shakira måste vara det värsta som släppts in i en studio. Det bräks och låter värre än Per Gessle och den senaste låten dom tvångsmatar pöbeln med på radion gör mig tokgalen. Jag kommer dessvärre inte undan heller och jag kan för mitt liv inte fatta att mina jävla jobbarkompisar måste envisas med att ha fucking jävla Rix FM på hela dagarna. Det är inte så att dom spelar den en gång, nej för fan, en gång i timmen snarare. Hon är säkert en hyvens brud som människa och hon är rejält good looking, men musiken hell no. Det tragikomiska är att hon hade sommarens mest irriterande låt för några år sen med. Vad är det med svenska folket och våra usla musikpreferenser. Sommaren lockar fram allsköns skit ur skåpen, Gyllene Tider, Thomas Ledin osv osv. Det är fan så att man nästan och då nästan längtar efter en Amy Diamond låt!!!! Fatta hur långt det gått. Sweet jesus säger jag bara, vilken hemsk synd är det jag gör bot för nu under sommaren, jag vet fan inte men nån gång borde det vara klart.

Mission Impossible III

Jag har varit på bio igen och jag ska försöka vara lite mer djupdykande i den här recensionen, jag har latat till mig på sista tiden.

Filmen i fråga va Mission Impossible III. I korthet handlar den om… vänta lite, den handlar faktiskt egentligen inte om något konkret. Det är faktiskt lite en av filmens svagheter. Man hänger med i vad som händer, och kommer hända, men det känns inte som om det helt och fullt finns någon handling. Filmen var en enda lång ursäkt för att få till en hämnd, lockbetet var det bästa tänkbara, Cruisans fru. Ok, någon unge eller så hade iof varit snäppet värre men frugan funkar bra som hämndbränsle. Men å andra sidan, vem försöker vi blåsa här egentligen. Det här är mindless jävla tokaction som ska vara så snygg som möjligt med bästa möjliga stunts och som sådan funkar den ypperligt. Genren är inte min favorit direkt och jag trodde nästan den här typen av film dog ut på 80-talet tillsammans med den ack så trista snutfilmsgenren med filmer som 48 timmar, Snuten i Hollywood och Dödligt vapen. Men no, den fan lever och frodas. Trodde jag skulle avsky den, men…

Det här är tredje filmen i serien om Ethan Hunt och jag måste säga att jag var grymt skeptisk innan och jag har dragit mig i det längsta innan jag såg den, men den är utan tvekan den klart bästa i serien. Den är långsammare på det positiva sättet, det finns utrymme för något som liknar känslor och hjärna. Den är inte överjävligt snygg som den förra, som lets face it, såg ut som en enda lång reklamfilm för Tom Cruise, ”Tom Cruise - för god för att kolsyra”. Nånstans tycker jag att den här rackaren knyter an mer till seriernas känsla och tempo.

Filmen är mer avskalad i sin färgsättning och känns på det hela mer realistisk, om man kan säga så om film som spelar på dom här arenorna. Det sämsta är tyvärr att det under hela filmen inte går att komma ifrån att det känns som ett specialavsnitt av Alias med Cruise som Sidney Bristow. Det är samma upplägg med actionuppdrag varvat med taktiksnack i Langley, byt ut lite gubbar och det ÄR Alias fast med en högre budget. Det som får bägaren att rinna över två gånger är att, självklart så är tech-snubben en kuf och att det dyker upp gamla Felicityskådisar här och där med Felicity själv som Jennifer Garner wannabe. Det här är nog ingen slump då det är samma hjärna bakom Felicity, Alias och den här filmen. Det tråkiga är att det är för uppenbart och väldigt ooriginellt.

