The Ramblings of a Bastard

Ett steg till neråt

2011-04-06T03:53:00.001-07:00

Fick idag mer information om min inflammerade situation jag sitter i och det känns idag om möjligt än värre. Det är nu så jävla svårt och jobbigt för mig att jag måste spela teater för kunna fungera. Zombieläge på och nu är det inte lätt, det är kort sagt för jävla svart

En nivå ner

2011-04-05T04:21:00.001-07:00

Det går från bad till worse, nu är det inte kul längre, pajjat knä, sjukskrivning, chefen tror inte på det jag säger så situationen på jobbet är piss, min fysik är piss, en av mina bästa vänner är djupt deprimerad och är helt under isen, situationen på dagis för barnen är kass. det känns nästan som ett straff för något jag gjort, jag vet bara inte vad det skulle kunna vara. Det enda jag vet just nu är att jag inte vill vara här och nu, skulle gärna spola tiden framåt eller bakåt för att göra nya val, men just nu och just här är inte någon rolig tid eller plats.

Apati

2011-03-10T04:44:00.001-08:00

Sitter i bilen och är på väg till lunch, ensam, ensam som alltid. Jag äter alltid lunch ensam, oftast självvald men långt ifrån alltid. Den här gången som alla andra gånger då jag har bilen till jobbet åker jag och äter hamburgare på Max, jag äter för en hundring för att få känna någonting även om kolhydraterna och fettet bildar en temporär snuttefilt av välbefinnande. Finner mig själv djupt nerborrad i gratistidningen, utan den kan jag inte äta och blir bara stressad. Gamla repiga känslor återkommer, dom brukar göra det när jag är ensam, känslor av självförakt, frustration och apati. Jag vill bara gömma mig, lyssna på deprimerande musik och tycka synd om mig själv som en förvirrad tonårstjej, skillnaden är att jag är en snart förtiårig man med två barn, fru, hus och ett till synes bra jobb. Ändå är allt det bara ett skal, inget av det ger mig någon som helst glädje eller genuin lycka, tvärtom gör det mig bara mer tom och innehållslös. Sakta men säkert känner jag hur viljan och lusten till allt försvinna och kvar blir bara ett skal, ett skal växer för varje dag på grund av frosseri och självömkan, dom enda genuina känslor jag har kvar. Förut var jag ofta arg och förbannad, det är jag inte längre, jag bryr mig inte längre. Förut kunde jag tycka det var skönt när familjen åkte bort några dagar så jag kunde få lyxfrossa för mig själv utan att ta hänsyn till någon, nu är det inte så längre, nu måste jag anstränga mig för att frossa till och med, så långt har det här vansinnet gått. Är jag nöjd med mig själv och mitt liv. Nej inte alls, jag har inga ambitioner, inga drömmar eller starka känslor kvar. Mitt liv består av rutiner och ett massivt tittande på film och tv-serier. Jag lever genom påhittade människors liv och öden. Livet ska vara passion, massiva misslyckanden och euforisk glädje. Det ska vara dans på bord och bilolyckor. Livet skall levas, det finns inga dåliga erfarenheter förutom dom som uteblir, vilket är exakt det jag drar på mig. Jag känner mig fångad i mig själv och snart finns inte längre det här sista desperata kvar, bara bitterhet och apati. Snälla någon chockstarta den här motorn, fyll på olja och skicka ut den i världen innan den glöms bort för alltid. Ett krossat hjärta, ond bråd död är inget i jämförelse med apatins långsamt nedbrytande kraft. Den dödar i slowmotion, du märker det inte ens förrän det är försent.

Wednesday bloody wednesyday

2010-10-13T00:45:00.000-07:00

Det bultar innanför pannan, huvudet värker, blod och snor rinner ur näsan. Det har varit så här sedan i måndags lunchtid då jag vaknade upp efter min septumoperation. Skenorna som är fastsydda i näsan skall tas bort på måndag och dom irriterar så det står härliga till. Jag kan inte andas genom näsan. Det bränner, det svider det bultar konstant. Sova får jag göra sittandes. Trots detta är det betydligt mer hanterbart än jag trott och bara vetskapen om att jag kommer kunna andas med hela näsan om en vecka eller så gör att det inte är så farligt. Det värsta är att det blöder hela tiden och jag får gå runt med en fasttejpad kompress under näsan som en rödvit Hitlermustasch

Se på fan

2010-10-01T05:46:00.001-07:00

Det är fan inte lätt att hålla koll på allt när man ska renovera ett kök. Ett som är säkert är att man blir förnedrad på det där smutsiga sättet varje gång när man pratat med en hantverkare. Man vet att man blir lurad, man vet att man inte har en jävla susning om vad dom pratar om, det vet dom och så får man betala därefter. Det gäller för all del bilverstäder med. Fast. Den här gången lyckades jag komma ut på rätt sida och faktiskt känna mig som en vinnare i processen. Det är fan inte illa, nån gång ska man göra det.

Nu är i alla fall projekt renovera kök officiellt igång och jag har rivit en hel del så sommarstugekänslan blir allt mer påtaglig. En jävla massa väl dold fulfuru kommer upp i dagsljuset, ett dagsljus detta träslagens orcher aldrig borde få se. Det kommer tack och lov smällas upp en kraftig barriär av renoveringsgips över så man kan dölja det för all framtid, får man hoppas.

The Backsteet kid

2010-06-17T12:14:00.000-07:00

Är inte i balans nu, det är för många frågor och frågetecken som måste redas ut. Saker som gnager och stör och förstör. Mycket är utom kontroll som det känns, jag har tappat greppet.

Jag behöver få ur det, men inte här. Ramblings kommer officiellt läggas i träda, om och när bastarden kommer tillbaka här vet jag inte.

Tom

2009-10-09T00:27:00.000-07:00

.... jag är tom, jag hade, har en hel massa tankar jag måste få ur mig. Men nu när jag sätter mig ner, öppnar ett nytt inlägg kommer ingenting. Det är bara tomt. Orken är borta. Var tog den vägen, jag grottar ner mig i mig själv istället, vänder allt inåt, känslor, tankar, allt stannar innanför skalet, inget kommer ut, tror jag i alla fall. Det finns en egenskap jag saknar och det är att dölja mitt egentliga humör, jag kan inte skrika inombords och skratta utåt, vissa kan det, inte jag. Är jag på bra humör märks det, är jag på dåligt humör märks det än mer, tror jag i alla fall.

2009-10-06T07:12:00.000-07:00

och vips så löste sig allt. I helgen var det hus-och-hem mässa. Lyckades med konststycket att pruta ner en tumlare från mässpriset 5400 till 3700, ordinarie pris är 6000 så jag är jävligt nöjd. Dessvärre pajjade golvbrunnen igår och mitt armbandsur skulle kosta mer än den är värd att laga så de tar väl ut varandra kanske.

Lagen om alltings jävlighet del två

2009-10-01T03:37:00.000-07:00

För inte så länge sen la tvättmaskinen av. Vi, frugan beslutade oss för att laga den och därmed dämpa mitt handla-nytt behov. Snubben fick även installera vår nya gamla torktumlare som vi fått av ett par kompisar. Den funkade två gånger innan den sa tack och hej, så nu måste vi köpa en ny tumlare, det gör iof mig inget då inköp av ny hemelektronik är bland det roligaste jag vet, hur tragiskt det än må låta.

Don Enzo and the prison break

2009-09-30T23:43:00.000-07:00

Don Enzo gillar rätt hårt att vi flyttade till hus, så hårt att han gör allt i sin makt att få sticka ut. Problemet är att den här 10 kilos mördarmaskinen inte är van att vara ute. Han har spenderat hela sitt liv bakom lås och bom på andra våningen i Ghettot vi bodde i förut. Nu när han ser sin potentiella frihet vet han inte hur han skall hantera den. Till en början gick det bra. Han gick mest runt på baksidan och luktade på blommorna, fångade en fluga, fjäril eller nåt annat med vingar. På senare tid har han dock börjat inse att det finns mer utanför staketet. Den jäveln har under ett år planerat sitt prison break. För någon månad sen gjorde han sin första breakout. Han hade hittat svagheten i staketet och vräkte med förvånad smidighet och elegans sin stora kropp över till friheten, trodde han i alla fall. Det tog inte lång tid innan jag var efter och hämtade in honom. Dom första gångerna gick det bra. På senare tid däremot har han slutat bry sig när jag hämtar hem honom, han springer och gömmer sig. Han har helt enkelt fattat vad det innebär att vara fri.

Don Enzos stora passion här i livet är förutom mat, vatten, och då menar jag inte bara att förtära, framförallt att titta på, leka med, trollbindas av. Han är som en pundare eller en pyroman, han kan inte låta bli. Grannen brevid har en fontän, gissa var pälsbollen sitter och trycker nånstans...

Alltid är det vid fontänen man hittar honom, han kan sitta i trans i timmar och stirra på vattnet, plaska i det, dricka en skvätt, det är nåt allvarligt fel på hans mentala hälsa, men så länge han ligger vid min huvudkudde på nätterna och spinner är jag nöjd, då får han punda vatten hur mycket han vill.

Igår hade han dock lyckats ta sina nya talanger för långt. Han gick inte att uppbringa nånstans, inte vid fontänen, inte hos den andra grannens katter. var fan kunde han vara? Jag provade allt, jag tog till och med fram trumfkortet, matskålen, inte ens det funkade. Några timmar senare när jag sitter i soffan och kollar på tv hör jag en duns mot fönstret i vardagsrummet och ser att han försöker ta sig in genom en stängd ruta... Jag sa ju att det är nåt fel på honom.

Jag går in i tvättstugan och öppnar dörren för att släppa in honom och antar att han skulle vara hungrig, gosig och frusen, inte då, den stöddige fan bara glor på mig med likgiltighet och förakt och går in och småkäkar lite, mest för sakens skull och går sen och lägger sig. Han skiter totalt i mig. Jaha ja, det är så det ska vara numera, man ger honom lillfingret, han tar hela handen och pissar på mig, trots det är han den skönaste katten i stan, han får göra vad han vill så länge han kommer tillbaka och aktar sig för barn och bilar.

Sitt vackert...

2009-09-25T05:56:00.000-07:00

Ofta har jag gnällt över att ha för lite tid, och i synnerhet efter sommaren kändes det så ett tag. Jag hade ingen tid och var kronsikt stressad. Men så vad som kan hända. Den här veckan har jag känt att jag har väldigt mycket tid som bara går åt till att sitta, sitta framför TV:n och/eller datorn. Jag ägnar ofantligt med tid åt att sitta och glo på dom här skärmarna, jag gör det i bristen på något bättre. Jag vill ha något att göra. Jag behöver något att göra. Jag ska som sagt göra slag i saken och försöka börja spela lite Tennis eller Badminton igen, för att ha något meningsfullt att sysselsätta sig med.

Det är lustigt hur snabbt livssituationer kan ändras på bara några dagar, hur nattsvarta humör kan ändras till det motsatta. Hur ekonomiskt fördärv blir raka motsatsen i en vecka när man fått lön.

Nu sitter jag här på jobbet, trött så trött och bara väntar på att få gå hem, hem till soffan och sätta mig och titta..

Mad Men = Dull Men

2009-09-25T00:10:00.000-07:00

Har efter lång tid börjat kolla på denna hypade serie. Första försöket slutade i att jag stängde av efter tio minuter för att det var för jävla trist. Andra försöket har räckt i 4 avsnitt. Jag kommer inte in i den. Hela upplägget verkar fokusera kring 60-talsmiljön. Känslan är att allt krut är lagt där för att visa hur annorlunda det var då jämfört med nu. Där har man lyckats, dessvärre hjälper det inte, när tempot är brutallågt och huvudpersonen är tom, förvirrad och helt intetsägande. Nej jag kommer ge det här några avsnitt till och hoppas det tar fart, för som det är nu håller den inte. Jag har svårt att se vad andra har fastnat för.

Lagen om alltings jävlighet

2009-09-23T23:39:00.000-07:00

... och så har tvättmaskinen lagt av. Är det inte typsikt att allt ska hända på samma gång.

Zombie

2009-09-23T05:16:00.000-07:00

och där fick det redan bräckliga självförtroendet en rejäl känga. Smack bom bara, rakt på utan krusiduller.

- Vi hade höga förväntninigar på dig från början men det har tagit för lång tid för dig att komma igång.

Jaha ja, va ska man säga, inte kan jag säga att det är fel, som en liten liten pojke satt jag där i det klaustrofobiska rummet med chefen mitt emot. Jag hade det på känn redan innan, jag visste det, nu kom det och det enda jag kunde förmå mig säga var, hmm, jaha, jaja, ok, mm.

