Kvällssvammel

Sitter här med lappen i knät och har Fyran på där dom visar vädret. Frugan ligger och sover i sovrummet och djuret stryker runt i jakt på nåt att käka. Det är fan va trött jag är trots att jag inte gjort nåt av värde idag. Jag kom sent till jobbet och gick sen och tränade, vilket är jävligt svennigt, dvs att träna på lunchen, eller hur Ted! Eftermiddan ägnades åt att spela spelet jag la upp länken på, har nästan fixat alla gröna banor vid det här laget, men svårt är det. Speciellt irriterande är det när man kör fast.

Det är snart lägge att logga ur och sen somna. Snacka om onödigt svamlande, jag kanske börjar göra skäl för bloggtiteln nu.

Det är inte bara jag som tydligen får köpa nya leksaker. Mange har fått grönt flagg hemifrån att köpa ny tv, så då vet vi vad nästa veckans projekt är. Gå igenom varenda hifiaffär efter den perfekta plasman efter budgeten. Livet kunde vara sämre.

Jobb

Då så, då är lunchen slut och jag kan åter börja med dom viktiga grejerna. Det här till exempel, mycket givande och kul spel:)

Annars har jag varit på spinning just, kanonbra pass även om instruktörens fantasi var aningen begränsad så var han inspirerande.

På allmän begäran, bild på il monstre

Här är den då, the sofa from hell...

ni får ursäkta skärpan på bilden, inte helt skarp när man skjuter på kvällen utan blixt och är ostadig som en herionist på händerna. Men det är ändå inte det som är viktigast.

Snabba vändningar

Snacka om snabba vändningar, för bara en kort stund sen var det klackarna i taket här, med slushys, nu har dock koman tagit över igen. Vi har fanimig inget att göra, inget alls, det är så jävla tråkigt att man kan somna stående. Fan låt mig gå hem om det ska va så här, ge mig lön men låt mig gå hem, jag gör lika mycket eller lite nytta hemma.

Happy happy joy joy...

Såg ett inlägg på intranätet att en avdelning skulle bjuda på fika, gissa va dom hade då. Dom asen har installerat tre sluschymaskiner, hur ballt är inte det!

Dagen blev genast mycket roligare, tjohooo, vem vill leka kull!

Lustigt det här med bloggar.

Det är lite lustigt det här med bloggar, en del kan skriva –Bajs och få 20 kommentarer, andra skriver insiktsfulla och intressanta minikrönikor utan att nån reagerar. Hur kommer det sig att det är så? Är dom som får många kommentarer aktiva själv eller är det nån slags elitism även i den här sociala strukturen? Ja vet inte men märkligt är det, och jag kan garantera att jag får max två kommentarer på det här inlägget också.

Saker i görningen.

Lustigt, såg att den förra posten var nr 100, ska man fira detta eller?

Hur som helst så är det saker i görningen, nåt är på gång. Jag kan, men vill avvakta innan jag säger nåt än, men snart så. Watch this space i say.....

Bilsalongen

Idag var jag och Mange på bilsalongen, det var ett bra val av dag då det inte var sådär hysteriskt med folk som det brukar vara. Dessutom hängde vi på låset vilket inte gjorde saken sämre. Det första man ser när vi äntrar A-hallen är Lambos monter med en mycket mycket elak mörkgrå Murcielago med svarta fälgar, vill-ha-faktorn gick i topp på en gång.

Nästa anhalt var Jaguar, som hade en ny XK som var helt ok, det tråkiga var bara att designen var en budgetvariant på Ford-koncernens flaggskepp, Aston Martin Vanquish. Land Rover är något som inte impat på mig förut, främst på grund av den trötta 70-tals designen, men jag blev förvånad och får nog ändra åsikt där. Den var framförallt mycket elegant och trivsam inne, kvalitetskänslan var även den väldigt påtaglig.

Nästa nya var Volvo S80 där man för första gången enligt mig lyckats hos Volvo. Designen är mycket elegant och smäcker. Inredningen var nog bland dom absolut läckraste på mässan, Nordic Light filosofin har nåt bildesigners föränn nu. Det var dessutom inte en dag försent.

Audi hade toppat med ett batteri guldklimpar, favoriten blev den blodröda S6 med ljusgrå mockaklädsel, kolfiber i panelerna och en drös aluminiumdetaljer. Mycket snyggt och mycket läcker. Dom hade även en A8 med V10 och nya Q7 som inte heller gick av för hackor.

Det fanns som sagt massor av godbitar, nya Alfa Brera såklart. Men ska vi prata enhetligast och snyggast monter vete tusan om inte Lexus tar priset. Tre bilar, alla i en otroligt läcker pärlemorlack. Nya Is och Gs är kanonfina och något av en dröm för mig. Rx är något åldersstigen nu vilket börjar synas dessvärre. Andra höjdare var Fords, .Citroens och Renaults designstudier alla snygga med fantasifulla och sköna inredningar. Men koolast av alla dessa var nog Nissans Terranaut som såg ut som nåt från Star wars, koolaste inredningen och maffigaste hjulen punkt slut.

Vad var det mer för roligt då... tja kommer inte på just nu bortsett från att vi gick raka spåret förbi, Peugot, Ford, Opel och Volkswagen, Fiat hittade vi inte ens till och nya Seat Leon var snygg utvändigt men toktrist invändigt.

Jo Mange var så till sig vid två tillfällen att han nästan fick byta byxor, den ena gången förstår jag, det var nya Civicen som är precis så ball som den ser ut, andra gången var jag lite mer tveksam och började undra hur det egentligen stog till i skallen på honom; Citroen C6, deras nya top of the line bil med en blandning av futurism och retrodesign, men vafan så tänker vissa om oss Alfistis också så han fick hållas.

På tal om Alfa, vi hade två småstads-big brother-cafe-slitz snubbar som vi stötte ihop med vid några montrar. Sista gången jag såg dom var vid Alfa montern när han jämförde Brerans front med nya Subaru Tribeca, då höll jag på att få hjärtsnurp och det var tur att vi var bland folk annara hade jag troligvis nitat snubben, idiot är för milt uttryck för en sån där hädelse.

ps. istället för bilder i texten så länka jag istället, tar mindre plats, inte för att nån direkt bryr sig då det är typ jag som läser min blog men vafan

Ny template

Känns lite fräshare och mer livfull även om jag inte är nöjd. Jag måste damma av lite gamla html-kunskaper för att få till det som jag vill, men va tycks hittils?

Segt

Det var väl fan va det var segt idag. Har ingen lust att jobba, sitter bara och väntar av tiden tills jag får gå hem. Jovisst jag bloggar också.

Det blev lite för sent för mig igår och nu kommer notan. Inte för att jag är något partyanimal direkt men att blogga fram till halv ett en måndag är värsta röjarskivan för mig. Tragiskt? Tja inte direkt det är ju självvalt. Så va ska ja sysselsätta mig med nu i två timmar då? Inte blir det jobba i alla fall. Seeeeeeeeeeeeeeeeegt

Walk the line recension

Nyss hemkommen från bion efter att ha sett den omtalade Walk the line om Johnny Cash.

Till att börja med måste jag säga att jag generellt har svårt för biografi-filmer. Det blir korta nedslag i en persons liv och det är sällan det verkligen berör eller känns särskilt intressant. Jag menar, även mitt liv skulle kunna bli en fin Hollywoodfilm, eller vid närmare eftertanke ,kanske inte. Verkligheten skruvas lite och sockras för att bli riktigt rumsren. Huvudpersonen blir ofta mer älskvärd än han eller hon egentligen var för att vi skall kunna sympatisera med dom. Det är där mitt stora problem med genren börjar. Jag har genuint svårt att verkligen bry mig dom här människorna. Ofta är det självupptagna, drogande, depraverade människor som åker upp och ner i depressioner och misär. Martyrskapet ligger ofta nära till hands, och trots deras egentligen osympatiska person får dom omgivningens obevekliga kärlek.

Vilket är exakt vad vi får här. Cash är butter, osocial, introvert och nästan efterbliven i sitt sätt att förhålla sig till sin omvärld. Han tjatar till sig en fru som han sedan skiter i. Han vänstrar, knarkar, blir arresterad osv. Trots detta vinner han ändå sitt vänsterprassel till slut och allt är som det ska. Eller? Jag tycker inte det låter som en sannsaga direkt. Jag är långt ifrån en moralkärring, det vet dom flesta som känner mig, men nu börjar det faktiskt bli ganska tröttsamt att se dessa trasiga, buttra skitstövlar som mot alla odds lyckas, porträtteras som hjältar på film. Vi har sett Jim Morrison, Ray Charles bland annat, alla samma typ av lirare.

Som om det inte vore nog, temat är likartat, okänd och fattig som efter slit och motgångar får framgång, träffar flicka, allt är lyckligt, problem börjar, hjälte och flicka bryter upp, hjälte går ner sig och får sen comeback, end of story. Suck!

Den här filmen då, är den annorlunda? Tja till viss del är den faktiskt det. Den är smart nog att fokusera sig på en relativt kort period i Cashs liv med snygga smarta övergångar. Karaktärerna är mer mänskliga än vad som är vanligt, vi får lite mer kött på benen som gör att man lättare kan förstå och engagera sig. Jag har dock väldigt svårt att se June Carters intresse i Johnny Cash som för mig är lika intressant som ett utvecklingsstört träd.

Handlingen är faktiskt tight för att hålla hela vägen, annars brukar filmer i den här genren välla över för länge för att få med så mycket som möjligt, men här håller man hårt i själva kärnstoryn, vilket är ett stort plus. Sedan är skådespelarna bra i sina roller. Jag har dock jävligt svårt för den otäckt klämkäcka Reese Witherspoon som här spelar sin vanliga äppelkäcka roll som ”the Southern belle”. Om Phoenix lyckas som Cash ska jag låta vara osagt men antagligen gör han det även om han framstår som en vandrande zombie. Ett annat plus är att dom själva sjunger vilket dom även gör förbannat bra.

Filmen är lagom snygg och lagom lång, den är engagerande utan att bli för kladdig och sötsliskig. Men det är ändå inget märkvärdigt. Jag har däremot inga som helst svårigheter att se varför den gick bra på Oscarsgalan, den här typen av filmer brukar göra det.

Jag är både positivt överraskad samtidigt som jag inte är det. Den var bättre än väntat och mer engagerande, men samtidigt ändå en bagatell, inget jag direkt skulle vilja se igen.

Den får 3 gösar av 5.

Bio ikväll

Ikväll är det dags igen, men inte den filmen vi ville se, München, den går på konstiga platser på konstiga tider.

Det är märkligt att alla filmer SF erbjuder enbart går ute i obygden på udda tider. Det är bara skräp dom visar på Sergel vad det verkar. Typ en prinsessas dagbok 2 och diverse skräpskräck.

Ikväll blir det den av Kunken och Taikon hyllade filmen om Jonny Cash. Inte för att vare sig Mange eller jag är speciellt lockade, utan för att det inte finns nåt annat just i denna stund inne i stan.

Jag är inte så förtjust i romantiserade filmade biografier, men jag kan ha fel, jag kanske gillar den. Sen är inte heller direkt nån fan av Reese "underkäken" Witherspoon heller.

Ola

Idag på lunchen träffade jag Ola, han skrattade åt mig och mina problem, han sa bara kort - det här kommer ta tid, men vi kommer fixa det. Gör vi det är Ola gud och min idol.

Ola är sjukgymnast och mina problem är min rygg som är som en åttioårings, stel som en djupfryst fiskpinne. Fan va gott om det går att fixa.

Virus Alfa

Med tanke på att Stockholms bilsalong pågår och jag ska dit på onsdag tänkte jag berätta en historia.

Det var en gång en stolt italiensk tillverkare som hette Alfa Romeo. Denna tillverkare av passionerade vackra och körklada bilar levde ett gott liv ända fram till 60 talet när italienska staten tog över. Man ändrade om i direktiven, från att varit en sportig och exklusiv tillverkare skulle man nu bli en producent åt massorna. Man öppnade fabrik i södra delarna av landet och produktionen av Alfa Sud började. Bilen var väldigt vass och före sin tid, men på tok för slarvigt ihopsatt och helt utan rostskydd. Förfallet började.