Det här kan låta som en brutalsågning men det är det inte. Jag gillar Alias så jämförelsen är inte något negativt och den här filmen står sig utmärkt i genren. Gillar man den här typen av filmer och är lite mer oldschool i sina preferenser har man en god stund framför sig. Jag blev duktigt underhållen och gillade framförallt Philip Seymour Hoffman som bad guy. Tom Cruise som jag avskyr som människa levererade som vanligt ett stabilt hantverk. Har dock upptäckt en irriterande sak med honom, likt Helena Bergström har han en filmisk tick, han måste springa i varje film. Tänk efter nu, finns det någon film där han inte springer som fan? Jag kommer inte på någon.

Summa summarum, filmen är stabil och levererar det man ber om förutom det otroligt ostiga slutet som lämnar en fadd smak i munnen. Lite mer hjärna och stil där så hade betyget blivit högre, tyvärr så blir det inte mer än…

Två gösar av fem.

Sommarkläder, what the fuck

Sommarkläder. Vad är poängen? Jag fattar inte. Det verkar främst vara ett fenomen hos ”dom gamla”. Hela tunnelbanenätet är fullkomligt proppat med kärringar i gula byxor och allt möjligt färgglatt och omatchat. Fan hela tuben ser ut som en enda rullande Elloskatalog från 85. Jag fattar fan inte att man sparar gammalt skit och plockar fram efter årstiderna. En sak med shorts, dom har man när det är varmt, annars har man inte specifika kläder styrda efter månaderna. Det känns lite perverst, jag gillar det inte i alla fall. I so fucking dont like it, fula människor i fula kläder som visar för mycket av gamla äckliga hudar.

Amish-Floyd, Dumbo-Justin och Röde Baronen

Floyd Landis, vilken pajas. Vad håller han på med. Dopa sig med testosteron av alla jävla droger, i cykel dessutom, va har man för använding av att bli aggressiv i en konditionsidrott? Är det för att pusha sig hårdare? Jag vet inte, det jag vet är dock att aset pajjade cyklingens rykte än mer. Det är nästan så man skäms att berätta för folk att man tittar på Touren. ”jaja, det är ju bara en massa dopade töntar” är det första man får i ansiktet efter att man försökt förklara tjusningen. Sen är det liksom ridå. Det är tvärkört därefter. Att Amish-Floyd knullat sönder sporten än mer skiter väl han i vad det verkar som. Jag däremot vill få tillbaka förtroendet för cyklingen, jag vill kunna känna att nån gör en enorm prestation på egen hand och inte på kemisk väg. Jag vill se någon dansa upp för L´alpe D´huez på sin egen energi. Som det är nu blir jag främst förbannad för att man inte kan låta bli. Jag kände redan på den omtalade etappen att det var nåt som var fel, tyvärr fick vi förklaringen förra veckan. Jag hoppa verkligen att B-provet stämmer och man stänger av aset för all tid och evighet. Det samma gäller för övrigt Justin Gatlin som trillade dit på samma drog, verkar vara veckans smak av nån anledning. Stäng av den fan också, plocka gulden från honom, se till att han betalar alla prispengar han nånsin fått, släpp aldig in honom på en löparbana nån gång igen. Det ska fan kännas av att dopa sig, nu är det fan löjligt att man kan komma tillbaka efter nåt år.

Däremot var det glädjande att se hur the big red machine fått lite fart i bridgestonesulorna igen, nu ligger Fernando jävligt pyrt till. Man bråkar liksom inte med Skummi när han väl fått upp farten.

... On the other hand.

... Däremot finns det andra saker som är bra, som att det är helt fucking perfekt somamrväder idag, ingen seriemördarvärme som igår, jag slutar fyra idag istället för fem, jag ska på bio i morn, men framförallt så har jag fixat klart presenten till Fru C till vår bröllopsdag nu på söndag.