Fan jag kände hur bluffen som är jag avslöjats igen. Jag är en mästare på att sälja in mig när jag är på rätt humör, när jag är stark är jag oövervinnerlig, en vinnare, alfahanne, då är jag fan bäst. Däremot vet jag även i dessa lägen att bluffen ändå nånstans kommer avslöjas, det är bara en tidsfråga. Nu kom den ifatt mig här med. Jag går balansgång på att försöka ta till mig det som sägs innan det är försent och att bara skita i allt, stänga in mig själv och öppna kranarna av självömkan. Jag har ännu inte bestämt mig, det lutar åt det första men jag vet inte.

Har man som jag dåligt självförtroende av att ständigt misslyckas och då börja odla loserstämpeln samtidigt som jag lider av en överdimensionerad dos av lättja blir det svårt så svårt att ta till sig det som sägs och skapa en verklig förändring. Jag vet vad som krävs och förväntas men jag skiter i det. Hur sjukt och udda är inte det. Rationellt kan jag göra vad som helst men jag kan inte hur mycket jag än skulle vilja.

Men jag gör det inte, jag gör inget, jag sitter och skapar skiten och väntar på att det ska avslöjas och sen gräver ner mig på botten som en slamkrypare.

Varför i helvete är det så här och hur i helvete ska jag ta mig härifrån.

Jag har alla svar jag egentligen behöver men kan inte, orkar inte, vill inte vrida på nyckeln trots att jag vet att jag skulle må så offantligt mycket bättre, bli så offantligt mycket lyckligare. Jag skulle kunna bli allt det där jag vet att skulle kunna om jag bara kunde starta. Istället låter jag allt förfalla, allt omkring mig förfaller och jag skapar enbart kaos och misär.

Fuck me sideways vilken skitsits det här är.

Hus hus hus

2009-09-22T07:14:00.000-07:00

Det är dyrt med hus, åt helvete för dyrt faktiskt. Jag har en gammal 60 talskåk det inte gjorts mycket i. Vi har under det året vi bott där gjort vårt bästa, men med en nyfödd och en 2 åring har det gått så där lagom fort. Dessutom är vi belånade till 100%, vi hade inte så mycket att välja på när vi kom direkt från hyreslägenhet till hus. Nu står vi här alltså ett år senare med panel bytt på ena gaveln, hela huset nymålat, hallen fixad, vardagsrummet fixat, vårt sovrum nästan klart, köket halvfixat, trappen och lilla toan fixade. Varför känns det ändå som man inte gjort nånting. Jag måste fixa köket ordentligt, nytt golv, nytt tak, nya skåp, bänkskivor, ho, blandare, kakel och fläkt. Jag satt och räknade lite lätt och landade på 55000 för min lilla budgetrenovering. Var ska jag få dom pengarna ifrån? Inte från banken, frugan är hemma med den nu ett år gamla lilltjejen så vi har bara en och en halv inkomst. Hur gör man. Dessutom har jag min nemesis badrummet kvar, bara den rackarn kommer väl landa på moderata 100 loppor. Suck, kan inte nån åka förbi och ställa en säck pengar på tomten så jag kan få det här klart...

Städdag

2009-09-18T06:34:00.001-07:00

Helt tomt på jobbet, har inget kvar, sitter och laddar för att tidrappa, det tar en kvar. Va ska ja göra sen... ladda för att gå hem tror jag, hem och leka med barnen och ta det lugnt, för i morn är det dags att städa dagiset igen. Otroligt vad det är tråkigt, bland det värsta som finns faktiskt. Det är i klass med att flytta och byta däck. Två timmar per pass man aldrig får igen och dessutom tisdag, torsdag och sen lördag... Tack och lov är det ett halvår kvar till nästa gång nu.

Tennis

2009-09-16T07:45:00.000-07:00

Jag vill spela tennis igen, tennis, badminton och squash, det var längesen. Vi var ett gäng som alltid spelade badminton ihop förut, undra om man ska försöka damma av dom andra relikerna och se om det skulle kunna finnas intresse igen?

Mitt-i-veckan självömkan

2009-09-16T07:00:00.000-07:00

Hmmm, var ett tag sen nu. Jag har ett tag nu mässat om förändring hit och förändring dit, har jag gjort slag i saken... nej. Det vore inte jag om jag gjort det. Känslan kvarstår dock och den kittlar hela tiden och lockar. Nu blev jag inte mindre inspirerad heller sen jag såg att lillGösen dragit igång sin maratonblogg. Jag har min rödsivlerfärgade XC i förrådet, hopplöst negligerad i tre års tid. Det är nog dags att se över henne, damma av skorna och dra på sig ett set lycra och börja utforska stigarna i Södertörn.

Fast å andra sidan är det sååå skönt att inget göra också...

Nej fan, inget mer självömkande, lika tråkigt att läsa för alla noll läsare som för mig att skriva och fundera på.

Nu skiter vi det hör för stunden, snart hemgång och sen läge att försöka hitta nånstans online för att kunna kolla Inter - Barca.

Kritik

2009-09-08T05:50:00.000-07:00

Sitter här på jobbet en tisdagseftermiddag och retar upp mig sådär lagom på att kollegan mitt emot har varit konstant sjuk i två veckor, men inte fan är han hemma för det. Det är bara veklingar som är hemma när dom är sjuka. Ja men sitt där då och bli hög på alvedon och somna för att du har feber, smitta inte mig bara. Nu har kollega två börjat hosta som en svensk längdåkare i målfållan. Snart kommer skiten hit också. Fuck, jag försöker hålla skiten borta med lite Guns n Roses, det borde hjälpa.

Annars funderar jag på det här med kritik. Ett jävligt svårt ord, inte att stava då... Att både ge och ta emot på ett bra sätt är extremt svårt. Ofta när situtationen uppstår att man bara måste förlösa sin kritik är det inte läge för eftertänksamheter, man vräker på med det man har, oftast naket, ärligt och onsyggt. Mottagaren är ofta långt ifrån mottaglig trots namnet. Vad vi får då är en frontalkrock av egon och resultatet är nukleärt. Mottagaren har ofta en förmåga att hissa upp vindbryggan till öronen, slå ifrån sig och göra allt som går för att inte lyssna, ofta kommer det att kritiken levereras på ett icke ettiketsmässigt vis vilket gör att kritiken ej är godkänd. Ridå.

Vad är det som gör, eller rättare sagt, måste det vara så svårt att ta åt sig något någon (hmm) säger om vad eller hur man gör något? Av en ren slump läste jag en kort notis om detta i dagens gratistidning på pendeln till jobbet. Sammanfattningsvis kan man säga att poängen var att man kort sagt får skärpa sig och lära sig att lyssna på vad som sägs och se om det finns någon poäng i det än att reflexmässigt bara slå ifrån sig, skylla på motparten, byta fokus, lämna rummet osv... Stå fan kvar, hör vad som sägs, ta slagen mot egot, svälj, lyssna, acceptera att du uppenbarligen gör något fel, ta ansvar, gör inte om det, väx några mentala centimeter, gå vidare.

Det finns i mina ögon ingen negativ kritik, det är bara osäkerhet eller vad man vill kalla det från mottagaren. Kritik bottnar i viljan att sen en positiv förändring hos mottagaren. Annars är det påhopp och det är inte samma sak.

Jag menar inte att man ska ta vad skit som helst och förnedra sig, men oftast finns det poänger i det mesta, annars skulle det inte sägas.

Skulle alla göra det, stå rakryggat när nån går loss på ens självkänsla skulle vi vinna en jävla massa i långa loppet.

Barnkalas the true story

2009-08-30T23:29:00.000-07:00

Jag har haft en helg i fullgasens tecken, järnet från 05 varje dag tills man stupar i sängen medvetslös en kvart efter ungarna somnat.

Barnkalas består av två dagars planerande, handlande, städande, dukande, lagandes av mat och tårtor. Sen kommer kaoset i form av ett inferno på 15 3 åringar och ett knippe bäbisar. När "Katrina" bedarrat är det bara att börja städa igen. Ett marathonlopp är lättare i jämförelse, då springer du bara, här springer du i två dygn och samtidigt försöker koordinera ungar, fruar och katter, i ett marathonlopp får du mat och dryck med jämna mellanrum, det får du inte på ett barnkalas, där får du överaskningar i form av trasiga saker, trasiga barn och mat på platser där mat inte skall finnas. Nästa år ska jag nog anmäla mig till satmaran istället och springa i peruk. Det går tydligen bra att som man springa i lopp för bara kvinnor, kolla snubben som vann damernas 800 meter på Friidrottsvm senast.

Nu ska jag vila upp mig på jobbet, ett stort svalt tyst rum med bara vuxna, äta vällagad lunch på en skön uteservering och sen en lugn promenad tillbaka, fan kan det bli bättre...

Barnkalas

2009-08-28T07:09:00.000-07:00

En timma kvar på jobbet, allt är klart för veckan, har tom tidrappat så nu återstår nedräkning. Ikväll är det dags för Inglorious bastards, hoppas den håller sig på rätt sida av Tarantinos balansakt. I mina ögon balanserar alla hans filmer på slak lina när det gäller koolhet. Det är så medvetet och överdrivet att det är nära när som helst att bli patetiskt och fånigt. Hittils har han klarat sig, hoppas det blir lika bra den här gången. Annars är det barnkalas i helgen, två stycken tom med allt vad det innebär. Vi ska iväg på ett och hålla i ett, jag måste säga att det känns jobbigare att hålla ett än att gå på ett... 30 pers varav hälften ungar. Regnar det ska alla vara inne och det lär bli rätt hög ljudvolym på 15 sockerhöga treåringar.

Zzzzzzzzzz

2009-08-27T05:03:00.000-07:00

klockan är drygt två, jag har just kommit ut från toan där jag precis som på film stänkt vatten i ansiktet, kallt kallt vatten. Jag måste hitta på nåt för att hålla mig vaken, det här går inte. Eftermiddagarna är en enda lång kamp mot att mota undan John blund. Han är en riktigt envis jävel, men jag tror jag kommer lyckas idag med. Det är en balansgång utan dess like, ett enda möte och jag skulle vara körd.

Det finns inget värre än att vara svintrött och vilja sova och ändå inte få det. Jag kommer ihåg när jag pluggade, jag satt alltid längst bak så jag kunde somna. Det gick inte att hålla sig vaken, oavsett om det var något intressant eller ej. Undrar om alla har det så här. Jag tycker det är skitjobbigt att alltid vara trött. Ge mig fem minuter, bara fem minuter i tystnad och jag somnar som en sten. Jag har svårt att koncentrera mig när jag läser kurslitteratur också kommer jag ihåg. Samma där, tror det tog en kvart eller så innan tankarna vandrade och ögonlocken slöt sig. Jag skulle behöva nåt ordentligt uppiggande. Att ha småbarn och inte få sova ordentligt på nätterna spelar också roll. Men det var likadant när jag som sagt pluggade.

Nu blir det tydligen fika med, gissa om jag blir ännu tröttare efter det.

Småstressad

2009-08-26T05:30:00.000-07:00

Det har varit rätt stressigt ett tag nu. Det är kul det här med att renovera hus, det är som ryska dockor, det dyker alltid upp något oväntat. Jag hade som ambition att måla om huset i i somras (känns fel att redan benämna sommaren i preteritum) under nästan två veckor då resten av familjen var borta. Under den här tiden han jag upptäcka att det krävdes panelbyte på ena gaveln och sätta dit sockelskivor längs med hela... sockeln. Nu ca två månader senare har jag äntligen målat klart allt två gånger, inga sockelskivor dock, man kan inte hinna allt med småbarn och ändå jobba fulltid.

Allt det här resulterar i en jävla stress, stress att hinna klart innan hösten kommer, stress över att man inte hinner med att leka med barnen så mycket som man vill, stress att man inte hinner äta ordentligt, stress över att man inte hinner träna, stress över att man inte hinner med något eget förutom 15 sportnytt varje kväll.

Just nu känns det som om det är en stor sak för mycket, jag kanske ska sluta jobba, sälja huset eller ungarna? Nej jag slutför det här projektet sen blir det inget i huset på någon månad i alla fall...

Facebook

2009-08-14T04:45:00.001-07:00

Facebook

Ett intressant medium att hitta förlorade vänner på och uppdatera sig med vad dom gör idag och så vidare. Ett sätt att hitta nya vänner, ett sätt att knyta kontakter, ett sätt att skapa ångest på, ett sätt att ljuga om verkligheten på...

Allvarligt, jag har börjat undra över en sak när det gäller ansiktsboken, den är bra till mycket, jag har hittat gamla polare, det är skitkul att se allas bilder dom lägger ut (inte för att jag är så jävla dum själv att jag lägger över äganderätten på mina bilder till Facebook). Det är även kul att läsa vad folk håller på med, men här kommer poängen, håll i er nu. En sak jag börjat störa mig på och det är när alla, och då menar jag alla hela tiden har haft sååå fantastiska dagar, dom har haft såååå roligt, dom har ätit sååå god mat, dom har träffat den och den fantastiska människan. Vad är det här, har det blivit nåt jävla Stepford wifes av hela skiten nu! Jag menar, varför sitter folk och rakt upp och ner ljuger alla andra i ansiktet. Det är inte fantastiskt jämt, alla är inte underbara, barn är inte världens gulligaste hela tiden.