Inom några år var ryktet förstört och urlakningen av själen hade börjat. I Sverige började mediernas hatkampanjer hagla och dom har inte slutat helt än. Dom här sågningarna har dock varit ogrundade på senare år. Nu för tiden har man inte haft mer problem än andra, bl a fördetta svenska biltillverkare men det tar inte medierna hänsyn till.

Det som skapat bekymmer för mig är något ambivalent och i många stycken helt bakvänt. I och med FIAT:s övertagande skärpte man kvaliteten och resan tillbaka till rötterna påbörjades. Bilarna var själfulla, körglada utan dess like, med motorer att dö för, i synnerhet den otroligt fina fyran. Många föredrar sexan men fyran är för mig mer macho med en underbar rå sång. Detaljarbetet var fortfarande si sådär, men va spelade det för roll? Vem bryr sig om trasiga elhissar, glappandande plastbitar in instrumenteringen, det är liksom ointressant när man satt sig bakom ratten och vridit om tändningen.

Nu har man ersatt den mycket lyckade 156:an med 159:an och jag börjar bli skeptisk. Bilen är helt hysteriskt lyckad designmässigt, den är väl ihopsatt och väldigt bekväm. Jag har dock inte kört modellen än men den är säkert fin på alla sätt. Dock börjar det bli för mig aningen anpassat och tillrättalagt. Det börjar bli slätstruket och kompromissat. Dom tendenserna fanns redan hos 156:an som var väldigt silkeslen och hade lite för mjuk fjädring, allt för komfortens skull. Missförstå mig inte nu, bilen är kanonfin, men det började bli lite tendenser i fel riktning.

I och med den här anpassningen har man börjat sälja fler bilar, vilket för en Alfisti som mig borde vara posititvt, men det är det inte, och nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Problemet för mig är att det börjar dyka upp lite ”fel” folk bland ägarna. Förut på den gamla goda tiden var det individualister, människor med känsla för stil, god smak och med ett genuint intresse och kärlek för märket, oavsett diverse blinkankande lampor och annat trams. Det var bilar för folk som älskade bilkörning och det var bokstavligt talat en förares bil. Man var inte intresserad av lastutrymme, handtag på insidan av bakluckan osv.

Nu har det börjat dyka upp bland annat före detta BMW ägare, med allt vad det innebär, människor som inte kan tänka själv men som har gott om pengar. Brats och andra obehagliga typer, men värst är väl ändå att yrkeslivets chimpans, säljaren. Det gör ont i själen att min bil tas ifrån mig och erövras av en massa ytliga idioter med för mycket pengar och som inte bryr sig vad det är dom köper. Man kan skönja den nya tiden även hos återförsäljarna. Alla som gjort ett besök hos Scanauto i Bromma märker direkt vad det är för säljare dom har där. Inte är det gentlemen med olja i ådrorna som gamle Kronogård, nej det är formstöpta brats med en misslyckad utbildning på Handelshögskolan och stamkort på Stureplans innekrogar i innerfickan. Det får mig att fälla en tår och känna att allt är förlorat.

Inte trodde jag att utvecklingen skulle gå åt det här hållet när man äntligen fick lite pengar i kassan. Inte trodde jag att det skulle vara slutet för märket som personifierat hela min uppväxt och lagt grunden till min kärlek för racing och Italien.

För att avsluta det hela lägger vi in en bild på den för mig sista riktiga Alfan, Alfa Romeo 155 i DTM racing mode













Arrividerci cara mio

Bygga koja

Jag står och jobbar idag, känns märkligt, men lite duktigt, varför vet jag inte egentligen.

Jag fick en ide att bygga kojja under bordet på eftermiddan och jobba därifrån, filtar och kuddar är allt som saknas, sen är det bara att softa till.

Undrar om det är ok att göra det?

Happy birthday to me?

Nåt väldigt besynnerligt inträffade nyss. Chefen kommer med tårta på jobbet och säger grattis på födelsedagen?!?!?!

Ja fattar absolut ingenting och säger att – ööh va? Nej jag fyller år om ett halvår.

Går in på infon om all personal och där står det tydligen att jag fyller år 31 mars. Jag säger till dom i växeln att det är helt fel. Då kommer slutklämmen, - Men du är född 80 i alla fall!!!

Vips så blev jag 8 år yngre:)

Il Monstre

I förrgår var soffan färdig för levernas, glad i hågen åkte jag och frugan med hjälp av farsan ut till frihamnen för att hämta il monstre. Det var tamigfan den största soffa jag sett. Till att börja med gick den knappt in i lagersnubbens gigantiska hiss. När vi väl var hemma och skulle bära in aset hade det börjat dugga lite vilket gjorde plasten ruskigt hal.

Lägg samman den enorma storleken som gör den svårhanterbar beyond belief med den hala och blöta omslagsplasten så får man nåt väldigt jobbigt att bita i. Dessutom så ljuger jag om jag säger att den väger 100 kg, den väger garanterat närmare det dubbla!

Jag har faktiskt aldrig varit med om nåt så jävla tungt och otympligt, vi fick med stor möda in den i trapphuset och sen var det tvärstopp. Det fanns inte på värlskartan att vi skulle orka lyfta upp aset för trappen. Dels var den så stor att den i princip fyllde upp hela trapphuset, sen var det själva vikten, vi tog i allt va vi orkade och det gick bara inte. Hade inte grannen dykt upp hade det aldrig gått, no fucking way.

Men nu står det där i vardagsrummet, kungen av möbler, ska bara fixa lite stylade attributkuddar som krona så är det klart.

En sak är säker, när man flyttar sen kommer det anlitas en flyttfirma, ja tar inte i den igenJ

Ps, bild kommer snart.

Its back

Another fine afternoon in Stocholm Sweden and the Beast is Back!!

Så ja, då är jag fit for fight att skriva lite igen, har varit på the kick off from hell med firman. Har aldrig varit med om ett mer schemalagt och seriöst supande. Detta av seriösa och hårt arbetande människor. Det var som ett kringresande dagis med ölburkar och jäger. Herrejävlar säger jag. Har inte sett det här beteendet sen jag var på Ios 95 och då var jag 22 bast.

Efter den här helgen har jag blivit rätt risig, hör satt sig på öronen och bihålorna vilket resulterat i taskig hörsel och luktsinne, inte kul alls.

Ack nu är det vinter, jävla vinter

Är det inte härligt när det snöar, snöar, igen igen igen igen och igen.

Inte nog med det, nu ska vi iväg på suparresa med jobbet till fjällen också. Som om inte vintern här var nog liksom.

Vasastan

Jag jobbar nere vid Norrtull, ett stenkast från Prisextra. På lunchen tog jag en promenad runt i området, bort mot bron till solna, sen Rörstrandsgatan upp till St Eriksgatan och tillbaka. Det som slog mig och som faktiskt gör det varje gång är hur jävla fult det är i den här delen av stan. Stora döda ödsliga stenhus, inga butiker, människor eller liv. Bara dessa ödsliga bostadshus, allt omgärdat av essingeleden och järnvägsspår.

Förstår inte hur Vasastan kan vara så hett att bo i. Inte alls. Bodde på Fridhemsplan förut och det är en helt annan värld, i synnerhet på sommaren med hela smedis och rålis en spottloska bort.

Ballarna!

Det finns ord och så finns det ord, vissa ord får ibland fel betydelser.

Va är det jag svamlar om då?

Kolla det här: Det finns ett engelskt ord som heter ball, det betyder boll på svenska, detta ord i plural blir ju då balls. Det ordet brukar användas som uttryck för pungkulor.

So far so good, va är då problemet. Jo serru, problemet blir när det finns icke språkligt bevandrade människor som jobbar som översättare. Dom här imbecillerna tror eller tycker att detta balls skall översättas till ballarna? Ballarna är plural för balle, och jag kan ge mig fan på att dom allra flesta vet va en balle är? Mig veterligen har män bara en balle!

Det här har retat gallfeber på mig hur länge som helst, varför inte bara skriva kulorna eller nåt när man menar balls. Ballarna är liksom inte riktigt riktigt bra, eller hur?

Eller så kan man säga som en snubbe jag känner som är från Australien en gång sa när jag hade en livlig diskussion med en tjejpolare; - Just kick him in the snopp!

Uppdateringar

Nu har jag snyggat till lite bland recensionerna, lagt till bilder och gjort en top fem lista med snabblänkar. Känns lite fräshare.

Brokeback Mountain review

Brokeback Mountain, årets viktigaste film, bögwestern osv. osv. Finns det någon film i år som orsakat så mycket rabalder? Tror inte det.

Jag såg filmen i söndags och kan väl säga att det först och främst är en kärlekshistoria. Inte en vanligt sådan utan en där kärleken inte gör människor lyckliga utan snarare tvärt om. En kärlek som ett gift, något man inte blir av med hur mycket man än förtränger den, förnekar den eller försöker glömma den. Det är stort, jag har aldrig sett en film som behandlar kärlek på det sättet. Ang Lee har gjort ytterligare en helomvändning, det är ganska långt mellan Hulk och den här filmen. Jag imponeras av regissörer som vågar gå nya vägar och som strävar efter nåt nytt. Det är också imponerande att se hur en ickeamerikan verkar kunna fånga själva kärnan i den amerikanska fattiga ohippa mellanvästern på ett så gripande och trovärdigt sätt.

Handlingen är inte så mycket att orda om, alla som hört nåt om filmen tror jag vet vad den handlar om. Två cowboys spenderar en sommar vallandes får uppe på Brokeback Mountain och finner en kärlek till varandra som dom inte riktigt verkar förstå eller accepterar. Heath Ledger imponerar grymt på mig som den buttre, introverte Ennis Del Mar, som verkar trycka ner sina känslor och gömma sig i sin misär. Det är bara vid vissa tillfällen som känslorna kommer ut och oftast är det i form av ilska och aggression. Jake Gyllenhaal som Jack Twist är mer social och utåtriktad och det är även han som är den pådrivande i deras relation. Det är även han som accepterar sin kärlek till en annan man fullt ut, detta leder dock till en mycket tragisk händelse där samhällets grymma verklighet gör sig till gälla. Denna vetskap verkar även vara en faktor och en förklaring till Ennis osäkra och räddhågsna beteende. Jake Gyllenhaal är även han bra i sin roll men inte lika in your face som Ledger, birollerna, främst deras fruar är alla trovärdiga och realistiskt porträtterade.

Fotot är vansinnigt snyggt, med kalla dämpade höstfärger. Kameran sveper över landskapet som en stilla betraktare, det tillsammans med den suveräna filmmusiken stärker bilden av det stora ödsliga landskapet och blir som en tredje huvudrollsinnehavare.

Är det nåt jag skulle vilja klaga på så är det längden på filmen, den är för lång, man hade kunnat klippa ner den en halvtimme utan att förlora något. Sedan är jag inte speciellt svag för filmer som rör sig över tid och rum, det blir lite svårt med trovärdigheten när Ennis sitter och pratar med sin vuxna dotter och det inte kan skilja speciellt mycket mellan skådespelarna.

Men kort sagt en mycket bra film, som kräver lite hjärna av sin tittare, för det går inte fort direkt.

Det blir 3 mycket starka gösar av 5, jag velar om jag inte ska ge den en fyra men den är för lång och lite stiff emellanåt, manuset hade kunnat bearbetats lite mer. Så det blir som det är nu.

The Evil Don Enzo

Så här skitsur kan man se ut när nån tönt med kamera är i farten! Grejen är att besten väger dryga tio pannor men spinner bara man pratar med honom. han är så fånig att han inte kan vara ensam utan följer efter en vart man än går. Vatten skall drickas från rinnande kran, finns liksom inga alternat. Helst från kranen i badkaret. Favoritkäk är rökt skinka som han vräker i sig på en halv sekund. Suget efter skinka är på samma nivå som en heroinists sug på heroin. Sova det gör han gärna på mig, helst vid ansiktet där han ligger och trycker. Han spinner så hela sängen vibrerar. han står på byrån i hallen och väntar när man kommer hem och hälsar genom att intensivtvätta mig genom att slicka mig i håret. Samma procedur dras igång när han tycker att jag ska gå upp på morgonen. Han är kort sagt en ganska skum typ som helst sover nära men inte för nära. Då är han som mest nöjd. Han lystrar även till namnet Mr Furry pants.