... mer av samma

En gång för några år sen var jag IT-hora, jag kände mig lyckad, stark och meningsfull, det var egentligen inget märkvärdigt, men det räckte för mig, jag behövde inget annat då, jag var nöjd. Den känslan har inte funnits här på fem långa år nu, jag saknar den och vill ha den igen. I grund och botten definerar jag mig inte via mitt arbete, men när skiten jag sysslar med på dagarna drar ner mig i ett emotionellt hades och självkänslan åker fritt fall tilt är det inte kul längre. Jag skulle vilja kunna säga vad jag gör på dagarna när nån frågar och känna en smula stolthet och inte som idag när jag skämtsamt försöker bortförklara det jag gör med att det bara är ett steg. Det börjar kännas som mer än ett steg nu, det här känns som en jävla savann och tar jag mig inte bort härifrån kommer jag bli en introvert, bitter, osocial jävla kuf som hatar allt och alla, och det är inte jag, jag vill inte det… Shit det här skrämmer mig.

Nu får det fan vara nog

Det kryper i kroppen på mig, jag vet inte om det är semester jag behöver eller ett nytt jobb, troligtvis en kombination. Jag är så led, så led så led, fucking hell va jag inte vill vara här nu. Jag har skrivit det förut men det blir inte mindre sant för det. Jag känner mig som en hund som stretar och dra i kopplet och inte vill när jag tar mig hit. När jag går hem eller på lunch går det mycket bättre, stegen är lätta och sinnet ännu lättare, jag kan andas igen. Jag har en olustkänsla och en klump i magen av att sitta här och svara i telefonen med en massa småttingar. Fan det är ovärdigt att sitta och göra det här, jag förnederar och kränker mig själv genom att bara sitta här och svara i telefonen när otrevliga människor ringer. Jag måste bort härifrån. Jag måste göra nåt meningsfullt. Jag måste göra nåt meningsfullt med meningsfulla människor, inte dom här idioterna jag jobbar med, för dom är idioter. Jag har inget gemensamt med dom, det finns vissa jag tycker är ok, men merparten är så långt ifrån mig och den jag är som det bara går. Jag har inget emot 20 åringar, men vi har fan i mig inga beröringspunkter. Det tragiska är att jag egentligen är en väldigt social, glad snubbe, men här sitter jag mest i mitt hörn och är tyst. Jag rör mig som en skuggvarelse bland dom här människorna. Fan om det ska va så här! Jag tycker inte det, jag är värd mer, bättre, snabbare, vackrare.

ÄNTLIGEN!!!

Som jag letat och letat efter den här låten, i flera år. Jag såg videon på gamla superchannel för 15 år sen och tokfastnade för den, sen har jag bar haft texten i refrängen i huvudet, inte nåt om vare sig artisten eller låten. Men hej presto, i love internet, kolla nu har jag funnit den, ok det rockar inte så det sjunger om det längre but still.

Money Talks - Brave Young Boy
Music Video Codes By Music Video Code

Jag behöver sommarlov, bad

Den här dan har bara sakta lullat sig framåt, men nu är jag trött och vill gå hem, jag har den klassiska måndagshuvudvärken och vill bara ut och leka, jag vill spela brännboll, gå på picknik, lira fotboll, spela tennis, cykla, sitta och dricka en kall öl bland folk, åka på en biltur till ställen jag inte varit, jag vill ligga på en strand och sola, jag vill äta glass i skuggan, jag vill åka båt i skärgården. Kort sagt jag behöver semester nu, jag måste få vara ledig och bara njuta av lättja och glädje, bort från ansvar, måsten, krav och rutiner.

Grey sky

Så här, exakt så här känner jag mig nu.