Skrämmande är det, riktigt på allvar skrämmande med detta larv, lägg genast av med det.

Det är iof bara en reflektion av hur det ser ut i samhället idag, alla vill synas, även jag, alla vill synas så hårt att man marknadsför sig som AB Lyckliga jag, eller AB Lyckliga familjen hela tiden, i tron om att alla ska tycka att man är såååå fantastisk. Menade jag alla, det finns såklart undantag, eller hur Kunken... Det finns några få som vågar, orkar vara rakryggade och ärliga och skriva hur fan det egentligen är, cudos till er.

Men den här låtsasvärlden spinner på rätt rejält och istället för att bekämpa monstret med ärlighet så eldas det på nåt det grövsta. Det är inte bra.

Nästa gång jag är sjuk ska jag nog skriva "har haft en fantastiskt dag, har legat och kräks hela dagen på toa, det har varit så mysigt, tack Gustafsberg för en supermysig dag"...

Eller... så kanske man kan börja fundera på varför man måste ljuga, det är inte farligt att vara osäker, det är inte dåligt eller fult. Det är ok att ha rätt tråkigt, det är rätt skönt att ha haft en helt beige helg utan vare sig nåt bra eller dåligt. Framförallt så är det rätt så jävla skönt att vara ärlig, riktigt jävla nakenärligt ibland. Tänk på det nästa gång ni sitter och ljuger på facebook.

Mask

2009-08-14T01:04:00.000-07:00

Jag stör mig på det här, varför förställer jag mig när jag bloggar, hur kommer det sig att jag inte kan slappna av och vara helt ärlig. Det stör mig, hur mycket jag än försöker blir det krystat som med förra inlägget. Förbannat va ointressant det är att skriva en massa kvasiskit.

Kanske det är som en polare sa när jag mailade honom nyss om detta att man censurerar sig när man vet att folk man känner läser. Eller rättare sagt, det här är hans ord;

"Det är av samma anledning som man inte sitter och berättar för psykologen att man innerst inne vill döda människor som tittar på en på fel sätt. "

Är det inte poesi och kärnfullt så säg. Fan, pang på rödbettan bara utan krusiduller.

Nycklar

2009-08-13T23:19:00.000-07:00

När jag satt på tvärbanan och passerade Gröndal kom jag just att tänka på en sak. En sak som gör det svårt ibland. Jag vet inte om det är så här för andra men för mig är det så. Jag har vissa hangups, vissa mentala låsningar som gör det jävligt svårt att ta sig förbi en del hinder. Det grubblas nåt oerhört på dom här sakerna och frågan är inte om det är grubblandet i sig som lägger krokben snarare än orsaken, vad den nu än må vara. Sökandet efter nycklarna att låsa upp dom här sakerna så man kan bli sitt bästa jag är kort sagt, jävligt svårt. Det kan vara en serie motgångar man haft som gör att ett mönster börjar uppstå, mönstret blir en vana och till slut sitter man där och definierar sig utifrån det. Inte bra.

Kan det vara så att man egentligen bara jagar sin egen svans, det springs på i sitt ekorrhjul. Ta mig fan, det är nog så trots allt. Hmmm va man kommer på saker när man sitter och skriver. Snacka om att göra en höna av en fjäder, kvasipsykologi ur navelperspektiv. Va får jag alla dumheter ifrån, krystar fram dom här små skitsakerna, blåser upp dom och tycker att det är världens problem. Får för mig att nu har jag kommit på något, nu ska det bloggas, när jag sen börjar sätta fånerierna på pränt märker jag hur ihåligt och fånigt det egentligen var. Det kanske hade varit bäst om det hade fått vara en tanke som hade fått stanna där på tvärbanan på väg till jobbet.

Hur som haver nu är den borta i alla fall.

Här är jag, se på mig, älska mig.

2009-08-13T06:57:00.000-07:00

Jag vill också delta, få uppskattning, märkas, känna mig betydelsefull, vara någon, ta plats.

Jag gör inte det nu, jag har gjort det, gör inte det längre, har inte gjort det på länge och det börjar klia i mig att få göra det. Det är viktigt att få bekräftelse för den man är, det man tycker, det man gör. Jag saknar dom sakerna. Som det är nu har jag gett allt åt att vara family-man. Det räcker inte längre, det är underbart men slitsamt men det kan inte föda mitt ego på det sättet jag behöver. Jag behöver mer, jag behöver yttre stimulans. Mitt liv kan inte bestå av att jobba, komma hem, städa, leka med barn, natta barn, handla mat och se på tv för att sen börja om igen. Det här räcker inte. Det har räckt i några år, nu måste jag få vara Fabbe igen, vem det nu är? Som det är nu har jag inga intressen, inga mål, ingenting utanför bubblan. Jag tror inte det är bra för någon i familjen att jag inte har något annat liv. Jag tror alla behöver ha ett eget liv med egna intressen utöver familjen för att inte tappa allt. Man måste ha balans, just nu har jag vakum, det är inte bra

Dags att börja igen.

2009-08-13T01:46:00.001-07:00

Den här bloggen ska börja leva igen precis som jag ska, jag har en plan, steg för steg ska saker börja ske

Säg ja istället för nej

2009-08-13T00:54:00.000-07:00

Spenderade gårdagen med att läsa hela Matte matar monsters blogg, det var några inlägga kan jag säga, men vad intressant att ta del av en människas liv under fyra år, ok långt ifrån alla delar är med, men man får en ganska bred bild ändå. Kan bara säga att jag blev inspirerad av den mannens sätt att se på världen, fötterna på jorden och blicken framåt. Jag fick några rejäla tankefundeingar som jag försökt sätta fingret på förut men aldrig lyckats, tack för dom. Framförallt det där med att vara lösningsorienterad istället för problemdito. Det ger inget att älta älta och älta, det skapar inget, istället ger det nog bara mer problem. Jag har sett på tok för mycket av den där oron på nära håll, jag själv är likadan, destruktivt och helt meningslöst.

Att vara positiv och se framåt är parollen, nostalgi och sentimentalitet är väl ok i små mängder men inte när man är i min ålder. Att hela tiden glamorisera det som varit, the glorious past är inte vägen till lycka. Det är bättre att säga, "tja, det där var fan kul, nu gör vi nåt nytt isället". Hur ska vi annars bli bättre människor om vi hela tiden håller oss kvar i det förgångna. Jag förespråkar inte något slit- och slängsamheller, absolut inte, men att använda sig av sina erfarenheter för att skapa nya är rätt ordenligt mycket mer kreativt än att blicka tillbaka och romantisera.

Man måste rannsaka sig själv, skaka av pälsen, kamma den och ge sig ut i livet. På tok för länge har jag isolerat mig från omvärlden och människor under devisen, att jag inte orkar, har inte lust, är för bekväm osv. Vad är det för ursäkter, "nej, jag har ingen lust att leva, jag tittar hellre på, det känns bäst så". Jag är väl inte 85och döende heller. Nej det får vara nog med det nu känns det som. Ta möjligheterna när dom kommer, säg ja istället för nej.

Nu låter jag som Mia Törnblad/Blom eller nåt, men vadå, so be it, det blir inte sämre för det. Jag är trött på att vara bitter, jag är trött på att vara negativ, jag är trött på att vara trött, jag är trött på att säga nej, jag är trött på att se hur jobbigt och svårt allt är, jag är trött på att stå vid sidan och se alla andra leka och har roligt. Jag vill också ha kul och känna att jag lever, att jag inte bara jobbar, tar hand om barn och hus. Jag kan jobba, ta hand om hus och ta med barnen på livet istället...

Jag tycker det känns bättre, ska vi säga så?

Medelklassfår

2009-08-10T01:56:00.000-07:00

Jag var på väg att skriva något om hur jävla jobbigt det är med dittan eller datten, men fan nån gång får det vara nog... Så nu blir det gnäll istället, gnäll om hur jävla jobbigt det är att ha det bra.

Det finns för många medelklassfån som bara går runt och är, som bara längtar efter något som inte är serverat på silverfat. Samtidigt som dom önskar detta med ena handen håller dom i tryggheten med den andra och vägrar släppa. Det är självömkan hit och dit, man försöker finna liknelser med försupna idoliserade författare och gud vet vad. Allt detta i jakten på att få vara något annat än det man just är, ett medelklassfår, en medelsvensson. Man försakar sin egen lycka i jakten på något naivt och faktiskt rätt barnsligt. Acceptera för helvete istället vad ni är, acceptera verkligheten, släpp spritflaskan och försöken till rockstjärneliv, ni står på gränsen till att bli patetiska och obehagliga på riktigt. Än så länge kan det fortfarande passera som ballt i vissa lägen, men dessa lägen blir bara färre och färre.

Fan grabbar, för det är oftast grabbar även om det blir mer och mer brudar också, acceptera att ni inte är Ulf Lundell och kommer inte bli det. Hade ni möjlighet att vara det ett tag skulle ni inte heller vilja det.

Man kan summera det på det väldigt bra sätt det jag vill säga. Till som ännu inte vaknat upp och blivit vuxna har Neal Peart sagt det på ett bra sätt.

It's cold comfort
To the ones without it
To know how they struggled
How they suffered about it
If their lives were exotic and strange
They would likely have gladly exchanged them
For something a little more plain
Maybe something a little more sane

Bad

2009-08-03T07:18:00.001-07:00

To let it go! And so to fade away
To let it go!
And so fade away
I'm wide awake
I'm wide awake
Wide awake
I'm not sleeping, oh no, no, no

Fredagskänsla

2009-07-31T07:29:00.001-07:00

Regnstormen har just passerat utanför jobbfönstret och jag lyssnar på "City of blinding lights" med U2 och önskar jag kunde vara i Göt´laborg och gå på konserten ikväll istället för att återigen ha en mysig hemmakväll... Allt är inte perfekt

Not enough

2009-07-30T07:44:00.000-07:00

Semestern är slut, jag har slitit som en hund hemma för att fixa allt som ska fixas innan hösten. Är inte på långa vägar klar och snart kommer familjen hem, familjen som varit borta några veckor i perioder under sommaren så jag ska kunnat jobba. Jag är helt dränerad på energi och är helt slut, totalt utblåst av trötthet. Stressad som en kaninunge har jag varit för att hinna klart men hindren har bara dykt upp och skapat mer stress. Nu är det bara en kvart kvar innan jag tar bilen och åker hem i en stund innan jag drar mig till Arlanda för att hämta världens bästa.

Samtidigt kan jag inte låta bli när jag sitter här på jobbet och läser bloggar om folk och deras liv och allt som händer i världen att inget händer just mig, jag känner mig avskärmad från livet. Det känns som att mitt liv är i en liten bubbla som består av familjen, huset och jobbet, inget fel med det men jag har stått på sidlinjen för länge nu för att det ska räcka. Det behövs något mer, interaktion med andra människor, nya platser, nya upplevelser. Fan det skulle räcka med en kväll på krogen eller besök på grönan, det behöver inte vara en jordenruntresa.

När jag läser mina senaste inlägg ser jag att jag enbart luftar mina känslor när jag har familjen borta och det är snart dags för dom att komma hem. Jag är inte en människa som ska vara ensam, det är inte bra för mig helt enkelt.

Lördagsramblings

2009-03-07T10:54:00.000-08:00

Nu sitter jag här näst sista kvällen som jag är ensam innan familjen kommer hem igen. Jag sitter här och pratar med katten, tittar på mängder med film. Jag har jour, för första gången, vilket gör att jag inte kan komma iväg, inte göra nåt utan att vara tillgänglig. Det är som ett osynligt fängelse som håller mig hemma vid soffan och filmerna. Inte för att jag skulle gjort något annat även om jag hade den fria viljan att välja, men det gnager ändå att bara vara fast vid huset. Något annat som gnager är just ensamheten, ensamheten som jag så fort jag inte har egen tid hett eftersträvar likt heroinisten är beroende av sitt heroin. Nu däremot när jag har den känns den bitter, den är obehaglig, det är en kvävande och destruktiv våt filt som lägger sig över mig och handlingsförlamar mig. Den skapar möjligheter till tankar och tankebanor jag för länge sedan trott försvunnit men likt gubben i lådan hälsar på när man minst av allt vill det.

En vän frågade när jag fått barn vad det bästa med det hela var. Jag sa att för min egen del så har jag fått peace of mind, det har tystnat i huvudet, allt skit man lagt tid på, alla jävla funderingar till höger och vänster bara slutade tvärt. Tystaden och lugnet var en befrielse, trycket lade sig och jag fick ro. Det är fan det bästa med att få barn, men nu när barnen och frun är borta i en vecka så har jag den här icke önskvärda jävla lyxen att att grubbla. Detta ickegivande meningslösa kvasigrubblandet ger inget, inget alls förutom mer grubblerier.