Biltjuvjävlar.

Var i Kista igår och såg Brokeback Mountain, recension kommer senare. När vi väl skulle hem hittade vi inte biljäveln. Med tanke på hur bra det har gått den senaste tiden när det gäller prylar så var första känslan, ”ja men självklart att den är snodd också, fattas bara annat.”

Den känslan släppte rätt snart och paniken spred sig som en löpeld. Fan jag har nog aldrig sprungit i ett P-hus snabbare. Jag älgade igenom hela våningen medan Linda kontaktade väktarna. Jag hiittade inte bilen och mötte upp Linda och väktaren. Nu var det helt jävla kaosartat inombords, allsköns scenarion och potentiella brutala handlingar mot gärningsmännen spelades upp. Vakten frågade oss var vi hade kört in, och när vi berättade det fick vi förklarat att vi var på fel våningsplan. Fan ja blev så lycklig att jag hade kunnat ta med snubben hem och haft han i bokhyllan for good luck.

Tanken att vi var på fel våning slog oss aldrig. Vi hade kört in på gatuplan och aldrig kört vare sig upp eller ner. Alltså borde vi inte kunn vara fel. Men fan va jobbigt det var ett tag där.

Carola, the spawn of satan!

Carola, seriöst, vem är hon?

Hon måste bara vara the bride of satan. Jag kan inte komma på en mer obehaglig människa inom rikets ramar. Hon är så förbannat jävla obehaglig att jag får rysningar varje gång jag ser henne. Hon ÄR Sveriges svar på Tom Cruise. Smaka på liknelsen och säg mig om jag har fel.

Läste Mats Olssons krönika i Expressen, han skrev

”Carolina Klüft och Carola har upptäckt varandra. Det kan förklara varför jag tycker båda är så obehagliga.”

Kunde inte säga det bättre själv. Båda är sådär ruskigt frikyrkligt, påklistrad vänliga, men jävligt hycklande. Scary scary…

IDIOTER!

Sånt här får mig att se rött och vilja ta till grovt våld! Va är det för jävla idioter som gör såna här saker? Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur man kan bete sig så här. Man borde göra samma sak med dom.

Fredagseftermiddag

Inatt har tydligen Enzo haft fest igen. Det är andra gången på kort tid som odjuret käkat upp mina Koss Sparkplug. Fattar inte va det är som är så gott med sunkiga skummgummipluppar jag haft i öronen? Djur är bra konstiga.

Sen funkar tydligen tvättmaskinsjäveln trots allt. Det kanske räckte med att hota den en aning...

Så... Snart är det måndag igen:)

V for Vendetta

”Remember remember the fifth of november” är filmens slogan. Jag trodde från början att det bara var en klatschig liten sak för att lansera den på det datumet. Men ack vad jag bedrog mig, redan tidigt får man den historiska betydelsen av denna ramsa. Filmen är smartare än jag först trodde, jag hade räknat med att det skulle vara den vanliga snygga serietidningsfilmen med fåniga one-liners och en massa explosioner. Men den här filmen är mer än så. Den är intelligentare, med en massa litterära referenser och undertoner. Referenser som duggar förbi är för det första De tolv apornas arme, men även 1984 och gamla tiders matinéfilmer. Det överraskar och imponerar på mig. Det här mina vänner är helt enkelt en smart och mycket bra genrefilm. Ok man balanserar på gränsen till det farsartade i vissa lägen men det är den inneboende problematiken i alla filmer i den här genren. Den här filmen klarar dock att hålla sig på banan hela vägen in i mål.

Det som imponerar mest på mig är att regissören faktiskt ger oss i publiken lite förtroende. Allt förklaras inte in absurdum. Bara vid ett tillfälle underskattar regissören oss men det går snabbt förbi och stör inte nämnvärt. Nej uppbyggnaden påminner faktiskt om Tolkiens uppbyggnad av Midgård, man anar nåt större och djupare som man enbart snuddar vid olika tillfällen. Den här filmen är precis likadan. Det lämnas lösa trådar här och där, delar lämnas oförklarade och man verkligen känner att man slängs in i nåt man inte helt kan hantera, känslan av nåt stort är påtagligt. Det ger den här filmen en helt annan seriositet än andra serietidningsfilmer.

Karaktärerna är såklart aningen svartvita men det skall dom vara i en sån här film tycker jag. Det blir tydligare vem som är ond eller god. Handlingen är ganska enkel och rakt på sak men den är som jag sa tidigare intelligent utförd, om det är regissörens eller författarens förtjänst vill jag låta vara osagt, men bra blir det i alla fall.

Tempot i filmen är genomgående ganska långsamt men inte så det blir tråkigt, enda dippen är i mitten när det blir lite grötigt och man tappar fokus lite grann. Den är även snygg utan att bli översnygg vilket verkar vara regel snarare än undantag nuförtiden. Risken var ganska påtaglig när man vet vilka som ligger bakom den.

Det som imponerar mest på mig är den underbart högtravande dialogen, främst levererad av en strålande Hugo Weaving i huvudrollen. Andra positiva detaljer är just dom smarta referenserna och att den inte är actiondriven utan drivs framåt av andra, i mina ögon bättre kvaliteter men inte minst att man faktiskt tar tittaren på allvar och inte låter sig falla till korta med billiga publikfrier.

Det här var faktiskt en jäkligt stark film, ganska så annorlunda mot vad jag hade väntat mig, fast på ett bra sätt, starkt jobbat.

3 starka gösar av 5

Sockor

Ok, låt oss reda ut det här en gång för alla. Det heter sockor och inte sockar. Va är det idioter som inte kan tala rent eller skriva korrekt svenska. Jag blev tom tvungen att läxa upp en journalist på pravda om detta för en stund sen.

Det heter socka-sockor, strumpa-strumpor, jacka-jackor, trosa-trosor. Ser ni mönstret?

Ni inavlade rövhål som inte kan stava rätt kommer få ert när det är dags för domedagen....

Katsching!!!

Se på fan då...

Lyckades övertyga Jarnheimers anhang att dom feldebiterat mig. Resultat 460 spänn i avdrag på nästa räkning.

Lyckades övertyga Vattenfall att dom feldebiterat mig. Resultat 360 spänn som krediteras.

Va ska man säga, tur i räkningar otur i prylar?

Murphys law

Det är tamigfan otroligt. Ska verkligen varenda jävla pryl man köper jävlas?

Först var det bilen och verkstaden. Sen har det varit den här förbannade routern. Jag fick farsan att installera den igår när jag jobbade, han fick sitta i tre timmar med proffsen på Cisco. Ska det var så jävla avancerat? Det är helt uppåt väggarna när det blir så här.

Gissa va som hände med installationen av tvättmaskinen då? Epelektrikern fixade sin del, när vi sen skulle köra igår så droppar det vatten ur den lilla luckan på framsidan. Faan, ja blir så trött

Inte nog med det, jag blev feldebiterad av fucking jävla Stenbecks telefoneri också.

Jag vågar knappt köpa nåt längre om det ska vara så här. Vad är nästa setback.

Skål, skååååååål sa ja!

Igår blev gjorde jag nåt jag borde gjort för länge sen. Jag köpte ett par Sigvard Bernadotte designade Margrehteskålar. Kvalitet och design när den är som bäst. Även om det gäller en så simpel pryl som ett plastkärl. Det blev en stor röd och en lite mindre grön. Aldrig fel med lite praktisk vardagslyx.

Alla som har en vet va jag pratar om.

Vispa grädde kommer aldrig mer kännas trist. ..

Brödet kommer bli godare...

Sockerkakorna större och saftigare...

Det är helt enkelt ett köp som gör världen till en bättre plats.

Asfalt

Igår såg jag nåt vackert... Jag såg torr solvarm asfalt. Det finns inget vackrare i den här fastfrusna döda årstiden. Det är en förnimmelse om att nåt stort är på gång igen. Livet är tillbaka...

Washtime

köpte tvättmaskin i helgen, det känns som vi gjorde ett kap. Men ja vete fan, kan inget om vita stora plåtlådor med luckor på. Det stod att den kostat 7100 och vi pyntade 4500. Det kan ju inte vara nåt annat är världens fynd eller hur? Märkligt sånt där...

Recension av The New World

The New world var det som serverades på gårdagens tallrik. Filmen är Terence Mallicks första sen Den tunna röda linjen, och det finns många likheter med den filmen som gör att man känner igen regissörens stil. hans signum är dom vackra naturbilderna, det eftertänksamma agerandet hos karaktärerna. Men den här filmen skiljer sig ändå från exempelvis Den tunna röda linjen, och det är inte på ett bra sätt.

Handlingen kretsar kring etablerandet av en koloni i Nordamerika i början av 1600 talet. Vi får följa med nybyggarna i deras vedermödor med varandra och med sina nya grannar indianerna. Parallellt får vi en kärlekshistoria med en soldat, John Smith (Colin Farrell) och hövdingens yngsta dotter Pocahontas, spelad av den då trettonåriga Q'Orianka Kilcher! Det är faktiskt nästan allt man egentligen kan säga om själva handlingen, för det här är en film som inte drivs framåt av intriger, handling eller dialog. Drivkraften verkar vara något helt annat och det är inte tydligt vad det är.

Filmens öppning är rasande vacker, där lyckas verkligen Mallick fullt ut, bilderna och musiken harmonierar och skapar en helhet som är bra mycket större än delarna. Den här öppningen lovar stort för resten av filmen. Regisören fortsätter i samma stil, där man varvar extremt vackra naturbilder med poetiska tankar som berättas över bilderna. Men efter en stund börjar man tröttna på det här vackra men ointressanta tjatet. Som tittare börjar man saknar driv och energi. Filmen kommer ingen vart och det går allt långsammare och långsammare.

Det blir svårt att kommentera skådespelarinsatserna då det knappt är några. Dom figurerar mest i de vackra miljöerna och det finns ingen direkt intrig plus att det nästan helt saknas dialog. Det mesta som uttrycks verbalt är faktiskt skådespelarnas berättarröster där dom uttrycker sina poetiska och faktiskt helt ointressanta tankar.

En annan sak som faktiskt stör mig. Det är sättet som regisören beskriver de bägge folken och deras agerande. Indianerna beskrivs på ett naturalistiskt och lite romantiskt sätt, medans västerlänningarna beskrivs som brutala, klumpiga och lata. Mallick inte bara bevarar utan även driver på bilden av den vackra vilden och det sätt dom lever i symbios med naturen och varandra. Det känns faktiskt ganska naivt och lite barnsligt att se hur dom här klicheerna målas upp utan att någon som helst ny mark inom genren bryts. Jag hade hoppas få se lite mer nyanserad bild inom området, men ack vad jag bedrog mig. Det är som att varje år hoppas få nåt nytt på julbordet men i slutändan ändå sitta där med samma gamla torra skinka.

Det saknas något ordentligt i filmen. Den är tråkig och vansinnigt långsam. Jag tror faktiskt att jag aldrig haft så tråkigt på bio någon gång. Man riktigt känner hur det kryper i kroppen och man längtar efter att den skall ta slut. Men det gör den inte, den maler, maler, maler, maler, maler….i drygt två och en halv timma. Det blir ännu tydligare när två besökare helt sonika reser sig upp efter en dryg timme och lämnar salongen. Jag sympatiserar med dom men hoppas i min enfald att det skall komma någon vänding. Men den kommer aldrig...