Sunday fucking sunday

Sitter här på söndagskvällen och gör ingenting. Jag har fått den där vemodiga halvt obehagliga halvt mysiga känslan av att något är slut och att det är ett blad som vänds. Sommaren är egentligen mitt upp i sin prime men jag har knappt märkt av den alls. Jag har jobbat varje dag, jag har gått upp i ottan, kommit hem i förkvällningens bastuheta fuktiga filt. Kläderna stramar och klibbar fast, man rör sig inte lika gärna eller raskt som under hösten. Jag vete fan varför den här känslan kommer just idag, eller vad det är den vill visa. Vi har haft ett par vänner över i helgen och när dom åkte dök den upp, känns lite... letar efter ordet här... larvigt (i brist på bättre), att känna så. Jag gillar känslan, samtidigt som den tar bort all trygghet, man känner sig naken och avslöjad. Jag gillar känslan för att den skärper mina sinnen, den utmanar mig till att utvecklas och reflektera. Jag är en melankolisk självömkare, jag söker upp dom här känslorna när jag kan, jag knarkar på dom, jag vill ha mer samtidigt som jag vet att jag inte egentligen mår bra av dom. För mycket sött blir till slut äckligt och det är samma sak här.

Jag märker att jag svamlar, upprepar mig, pratar i cirklar, men det känns skönt, jag känner att det är behagligt att låta känslorna rinna ut ur själen, genom armarna och ut genom fingertopparnas knappande. Känslan att se hur hjärnspöket dyker upp på skärmen och speglas tillbaka mot mig via lcd skärmen ger trygghet.

Jag mår inte dåligt, jag är inte ledsen, jag är nedstämd, drömmande, reflekterande, melankolisk, lugn.

När jag har något jag gillar vill jag inte sluta med det, jag saknar det direkt när de försvinner. Den här helgen var bra, förbannat jävla bra och jag gillar inte att den är slut, jag gillar inte att sommaren snart passerat utan att jag fått omslutas av den på det sättet jag vill, jag gillar inte att en sån trivial sak som Tour de France är slut. Det är ett kapitel som slutat och nästa börjar, nästa tolftedel av det här året börjar och den tolftedelen lovar inget, det finns inget trailer, inget som händer här, bara ett vakum. Det är den stora tommheten innan hela min värld exploderar i nästa tolftedel....

Tråkigt

Nu sitter jag här på min ömmande överansträngda höft på jobbet och har tråkigt, jag har så in i helvete tråkigt att den torkande färgen på väggen stirrar på mig och säger till sig självt, tur att man inte har så jävla tråkigt som den där snubben. Jag har inget att göra, och ju mindre jag har att göra desto mindre vill jag göra och desto mer grinig och irriterad blir jag när det väl dyker upp nåt att göra. Det är ju inte så att jag har direkt avancerade arbetsuppgifter, jag skulle kunna göra dom med lätthet och på så vis få dagen att gå fortare, det skulle vara som någon avancerad form av att dagdrömma. Med ett ryck vaknar man till när klockan slår fem och man får gå hem. Det finns faktiskt inget som är mer stressande än att sitta på jobbet och inte ha något att göra. Sitter man och öppet visar att det inget finns känner man sig skyldig, jante och luther kommer springades direkt med skuldklubban och ger en världens hurving över huvet så man ramlar baklänges. Istället börjar man låtsas-jobba, ett djävulens påfund, man gör saker extra bökigt, tar längre tid på sig, har fina diagram och excellark öppna. Man har utskrifter på bordet, man hoppar mellan programmen och ser väldigt koncentrerad ut. Allt detta gör man för att man öppet inte vågar säga, - fan jag har inget att göra, nu sitter jag här med fötterna på bordet och läser en tidning, surfar eller vafan som helst. Men no no no, istället sitter man där som en tjackpundare i ett villaområde klockan 3 på natten i mitten av juli med världens abstinens. Man blir stirrig som satan och jagar med blicken efter nån som kan avslöja bluffen.

Nu får det vara nog

Fan alltså, nu börjar jag tröttna rejält. Inte nog med att jag har ett pajjat högerknä och ett vänsterknä in the making. Jag har en skönt stel nacke och bröstrygg som jag går hos en sjukgymnast för, nu har även min vänstra höft sagt ifrån och börjat skicka osköna smärtor lite här och var. Va gör man då, jofan, bara boka in sig på nästa instans. Jag har en fysik som en 90 åring, vad är det för fel på mig, helt seriöst nu, nåt fysiskt fel är det. Fick jag nåt skit i genpoolen som inte skulle vara där. Jag börjar faktiskt bli allvarligt trött på det här nu, jag vill ha en service och utbyte av dåliga delar, kan man få det nånstans?