Det är nu bara ett dygn kvar tills dom kommer hem och huset fylls med liv, kärlek, glädje, sorg, irritation, gråt och stress igen, men vafan, det är ju precis det livet ska vara fyllt av, det är alla dom sakerna som är liv... så välkommen hem livet, jag saknar er allihop

iof kommer jag börja räkna dagarna ganska snart tills nästa lilla lucka av tomhet kan dyka upp igen;)

dagens känsla, den underbara titellåten från Gran Torino, jag kan inte släppa den, den är magisk

Återigen dags för ett nytt inlägg

2009-01-12T07:10:00.001-08:00

Jag känner att det börjar bli dags att blogga igen, kanske inte i det här forumet, kanske inte lika öppet längre, mest troligt mer privat och utlämnande för jag har upptäckt ett starkt behov av att ventilera tankar och funderingar under anonyma men ärliga former. Vi får se, vi får se, tiden är den avgörande faktorn, för tid finns knappt, arbetet, nope, hemma, nope, inte före 21 i alla fall, och då är inte djupa tankar och funderingar högst upp på listan över vad man vill sysselsätta sig med, snarare hjärndöd underhållning i form av TV innan man sakta somnar ingen och dagen börjar vid 05-0530....

polen österrike

2008-06-12T11:45:00.000-07:00

Nu händer det grejer, två inlägg samma månad, det var ett tag sen.

sitter här framför polen österrike och har inget att göra, kommer på mig att jag har helt och hållet anpassat mitt liv efter rutiner som jag knappt valt själv. jag luffar på utan någon direkt glädje men inte heller med något större missnöje, saker och ting bara är, är inte helt övertygad om att det är en bra grej att bara låta livet passera och själv vara i friläge, jag har gjort såhär i rätt många år nu, jag kommer på mig själv att det verkligen är så när jag hör, ser och pratar med folk som inte gör det och blir både stressad och avundsjuk. jag låter tiden bara rinna iväg utan att bry mig förutom vid vissa tidpunkter av klarsynthet.

there most be more to life then this som Freddie sjöng, ja fan det måste det vara

the return of the living dead

2008-05-23T07:35:00.000-07:00

Det var ett bra tag sen jag bloggade, men jag fick lust att visa lite livstecken. Sitter här på "nya" jobbet som jag haft sen i December förra året. Har inget att göra, oväntat, nja inte direkt, det är ju mig vi pratar om. Kanske har jag dålig initiativförmåga, tar inte för mig, eller så är jag bara dålig på att låtsasjobba. Vem vet

Snart är det hemgång och lattja med junior i en timma innan han knoppar. Det är otroligt va fort tiden går, jag har inte bloggat på bra länge men tiden bara marscherar iväg, trots att det knappt hänt något vettigt, jag lallar på i mina rutiner och dagarna flyger fram.

Känner att jag blivit mindre allmänt arg men mer fokuserat arg, dvs jag orkar inte bry mig så jävla mycket om omvärlden om den inte påverkar mig direkt men gör det den blir jag desto argare:) Blasé är ett bra ord. Med småbarn har man, jag inte tid att haka upp mig på skitsaker runt omkring, har fullt upp dygnet runt ändå, så fullt upp att jag inte hinner träna, inte käka ordentligt, inte hinner med vänner, inte hinner med nåt alls annat än att jobba, jobba, jobba, åka till jobbet, åka från jobbet och sen sova. Fan nu om någonsin suger det att jobba, man vill hellre vara hemma med plutte och lattja med honom än att sitta här i meningslöshetens tjänst.

Nej nu är det snart dags att logga ur och sova i tio minuter på tvärbanan innan det är dags att somna på soffan halv tio.

Fan va det är härligt att inte vara 25 och singel längre så man måste ut på krogen och ha..... hm kul? Damn

Tja

well well well look whos back

2008-01-20T06:25:00.000-08:00

Sådär ja, nu är sommaren slut då.... ja eller nåt, nej allvarligt så har jag inte haft varken tid, ork eller lust att skriva nåt men nu börjar det kännas mer intressant igen.

Sommarlov

2007-06-30T00:11:00.000-07:00

I dont know where Im going
But, I sure know where Ive been
Hanging on the promises
In songs of yesterday
An Ive made up my mind,
I aint wasting no more time
But, here I go again
Here I go again

Tho I keep searching for an answer,
I never seem to find what Im looking for
Oh lord, I pray
You give me strength to carry on,
cos I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Där är jag nu i alla fall, ska bli rusktigt skönt med semester och pappaledighet nu. Fyra månader borta från helvetet, kommer kännas makalöst underbart.

Jag är inte alltid närvarande men sällan borta:)

Skön sommar dudes and dudettes

Tankar, känslor och ärlighet

2007-04-27T07:34:00.001-07:00

Lustigt hur saker och ting kan utveckla sig. Ibland blir det som man trott och förväntat sig ibland inte. Saker man tog förgivet blir inte alls så och tvärtom. Har idag haft en riktigt bra dag på jobbet och våren har satt sin prägel på stan igen och den visar upp sig från sin allra bästa sida, men det hjälper inte. Tankar dök upp nu, fan jag gillar inte när jag börjar grubblar över sakers skeenden eller hur det ligger till. Men nu blev det så, det är som om dom kommer ifatt en till slut, man kan liksom inte fly eller bara vara hur länge som helst.

Relationer är en knepig jävel, för det är relationsdemonen jag fått över mig den här gången. Jag börjar få vibbar och känslor att det som varit statiskt ett tag just nu håller på att ömsa skinn. Det känns som trådar håller på att brista, andra omformas, jag gillar det inte, i synnerhet när det inte tillkommer några nya. Börjar känna mig som ett gammalt träd som börjar tappa grenar och där det inte växer några nya, blir rätt trist tillslut när det inte finns nån plats kvar för löven att växa.

Föresten, fan va ja börjar bli trött på att hela tiden skriva i metaforer och massa fåniga omskrivningar, det är väl bara att vara rak och upfront vad är annars meningen.

Några tankar

2007-04-13T23:35:00.000-07:00

Har börjat upptäcka en sak bland dom bloggar jag läser att fler och fler börjar lägga ner. Vet inte varför det händer i princip samtidigt. Kanske orkar man hålla på ett tag bara. Det kanske är som det är för mig, när man väl fått ur sig det man vill få ur sig har bloggen spelat ut sin roll. Det kanske är tid som saknas, eller så blir det som det blev för Nini, Emma och Andreas, en jävla mssa påhopp utifrån, hur somhelst är det skitjävla trist när det blir så.

Det är jävligt märkligt faktiskt men jag har inget att skriva om, jag försöker hitta nåt som irriterar mig, nåt jag varit med om, vafan som helst. Jag är imponerad av Mike Bike som är kroniskt irriterad över små som stora saker och lyckas på ett underhållande sätt få ner det på sin blogg.

Va ska jag skriva om då, jobbet, det suger som alltid, och jag känner inte för att älta samma skit där om och om igen. Familjen? Nope det är privat på ett annat plan och har inget med det här att göra alls. Bloggen är min egen egokick och har inget med nån annan att göra. Jag gör så, andra fick duktigt med skit för att dom valde en andra vägen och det är just det jag vill undvika.

Kanske är den främsta anledningen till att den såkallade kreativiteten inte finns är att jag faktiskt mår bra och är inte missnöjd med nåt direkt. Vilket iof inte ska ses som nåt dåligt, dåligt för bloggen bra för mig, undra vilket som är viktigtast.

2007-04-13T23:05:00.000-07:00

Jag har sett några filmer, jag vet inte om det är nån annan än jag som egentligen är intresserad av vad jag skriver när det gäller film. I första hand gör jag det för min skull för att kunna få nån överblick av vad jag sett och vad jag tyckte när jag såg filmen.

Nu senast var det 300, jag hade sett trailern och förväntade mig nåt enormt snygg, överdrivet våldsamt och jävligt fånigt. Förväntningarna var alltså nedskruvade, men jag blev överaskad. Den var bättre än jag trott och ja den var sjukt snygg och våldet var centralt men det var aldrig överdrivet iom att hela filmen är en filmad serietidning. Det är svårt att ta det på allvar då. Jag blev grymt tagen av filmen, dom hade verkligen lyckats med den och den var kort sagt skitbra. Visst den är full av klyshor och fåniga repliker, men det funkar, är det nån stans det känns rätt så är det i den här filmen och den är nog den manligaste film jag sett. Fan alltså den var riktigt jävla bra

4 riktigt starka gösar

Jag har även sett Pans Labyrinth en film som är helt annorlunda än 300 men icke sämre även den riktigt rikigt bra. En saga om gott och ont, om två världar som möts. Filmen handlar om en liten flicka som under det spanska inbördeskriget hamnar i en avkrok där hon kommer i kontakt med en annan värld som övertygar henne om att hon är underjordens prinsessa. Hennes prövningar för att se om hon verklien är det varvas med hennes mors sin nya styvfars liv och kampen mot frihetskämparna i området. Den är rasande vacker, men har man fantasin i behåll är man in for a treat.

Även den får 4 starka gösar.

Sen såg jag De Niros senaste film som regisör "Den innersta kretsen". Trot om ni vill men även den var kanonbra, främst för lysande skådespelarprestationer från alla inblandade förutom dessvärre Angelina, hon är sjukt snygg, eller rättare sagt hon var sjukt snygg när hon inte såg ut som alla andra i Hollywood, när hon var orginell och vågade vara unik, nu är hon bara trist. Hon, hon var och är faktiskt en duktigt kass skådis och i den här sammanhanget förstör hon mer än hon tillför tyvärr. Annars är det en långsam, paranoid och väldigt väldigt bra film. Men jag tror den kräver full koncentration och rätt sinnesstämmning för att inte bara bli jävligt lång och seg.

ja ja, det blir 4 gösar här med även om den inte är lika bra som dom två ovan.

Dagens tips

2007-04-02T23:11:00.000-07:00

Det här snubblade jag på nyss. Fan det är bra, gillar speciellt beatet i bakgrunden. Fräscht på nåt sätt inte samma gamla skit som maler nuförtiden

En uppdatering.

2007-04-02T22:49:00.000-07:00

Nu var det ett tag sen jag postade. Jag har inte riktigt haft tid måste jag säga, framförallt inte på jobbet, hemma är bara att glömma, där är det full fart hela tiden. Men på jobbet har jag haft för mycket att göra. Sen har jag inte riktigt haft suget av att skriva nåt.

För mig funkade bloggen till en början som en kanal att skriva av mig skit jag gick och tänkte och grubblade på. Nu har jag inte det behovet längre, så jag vete fan va jag ska skriva om...

Granada var iof förbannat bra, vackert och inbjudande. För dom som inte provat canyoning kan jag starkt rekomendera det, satan så ballt att ta sig fram i en ravin med höga berg på var sin sida och med 7 gradigt kristallklart mineralvatten under sig. Att hoppa, kana, klättra och fira sig nerströms var en upplevelse utöver det vanliga. Annars var det det vanliga, hysterisupa och pinsamheter.

Annars har bilen blivit lagad igen, efter andra påkörningen. Så nu får jag hoppas att det inte blir fler verkstadsbesök, har ingen lust att vara utan bil igen, när man väl vant sig är det svårt att vara utan.

Granada

2007-03-21T08:30:00.000-07:00

Så där ja, nu drar jag till Granada i dagarna fyra och kör lite canyoning blandat med vin, tapas och manchego, hörs när jag är tillbaka,

Tjing

Are you stupid

2007-03-16T06:29:00.000-07:00

inte så värst, men ändå mer än jag trodde

Don QuiFabbe och Väderkvarnarna

2007-03-09T02:58:00.000-08:00

Förbannade jävla kuk.

Jag skulle ju vara ledig och söka jobb var det tänkt ja. Vad har jag gjort istället, tja det vanliga, städa, diska, tvätta och annat för att inte verkligen ta tag i mina väderkvarnar. Att de ska va så jävla svårt att göra det. Den här gången var det vetskapen om att jag skulle söka "riktiga" kvalificerade jobb som skrämde skiten ur mig och drog fram gamla monster som "inte kan väl jag" och så vidare. Damn it, nu kan jag i alla fall skylla på att de är lunch jag jag inte lär få tag i nån nu, sen är det ju fredageftermiddag då jobbar ju inte höjdarna så nu är det helg.... patetiskt eller hur

hemmablogga

2007-03-08T14:09:00.000-08:00

Normalt när jag bloggar sitter och fulbloggar på jobbet. Smyger med postandet ständigt tittandes över axeln att inte fel person ska komma förbi och undra va man gör. Det känns lite mysko att ligga i sängen med lappen och lyssna på Amos Lees senaste skiva samtidigt som Don Enzo jagar hjärnspöken i resten av lägenheten. Kan garantera att alla mattorna ligger nån annanstans än dom ska i morn bitti. Jag har tagit ledigt i morn för att officiellt fixa bilen som ett arsle pajade igen, påbackad på en parkering. Snart är det bara taket som inte är omlackat.