Jag har lite svårt att förstå vad syftet med filmen egentligen är? Vad vill Mallick berätta för oss? Den är våldsamt vacker, men det räcker inte för att hålla intresset uppe i så lång tid. Jag skulle som sagt vilja ha en mer drivande intrig, mer dialog istället för dessa fåniga berättarröster som bara vräker ur sig en massa trött dravel. I och med att det saknas dialog är det svårt att känna något för karaktärerna, man får heller aldrig veta vad det är som driver dom i deras handlingar. Det gör att man snabbt tröttnar och inte bryr sig vad som händer.

Det här kan låta som en enda lång klagan, och visst det är väl det, men det går faktiskt inte att undvika när det är så dåligt. Ska jag säga något positivt får det blir att filmen slutar på samma ton som den börjar, det är samma typ av känslor och musik och på nåt sätt så knyts säcken ihop, men det hjälper inte när det där emellan är så fruktansvärt tråkigt. Jag kan se filmen som ett vackert konstverk, där regisören målar med ljus, färg och diskreta rörelser, men det kan inte hjälpas, det får vara hur konstnärligt och vackert det vill. Det här är ingen bra film.

1 svag gös av 5

Lyxproblem

I dagarna här har jag varit ute och kolla på nya högtalare, ett kul och inspirerande företag. Problemet blir bara när man snabbt upptäcker att det knappt finns nåt att lyssna på i den prisklass man tänkt sig. Det mesta låter skräp och är knappast nåt byte uppåt.

Det blir inte lättare heller när frugan satt upp kriterierna "dom ska vara små och inte fula, som vanliga högtalare". Jag har alltså kollat på s ka designade sattelitsystem upp till 15000, hur låter dom då, ja skräp såklart. Det finns liksom inte en snöbolls... att jag köper nåt som är litet och "gulligt" för dom pengarna som låter kass! Jag har nu hittat ett par som låter bra för ca 2800... Meningen är liksom att bygga ut till ett fullödigt surroundsystem vad tiden lider, men idagsläget blir det bara ett par frontar.

Det blev för en timme sen nästan exakt 800 spänn dyrare när jag hittade ett annat system som lät större, bättre och mer. Suck va ska man göra, det är en enda lång kompromiss mellan ljudkvalitet och plånbokens storlek....

ps, imorn blir det en recension på The New world, mina förväntnigar är följande; rasande vacker, långsam och eftertänskam film som jag kommer gilla rätt bra.

Hairy lobster liksom

Det här var ruskigt jävla nästy


Amerikanska dykare har hittat ett tidigare okänt skaldjur på 2300 meters djup i Stilla havet. Det vita djuret är helt blind, 15 centimeter lång och ungefär lika bred som en assiett.

en sån äcklig jävla tingest skulle man inte vilja ha upp tallriken, en hårig fucking lobster.

En hög med bajs

Men satan då, :) the ultimate points calculator , so to speak, yiiihaa!

ps, fast det här gäller inte mig, för jag laddar betydligt mer än genomsnittet

Stringtrosor

På lunchen hörde jag två gamla tanter prata om Lets Dance på fyran. dom snackade om nån snubbe som brudarna var som galna i. Dom tyckte det var mycket hedrande för hon honom att han poängterade att han faktiskt hade flickvän.

Det roliga var när den ena tanten sa till den andra - Det finns flickor som kastar upp sina stringtrosor på scenen till honom. Varpå den andra svarar

- Ja det är fruktansvärt, har dom ingen självrespekt, det är för pinsamt och tragiskt.

Så jävla koola oldies,

Måndagsträning

Fan vilken kick man får av att träna på arbetstid, inte nog med att man får smita iväg från jobbet, man blir så satans pigg också. Hej och hå, nu kommer eftermiddan gå av bara farten.

Det blev även hemlagad pastasallad till lunch, så nu känner jag mig som en riktig "Svenne"

Match point recension

Match Point var det ja.

Kan börja med att säga att mina förväntningar var ganska så höga med tanke på maxbetyget i SVDs recension. Jag hade fått upp en bild av att det skulle vara en film i samma genre och anda som Closer, men jag kan väl säga att den inte ens var close.

Om vi börjar med själva formen. Filmen utspelar sig i uteslutande överklassmiljöer i London och på stora herrgårdar ute på landsbygden. Färgerna är dämpade och aningen urvattnade vilket ger ett färglöst och trist intryck. Tempot är långsamt och oengagerat till en början, det blir inte intressant förrän Scarletts karaktär introduceras och väcker huvudkaraktären Chris:s intresse. Det är först då Woody fångar oss och vi blir nyfikna på att se hur Chris ska lösa dilemmat med sina två kvinnor. Dessvärre börjar filmen sedan trampa vatten och avslutningen är både oväntad och tafflig. Filmen känns längre än den är och det är aldrig ett bra betyg i min bok.

Filmens karaktärer, ja dessa är faktiskt totalt ointressanta. Jag märker hur jag gång på gång reagerar på detta, i synnerhet Chris som av någon outgrundlig anledning lyckas lägra den ena vackra kvinnan efter den andra. Han är känslokall och extremt hämmad i sitt agerande, ja kort sagt jävligt trist och träig. Så här i efterhand kan jag inte se vad det är hos denna ickekaraktär som gör att man vill hänga upp hela filmen kring hans liv och leverne.

Skådespelarinsatserna är även dom tafatta och till en början känns det mesta krystat och styltigt. Det saknas en närvaro hos skådespelarna och det finns ingen glöd. Avsaknaden av kemi mellan skådespelarna är framförallt tydligt i förhållandet mellan Chris och hans båda kvinnor. Handlingen är egentligen obefintlig, det handlar faktiskt inte om något annat än att vi får en inblick i en mans liv som plötsligt och helt utan verklighetsförankring börjar spelar honom i händerna. Hans liv bara ångar på och allt verkar gå honom vägen, i alla fall fram till en punkt där blir allt svårare för Chris att hantera sina förhållanden. Vändning som då kommer är inte bara som sagt oväntad utan även oväntat dålig i mina ögon. Jag har inget emot det oväntade, men då skall det vara en bra vändning, inte som här eller i Clintans boxningsfilm, sånt gör mig bara irriterad.

En annan intressant sak är Scarlett Johansson, och det här smärtar mig att behöva säga, hon är så vacker som det bara är möjligt men hon är ingen stor skådespelare. Hon är faktisk ganska usel och karaktären hon spelar i filmen känns som en spegling av henne själv. Hon spelar en svinsnygg men misslyckad och dålig skådis.

Nej det här var ingen höjdare, kanske hade jag för höga förväntningar eller så var jag inte bara beredd på hur en Woody Allen film brukar vara. Det här var segt, oinspirerat, utan känslor och hjärta och det funkar inte i en relationsfilm. Man vill ha karaktärer som berör och dom här var helt platta och ointressanta.

2 gösar av 5

Det här är konst på hög nivå, mycket hög nivå, Peter Stormare i högform.

Vårens första dag!

Idag gjorde våren entre i vår vackra stad. Snön vräker ner och folk suckar och stönar. Dom jag möter på vägen till fabriken ser märkbart plågade ut. Jag bestämmer mig helt sonika för att gilla läget och tycker det är ganska läckert faktiskt.

Bussen beslutade sig dessutom för att ta en liten omväg i morse på vägen till Gullmars. Gissa om det blev liv och gnäll på bussen, jag bara lutade mig tillbaka och njöt av hur kaoset och stressen spred sig hos mina medresenärer.

Hur kan man bli så upprörd över att komma föresent när man inte kan påverka situationen. Vi sitter ju där vi sitter, bara att ta det koolt, vi kommer fram när vi kommer fram.

Fiskägg med hönsägg

Va säger vi om nya Kalles med ägg då, blir det inte lite kaka på kaka. Fiskägg med hönsägg, känns lite krystat.

Jag förstår principen bakom och tycker det är koolt att man tar nya initiativ, men vissa varianter borde stoppats på ritbordet.

Vad är nästa variant, kaviar med smak av banan? Det blir liksom inte alltid rätt.

Störd glass

Det här var fanimig bland det mest bisarra jag sett på länge.

Det blir en bra dag idag..

Tänkte chocka med att säga att det är en bra dag idag. Kan inte sätta fingret på vafan det är men det är det likväl....

Pendeltåg

Upptäckte precis när jag skulle åka till jobbet idag att busskortet gått ut och det var bara att köpa nytt. Det innebär även att jag måste åka pendeltåg... just det, dvs att inte komma i tid, att vänta på försenade tåg, att inte få sitta, att få trängas (som kunken verkar älska) och framförallt komma försent.

Den här gången blev det bara en kvart försent in alles. Men med den extra bonusen att det inte fanns nåt lyse, jag tyckte det var jäkligt ballt att åka i tunnlarna i totalt mörker med bra musik i podden. Antar att inte alla tyckte var lika avslappnande och rofyllt. Folk kanske längtar till sina jobb och blir stressade, va vet jag, jag njöt ja. En bra start på dagen helt enkelt.

OS

Men dra åt helvete va bra vi var då, Vad har hänt, dom som normalt underpresterar har höjt sig så det sjöng om det. Det normalt vanliga svenska kynnet att det är ok vad man än presterat verkar vara som bortblåst. Här var det fullt ös hela vägen i alla möjliga idrotter.

Hockeylirarna måste jag buga för, dom gjorde tvärtom mot vad som varit brukligt i dom senaste turneringarna, att spela bäst i början och dessvärre sämst när det verkligen gällt. Tom stjärnorna levererade som bäst, stort jävla grattis to say the least.

Nån mer än jag som reagerat på att ju fler medaljer vi tagit desto mer, - jaha, va kul har vi en till, än den hysteriska eufori som uppstod när dom första medaljerna kom.

Hade Anna-Carin Olofsson tagit guld första dagen hade hon fått enorma rubriker, nu gick hennes fantastiska guld nästan omärkt förbi. Även hockeyvinsten var mer av sansad karaktär. Det är märklit hur fort man kan bli van av framgång.

Men det är sjukt egenligen att vi tagit så många medaljer när vi inte gjort nåt på hur många år som helst. Bäst är dock att vi gav norskaran och finnpajsarna på käften så det bara rök om det, nu har vi visat vart skåpet skall stå i fyra år till.

Big brother rules helt enkelt.

Filmrecension Casanova

Så var det dags igen då, var på Lasse Hallströms senaste i Lördags med frugan ute på ghettobion i Heron.

Filmen börjar direkt med att sätta tonen, enormt vackra miljöer, kläder, glad musik. Det är vackra människor, vackra kläder. Allt är toksnyggt och man blir direkt på bra humör.

Skådespelarna verkar ha haft kul på inspelningen, ok det är lite överspelningar här och där, men det gör inget. En som verkligen är exempel på det är Oliver Platt som är kanonskön i sin roll som isterkung från Genua, Heath Leadger är en annan, han gör rollen som dandy på samma sköna sätt som John Malkovich gjorde i Dangerous Liasons från 88. Sammspelet mellan Heath och hans betjänt är mycket underhållande, även dynamiken mellan Heath och Sienna Miller, som jag faktiskt inte sett som särskilt vacker förut, men som här vare en pärla, är lysande.

Dock är det nåt som gör att jag inte kan engagera mig fullt ut, filmen rycker inte tag i mig. Jag vill tycka om den, för det är en film som jag borde tycka om. Jag älskar den här typen av lättsamma intrigerande kostymfilmer. Dom gamla musketörfilmerna från mitten av sjuttiotalet och ovan nämnda Dangerous Liasons är exempel på riktigt sköna feelgood matineer i denna genre. Kanske är det karaktärerna som känns en aning framstressade och platta eller så är det själva grundstoryn som börjar trampa luft efter ungefär halva filmen, ja vet inte, men det fungerar inte som jag hade önskat.

Den största besvikelsen är dock Lena Olin som inte fungerar fullt ut i den här typen av film. Hon skall vara sval, farlig och mystisk, inte som hon är här, lite småklumpig och flamsig. Det samma måste även gälla för Jeramy Irons som känns lite malplacerad i dratta-på-arslet facket. Här gör han åter en klassisk obehaglig Irons-karaktär som dessvärre är kryddad med lite Charlie Chaplin element.