Nuuuu!!!

Börjar det på riktigt, man känner hur luften vibrerar av laddning. Dom två bästa milen av hela tour de france börjar vilken minut som helst, och jag, jag sitter på jobbet och svarar i telefon på idioternas frågor..

Nu börjar det snart.

Det blir inte vackrare än så här.

To rundtramp or not to rundtramp, that is the question

Rundtramp är en lustiger sak. Jag har ganska länge inbillat mig att jag behärskat denna teknik, ack vad jag bedrog mig. Upptäckte hur man gör förra veckan, efter fyra år på sadeln. Aha-upplevelsen var rätt brutal,

- Nu förstår jag hur man gör för att ta sig upp för dom branta backarna utan att mer eller mindre stanna!

Problemet är bara att jag inte använt en näve muskler som jag egentligen bör, vilket gör att jag blir snorjävla trött direkt. Var ute och körde en dryg timma nyss och det var inte flåset som tog slut utan benen. Men jävlar va det gick, vilken skillnad, nu lär jag inte behöva hysteriväxla som jag gjort förut.

Tänk att det ska ta så jävla lång tid för att komma underfund med en så enkel sak som rundtrampet!

´06

... Filmen var fortfarande bra. Jag är känner att det fortfarande finns glöd kvar även om jag vacklade ett tag...

Grattis till mig själv

Jag har nu nästan klarat en hel vecka på jobbet utan att faktiskt jobbat. Jag har såklart svarat på telefonen men mellan samtalen har jag inte gjort ett jävla dugg. Trist, ja så in i helvete, lite motivation skulle inte skada faktiskt.

Mini reviews

Det var ett tag sen jag slängde upp en filmrecension, det är inte för att jag inte sett nån film bara det att jag inte orkat.

kan köra en kortis.

Da Vinci koden, bättre än boken, överaskande bra, lite väl förutsägbart men en bra matiné, fyra gösar.

American Dreamz, extremt skruvade karaktärer, mycket underhållande, saknar lite djup, men en bra rulle, tre gösar.

Sen var det X-men tre, och den var rätt så rejält mycket sämre än dom två första. Det blir liksom inte bättre om man tar allt man tycker om och lägger i en bunke, det blir för mycket. För många mutanter, för mycket action, osv osv. Snygg meningslös yta. 2 gösar.

ps, jag kommer kanske fylla på med stoff här vad tiden lider, men troligtvis inte.