Den verkliga orsaken är dock att jag ska börja söka jobb. Söka jobb på förmiddan, bio på eftermiddan, ska bli så jävla skönt att bara vara ledig när andra jobbar. Fan man skulle nästan kunna tro att jag gillar att vara ledig, att inte ha nåt att göra. Fucking hell yes så är det precis.

Så nu ska jag bara uppdatera mig på dom bloggarna jag följer innan jag och odjuret ska sova.

Oh sweet solitude you have gone sour

2007-03-05T12:10:00.000-08:00

Det är inte ofta jag är helt ensam nu för tiden. Vi är en familj, vi är tre personer och södra Stockholms största katt. När det är vi fyra brukar jag känna ett behov av att bara vara för mig själv, promenera, cykla i skogen, bara vara. Nu är det bara jag och Enzo kvar här, den bättre halvan av familjen är i mesnorrland en vecka, det var kul i två dagar, nu är det inte kul längre. Jag sitter här i soffan och tittar på TV och det är inte i närheten av att vara så soft jag kunde tro. Det börjar krypa upp jobbiga tankar och känslor som bara dyker upp när jag får vara för länge ensam. Det är för jävla jobbigt att ha för mycket tid att vara ensam. Det är samma sak som när jag var arbetslös, nej förlåt, tillgänglig, till arbetsmarknadens förfogande, eller nåt annat skit. Jag blev totalt handlingsförlamad. Tankar, ideeer, känslor i alla former bara sköljde över mig och bruset blev till slut bara förbannat jobbigt. Jag känner hur det är på g igen.

Låt mig allra ödmjukast räcka över en hel jävla stadsdels sympatier till Kunken som måste slåss med dom här demonerna dagligen. Jag skulle aldrig klara det. Du gör det förbannad bra broder.

Nu är det dags!

2007-03-05T06:13:00.001-08:00

Nu, nu har vi vunnit, vi har besegrat mörkret och kylan. De goda krafterna segrade återigen. Nu är ångestens och depressionernas tid förbi. Nu är det hög tid för ljus, värme, skönhet och glädje.

Kort sagt nu jävlar är det vår och nu börjar livet om igen!!!

Brun dag vit snö

2007-02-22T23:46:00.000-08:00

Idag är ingen bra dag, idag är en rätt så brun dag, för att citera en vän. Jag har den där obehagliga klumpen i magen, den negativa förväntningen, föraningen om att något obehagligt kommer att ske, något som legat och pyrt ett tag är på väg att visa sitt fula tryne igen och jag är lika oförberedd som alltid och lika handlingsförlamad som vanligt. Det kommer börja lugnt för att sedan explodera i ett crescendo av onsdska för att slutligen ebba ut i en temporär lösning jag inte känner mig nöjd med. Jag kommer att söka den och böja mig för den, allt för den officiella fredens skull, jag gör det varje gång. Det är hopplöst svagt och lika självdestruktivt varje gång och trots att jag vet varför jag gör det och jag förbannar mig varje gång så fortsätterjag likt en missbrukare att göra samma sak om och om igen. Rädslan för konsekvenserna av mina ståndpunkter gör att jag alltid i slutändan backar av och försöker släta över det som nyss vädrats via åtta cylindrar på fulla varv. Det är den här vetskapen som ger mig en föranande klump i magen och som gör att den här dagen är en brun dag, väldigt brun dag.

Rubriker, alltid dessa rubriker

2007-02-22T07:43:00.000-08:00

Sitter här nu, med 20 minuter kvar, har inget att göra och börjar kämpa mot sömnen som väntar runt hörnet. Hittade en blogg jag fastnade vid och fick genast mindervärdeskomplex. Tänk om man kunde skriva så, skriva om intressanta saker istället för att kroniskt upprepa samma gamla gnäll om smärtor, om SL, om jobbet. En snubbe som reflekterar över sin tillvaro och som verkar leva i nuet, även om det vilar ett ganska nostalgiskt skimmer över många inlägg. Det är precis den typen av människor jag imponeras mest över, såna jag ser som förebilder. Det är inte ofta jag stöter på dom, men när man gör det blir man glad samtidigt som blir nedstämd över sin oförmåga att agera. Bloggen jag pratar om är Nederbird.

Eftermiddagsbloggande

2007-02-22T06:09:00.000-08:00

Nu vet jag, nu vet jag precis, jag är trött, jättetrött. Där har vi det, som jag har letat efter nån ny krämpa, äntligen hittade jag den. Fan om det ändå inte bor en liten hypokondriker i mig trots allt. Jag har egentligen ingen anledning till att vara trött. Sover bra på nätterna och har lagom att göra på dagarna. Hmm mysko det här. Sitter annars på jobbet tittar ut över St Eriksgatan och undrar när snöstormen ska dra bort. Ska det verkligen snöa när det är så här kallt? Jag tycker inte det, jag tycker inte det ska snöa alls, tycker inte om att frysa och ha en massa tjocka kläder på mig. Annars sitter jag här mest och funderar på bokrean, ska jag handla, ska jag handla lite eller mycket. Jag vete fan, men jag kommer knappast springa runt i butikerna och trängas, mitt handlande sker på nätet.
Så det var det, va ska man nu hitta på i två timmar till innan man får gå hem?

Kolla en ny post igen.

2007-02-21T23:33:00.000-08:00

Så har man varit näst sista gången hos sjukgymnasten, hon tycker det har gått bra och jag är helt smärtfri och tränandet går bra. Så nu är det bara att vänta på nästa krämpa, för krämporna är konstanta dom bara varierar över kroppen…

Nåväl, hade tänkt att gå på bio ikväll men det blir en familjekväll istället, junior har tänder på g och är allt annat än nöjd, så det krävs full uppmärsksamhet delad på två vuxna. Det är makalöst hur mycket energi dom drar från sin omgivning dom där småttingarna.
Annars…fan jag har inget att klaga på, inget jag reflekterat över alls just nu, det är bara rundgång just nu. Damn it, jag har tappat känslan, är det för att jag för tillfället mår ganska så jävla bra? Ja vet inte, hur som helst jag kommer nog igång igen.

Dagens minusgrader

2007-02-20T23:22:00.000-08:00

Men söte Jesus va friskt och svalt det var nu i morse då. 14.4 minus. Det var stor tid att plocka fram den gigantiska dunjackan. Jag tar fram den nån gång om året, när det är såna här temperaturer. Jag har märkt att det finns folk som lallar runt i såna här polarexpeditionsjackor när det är runt fem plus, fan va det måste vara varmt, jag började nästan svettas när jag bylsat på mig allt. Vad drar dom lirarna på sig när det är så här kallt. En rymddräkt?

Fan rätt plagg till rätt temperatur, man har inte dunjackor och annat när det är plusgrader, måste va rejält med minusgrader tycker jag. Iof är det för många som det är just nu ändå, för min del fattas det nästan 40 grader för att jag skulle vara nöjd. Men vi är på väg, det blir ljusare trots allt.

Kolla här, en uppdatering and stuff

2007-02-18T23:24:00.000-08:00

Kolla här då, kolla vem som är tillbaks. Det är så jävla svårt att hitta en lucka att blogga på nånstans. Men tro inte att jag lagt ner, jag läser alla dom vanliga bloggarna, hinner bara inte kommentera. Det blir så när man sitter illa, har en ny att lära upp samtidigt som man själv ska lära sig nya saker.

Men men its alive som sagt, huvudvärken är borta, Borrelian är nog helt väck, känns ingenting längre. Magen är igång efter penicillinkuren också, har inget att klaga på.

Det kommer inte bli några längre filmrecensioner i år dessvärre, i alla fall inte nu på ett tag.

I år har jag i alla fall sätt

The Prestige som var grymt välspelad och underhållande, lite lång och onödiga twister, en 3:a.

Deja vu var till en början medryckande och intressant, en ordinär actionrulle men lite för mycket luckor i logiken och onödiga prylar, även den får en 3:a.

The Departed för lång, för mycket onödigt tjafs och utfyllnad. Avsevärt sämre än sin Hong Kong förlaga "Infernal Affairs". Dom flåshurtiga machokommentarerna känns bara skrattretande. Sen har dom även hollywoodfierat slutet så hela poängen förstörs. Men ändå en 3:a.

The Holiday feelgood chick-flick med alla standardgrepp, dock är det svårt att motstå Camerons Diaz. Dessvärre är den för lång för en film i den här genren men ändå en 3:a

Last king of Scotland Forrest Whitakers opus magnum, han är fullkomligt lysande i rollen som Idi Amin, filmen i sig är förbannat intressant och fascinerande, mycket för att det är en okänd värld man får en inblick i. Däremot känns det inte som om det är något jag vill se igen, varför vet jag inte. Årets hittils bästa film, en 4:a.

Ny vecka, nya problem

2007-02-04T23:29:00.000-08:00

Nu är jag tillbaka, nacken tar sig hela tiden, var just och hämtade bettskenan hos tandläkaren, nu ska jag bara få igenom den på sjukvårdsförsäkringen, har ingen större lust att pynta 3000 själv för nåt jag inte bett (muhahaha) om.

Jobbet är det lite spänt på, chefen skicka hem mina två kollegor tidigare i fredags för att dom varit sååå duktiga i veckan. När jag frågade varför dom och inte jag fick jag till svar att jag skulle skärpa mig och att nivån började bli låg, bra chef va? Hade kärringspöket haft en gnutta pedagogisk känsla och ledaregenskaper hade hon inte i praktiken uttrykt sig som att jag gjort ett dåligt jobb utan sagt att en måste stanna tiden ut och att det självklart är min tur nästa gång. Nej det här är patetiskt värre och jag måste ta mig bort härifrån på allvar. Suck alltid är det nåt. Annars då??

Magister Fabbe avlägger rapport

2007-02-01T23:56:00.000-08:00

Well då så, då är det fredag och veckan är snart slut. Första veckan som lärare, fan va trist det är, jag hinner inte jobba, ok inte det första jag egentligen vill göra men när jag tom saknar det då har det gått för långt. För nån dag sen satte jag honom själv på telen, fan han lär sig inget av att sitta brevid och lyssna i ett par veckor, in i hetluften så lär han sig snabbare och jag kan återgå till mitt. Idag är sista dagen jag kommer sitta som en zombie och bara titta och lyssna.... HELA DAGEN. Fan jag vill bara slösurfa och göra mitt.

Sen kan jag meddela intresseklubben att Mr Bastard har Borrelia, så kul var det, ska käka magförstörande penic-i-elin (low pun intended)i hela två veckor. Fuck jag kommer vara helt slut i kistan efter det. Nåväl snart är det helg och jag får slippa leka magister.

Its back... for now

2007-01-29T23:25:00.000-08:00

Hillu, nu är man här igen, det lär dock inte bli så mycket bloggande nu framöver. Jag har bytt plats på jobbet och sitter återigen jävligt illa. Dessutom ska jag vara lärare åt den nya snubben som började igår och han ska sitta brevid mig i en vecka. Är det inte typiskt, då måste jag jobba hela tiden, inte blogga, inte surfa, fan va trist.

Vad som hänt sista veckan

2007-01-26T05:04:00.000-08:00

Jag har inte bloggat på bra länge nu, det finns lite anledningar. Jag har ju haft mina duster med huvudvärk nu sen i julas. Förra torsdagen fick jag nog, jag kunde inte koncentrera mig på jobbet, frustrationen tog överhand och smärtan åt upp allt i sin väg. Jag drog strax före lunch från jobbet och åkte och satte mig på SÖS akuten och skulle inte bli nöjd förän det skulle vara löst.

Till en början fick jag två alvedon och kände hur värken sakta började rinna av mig. Kvar var bara den nedbrytande väntan i dödens väntrum. Jag hade förberett mig på att få spendera natten där men det gick fortare än så. Till att börja med fick jag ett bås långt bort från resten av galningarna och sjuklingarna. Lugnt och skönt var det, precis vad jag behövde. Därefter kommer doktorn och kör en liten förhörsshow innan det bestäms att här skulle man inte nonchalera nåt, fullt ös tydligen, datortomografi, lumbalpunktion plus en hel hink med blodprov för att utesluta dom mest bisarra varianterna. Fort gick det också, pang på bara och sen var det full fart, först skallröntgen som inte visade några konstigheter, sen en halvtimmas snack med en sjukgymnast, sist var det dags för det hatade ryggmärgsprovet. Alla som gjort ett sånt vet att man får den där charmiga huvudvärken så fort man reser sig upp och när man lägger sig försvinner den mirakulöst. Det här påpekade jag också men doktorn hon avfärdade det med att hon gjort det här i sömnen i princip sen hon lärde sig gå och att det inte skulle vara några problem bara jag gjorde som hon sa. Ok då, då kör vi då, sagt och gjort. Känslan av att ha en nåljävel i ryggraden är inte smärtsam men förbannat skum och rejält olustig. Därefter var det tre timmars ryggläge på akuten innan jag fick åka hem och fanimig om hon inte hade haft rätt, jag hade ingen huvudvärk.