Nej kort sagt så funkar inte filmen fullt ut, även om den är rasande vacker, snabb och småkul. Den är helt enkelt en ok popcornrulle, men det hade kunnat blivit en ny klassiker i genren jämte ovan nämda filmer, nu blev det dock bara en skön bagatell som får en att må bra i nån dag, inte mer.

Men, det är inte helt fel det heller.

Betyg, 2 starka gösar av 5

Bokrean

Bokrean är ett finurligt fenomen, man luras köpa sekunda utgåvor till ett pris man tror är billigt. Självklart går även jag på det. Men...

I år vann jag. Jag Internetbokreade istället. Jag köpte mina billiga skitutgåvor på Adlibris ännu billigare än vad AK tog, dessutom slapp jag förnedras och trängas med kulturmänniskor och oldtimers och pandabrudar. Några knapptryckningar och sen är det bara vänta några dagar sen hämtar jag lugnt och stilla ut mina nya böcker på den lokala affen.

Alltså, låt pöbeln och dom efterblivna trängas i svettiga trånga varma lokaler så kan vi upplysta njuta i stillhet och lite smått hånle åt deras dumhet:) (Allt i Alexander Bards anda)

Vad säger man om det här då

Vad säger man i en sån här situation.

Jag och Mange var och lunchade i Kungshallen igår, det blev inte helt oväntat pizza, framför oss i kön börjar en snubbe tjafsa med pizzalirarna om att han var stammis och skulle ha rabatt, inte en chans att hade nåt att hämta där. När det sen blev vår tur började pizzabagaren att orera om att det bara är dom där jävla invandrarna som tjafsar, prutar och ska billigare hela tiden. Vi svenskar var mycket bättre och trevligare.

Vafan svarar man på ett sånt påstånde???

Både Mange och jag svarade, - öh, jaha, jaså, säger du det?

Kändes lite som att man befann sig på ett etiskst minfält. Vad skulle man göra, för inte kunde man hålla med? Det kändes inte som man kunde det då skulle man ju bli ”rasist”, oavsett om det måhända var så som han sa. Känslan är egentligen helt befäng, men det har fått en sån laddad betydelse så man vågar inte säga pip.

Men pizzabagaren då? Som själv vräkte ur sig åsikterna som är allt annat än PK är inte han rasist då?

Jo kanske, men han är invandrare så han får säga så, eller?

Av nån anledning är det en tanke som dyker upp, men den är ju helt fel. Hela begreppsapparaten har ställts på ända av medier och proffsåsiktsmaskiner som bestämmer vad som är moraliskt rätt och fel. Det har resulterat i att man inte vet ut eller in. Sunt förnuft och logiskt tänkande är satta ur spel.

Det gör att man inte kan säga nåt vare sig bu eller bä och det känns väldigt fel, oavsett åsikt i frågan.

Så vad säger man i en sån här situation?

Fan också

Fan också, jag har just kommit på att "dom" troligtvis har rätt, trots allt och att jag har fel. Suck va jobbigt det blev nu då.

Filmrecension av Storm

Tänkte börja skriva lite om dom filmer jag ser på bio, blir så jävla svårt att komma ihåg annars vad man egentligen tyckte och tänkte.

I går såg jag Storm, med bland annat Eva Röse och Jonas Karlsson, förväntningarna var sådär, svensk film är ju trots allt rätt kass när det kommer till annat än klyshiga snutfilmer. Farbror Kaleghis hade även han dragit ner förväntningarna. Men…

Filmen börjar enligt James Bond skolan, med en prolog i ett rasande tempo med full fart i ett Matrix/Seven-liknande Stockholm, det är ständigt mörkt och regnigt. Det är tuffa kalla miljöer som sätter tonen direkt. I prologen fightas Eva Röse och Lina Englund med Jonas Karlsson och hans hejdukar, utan att vi tittare fattar ett dyft. Efter förtexterna sen får vi följa introduceringen av huvudrollsinnehaveren DD som spelas suveränt av Eric Ericsson som jag aldrig hört talas om. Han rycks in i Eva Röses värld där hon är jagad av Jonas Karlsson och hans hejdukar. Snart är det han som blir villebrådet utan att han och vi förstår varför.

Den världen verkar inte vara helt i synk med vår egen, det finns övernaturliga element som gör att man snart tappar kollen över vad som är verklighet och fantasi. Efter en stund börjar historien sätta sig och den röda tråden nystas upp även om det kanske inte är helt klart vart det bär. Eva Röse och framförallt Jonas Karlsson är lysande i sina roller som antagonister.

Filmen följer ett tema och ett visst tempo men den tar en ny sväng på slutet där filmskaparna lägger till ytterligare en dimension och börjar spela på känslorna och det på ett bra sätt, inte det gamla trötta teatraliska tramset med skådespelare som spelar över, som annars snarare är regel än undantag i svensk film.

Filmen är rakt igenom vansinnigt snygg och trovärdig på sitt skruvade sätt. Normalt brukar svenska actionfilmer kännas rätt patetiska och det är svårt att hålla sig för skratt när det blir seriöst, men här får man aldrig den känslan. Bara det är bra betyg, sen är den välspelad och tight trots att den tappar lite tempo i mitten. Det finns referenser till alla möjliga filmer och stilen är snodd från dom bästa, läs Matrix, Seven, The Game osv, men den känns ändå aldrig som en ripoff. Det bästa är dock att man inte får allt serverat på ett fat utan man får tolka saker lite som man själv vill. Farbrorn och jag gjorde två olika tolkningar på handlingen och ingen kändes mindre trovärdig än den andra. Det är enligt mig en styrka.

Nej jag blev grymt imponerad och så här bara dagen efteråt måste jag säga att jag nog rankar den som en av dom bästa svenska filmer jag sätt i alla kategorier, även en av dom bästa filmer oavsett ursprung i år.

Betyg då: 4 gösar av 5

Bussköer.

Betänk följande scenario;

du står och väntar på bussen en tidig morgon i ett svinkallt, fult, mörkt och blåsigt Haninge. Det tar mellan 5-7 minuter tills bussen kommer och alla som står där verkar njuta i fulla drag av hur den iskalla vinden biter tag i deras morgontrötta kroppar. Kön växer och ringlar sig längs hållplatsen, efter ytterligare ett tag kommer slutligen bussen, va händer då? Jo då kommer det en klonad jävla tonåring med taskigt attityd och tycker att hon ska gå på först och bara glider in!!!

Det händer varje morgon och är lika jävla irriterande varenda gång. Varför säger folk inget då? Jag vete fan, kanske blir man så paff. Men jag lovar att om jag stod först i kön då jävlar skulle dom inte våga sig på att trängas.

Ja blir så sne på dom här ouppfostrade skitungarna och deras taskiga attityd, hur fan tänker man när man kommer till hållplatsen, - aha, där e kön, skiter väl ja i, ja ska på först för ja e så jävla viktig liksom, typ, ba.

Det är ju fan tydligt att barnuppfostran inte är nåt som existerar längre, fram för aga igen, ungjävlar…

Varför är jag så långrandig?

Jag har sådär skitlite att göra idag på jobbet, vilket gör att jag får tid till annat, som att läsa bloggar.

Det som slog mig var att väldigt många är korta och koncisa och kommer till skott snabbt. Gör jag det, hell no, långt och länge verkar vara parollen. ju längre och mer tilltrasslade meningsuppbyggnader desto bättre.

Har en känsla av att jag lider av nån akademikersjuka. Läst och skrivit för många taskigt formulerade skrifter.

Det är väl själva fan när man kommer på sånt här....

Ishockey

Jag har aldrig sett storheten med denna idrott, en massa stök och bök, fasthållningar och annat skit. Nej det är för mycket skydd och fulheter för att den skall tilltala mig. Sen är jag ingen fan av lagsporter generellt heller.

Men nog om detta. Nu är det ju dags för OS och våra medier har redan bestämt att vi ta guld igen, trots att det här gängen underpresterat i stort sätt varenda turnering dom spelat ihop. Till råga på allt lämnar man Michael Nylander hemma och plockar in nån pajjas från elitserien, låt vara att han har ett förflutet i AIK, det hjälper inte. Dom här lirarna kan vara hur bra som helst men några vinnare är dom inte, dom personifierar den svenska idrottsmentaliteten att var som sämst när det gäller. Att underprestera, att inte kämpa tills man stupar, verkar vara den stående parollen i svensk idrott och kanske främst inom hockeyn.

Visst det finns undantag, en är Mats Sundin som jag alltid tycker levererar när han ska och blir snäppet bättre av stundens allvar. Någon som ständigt underpresterar i landslaget är Markus Näslund och nu är han inte med, alltid något. Lidström visar heller inget av det som gör honom till en av dom bästa i NHL. Vad är det som saknas? Är det lite som Halfpipeåkarna som ser OS som en kul grej, är dom här överbetalda primadonnorna inte hungriga nog, ser inte det som en heder att få representera landslaget? Jag vet inte vad det är men nåt kollektivt psykologiskt fel är det i den här s ka gyllene generationsn hockeyspelare.

Sen kan man ju fråga sig lite varför man inte lämnar vraket Forsberg hemma? Va tillför han i dagsläget? Inget, man verkar fortfarande tro att han skall ensam frälsa Sverige i turneringen, men man får inte glömma att det här faktiskt är en lagsport, vad man än må tycka dom såna. Det hade varit bättre att plocka in en frisk, hel och formtoppat Nylander än ringvrket Foppa.

Jag kan inte låta bli att nånstans hoppas att dom kommer göra bort sig som vanligt, av ingen bättre anledning än att i alla fall få läsa vad Anrell, Olsson och andras dåliga bortförklaringar och ursäkter.

Nej tacka vet jag Anja Pärsson, hon säger att hon ska vinna, och gör det, hoppas bara att hon levererar nu i OS, men nåt säger mig att man inte behöver vara orolig.

OS-Guld

Rätt skönt när man lyckas planera sin lunch perfekt.

Hade matlåda med mig, kollade in på nätet när sprintfinalerna skulle gå, bokade in lunchen till det var dags. Sen satte man på 50" plasman i köket och såg Sverige ta två OS-guld inom loppet av trettio miuter. Snacka om lyckad lunch!!

Jag som hade tänkt att klaga på att svenskar är som sämst när det gäller och hur få det är som överaskar positivt på dom här stora tävlingarna. Fan va skönt när man får fel på en sån här sak.

Det är skönt med fredag

Det är skönt att börja arbetsveckan på fredag, arbetsveckan blir så mycket lättare då. Men likförbannat är man trött och seg, va beror det på, är det nån automatisk inställningen i ryggraden som gör att man reagerar så här, eller är vi bara inte menade till meningslöst repetetivt kontorsarbete i trist miljö med trista människor. Människorna som i andra sammanhang troligtvis är helt annorlunda och hur roliga som helst, men i den här leken vi vuxna kallar arbete försvinner allt. Jag tappar intresset för att leka god arbetskamrat och håller mig för mig själv. Det kanske inte är så bra, men jag kan inte ta det här på allvar, det här kan fan inte vara meningen med livet, att slänga bort merparten av sin vakna tid på nåt så totalt meningslöst som detta. Man går hit på ren slentrian varje dag och lever för stunden man får gå på lunch, gå hem, fixa en nya fempoängare. Tack och lov för att det blir ljusare ute så man kan börja utnyttja kvällarna till uteaktiviteter snart igen. Cyklingen lockar som aldrig förr, att komma hem, dra på sig all härlig lycra och sen knäppa i skorna i pedalerna för att i ett par timmar enbart ägna sig åt konditionsträning i vacker natur, kan det blir bättre?

Ny vecka nya äventyr

Den här veckans första post kommer hemifrån. Jag är tokförkyld och har inte mycket att göra, det är fan inte kul att bara gå hemma och dra, jag tyckte det förut, men har ändrat mig helt på den punkten faktiskt. Det trodde jag inte. Det har iof inneburit att jag lyckats fixa igång min laptop så den funkar som den ska, vilket inte är helt fel, så nu sitter jag i vardagsrummet, poppar stereo och bloggar med Enzo brevid mig. Ser Darins video på Z, otroligt vilket Michael Jackson komplex den snubben har, soundet, rörelserna.