´91

Såg i tidningen i morse att trean kommer köra Robin Hood med Kevin Costner ikväll, jag vet inte hur många gånger dom dragit den, men jag har aldrig reflekterat över det förän nu. Jag fick ruskiga flashbacks till den tiden då den kom ut, såg att den gjordes 91, året jag slutade gymnasiet och klev in i nästa fas av livet. Jag kommer ihåg vissa delar som om dom hänt igår, men andra saker har jag inget minne av alls, dom är helt borta. Då menar jag inte att det finns små fragment, jag menar totalt borta, flera år jag inte har nåt minne av alls. Jag kommer i praktiken inte ihåg vad jag gjorde 92-95, bortsett det som står i CVn, alla skitjobb jag hade. Den lysande karriären som format mig till den lyckliga harmoniska människa jag är idag. Ok det var nån resa här och där men annars, nada. Det är inte så att jag supit bort tiden, knarkat bort den, spenderat år inspärrad nånstans. Det hände bara inget av värde, jag bara lät tiden gå, den flöt på som en seg bäck av sirap. Men just 91 kommer jag ihåg. Jag kommer ihåg morgonen efter studenten hur jag knatade ner till köket och hur tyst det var, ingen människa i närheten, inga ljud. Det enda som fanns var en lapp på kylskåpet om att jag skulle ringa någon om ett jobb. Jag slog numret och vips var min seriemonogama karriär igång. Ett halvår här, ett halvår där. Hora för den kunden, hora för den. Jag minns hur jag ringde Kaleghis och frågade om han hade nåt sommarjobb, för det var det jag trodde det var, han sa nej och så drog vi dit bägge två. Vi blev fast i drygt ett halvår. Vi fyllde gasflaskor i ett stort industriområde, omgivna av misslyckade människor av alla det slag. Det var så här i efterhand rätt fascinerande och intressant. Då var det deprimerande och vidrigt, men man fick pengar och det var drivkraft nog på den tiden. Jag minns hur självsäker och övertygad jag var om min egen förträfflighet, man hade verkligen tiden framför sig. Problemet var bara att den tiden kom och gick under tiden jag lallade runt och trodde att jag hade tid på mig. Jag presterade inget under dom åren, inte ett smack. Jag imponeras över dom som är runt tjugo som har stenhårda planer som dom med glöd och frenesi genomför. Dom som är medvetna och vakna redan i den åldern. Dom har verkligen framtiden för sig, vi som inte fattade det utan gick inlindade i bomull och trodde att allt ordnade sig, vi gjorde oss väldigt illa när den bomullen till slut ramlade av. Vi hade inte den härdade huden som gjorde oss starka, vi stod där och fattade inte varför det gjorde ont, det hade det inte gjort förut. När vi sen upptäckte det var det för sent. Eller för sent föresten, det kanske det inte är, det känns bara som man slängde bort så in i helvete mycket tid på ingenting. Tid som kunnat ge insikt och erfarenheter som kom mycket senare. Jag känner att jag hade behövt ha dom nu. Filmen då, jo den var helt lysande, bland det bästa som gjorts. Jag ska se den igen och se hur den åldrats, med värdighet och behag eller om den bara känns passé och hopplöst daterad.

Led på trasiga leder

Det var väl fan det här, jag och min kropp är inte bästa vännner, så är det, helt klart. Fan många komman där men så är det.

Är det inte den ena leden som jävlas så är det den andra, nu är det nåt skit i vänster höft som spökar. På sätt och vis är det kul, det är ett nytt ställe att ha ont på, men det är väl bara tragikomiskt på nåt sätt. jag har nu haft on i fotleden, knäna, höften, ryggen, nacken, höger axel, armbågen och handlederna. Har man några fler major leder, nja tror fan inte det. Jävligt skönt att man inte är en tusenfoting med alla dom lederna.

Det kan vara så att det är ett resultat av att bära på för mycket packning, men jag tror snarare att det är nåt annat. Jag kanske knuffade fel unge i skolan, det kanske var Damian fanskapet hette, va vet jag. Det jag vet är att det hur som helst är riktigt jävla oskönt.

Det är liksom inte nog med att jag har svårt att muster up the motivation att träna. När jag väl börjat få det aningens rutinartat kommer det en härlig motgång iform av ont i nån led. Är det dålig olja i lederna, ska jag börja köra helsyntet? Ja vet inte, men frustrerande är förnamnet, efternamnet är skitirriterande.

Frulle på ballen

Det är skönt med sommar, otroligt skönt. Varje morgon sätter jag mig på ballen och käkar frukosten och läser tidningen. det är på skuggsidan så jag slipper stekande sol i ansiktet och jag kan i lugn och ro njuta av en bra start på dagen. fil och flingor och ett par mackor, Don Enzo gör mig självklart sällskap, han sätter sig och käkar kattgräs och hoppar sen upp i sitt träd och ligger och spanar på mig. Han hoppas varje gång att han ska få rökt skinka, skam den som ger sig liksom. Det är helt satans tokskönt att börja morgonen så här, varför vara inne när man kan var ute.