Huvudvärken kom dagen efter… Så sen i fredags fram tom i onsdags nu den här veckan har jag legat på golvet, legat i sängen, och därimellan förflyttat mig som ringaren i Notre Dame. Skitkul. I tisdags ringde hon dessutom och ville ha in mig igen, misstänkt Borrelia, störtskönt. Sagt och gjort, pendeln in, snabbt blodprov, pendeln hem igen, svar om några veckor. Borrelia, fuck när blev jag fästingbiten utan att jag märkte det?

Jag åkte in för att jag hade huvudvärk, kommer därifrån med en värre huvudvärk och med värktabletter som har huvudvärk, yrsel och illamående som vanliga biverkningar. Är det nån som vill jävlas med mig eller vad är det frågan om.

Hur jag mår nu, ja jo, för stunden har jag varit fri från huvudvärken i fyra dagar på raken och det är alltid något, jag väntar bara på att den ska komma tillbaka när som helst dock. Ska tydligen fixa bettskena, nya brillor, en ergonom till jobbet, en ny kontorsstol, remiss till en sjukgymnast, så nog fan ska det bli fason på mig tillslut.

Därför har jag inte bloggat på sista tiden, känns inte som det första man vill göra liksom.

Strålande dag!

2007-01-16T04:02:00.000-08:00

Det var ett tag sen nu som jag bloggade lite. Har inte haft nån lust helt enkelt. Varför, ja gissa varför, den förbannade huvud- och nackvärken. Den har på senare tid även kompletterats med yrsel och frossa som grädde på moset, i går var jag så satans däckad. Idag är det som natt och dag, allt är borta och jag mår hur bra som helst. Men nåt är fel och jag har bokat en läkartid nästa vecka. Det här suger all energi och lust från mig så det är därför jag inte orkar blogga som förut, har liksom ingen lust. Men... idag är det en strålande dag och jag mår hur bra som helst så idag är jag tillbaka, hoppas bara det blir längre än en dag bara...

Stress och tidspress!

2007-01-11T04:20:00.000-08:00

Hade en diskussion med Farbrorn om stress och att ha tid. Är det bara jag som känner att det blir mer och mer tidspress och stressigare runt omkring oss, rent generellt. Jag menar, jag orkar knappt läsa igenom morgontidningen längre, jag ögnar igenom rubriker, skummar och tittar på bilder. Det känns som att det är ganska logiskt att gratistidningarna gör sån succé då dom i praktiken bara innehåller rubriker? Böcker, finns inte på schemat att man orkar läsa, blir för rastlös. Det enda som fungerar är ljud och bildstimuli då man slänger säg i soffan och blir underhållen. Att underhålla sig själv tar för mycket energi!

Är det fler som tänker så här?

Vilken dag.

2007-01-11T01:01:00.000-08:00

Vilken dag jag hade igår, oj oj oj, snacka om stress och snabba svängningar.

Vi börjar på jobbet. En vanlig seg dag med lite att göra rent arbetsmässigt. Sen kopplar stressen in. Jag håller på att att sy ihop en Kick-off till Granada för min avdelning, igår höll hela upplägget på att skita sig för att arrangörsföretaget var konkursmässigt, något vi fick reda på så sent som i förrgår av en slump. Så det var stress och jakt på chefen som skulle fatta beslut hur vi skulle göra och om det blev nåt över huvud taget.

Samtidigt i en annan del av stan ringer frugan in och säger att hon skurit sig rejält i fingret och det blöder satan. Känner hur paniken kommer där från vänster som ett brev på posten. Efter en timmer är det löst med bandage och farsan och har fixat transport till akuten.

När jag sen är påväg hem från jobbet, trött och slut och skärrad, blir det så dags för nästa äventyr, en helkväll på barnakuten. Det var något med junior som gjorde att vi skulle bli tvungna att åka in till SÖS. Alla som har barn vet hur jävla kul det är att spendera kvällen och med största sannolikhet natten där. Det är ju inte så att det tar en kvart-tjugo minuter innan man får åka hem no no no, det SKA ta ett halvt dygn minimum. Nu hade vi dock en sjuhelvetes tur att vi råkade snubbla på en doktor direkt när vi kom in, så allt som allt tog det en timma från dörr till dörr. Det var heller inget problem med honom tack och lov.

Så... nu borde väl allt vara fine, hell no, nästa grej, microjäveln hade tagit livet av sig och vi behövde en ny pronto. Jag hinner knappt in i lägenheten innan jag får på mig jacka igen för att dra ner på Maxi, OBS skulle jag inte hinna till, dom stängde ju om 9 minuter. Men skam den som ger sig, det var fullt ös och när jag var halvvägs så märker jag att om jag bara står på lite mer så kommer jag hinna till OBS, sagt och gjort, i med automaten i sportläge och med extra tung högerfot gör jag en furhjulssladd mitt framför entren på OBS. Jag kände mig såklart jävligt tuff just då:) I ingången möts jag av en väktare och en ur personalen.

- Vi har stängt!
- Skiter jag i, jag SKA ha en micro, svarar jag och totalt ignorerar dom och älgar bara vidare.

Greppar en micro som såg ball ut och lagom dyr, väl hemma får vi inte in nappflaskan i den, jävla skitprylar, stora utanpå och små som satan inuti, det blir till att lämna tillbaka aset.

Nu då, var det klart nu? Ja nu var det klart och läge för sängen, utmattat slocknade jag som en klubbad säl och idag känner jag mig rätt bakis. Fan att man kan bli det utan att dricka sprit...

Sovmorgon och historielöshet

2007-01-09T04:22:00.000-08:00

I morse försov jag mig, jag vaknade iof vid fyra av att Don Enzo hade parkerat sin håriga röv på min andra huvudkudde, han var i stealthmode och var knäpptyst. På nåt jävla sätt lyckas han ända öppna dörren som jag varje kväll stänger ordentligt. Egentligen är det lyxproblem att ha en gosig spinnande katt i sängen, men när man lider av kronisk sömnbrist, man är ju inte småbarnsförälder utan anledning, så är det skitstörande. Jag tog helt sonika och lyfte odjuret och ställde honom utanför dörren och sov vidare, och som jag sov. Efter obestämd tid började jag småvakna och undrade om inte klockan skulle ringa snart, vänder mig om och upptäcker att den lyser vackert grönt och visar siffrorna 07:48. Damn tacka fan för att jag är utvilad. En och en halv timmas extra sömn är aldrig fel. Som grädde på moset är den otäcka värken börjar närma sig ett obehagligt minne bara.

Anyhow, för att bli ännu mer långrandig. Det var ju inte min sovmorgon jag skulle skriva om.

När jag knatade iväg på lunch i det här oerhört inspirerande vädret. Det är nåt visst med snålblåst och duggregn i januari började jag fundera lite. Det är lätt att det blir så när man får tid för sig själv och bara hör musik i lurarna. Den här gången var det "Elite" med Kent som gjorde sig påmind. Det är nåt som saknas i mitt liv och nåt som känns ofullständigt. Det är saknaden av tillhörighet och rötter. Inte det att jag inte har några polare utan att jag helt enkelt saknar kopplingar bakåt i tiden, till tidigare generationer. Jag har alltid tyckt att gamla människor är otäcka och obehagliga, vi pratar då riktigt gamla, ålderdomshemsgamla. Det är något med dom som jag inte kan sätta fingret på. Det är obehagligt att titta på dom, gud förbjude att ens komma på tanken att vidröra en. Det skulle vara katastrof. Den här rädslan, för det är en rädsla kommer rätt säkert från en avsaknad av gamla människor i min omgivning under uppväxten. Jag har inte haft någon relation till gamla människor. Mina Far- och Morföräldrar försvann alla tidigt och jag har därefter knappt träffat några, än mindre pratat med några.

Den här bristen, avsaknaden, kalla det vad du vill har gjort att det ständigt fattats nåt hos mig. Jag har känt mig helt historielös och vet knappt något om tidigare generationer. Det blev rätt påtagligt när jag hörde låten och Jocke Berg sjöng en hyllningslåt till sina förfäder. Fan tänkte jag, jag vet knappt något om mina, jag har ingen relation alls än några gamla bilder och skrönor man hört.

Det här får mig att känna mig tom emellanåt och förvirrad. Det ständiga sökandet efter identitet och tillhörighet som alla ständigt håller på med blir inte direkt lättare.

Dagens första inlägg

2007-01-08T05:12:00.000-08:00

Men då så, då har jag spenderat första timman efter lunchen att läsa bloggar och lämna lite avtryck. Lite kul att läsa att så många har nån forma av ettårskalas på sina bloggar. Det märks att fenomenet exploderade fullkomligt får drygt ett år sen. Mitt första möte med bloggvärlden var en polare som startade sveriges första motorsportblogg, som han kallade den. Lite motorsport blev det, det slutade med att han skrev om sina jökande grannar som störde hela huset innan han lade ner helt och hållet.

Det är lite märkligt när man läser vissa från början till där dom är idag att man hade en ganska klar vision och linje när man startade, men att det inte verkar funkat i långa loppet. Det slutar nästan alltid med att den man är kommer igenom ändå, oavsett om man försöker dölja delar. Verkar som ett gott tips till dom som precis börjat blogga, skippa fasaderna och begränsningar.

Annars är huvudvärken något bättre, var faktiskt helt bra i morse och fick sova hela natten, helt otroligt skönt, fast nu är min följeslagare tillbaka igen. Spända krampande nackmuskler som pulserar i smärta och som skickar den vidare över huvudet ner runt ögonen. Koncentrationen och energin försvinner och ersätts med irritation och ilska. Jag tror det är dags att ta ett glas vatten och gå och stretcha. Hörs på en stund.

Little miss Sunshine recension

2007-01-05T05:57:00.000-08:00

Dags för årets sista recension, eller som det blir tidsmässig nu, årets första, även om den kommer kategoriseras under 06.

Little miss Sunshine, en film jag aldrig sett om det inte varit för att jag läste om den på Emmas blogg.

Jag visste mycket lite om filmen innan jag och Mange drog iväg, det enda jag sett eller hört var trailern och den verkade lovande.

Filmen är en slags allvarlig komedi, hur udda det nu må låta. Men det är en film som för mig hamnar i samma kategori som Sideways och till viss del Wes Andersons filmer som Royal Tenenbaums och Rushmore. Det är udda karaktärer i udda miljöer och tonen pendlar vilt mellan tragik och komik under resans gång.

Filmen kretsar kring familjen Hoover och deras desperata försök att hinna ta sig från sitt hem i ”The Middle of Nowhere”, USA till Kalifornien och dotterns uppkommande skönhetstävling ”Little miss sunshine”. Familjen består av en hopplös samling förlorare och den här skönhetstävlingen blir en kanal för hela gänget att hamna i vinnarhålet.

Familjen som sagt är bland det skummaste jag stött på i filmväg, förutom familjen Addams då, den består av Fadern som spelas av Greg Kinnear, han gör lite av sin vanliga figur på senare år, den Ned Flandersliknande familjefadern, här är det lite mer dock. Han är en man besatt av att lyckas. Han har dragit ett igång ett 9 stegs program som visar hur man blir en vinnare, det här programmet är något han likt ett mantra applicerar på allt och alla i sin omgivning som är långt ifrån imponerade. Det sitter ett stort fläskigt L i pannan på honom, något som blir mer och mer påtagligt under filmen, för honom och för oss som publik.

Resten av familjen består av en porrfixerad farfar (Alan Arkin) som blivit utslängd från sitt ålderdomshem för att han sniffat heroin! Han precis som alla andra här gör ett mycket bra jobb i sina roller. Vi har en homosexuell morbror som enligt egen utsago är USA:s främste Proustexpert och som just blivit utskriven från psyket för ett självmordsförsök när hans pojkvän dumpat honom för USA:s näst främste Proustexpert. Morbrodern är fenomenalt spelad av en nedtonad Steve Carell som är filmens stjärna, han briljerar verkligen. Vi har sonen som avlagt tystandslöfte tills han kommer in på flygskolan och som är helt insnöad på Nietzsche och som hatar allt och alla.

Den mest normala i familjen är mamman (Toni Collette), men sticker ut på sitt sett mest på grund av sitt smått neurotiska beteende vilket blir märkbart genom hennes ständiga smygrökande. Dottern då? Jo hon är ju anledningen till att dom ger sig iväg, hon är långt ifrån någon barnskönhetstävlande, dock är det ingen som säger något utan dom kör stenhårt på att hon om någon i familjen skall lyckas, något som fadern går igång som en besatt på. Hon har fula kläder, gigantiska glasögon och i den här sjuka världen skulle hon säkert anses vara för tjock dessutom. Hon tränas under mycket hysch-hysch av sin Farfar för sitt slutnummer och man märker att av familjemedlemmarna är nog han den som står henne närmast.