Liten insikt

Eller rättare sagt en gammal aha upplevelse som nyss gjorde sig påmind. Nämligen att, fan va man mår bra av att träna. Gjorde mitt första spinninpass sen i sommras och nu efteråt går det mycket lättare att jobba, jag känner mig mycket lugnare och inte lika stressad, fan va skönt det är. Natural high helt enkelt. Det är fascinerande hur snabbt man kan glömma bort sånt.

Sanningen kom fram, äntligen

Men se här, vad är det första man får syn på när man öppnar Pravda, jo detta. Fan va kul att fler upptäckt det som Kaleghis och jag alltid vetat om. Kudos till Pravda idag, och ta mig fan skiner inte solen just nu också...

...Just ja, bilhandlaren har gett sig och bekostar framvagnsinställningen också. Det var väl själva fan att det skulle bli en bra dag idag då... Oväntat liksom, en vanlig Onsdag i Januari... oväntat men bra...

Tisdag

I morse hade busschaffisen dragit på värmen så det var nästan olidligt, eller vafan, det var olidligt. Jag hatar honom, funderer på att åka hem till honom i sommar och dra på elementen på högsta och sen tvinga på honom en dunjacka och se hur kul han tycker det är...

Jag håller fortfarande på och bråkar med den där jävla bilhandlaren, han skulle hört av sig i fredags och surprise surprise, han har inte ringt än. Är jag egentligen förvånad, nej, men i morn så ska han få sina fiskar varma, var så säkra....

Jag håller på med min bärbara jobbdata och försöker installera en router och trådlöst nätverk, är det logiskt, enkelt och användarvänligt. Svar nej. Hur kommer det sig att inget företag i den här branschen brytt sig om att skapa smarta, användarvänliga produkter? Hur fan kan man låta ingenjörer och tekniker styra all utveckling utan att kontrolleras. Dessa är bra på en sak, att lösa tekniska problem, men dom verkar fan inte kunna förpacka detta så vanliga människor fattar nåt av det. Håll dom borta från allt beslutsfattande och tankeverksamhet som ligger utanför deras område. Gör man det skulle det bli bättre produkter, jag lovar.

Sen har jag köpt ny soffa i helgen, det är charmigt med en leveranstid på 6-10 veckor, fan ja kommer inte komma ihåg hur den såg ut eller ens vad det var jag köpte när den kommer komma. Seriöst nu, 10 veckor var hamnar vi då.... 15 April, det är ju evigheter dit... Vore ju rätt kul att få sina nya prylar på en gång liksom.

Måndagsångest

Fan också, jag hade tänkt att ha en lugn måndag, blogga lite här och där, softa, surfa och ringa och bråka med den där förbannade bilhandlaren. Men nej inte ska man få det så enkelt. Halva personalstyrkan borta, idiotjävlarna som ringer är dummare och fler än vanligt, huvudvärken börjar komma samtidigt som tålamodet försvinner.

Det som skulle varit en ganska bra måndag har förvandlats till en vanligt jävla sunkmåndag, stressad, trött, huvudvärk och inget roligt gjort.

Fredagsnöje

Jag har inget att göra, jag är trött och vill åka hem nu. Jag väntar på min nya data som ska komma om fem minuter, då blir det kul igen, under tiden läser jag följande på aftonbladet, va säger man, kul som fan är det i alla fall.

Sjuk humor

Finns det nåt roligare än sjuk humor? Tror inte det. Nu har jag stött på nåt helt bisart som får mig att garva varje gång jag tänker på det.

Kort sagt, jag har kiss och bajs i en påse brevid skrivbordet och det är skitkul.

Så fort jag såg dom blev jag tvungen att köpa dom, frugan ska få dom ikväll, har en känsla av att hon kommer garva rätt bra hon med

Anger management

Jag läste att Peter Swartling gått i flera års terapi för att lära sig kontrollera sin ilska.

Det är fan om jag inte tror att jag skulle behöva det med. Jag blir så jävla tokvansinnig på den här bilhandlaren och dennes sätt att klappa mig på huvet och svära sig fri från sina åtaganden. jag ska hävda min rätt och dra fanskapet in i rätten om det så skulle krävas.

... Eller så kanske jag borde lära mig att ta det lugnt istället?

Det värsta är att jag inte kan kontrollera min ilska längre, jag blir skitförbannad snabbare och värre än nånsin. Nån som har några tips?

Insikt

Insikt är en ganska lustig sak. Ibland saknar man den och ibland kommer den när man minst anar det. I fredags fick jag en stor portion insikt i en del av mig själv jag inte haft förut. Det var både lite förvånande och skrämmande samtidigt som det var otroligt skönt. Ytterligare en pusselbit som hamnade på rätt plats. Det är grymt fascinerande när man märker hur vissa saker som ligger till grund för ett betendemönster plötsligt blir glödande tydliga. Det är skithäftigt när man plötsligt kan ta ett jättehopp med lätthet över den mentala mur man stått framför och fånstirrat på så länge.

Men vad är insikt utan efterföljande handlande, inte mycket värd, inte mycket alls faktiskt. Det svåra är inte att komma till insikten, även om det inte alltid är det lättaste, utan att ändra det som ligger till grund för betendemönstret. Jag har kommit till insikt om en helvetes massa saker dom senaste åren, bra och dåliga, men när man bara accepterar det man upptäcker utan att kunna agera på det så är det inte så värdefullt egentligen. Där nånstans ligger själva utmaningen. Hur tar man sig igenom labyrinten när man hittat den? Den insikt jag fick i fredags har inte gett mig några direkta svar men väl en klarare bild av labyrinten och bara det kan göra det lättare att ta sig igenom den.

Låter det snurrigt? Det är det också, men vafan, vem har sagt att en labyrint ska vara lätt ta sig igenom

Skuggblogg

Som ett steg bort från misären har jag för avsikt att fläka ut mig som en rockstjärna. Jag har tänkt att skriva av mig när jag ska släppa min gud, den vita djävulen. Jag kommer inte skriva nåt om det här utan allt som rör det kommer var där. Så alla som känner för att peppa, pusha och vara allmänt goda och vänliga får gärna kommentera och stötta mig, det kommer behövas.

http://fetbastard.blogspot.com

där är länken i alla fall

Bilbranschen, edens lustgård?

Vissa saker är roliga att köpa, som ny projektor, eller tom en säng hos IKEA, man får uppenbarligen ett mycket gott bemötande. Det finns dock en bransch eller värld som slår allt i ärlighet, hederlighet och god affärsanda, bilbranschen. Där myglas det aldrig och hederligheten är ett ledord som genomsyrar alla led, försäljare, service och verkstäder. Det är inte för inte som bilhandlare har fått epitetet Ärlige Harry osv.

Jag har nyligen blivit lyckligt invigd i denna härliga värld och upptäckt hur mycket tid man kommer få spendera, tid som man annars skulle blivit tvungen att lägga på arbete och fritid. Det ger en oerhörd tillfredställelse att också att lägga ut pengar som man egentligen inte har på att betala det som garantierna skall täcka. Låt mig förklara

Jag köpte en bil för några veckor sedan och påpekade för säljaren att jag tyckte den drog åt höger och att det inte var inom vad jag tycker är normen. Säljaren var snäll och sådär härligt farbroderlig och talade om för mig att; ”nej det där är inget, det är normalt, så är det på alla bilar.” Tyvärr trodde jag inte på hans lugnande stämma utan frågade om garantin täckte det om det mot all förmodan skulle visa sig vara nåt fel? Självklart svarade han, och med den tryggheten i ryggen åkte jag hem. Det är så härligt med människor man kan lita på och som är rakryggade tänkte jag.

Idag har jag kollat upp bilen, ja vet att jag är en dålig människa som inte litade på den jultomteliknande säljaren som hade en uppsyn Jesus skulle varit avundsjuk på. Dom stygga dumma elaka människorna på verkstaden sa att jag behövde göra en framvagnsinställning. Jag tänkte att det nog var läge att ringa den gemytlige säljaren och få omtanke, kärlek och förståelse. Det jag fick var nåt helt annat.

Det jävla aset sa att det inte var nåt fel och att jag inte fick ett skit på garantin om det inte var nåt mekaniskt fel. Ville jag göra en framvagnsinställning fick jag göra det på eget bevåg. Så mycket var den garantin värld. Förbannade jävla as, det finns inga och jag lovar verkligen inga som rövknullar en som bilbranschen, IKEA min käre Kaleghis är Moder Theresa i jämförelse med bilhandlarnas jävla skumrask- och mygelverksamhet.

Tur att man inte sitter hela dagen då det skulle göra rätt ont en dag som denna….

Tomt

Jag har funderat noga efter saker att gnälla på och sånt som retar mig, men jag har inget att säga just nu, kommer inte på nåt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har en känsla av att det inte är så bra. När man tappar intresse för omvärlden och vad som sker är det inte alltid helt bra, det känns inte så i alla fall...

Se på fan

Första dagen på över två veckor som jag inte har huvudvärk, jag hoppas att det kan hålla i sig över kvällen och natten. Det vore inte helt fel med att bryta den här trenden nu för jag håller på att bli helt galen. Sen får jag gå hem om fem minuter också, se där, inte fel det heller. Nej det är en ganska bra stund just nu. Jag kan gå och dra en enpoängare och sen är det bara att logga ur och gå hem.

Tjoho

Braxen

Jag har inte så mycket att säga just nu då jag känner mig själsligt tom och förvirrad.

Men här har ni någon som uttrycker samma typ av känslor som jag vanligtvis gör

enjoy

Braxen

Poäng

Jag har dunkat hem 18 poäng idag hittils och då är det bara dags för lunch.

Bara en sån sak kan få leendet att röra sig uppåt...

heppre

Reklam

Vet att en del känner till Farbrorn men några gör nog inte det så här kommer lite reklam för honom

http://fragafarbrorn.blogspot.com/

fråga om precis vad som helst fast helst sex, du kommer få svar du inte ens trodde fanns.

Nya rutiner

Det är märkligt hur man kan reagera på saker och ting. Jag har alltid ansett mig själv vara en person som gillar förändringar och som vill göra nya saker. Men ibland kan jag blir förvånad över att jag reagerar precis tvärtemot vad jag bestämt mig för. Dom egna fördommarna om hur man är och fungerar stämmer inte alltid, det är inte kul när man upptäcker det, eller rättare sagt att man måste erkänna att delar av ens själv inte är vad man trott.

I det här fallet är det enbart små saker som spridit sig som ringar på vattnet, saker som så lätt kan påverka humöret och den inneboende tryggheten. En ny bil, ny plats på jobbet, byte av bank och bortstädningen av julen har gjort mig lite förvirrad och aningen otrygg. Det kommer ta några dagar att hitta tillbaka till den där känslan man har, när allt bara tuffar på av sig självt. Den där platsen där jag kan börja odla mitt missnöje igen. Jag väntar på att den skall komma tillbaka. En gammal kär vän som aldrig sviker. Till dess får jag vara en aning kullkastad i mina vardagsrutiner.

Snacka om värlsdligt. Men det är icke att förkasta för det. Nu fortsätter jag att jobba ett tag och väntar på lunchen då jag ska iväg med Missantropen och käka Thai, det slår aldrig fel.

Vardag igen

Jag har varit ledig i flera dagar nu ändå är jag tröttare än någonsin. Jag har sovit väldigt dåligt hela helgen och sen har det varit nya rutiner och personal på jobbet, jag tycker inte om förändringar har jag märkt, inte på jobbet i alla fall. Jag vill ha mina rutiner och inte göra så mycket. Eller rättare sagt, jag vill inte göra nåt alls. Jag ska nog vara ledig på fredag tror jag.

Trettondagsafton

Jag sitter här på jobbet nu och bara väntar av tiden, har inget att göra, Det har inte hänt nåt på tre timmar och jag håller på att somna. Vill bara hem och sova, det är tyst och trist här. Fan va meningslöst att jobba en sån här dag. Men så blir det när man var ledig igår.