Klia i hålan.

En märklig sak hände i natt, jag vaknade vid halv tre av att de kliade nåt så in i helvete i armhålorna, jag låg och kliade, kliade och kliade tills jag vaknade. Jag tassade in till badrummet och smorde in med hudkräm innan jag försiktigt smög tillbaka, ville inte väcka frugan eller få Don Enzos uppmärksamhet, han var fullt upptagen med att spana efter flygisar på ballen (balkongen för er som inte är vana vid utrycket, det hade låtit rätt bisarrt annars). Jag somnade som en bäbis igen, märkligt, vad var det för skum grej som hände, har aldrig varit med om nåt liknande, från att vara som en dröm där man drömmer att det kliar till att sakta vakna upp av det, mycket märkligt, mycket mycket märkligt.

Daddy Cool!

Just ja, glömde säga att ett stort fläskigt grattis till Gamnäven som blivit farsa till en liten evil metallbrud, född 060708, hur koolt som helst även om jag hade satsat dollars på 060606;)

Powerwalking to the people

Det är varmt och jag sitter i arbetsrummet och bloggar för första gången på länge, svetten lackar och utanför står det en slamsugarbil och arbetar för fullt. Tydligen har källaren i huset brevid blivit totalt översvämmad och nu får dom pumpa upp allt satans vatten, roligare kan man ha det. Det var dock inte så kul när jag kom hem och upptäckte att vi inte hade nåt vatten, inte bra för den väldige Don Enzo att inte kunna få färskt kallt vatten i den här hettan. Tack och lov för att det fixat sig nu.

Det är som sagt varmt men det har ju varit värre, främsta anledningen att jag sitter här och svettas är att jag varit ute och powerwalkat/joggat. Det är otroligt skönt att komma ut i naturen när det är sånt skönt väder, sen när endorfinkicken kommer ungefär halvvägs blir det inte sämre, det svåraste är verkligen komma ut, men när man väl fått på sig skorna och märker hur man sätter ena benet framför det andra är det liksom lite kört, bara att fortsätta. Bäst är det när man kommit halvvägs, då är det lite svårt att bara vända och gå hem, lika bäst att bara fortsätta.

Jag stöter ofta på allsköns djur ute i skogen, vanligast är lite oväntat alla dessa ormar, även om kopparödlan inte är en orm per se men ändå. Jag stöter lätt på en varje gång och idag var det två, en precis i början och sen en på slutet. Märkligt, jag trodde ormar var ovanliga, huggisar och snokar är inte fullt så vanliga men inte heller ovanliga. Det finns en sak som dock skrämmer skiten ur mig och det är alla dessa koltrastar som sitter och trycker i sina buskar och som i vild panik flyr för allt dom kan när jag passerar. Jag hoppar högt varje gång och väntar mig en T-Rex i buskarna, varför kan inte fågeljävlarna sitta still för!

Nåväl nu är det läge att hoppa in i duschen och sen fixa matlåda för i morn.

Cyklar och värme.

Det är varmt nu, lite för varmt för att min enorma kropp skall trivas. Det blev jag varse om inte minst i lördagens MTB Vättern. Varken jag eller Sven-E hade tränat speciellt mycket i våras så det blev snikvarianten, 36 km grus- och skogsväg, det låter ju enkelt eller hur, fuck nooo (säges med skots brytning för den rätta effekten), det var kört redan efter första uppförsbacken, resten blev en långdragen tortyr med solen som den sadistiske fixstjärnan. Vi var dessutom naiva nog att tro att vi skulle kunna öla på kvällen, fuck nooo (återigen med skots brytning), det blev ett sälberg på hotellrummet där vi sov ikapp till fotbollen. Vuxna kontorister ska inte tro att dom är Lance Armstrong helt enkelt. Det kan löna sig att förbereda sig till nästa år….