Dom samlas som sagt kring dotterns uppkommande skönhetstävling och ger sig ut på en märklig roadtrip i sin fallfärdiga folkabuss. Vi kommer stöta på tragik och komik i rasande växelverkan. Det blir dödsfall, självmordsförsök, personliga misslyckanden på löpande band. Trots den här dystra inramningen finns det plats för en glöd och värme. Den här värmen är kittet som håller ihop hela filmen och framförallt familjen. Någonstans på resan börjar man känna för familjen, man börjar sympatisera med dom. När vi sen når slutet, vilket slut sen, så sammanfattas hela filmen på något sett i ett hejdlöst crescendo som är både oväntat och svinkul.

Filmen är skön och snygg i sitt fula sätt. Det finns dock ett problem. Man kommer ganska nära karaktärerna men inte tillräckligt för min smak. Det är för många skruvade personer med ganska komplicerade historier. Dessa får inte det utrymme man skulle vilja ha. Det gör att dom blir lite av karikatyrer och känns överdrivna. Varför har Dwayne, storerbror avlagt tystandslöfte, varför lever Farfar som han gör, vad får Morbror att agera som han gör? Det blir för många frågor helt enkelt. Under filmens gång blir dom dessutom mer normala och utvecklingen där känns inte heller trovärdig. Filmen hade tjänat på utveckla karaktärerna hårdare eller skippa några.

Den här filmen är en liten skön överraskning som dök upp i slutet av året. Visst luktar det indiependentfilm lång väg, på gott och ont, främst gott iof. Den har sina svagheter, främst på karaktärsutvecklingen och den något förutsägbara utvecklingen av händelseförloppet, men den vinner så mycket på sin charmighet och sin avslappande sköna stil och de skruvade familjemedlemmarna. Jag rekommenderar lätt den här filmen till alla som vill må lite gott efter ett biobesök och som inte går igång på feta explosioner och överdrivna CGI effekter.

Den får efter mycket eftertanke 3 starka Gösar.

Bra nyheter.

2007-01-04T07:51:00.000-08:00

Vet ni vad, jag har en bra nyhet att berätta! Jag har bytt jobb, internt förvisso, men vafan, ny bättre lön, avsevärda tusenlappar högre och så lite bättre uppgifter. Från sur kundtjänst till kreditbedömningar. Ja vet i ett större perspektiv är det samma skit ändå, men i just nu är det guld värt.

Trafikkaos

2007-01-04T05:28:00.000-08:00

Dag tio på raken nu, undrar om jag kommer kunna klämma två veckor. Jag märker hur jag är mer irriterad och orkeslös nu, ungefär som att sitta en kväll i en myggsvärm, allt man kan koncentrera sig på är dom där flygande asen som förpestar tillvaron.

Anyhow, i morse var det skönt kaos på Gullmarsplan, det var som alla säkert vet, fullt stopp på tuben med efterföljande trängsel och förvirring. Jag förstod direkt att det var nåt fel och gick snabbt ut till bussarna, missade första fyran men hamnade först i kön till den andra, fick en bra sittplats och sen var det bara att skruva upp volymen och softa ner, allt medan bussen åkte igenom ett morgontrött stockholm. Det är fascinerande att se hur jävla förbannade folk blir när det inte går som dom är vana med. Det är otäckt att se hur nära vansinnet vissa verkligen ligger. Dom kör på i sina hjulspår med skygglappar, fan om det händer nåt oväntat, då ruckas hela tillvaron för dom. Att vi inte har fler Mathias Flink på gatorna handlar mer om uppfostran än nåt annat tror jag.

Men vad är det egentligen dom blir så förbannade på? Kan man bli upprörd över nåt man inte kan påverka? Jag tycker inte det, kan jag inte påverka min situation är det bara att acceptera och göra det bästa av den. Sätta på ett leende och njuta av att man får göra nåt annorlunda. Det är ju inte direkt så att man längtar efter att få komma till sitt hopplöst underbetalda hjärndöda arbete!

H V D V R K

2007-01-03T02:21:00.000-08:00

Det har gått 9 dagar nu, 9 dagar på raken som jag har huvudvärk. Det är inte kul längre, det kan inte vara så här länge till, det måste bli bättre snart. Jag håller på att bli galen nu. Stelheten i nacken är konstant, trots intensiva försök att väcka upp dom tokstela före detta musklerna. Det manipulerades med massage, värmedynor, varm dusch, Tempurkudde, jag hade även en nackkrage ett tag. Inget hjälpte. Det här är ruskigt jobbigt nu.

På fredag ska jag träffa en naprapat som ska få vrida, bryta och bända mig iform, hjälper inte det har jag en massage inbokad om en vecka också. Värst är ändå huvuvärken. Man blir smått galen av att ha konstant ont i huvudet. Det här jävla slavarbetet man sitter på blir inte direkt bättre av konstant smärta.

Årets första

2007-01-02T06:06:00.000-08:00

Innan julhelgen var jag så sjukt stressad att det rök ur öronen på mig. Jag var övertygad om att det skulle slå gnistor om mig men det gick bra faktiskt. Det flöt på smidigt utan några större bekymmer, över förväntan faktiskt. Jag satt och ugglade med frugan och junior i norrland där jag ägnade dagarna åt att hetsäta så mycket godis jag bara kunde. Motion och all form av rörelse var förbjuden. Likt alla andra kommer jag såklart börja träna och sluta med det vita giftet, eller hur...

Jag har räknat att jag haft huvudvärk i 8 dagar av dom nio senaste. Gissa om det känns bra. Nacken är stel som en betongpelare och jag har grymt nedsatt förmåga att vrida på huvudet, snacka om att jag skulle behöva massage...

Annars är det både skönt och oskönt att vara tillbaka på jobbet, skönt med rutiner, oskänt på alla andra sätt. Det känns inte direkt som att jag kommer göra ett jätteinlägg och summera året. Det räcker med att jag blev farsa i September, det toppar allt på alla tänkbara sätt. Nu börjar han dessutom bli intressant också:). Bortsett från det var det inte så mycket av värde som hände. Låter kanske torftigt men så var det faktiskt.

Tänkte ta och sammanfatta mitt filmår och slänga upp min sista recension för 2006, men det får komma senare.

Dan före dan före dopparedan

2006-12-22T07:20:00.000-08:00

Jag sitter här på jobbet, sönderstressad och med en klump i magen. Det är kolsvart ute och det är inte så mycket ljusare här inne. Det är ironiskt det här med julfirandet, vad gör man om man inte har några julkänslor alls då? Ska man visa hur man mår eller är det förbjudet enligt de oskrivna lagarna om hur man ska uppföra sig? Jag antar det bara är dags att dra på sig den påklistrade julklädjen... eller så kanske det kommer ändå, jag vet inte. Just nu är jag bara trött, stressad och jävligt lättirriterad, jag känner mig som en vandrande dynamitgubbe.

Om 40 minuter får jag gå hem och jag kommer inte skriva nåt mer det här året om jag inte kommer över en dator med uppkoppling och en kvarts fri tid.

Antingen kommer jag tycka att den här oron var överdriven när jag läser det här nästa år, eller så kommer det bli precis som jag befarar. Vi får se, jag orkar inte ens bry mig om all press och måsten längre. Det får vara, jag kommer bara åka med och svara på tilltal, göra det folk ber om. Sen får tiden utvisa om det var rätt eller fel.

Until then... GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Dagens ångest

2006-12-22T01:58:00.000-08:00

Idag är det årets mörkaste dag. Smaka på meningen, årets, mörkaste, dag. Det är som om den vanliga ångesten inte skulle räcka till man måste drämma till med den julklappen rakt i ansiktet.

Det är inget bra nu, faktiskt ganska illa om jag ska vara ärlig. En hel radda faktorer spelar in och det finns ingen direkt röd tråd bara en röd sörja. Jag har haft som ambition när jag bloggat att försöka hålla såna saker borta och bara släppa fram valda medvetna och kontrollerade delar av mig själv. Varför jag antyder det lite då och då är att det måste ut på något sätt. Det måste synliggöras, det blir för mycket tankar annars, för många ostrukturerade och förvirrande tankar.

Jag har dock precis som alla andra ett behov av att släppa ut tankar och funderingar på pränt. Har märkt att det fungerar väldigt bra. Men jag behöver mer utrymme än det jag gett mig här.

Julkänsla, julen är ett skämt. Julen är till för handlarna att sko sig på befolkningen via kollektiv psykos som verkar i sammklang med alla medierna. Alla är medvetna om det men lik förbannat går man på det om och om igen och förbannar det på vägen.

Igår var det bio igen, "Little miss Sunshine", tack för tipset Emma, en film som skall avhandlas separat och lite senare. Det lär bli årets sista biobesök och jag ska försöka göra en summering av mitt bioår nångång innan nyår.

Dagens konst

2006-12-21T06:44:00.001-08:00

Dagens ingentinginlägg

2006-12-19T07:45:00.000-08:00

Det känns som om det är nära jul nu på flera sätt. Ett verkar vara att det bloggas mindre. Det blir färre och färre uppdateringar på dom jag brukar frekventera:) Själv är jag för trött och slut för att hitta på nåt skoj eller irriterande för den delen heller.

Det är stora intriger på jobbet och det är kul som satan. Alltid härligt med lite kaos när man inte själv är inblandad. Det rör om lite i den annars så trista grytan.

Nu ser jag föresten att den förbannade vintern är här igen. Snöhelvetet har dykt upp. Så var det med dom förhoppningarna om en grön jul i år. ...

Dagens höjdare

2006-12-18T01:16:00.000-08:00

Det här är bara för bra för att jag inte ska låta bli att lägga in en länk. Läs och njut av den här julbordserfarenheten från mannen bakom bloggen Bullshit Bulletin. Det är lysande, fullkomligt lysande.

Fredags ramblings.

2006-12-15T06:58:00.000-08:00

Jag har lite smått och gott jag retat upp mig på sen senaste posten men jag vet inte om jag ska bena upp det i separata aggroinlägg eller om jag ska ta och avsluta helgen med en big ass spark i arslet? Jag går nog på den sistnämnda, annars kommer jag nog glömma bort det.

Ämne 1: Idioter vid bussarna.

Var och varannan morgon när jag står och väntar på bussen och ser kön växa så kommer det en jävla lufs och helt sonika glider förbi hela kön. Varenda gång låtsas han inte om den och går fram till tidtabellen för att titta när bussen går. Den här rutinen har han kört med i ett och ett halvt år snart. Man tycker ju att han borde kunna tabellen vid det här laget. Han kommer ju trots allt 1 minut innan. Antingen har han världens bästa timesense eller... Nä, fanskapet är ett jävla as som borde respektera oss andra som stått där betydligt längre. Seriöst alltså, hur fan tänker man när man gör så här, han vet ju helt klart att han gör fel som tränger sig. Snart kommer jag fråga fanskapet om han lärt sig tabellen och kan ställa sig i kön som alla andra. Fram tills dess får han va glad över att fått sina femton minuter här på bloggen.

Ämne 2: Idioter på bussarna.

När man sitter på bussen så hoppas man självklart att man ska få sitta solo. Vill inte ha nån annan jävel som sitter och stryker sig mot mig, och är det än vän representant av det täcka könet är det en sak men annars, nej tack. Dom flesta normalt funtade människorna utnyttjar den lediga ytterplatsens utrymme som finns tillgängligt. Alla bussäten är självklart underdimensionerade och det spelar ingen roll hur stor eller liten man är, man tar alltid upp plats på sätet utanför. För mig är det inget jag kan välja då jag är dryga 1,90. Jag tar kort sagt plats, det är inte så att jag sitter och njuter av att fläka ut min lekamen. Jag vantrivs varenda minut och sitter som en sill i ett skruvstäd. Ändå finns det idioter som på fullaste allvar tror att jag sitter och vräker mig för skojs skull. Det tragiska är när det kommer milimeterrättvisefascister som promt skall ha hela yttersätet, "dom har ju faktiskt rätt till det, dom har ju trots allt betalat månadskort dom med". Det dom inte förstår är att jag inte kan ta vägen nånstans, jag väcklar ihop mig så gott det går, men ändå så märker man hur dom sitter och trycker för allt vad tygen håller mot mig under hela resan. Varför vet jag inte, dom har garanterat ingen inlevelseförmåga eller fantasi. Vad får såna här kräk att resonera som dom gör. Jag avskyr dom. Nån mer än jag som stör sig på dom här lirarna?

Ämne 3: Småbarnsföräldrar på fik.