Gjorde två snabba bilaffärer då som jag fortfarande knappt hunnit registrera. Ett köp av ny bil och försäljning av gammal. Den nya är dessutom en kombi, med automat!!!! Smaka på dom vuxenpoängen. Ja den är även silver för att verkligen cementera pensionärspoängen. Men vafan, vad ska man med en sedan till, helt allvarligt, ok det är snyggt men vansinnigt opraktiskt.

Nej nu när huvudvärken håller på att göra sitt bästa med att förstöra den här kvällen så signar jag ut och undrar va jag ska göra med den sista halvimman.

Wrap up

Nu är det bara nån timma kvar på det här året. Tänkte sammafatta mina tankar lite

Det som är positivt är att jag börjat jobba igen, positivt ur den aspekten att jag får mer pengar varje månad, men det är samtidigt fullständigt meningslöst och ett enormt slöseri med min tid. Sen snor det energi så jag inte orkar leva mitt liv till fullo utanför slarvarbetet.

Sen var ju Thailandsresan en riktig höjdare som jag inte återhämtat mig ännu ifrån. Tror inte jag kommer göra det till fullo heller på ett bra tag.

Att gifta sig var vansinnigt mycket större än jag nånsin kunnat tro. Så mycket ballare på alla sätt.

Men sen är det inte så mycket mer faktiskt. Jo jag hade en skitbra MTB-Vättern fram till min punktering.

Dom sämre sakerna vräker jag ju ur mig så ofta jag kan så jag behöver inte sammanfatta dom...

Kan ju vara skönt att avsluta med en positv ton.

Nästa år har jag för avsikt att förbättra mig själv på ett flertal punkter. Inga fasta mål utan bara förbättringar, kan jag genomföra dessa kommer det bli ett mycket bättre år än det här nånsin varit.

Sen vill jag även passa på att önska alla ett riktigt gott nytt år

grått

Av nån anledning är det inte lika mörkt längre, lite lättare att andas än tidigare idag. Klumpen är kvar i magen men inte lika påtaglig, huvudvärken lagt sig, kanske är trött och orkar inte våndas, ja vet inte

Svart

Jag kan inte andas, jag känner hur huvudvärken kommer smygandes redan nu. Hela kroppen skriker ut missnöjet. Va fan är det som händer, hur stoppar ja det här....................

Omen

Ute är det nattsvart, kargt och iskallt, vinden piskar upp så hårt i ansiktet att man knappt kan andas. Är det inte märkligt att det är samma väder inne just en dag som denna.

Glädjens tid är nu

En mörk trist långtråkig decembereftermiddag i Stockholm. Vad gör man? Sitter på jobbet och har inget att göra, nej det är inte sant, jag vill inget göra, jag har 1 och en halv timma kvar innan jag blir utsläppt. Får jag gå nu har jag fortfarande energi kvar att göra nåt meningsfullt av dagen/kvällen. Men lagom tills dom släpper ut mig kommer jag vara för trött för någonting. Jag kommer vandra hem som ett lik, inte orka äta nåt ordentligt utan tar det som finns, sätter mig i soffan och väntar på att bli trött så jag kan lägga mig innan det roliga börjar om igen i morgon.

Jag har sagt det förr och säger det igen med eftertryck. JAG HATAR VINTERN…

Arbete är meningslöst och det finns ingen tid på året det blir mer meningslöst än nu. Tack så jävla mycket...

Seriöst nu, jag kan inte komma på nån mer meningslösare årstid än vintern. Vad är meningen? Finns det några positiva delar. Totalt mörker, kallt, snö, halt, slaskigt, isigt, snålblåst, tjocka bökiga kläder, varmt på bussar och i affärer!!?? Vem fan av våra förfäder var det som kom på att just här skulle vi bosätta oss, jävla idiot säger jag. Jag tycker vi hänger ut deras ättlingar och ger dom spöstraff. Jag är inte gjord för att bo i det här gegget.

The attack of the chrístmas tree

Igår kväll hände något intressant men ganska obehagligt.

Jag och frugan gick och köpte årets gran, när vi sedan bestämt oss för en fin rackare påpekade jag till säljaren att det var läge att kapa den en aning. Snubben vi handlade av kapade den nere vid foten och yxade sedan till den lite på måfå. Det var ganska självklart att det skulle bli problem men inte på det sättet som jag sen skulle bli varse om. Väl hemma när vi skulle försöka få ner den i foten blev vi varse om fanskapets habila yxhantering. Det gick såklart åt helvete och när vi försökte få ner den sneyxade granen i foten. Den ramlade och välte om vartannat. Några timmar senare stod den i alla fall rakt och stilla och Fru C började klä den. När hon sen drog sig tillbaka för kvällen la ja mig bekvämt i soffan och började läsa lite bok för att koppla av.

Jag hade läst en stund och börjat varva ner när jag plötsligt ser nåt i ögonvrån som kommer mot mig, det är julgranen som helt plötsligt fått för sig att göra ett snabbt utfall mot mig. På mindre än en sekund har jag en fullt klädd julgran med lampor allt i full karriär mot mig. Den fan hade fått för sig att lönnmörda mig, varför vet jag inte, kanske för att frugan klätt på den en massa fjolliga lampor, kulor och glitter, eller så gillar den mig inte bara, nåt är det i alla fall. Jag hinner precis få upp en hand för att skydda mig från den snabbt framrusande granen. Jag lyckas rädda mig och även granen, Enzo the Cat blir såklart livrädd och springer och gömmer sig illa kvick och idag är han fortfarande duktigt skeptisk mot det livsfarliga men fjolliga trädet som vi släpat in.

Dagens erfarenhet barn; skaffa aldrig en gran utan att fråga den om det är ok att ni klär upp den till en transa, det kan straffa sig hårt om man inte är lika snabb som jag är.

Its back

Så var man tillbaka då, känns helt overkligt och inte helt angenämt. Börjar förstå vad alla resevana menar när dom känner suget att resa direkt när dom kommer hem. Det känns mer meningslöst att jobba nu än någonsin.

Återkommer när jag landat igen i gyttjan..

Until further noticed

Heppre :)

Sammanfattande uppdatering.

Vad börjar vi med, fredagens jobbmåste, ja varför inte.

Men vafan, det gick ju helt ok i fredags, även om det är som att supa med okända släktingar, dvs helt jävla meningslöst och ointressant. Jag drog såklart först hem, lika bra att smita innan det blir för patetiskt, vilket det såklart lätt blir vid såna här tillfällen. Snubbarna pratade som vanligt inte med mig, jävla idioter, så jag dissar dom med, hängde med några av brudarna istället, ett enklare sätt att umgås helt enkelt.

Tittar just nu ut över hustaken i stan och ser vädret, skrattar lite inom mig att det ska bli så in i helvete skönt att slippa snön och allt skit nu. Har insett att jag avskyr vintern mer och mer för varje år. Snön irriterar mig allt mer, kan ha att göra med att den aldrig försvinner från mina cykelspår framåt våren och att man inte kan åka långfärdsskridskor utom på plogade banor, men det räcker gott som skäl.

Vi hade middag i helgen med ett par polare också, kom inte på vafan vi skulle käka så vi beställde pizza istället. Det verkade vara uppskattat, skönt som fan att det inte alltid måste bli så pretto jämt. Glass, nötter, bär, godis och allt möjligt till dessert funkade som en dröm det med, i alla fall kändes det så, men man vet aldrig. Det är ju godare än alla dessa märkvärdiga prylar man ser på restaurangernas dessertmenyer i alla fall. Ok det här innebär inte att jag helt plötsligt slutat med att tycka om god och annorlunda mat, men det behöver kanske inte alltid vara så. Eller va säger du Lejonkungen, du verkade ju nöjd i alla fall?

Vi hörs om om några veckor igen, jag kommer dra ur sladden till allt och bara sitta i 27 gradit vatten med en bärs i handen och vänta på nästa tsunami.

Äntligen fredag... eller inte.

Idag har jag varit på en skittrist jävla utbildning i nåt jag inte bryr mig om eller förstår nåt av. Det beror nog på att jag inte lyssnade. 55 powerpointbilder och en trist chef gör inte saken bättre, dra ut skiten på tre timmar så är den förmiddan pajjad. Fast på plussidan måste jag ju ändå framhålla att jag slapp jobba, så det kanske tar ut varandra.

Sen ska ja iväg med jobbet på en massa skojiga grejer, problemet är att jag inte tycker det är så jävla kul, har alltid varit motståndare till såna prylar. Jobbarkompisar är som släktingar, man har inte valt dom och oftast har man inget gemensamt med dom heller. Kort sagt inte mitt förstaval av umgänge en fredagkväll. Men men jag måste väl, men jag tänker fan inte stanna kvar till sist eller bli dyngrak, jag dra vid första bästa tillfälle.

Det känns i hela kroppen att jag inte vill. Jag känner mig lite som en hund eller katt som stretar emot i kopplet och inte vill. Fan ska inte sånt här vara nåt att se fram emot egentligen? Det måste bero på umgänget...

Övertid

...och så slapp man jobba över, fan va skönt, hem och softa och göra ingenting, det passar mig som handen i handsken.

Bara 50 minuter kvar vid löpande banden för den här dagen innan fabriksvisslan ljuder.

Dagens galla

När man sitter i en kundtjänst så har man två saker att göra, svara i telefonen är det primära, men sen finns det vissa administrativa prylar man kan hålla på med. Men, vafan gör man när det inte finns några kundjävlar som ringer, man har varit för effektiv och inte har nåt pappersarbete att pyssla med?

Surfa i åtta timmar, räkna ner klockan?

Fick ett tips från en polare, vi kallar honom Datamannen, han föreslog att jag skulle Blogga, så vafan, då gör vi det.

Har dessvärre inget att gnälla över utom jobbet den här gången, kanske kommer på nåt skit under dan.

Förslag kanske?

Mother Goose goes public

Ja då har man outat det här krypinet då. Vet inte om jag hade tänkt det från början, men vafan, alla är vi väl lite exhibitionistiska till sättet. Känns rätt koolt på nåt sätt... Ska fixa lite bland länkana och sånt skit sen va tiden lider, det är inte så högprio. Det viktiga är att gnälla, klaga och dra felaktiga slutsatser, kort sagt göra det jag gör bäst.

Clementiner eller?

Det finns en liten frukt som ser ut som miniapelsiner men som är godare, dom har små godbitarna dyker upp under hösten och vintern. Det jag inte förstår är att ibland heter dom Clementiner, ibland Satsumas och för att inte tala om att dom även kan heta Mandariner!? Vafan är det här för konspiration och sätt. Ska man göra så här, är det bara för att lura oss konsumenter.... hmm nåt skumt är det, säkert sossarnas fel, det mesta brukar ju vara det.

Löneförhandling

Jag har haft en laddad vecka med löneförhandlingar högst upp på agendan. Jag hade mina argument slipade och var beredd att dra ut i krig, men jag blev skjuten i ryggen redan på vägen till fältet. Det gick kort sagt inte som jag hade tänkt mig. Jag drog mig tillbaka för att börja ladda med nya argument , för att ta hjälp la jag ut exakt samma fråga på fyra olika forum på nätet. Tre var mansdominerade och ett var kvinnodito.

Jag blev uppriktigt sagt förvånad över svaren och den oerhört tydliga linjen som visade sig. Det var något jag inte hade väntat mig faktiskt. Männen på alla forumen tyckte att jag skulle stå på mig, inte acceptera erbjudandet, dom peppade mig med tuffa argument och taggade upp mig. Kvinnorna däremot gjorde det motsatta. Dom tyckte jag var girig, otacksam och osolidariskt mot dom andra. Det slog mig att kvinnorna där verkade vara dom perfekta socialdemokraterna, dvs ”du skall icke tro att du är något.” eller som en kompis en gång sa till mig, ”Socialdemokratin är läran om statligt organiserad avundsjuka och byråkrati”.

Det som helt plötsligt gick upp som ett ljus för mig var att om det är så brudarna resonerar när det gäller löneförhandlingar och ta sig fram så är det inte konstigt att dom har lägre löner än oss män. Tar man för sig och visar sig offensiv, är framåt lönar det sig. Sitter man still och är tacksam, tar första bästa erbjudande och inte tycker att man är värd mer, eller inte ens argumenterar för det om man gör, ja då är det inte konstigt att dom inte har samma löner som oss. Det är heller inte fel eller orättvist att vi tjänar mer om det är under dom premisserna. Jag blir så trött på sånt där hämmande jävla tänkande. Ge dom jävlarna vad dom tål. På dom bara, fan brudar stå på er lite, var tuffare och inte rulla över och visa magen jämt, och framförallt, dra inte ner varandra och andra bara för att ni inte kan ta er framåt själva, stötta och supporta er omgivning. Släpp avundsjukan och kavla upp ärmarna.

Hur gick det för mig då? Jo jag höjde grundbudet med 2000 i månaden. Så går det om man står på sig. Amen

Dålig helg, dåliga soffor!

Haft en tung helg, en av dom värsta faktiskt. Men jag kom ut på rätt sida och nu är jag tillbaka men jag känner mig tom, för tom för att ta upp nåt att reta sig på! Fascinerande eller hur? Well men så är det i alla fall. Idag blir det tyst.

Bara en kommentar, ska iväg och titta på soffa ikväll efter jobbet, fan va svårt det är att hitta nåt snyggt, antingen är modellen snygg men fult tyg eller tvärtom. Oftast fula modeller. Eller rättare sagt fula och obekväma soffor. Det första kriteriet är ju att den är svulstig och bekväm och med ett disktret utseende, lite som jag själv faktiskt:)

Fan det var ju inte så svårt ändå, nu har jag hittat fokus igen. Skönt att skriva av sig vissa saker.

Leka med dockor!

Följde med en kompis som skulle handla på lunchen. Vi kan kan kalla henne för Eknomen, även om det inte beskriver henne överhuvudtaget. Hon uttryckte att han hennes snubbe var så barnslig när han skulle pinna iväg efter jobbet och köpa nya Star wars.

- Ni män är så barnsliga som inte växer upp.

Men vad är skillnaden då? Brudar leker ju med dockor hela livet. När dom är små är det Barbie och vafan det nu kan heta, när dom sen skaffar levande dockor fortsätter ju bara leken. Dom leker även med dockhus livet igenom, fast dockhuset ändrar bara storlek.

Nej vi är nog lika ”barnsliga” hela högen. Föresten, varför säger alltid kvinnor att någon är barnslig och menar det på ett negativt sätt. Vad är det som är så hemskt att ha kvar sitt barnasinne?

Det är dom som inte har kvar sitt barnasinne jag tycker synd om….

Allhelgonahelg och mutmiddag.

Det har varit helg som bekant, och då sitter man inte och bloggar, inte jag i alla fall. Sen har jag haft en del att göra nu i veckan med, jobbat faktisk, helt otroligt! Var ute och blev road av min ägare i förrgår, jag hade en desperat trebarnsmorsa mitte mot som raggade duktigt och helt öppet. Det roliga var att människan var helt blåst, faktiskt nog en av dom mer blåsta jag stött på. Hon försökte sälja sig själv genom det underbara argumentet

- När jag var liten var jag så bortskämd så jag hade inga kompisar för jag blev så elak!

Undrar varför hon nu är singel…

Vad har mer hänt då. Jo allhelgona, med ljuständning på gravar, stämningsfullt, vackert, skickade en stötvåg av känslor genom evigheten. Dimma, mörker, tända ljus, kyrkogårdar, värdighet, tystnad. Av någon anledning är det alltid samma typ av väder då, märkligt, som om det bidrar till den magiska stämning som ändå är där.

Har inget att klaga på när det gäller chaufförerna hos SL hittils den här veckan.

Nåt som ändå fascinerar är hur desperata människor är för att komma med tunnelbanan. Det spelar ingen roll om den är proppfull, man ska bara på, fattar inte varför. Det kommer ju en till precis bakom. Själv ratar jag dom proppfulla, får jag ingen sittplats tar jag nästa. Mer bråttom får man inte ha, lite värdighet tack. Sen springer man inte heller efter dylika färdmedel. Det kommer ju en ny för guds skull. Ok om man ska hem från Grotte då är det aningen viktigare, men till! Nej fan, nån måtta får det ändå vara.

Listen to me!

Kära kloner, varför lyssnar ingen på mig. Jag vet ju att jag har rätt, bolla med den här frågan till exempel.

Varför är förhållandet mellan arbete och livet så snedföredelat? Jag jobbar åtta timmar och har en timmes resväg enkel väg, lägg till en timmes lunch och jag spenderar 11 timmar av min dag på nåt som är totalt meningslöst och förkastligt. Jag kommer hem vid 18, gör lite måsten och sen har jag från ca 19-22/23 på mig att leva!!! Tre fyra jävla timmar om dygnet som består av mitt liv. Vad gör man då? Tittar på tv för man är så katja (… förlåt nokiaspråk igen) jävla trött för att orka göra nåt meningsfullt.

Sen har man helgen på sig där allt skall ske. Fan va det suger. En bra balans, och nu är jag helt seriös, vore vara att man räknar in restiden i arbetstiden, för inte fan hade jag åkt in till stan kl 7 varje morgon annars. Sen ska man ha ca 6 timmars arbetsdag. Således, åker in vid 8 är framme vid 9 och går hem vid 14 för att vara hemma vid 15. Det vore balans det, då har man fler timmar att leva på kvar än som det är nu. Sen ska man självklart ändra ration mellan antalet arbetsdagar/livsdagar från 5/2 till 4/3. alltså fredagar lediga.

Då skulle man kunna leva och vara lycklig och orka med att gå till fabriken. Suck, varför lyssnar ingen på mig, jag vet att jag har rätt;)

Eller nån som inte håller med?...

Lägenhetsvisning!

Igår var det helt ok på bussen in. Idag var det snäppet bättre. Inte nog med att alla ungjävlar inte förpestar SLs färdmedel (dom har nåt larvigt höstlov eller så, inget jag hade när jag gick i skolan. Då hade vi 20 mil enkel väg. 4 meter snö och gick barfota, yada yada yada J), det är dessutom dag för röd dag. Vilket innebär att alla som har tillräckligt bra vilkor och förhållanden på sina jobb slipper jobba idag. Tillhör jag dom tror ni, inte direkt va. Jag är ju ”Konsult” som det så fint heter, tro mig det är allt annat än flashigt. Jobbar ja inte, får jag inte betalt, och eftersom min inkomst inte matchar mina utgifter måste jag jobba när jag kan. Fy fan va jag låter pretantiös och käck.

Well well

Reflekterade över en sak på T-banan i morse. Börjar med en bakgrundsbild. Fick ett mail igår av en polare, vi kan kalla honom för Misantropen, även om inte det beskriver honom till fullo. Det var ett mail om en lägenhet. En massa bilder på en trist 2 i stan, men mitt i allt hoppade det fram en bild på badrummet där nån jeppe helt sonika kaklat en svastika! Mitt i allt larvigt stylade home-stageade skit dök det alltså upp ett badrum där nån galen jävla idiot kaklat in en svastika!! Det såg inte heller ut att vara nåt hafsjobb, nej snubben hade tydligen lagt ner ordenligt med arbete på det. Det var så jävla oväntat att det blev jävligt kul. Sen i morse som sagt då, dyker det upp en artikel i Metro där man intervjuat en representant för mäklarfirman. Han uttrycker sitt polerade mediatränade förakt mot händelsen. Men det som får mig att höja på ögonbrynen är när han får avslutningsfrågan.

- Skulle ni sälja en lägenhet med en svastika i badrummet?

- Nej det skulle vi inte, det är hets mot folkgrupp att visa en nazistsymbol och vi följer svenska lagen.

Nån mer än jag som reagerar på hans lama svar? Alltså, enda anledningen till att dom inte skulle göra det är för att det är olagligt, inte för att han tycker det är oetiskt eller omoraliskt. Vilken förbannad hycklare. Han säger ju för bövelen rakt ut att han skulle göra det om det inte vore olagligt. Tack för dagens pajas. Undrar om hans pengakåka chef tar honom i örat för han patetiska verbala vurpa. Snubben har alltså inget emot nassar och deras symboler per se men när lagen säger, ”stopp, fel, olagligt” då känner han sig manad att fördömma det på det här halvhjärtade pinsamma sättet. Fan han borde nästan bli politiker med tanke på formuleringen.

Tack för dagens groda mannen!

Höstens mode

Va ska man säga, i morse var det monsunsäsong i bussen, och det var samma snubbe som körde idag som var så förstående igår. Vad hade hänt honom under natten? Inge punani? Hur som helst måste han varit jävligt pissed eftersom han beslutade sig för att straffa oss i morse. Man önskar att man hade shorts och solbrillor på sig när dom gör så här. Fullt jävla spjäll på elementet och sen hade aset fipplat med fläktreglagen så att det kom värme därifrån med som hade fått en öppen spis att skämmas!

Nåväl, nåväl, allt kan inte handla om mina duster med SLs klåpare bakom ratten.

Har funderat mer och mer över modet i höst, det kvinnliga framförallt. Det är lätt tragiskt att se hur eget tänkande och individualismen är som bortblåst. Ok en sak om det är småttingar i skolan vi pratar om, dom är ju livrädda för att sticka ut från gruppen. Men nej då, den osäkerheten verkar vissa växa ifrån. Man kan studera även vuxna kvinnor som blir som fjärrstyrda kloner under kedjornas klor.

Om jag fattat det rätt så ska man tydligen ha toktighta jeans som är tighta hela vägen ner. Det är kanske snyggt på 1 av 100 brudar. Det ger en inte allt för tilltalande profil, oftast är dom även för korta för det, då ser det ut som en stor röv med jacka och skor som är ute och går. Ärligt talat, hur kan man tänka tanken att dra på sig såna jeans om man har ett jättearsle och inga vader? Dom ser ut som sälar i jeans, spolformade och med troligtvis ganska hygglig aerodynamik!

Sen ska man ha stövlar som Indianaer, Eskimåer och Lappar (Pk va är det?) hade dansat sig tokiga i på småtimmarna för. Ok K-stövlar är aldrig fel, men dess etniska prylarna köper ja inte. Alltså spolformade jeans, nerstoppade i nån form av stövel. Sen ska man ha nån stickad historia på överkroppen som var ful redan för 20 år sen. Pricken över I är sedan överrocken, trekvartslång i så fult mönster och tyg man bara kan komma åt. Sen är man redo att vara individ, trendig, i framkant, självsäker och stark…. Eller bara en i mängden.

Det är lite svårare med oss män. Vi är inte lika lättköpta vad det verkar, eller inte lika intresserade, välj själv. Men en sak har jag noterat i alla fall. Det är att dom där fula rutiga stickade V-ringade tröjorna tydligen är tillbaka. Kommer ihåg när jag var liten och tvingades ha dom, hatade skiten redan på den tiden. Sen ska man ha lite lagom slitna jeans, för stora skinnskor och en svart sammets/manchesterkavaj. Hmm Barbie och Ken kan sedan mötas på nån nattklubb i stan, dricka kvällens drink, dansa till veckans låt och sen gå hem och lovlka i månadens ställning. Skål och hej va kul det låter.

Nej tacka vet ja mina trasiga jeans från Dressman, t-shirts och fem år gamla skor….

Veckans första.

Har haft en ganska skön helg, inte nåt direkt att göra, målat lite på min tavla som jag håller på att färdigställa. Nu är det dock ny käck vecka med arbete, rutiner och skit. Busschauffören som vanligtvis envisas med bastuvärme chockerade idag med att ha fullt fräs på fläkten och inget element. Han hade även öppnat takluckorna så frisk luft kunde virvla in i kupén. En bra start helt enkelt på den här dagen.

Den här veckan har dock som helhet inte startat så bra. Ingen höjdare, det är något som är fel, vet inte vad det kan vara. Det känns som bara som jag vaknat på fel sida, hmm. jävligt irriterande när man inte kan sätta finger på vad det är. Återkommer när jag har nåt att säga. Over and out för nu...