Det är inte ofta jag kommer att blogga om barn och såna saker, men nu kan jag inte låta bli. Jag har inte reagerat på det förän jag själv fått barn men nu ser jag det lite överallt. Dom här kaffedrickande-trehjulsbarnvangs-puckona som i brist på empati och lathet parkerar sina barnvagnar med barnen i när dom går in på sina fik för sin drog i literglas bestående av 8 dl mjölk. Alltså dom dumpar sin bäbis i vagnen när dom själva ska in och fika. Vafan liksom, hur i helvetes jävla omdömmeslös får man bli. Är man så jävla lat att man inte kan ta av barnet allt skit dom pälsat på dom och ta med sig barnet in när man måste fika så ska man fan inte ha barn. Det är så jävla ansvarslöst och nonchalant att jag blir mållös. Problemet är inte att det bara är en här och där, nej det verkar vara utbrett över hela Vasastan. Jag ser dom överallt. I synnerhet en farsa som sitter där med sitt rymdskepp till vagn, prydligt parkerad utanför fiket där han själv sitter och läser en bok med en kopp i handen. Seriöst, ska såna här snubbar ha barn. Han är inte pappaledig för att dumpa ungen ute, oskyddad och obevakad när han ska sitta och läppja i lugn och ro och läsa böcker!

Dom tycker nog det är för jobbigt att ta av sina barn kläder och det går säker inte att ta in barnvagnarna på fiket. Men tänk om för fan, kommer du inte in där får du väl gå nån annanstans, är det jobbigt med ungar, så skulle du tänkt på det innan. Dom här människorna måste fått missat nån centralt när dom skaffade barn, barn är ingen acessoar, barn är en heltidssysselsättning, ett ansvar för livet, det bästa man har, fattar man inte det kan man lika gärna ringa soc så kan dom hämta barnet och vagnen och på så vis rädda dom från deras totalstörda föräldrar....

Tror det räcker för den här dan. Nu ska jag packa ihop och åka hem och hitta en ram till min svinstora, svinsnygga förstoring av bilden på Don Vincenzo jag la upp här för ett gäng månader sen. Den blev kanonbra och kan lätt rekomendera Crimson på söder om man vill framkalla bilder.

Fredrik Lindström - Geni!

2006-12-13T11:58:00.000-08:00

Fredrik Lindström är ett geni. Han har fan överträffat sig själv med sitt senaste program, "Världens bästa land". Det första avsnittet gick igår och jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Värsta Språket men det här är ännu vassare. Inte nog med att det är grymt snyggt gjort det är även enormt sköna iaktagelser om hur vi svenskar är och vad det är som gör oss svenskar. Jag skulle kunna skriva ett tag till men jag tycker det räcker så här. Se programmet istället och njut av riktigt bra underhållning, intelligent underhållning. Det är så förbannat skönt att se nåt med hjärna och innehåll istället för alla dom här satans dokusoporna, förlåt dokusåporna...

Gör gärna testet och se hur lagom medelsvensson du är, själv blev jag 85%

Just det ja, programmet går på Kanal 2, onsdagar kl 20 om nån missat det... typ Nini.

Lussekatter

2006-12-13T07:35:00.000-08:00

Jag förstår faktiskt inte poängen med dom. Saffran är skitgott och det är inte speciellt ofta man äter bröd eller bakelser med saffran i, där finns en poäng. Men sen går det bara utför. Fan bullarna smakar inget alls, finns ingen sötma eller nåt som smakar nåt, bara en fluffig mjuk degklump som smakar saffran. Det vore som att äta frallor utan pålägg eller nånting, bara som dom är, hur kul är det?

Ok russin säger ni då, men vafan, russin är slaggprodukterna vid vinproduktion (nu kommer säkert nåt smartass med nåt genomtänkt, men för mig är det så i alla fall), inget man gärna stoppar i munnen direkt. Jag har alltid förstått uttrycket "att plocka russinen ur kakan" men jag har självklart tyckt att det är för att kasta skiten, inte nåt annat.

Nej lussekatter är sjukt överskattade och trista, men man kan piffa upp dom, dra i lite mandelmassa i dom och pensla med ägg och tryck på lite pärlsocker och du får nåt betydligt bättre balanserat och framförallt godare, nåt att se fram emot liksom.

Nattmaror

2006-12-11T23:54:00.001-08:00

Jag har börjat få ett problem, jag har fan svårt att somna på nätterna. Nu pratar vi om en människa som somnar garanterat inom en minut efter att huvet landar på kudden. Nu kan det ta timmar från dess jag landar i sängen tills jag somnar ordentligt. Jag vaknar om och vartannat, korta intervaller, en kvart hit, en halvtimma dit. Som om inte det var nog har jag börjat drömma intensivt och stökigt som fan. Det är samma typ av drömmar som när man spelar för mycket datorspel, det är mycket bilder, inget sammanhängande, rörigt och jävligt jobbigt. Sen är det obehagliga grejer också. Jag vaknade inatt efter en mara men somnade om bara för att vakna efter nästa. Kopmmer enbart ihåg en, jag kämpade för att ta mig upp för en gigantisk spiraltrappa med hål och avsatser så man fick hoppa och klättra. Självklart lyckas jag missa ett hopp på slutet när jag nästan var uppe bara för att falla handlöst rakt neråt. I drömmen kommer jag ihåg att jag lyckas få tag i en nalle och hänger i en tråd från nallen innan den brister och jag rasar ner i mörkret. Jag landar lyckligtvis på mjuka kuddar sen vaknar jag. Har svårt att somna om sen. Så här har det varit nu i ett par dar. Någon som har nån åsikt om vad det här kan betyda? Jag börjar tycka det är rätt jobbigt att ha mardrömmar av olika slag varje natt och inte kunna sova ordentligt.

Kundjävlar

2006-12-11T01:30:00.000-08:00

Va i helvete, ja blir så förbannad trött på vissa personer, vi kan kalla dom kunder i brist på starkare mer korrekt ord, idioter ligger iof nära till hands, men det känns som en förolämpning till mot idioterna. Varför kan inte vissa bara säga vad dom vill, få svar av mig och sen lägga på? Varför måste vissa bara prata, prata, prata och prata. Dom slutar aldrig. Jag får en god lust att be dom hålla käften och bara lägga på. Att det ska va så svårt att inse att jag inte är intresserad av vädret i Skåne, vad dom ska låna pengarna till eller hur deras barn mår. Säg det ni vill, gör det fort, minimalt med information och Bastarden blir lycklig, och en lycklig bastard är en glad och trevlig Bastard, ok!

Casino Royal recension

2006-12-08T04:35:00.000-08:00

Ok det är en dryg vecka försent men ändå. Nu har jag äntligen tid och möjlighet att slänga ner mina tankar och åsikter om den senaste Bondrullen, Casino Royal.

Dom tidigare Bondfilmerna har dom flesta en relation till, det finns hysteriska fanatiker och det finns dom som avskyr dom och allt därimellan. Personligen tycker jag att dom känns hopplöst daterade på många plan, låt mig förklara. Jag tycker framförallt det är för mycket av allt. Hela tiden ska man bräcka den föregående filmen med större explosioner, ballar stunts och avancerade prylar. Filmerna med Roger Moore är det som är min referens när det gäller Bond. Connery får vara hur mycket original Bond han vill, dom filmerna är helt enkelt för dåliga, det märks att dom är 40 år. Nej Moores filmer ska det va, dom var suveräna när man var tio år, med alla häftiga stunts och balla skurkar. Det är dock lite där problemet ligger, det här är filmer som funkar bäst när man är kanske tio år. Inte ens dom senaste med Brosnan har känts bra, dom har varit hopplöst trötta. Dessutom har man försökt modernisera hela konceptet utan att det funkat. Man har i filmerna börjat kritisera Bond för att vara en dinosaurie, en mansgris osv. Det är saker som bara gör det ännu sämre, fan, antingen står man för att han är som han är annars kan man skita i att göra filmerna. Det gör bara att man slarvar bort hela prylen. Sen har det blivit för ointressant att se när diverse omänskliga skurkar ska försöka ta över världen på ett så spektakulärt sett som möjligt. Allt detta samtidigt som Bond lallar runt i oklanderlig kostym med en Vodka Martini, shaken not stirred, i ena handen och en bimbo i den andra skjutandes på skurkar, där allt avslutas i ett kreshendo med att skurkens näste sprängs i småbitar. Samma sak om och om igen.

Faktum är att hela konceptet blivit inte så lite parodiskt. Efter Austin Powersrullarna är det svårt att köpa Bond. De filmerna var allt som Bond egentligen har blivit, en parodi på sig själv. När det belystes så lysande i de filmerna ser man alla Bondfilmerna med nya ögon och hela prylen faller platt till marken. Vi pratar ändå om en snubbe som leker med balla leksaker iklädd dom finaste av kostymer. Han lägrar brudar som en pundare skjuter knark, han krökar hårt och hänger på dom ballaste platserna i världen, alltid med en klämkäck one-liner tillhanda. Ja och just det, han knäpper skurkar också. Kom igen, det går inte ta på allvar. Det går knappt längre att vara avundsjuk, det är liksom inte trovärdigt någonstans. Eller vafan, klart man vill vara Bond, nu ljuger ja. Men ni förstår vad jag menar.

Så… Efter mycket om och men, det är alltså 2006 och dags för en ny Bondfilm och det med en ny snubbe i förarsätet, Daniel Craig. Jag måste säga att jag blev rätt förvånad över valet. Har sett filmer med honom förut och han kändes inte riktigt Bondmässig. Men fan om jag inte blev positivt överaskad. Han var inte bara Bondmässig, han var klasser bättre. Han var allt som Brosnan, Moore och dom andra inte var, han var trovärdig. Det är nästan så man skulle kunna kalla det en touch av realism. Bond har blivit uppdaterad. Tonen sätts direkt med den första traditionella scenen. Här är det svartvitt med snabba klipp där man får se hur Bond brutalnitar en underhuggare, han har ihjäl honom såklart, men det är långt ifrån med den vanliga finessen, nej fan, här brutalspöas det så det står härliga till. Det är samma känsla när man ser Bourne filmerna, det är snabbt och effektivt och man märker att det här är en snubbe som vet vad han pysslar med.

Den här filmen spolar tillbaka klockan, eller nja, den utspelar sig trots allt i år, men den spolar tillbaka hela Bondvärlden till tiden då James just blev 007. Det är befriande att se hur mycket mer rakt på sak han är här än i dom andra filmerna. Borta är alla fåniga saker, borta är Q. Det är mer avskalat och.. .ja tuffare. Det som är kvar, är bra naken action som är mer fysisk än teknisk. Det är mer stunts och hår på bröstet än gadgets och metrosexuellt om man säger så.

Skurken då, ja jo han är kvar, visst har han vissa klassika attribut, Mads Mikkelsens skurk gråter blod och har ett fin ärr över ögat, bara en sån sak. Men i Casino Royal är det inte världsherravälde som eftersträvas, här är det mer världsliga saker som pengar som är målet. Vår skurk har sumpat sina kunders cash och tänker vinna tillbaka dom i poker och det är där vår hjälte kliver in. Det är skönt att även se vår superskurk mer mänsklig, han drivs mer av stress och frustration än dom vanliga Bond-skurks motiven.

Då återstår endast den klassiska Bondbruden, är hon kvar? Nja, visst finns det en kvinna, men hon är inte ens i närheten av klyschorna, visst hon har ett bra namn, Vesper Lynd, men det här är en mer komplex karaktär, en riktig människa helt enkelt. Till att börja med är hon inte sådär förutsägbart bimbosnygg utan Eva Green som spelar henne besitter en mer djupgående skönhet, något mer stilfullt och klassiskt. Vesper är inget våp som Bond kan bolla runt med utan hon står på egna ben och biter ifrån när det är läge, självklart trillar dom dit på varandra. Det ges dessutom utrymme för känslor på ett annat plan än vi är vana vid i en Bondfilm. Det här är den biten som främst ger konceptet en nytändning och en skjuts framåt till våra dagar. Dialogen mellan Vesper och James är i vissa lägen mycket bra och man sitter med ett leende på läpparna.

Va tycker jag om filmen då? Jo jag tycker den är lysande, jag måste säga att man lyckats så det står härliga till med att modernisera Bond, det är som sagt mer avskalat och trovärdigt. Craig är i mina ögon den klart bästa Bond, borta är dom fjantiga fjollerierna, det här är mer muskler och rakt på sak, visst finns det finesser och vissa skämt kvar, men det är inte längre i fokust som förut. Det finns såklart visst kritik att framföra, det främsta är att det hoppar lite här och där i historien och det saknas ett bra slut. Det lämnas lite för mycket trådar i luften för att man ska bli nöjd. Enligt rykten ska nästa film ta vid där den här slutar men det känns ändå fel på nåt sätt. Sen är filmen aningen för lång för sitt eget bästa. Man skulle kunna stramat upp det hela och kortat den, då hade den blivit mästerlig.

Så vad blir det då. Det blir faktiskt 4 skakade, inte rörda Gösar.

Christer oh Christer, dags att packa och åka hem nu.

2006-12-08T01:16:00.000-08:00

Alltså, är det inte för jävla kul att Fuglesang blev stoppad fem jävla minuter innan starten. Dom säger att molnen var för låga!? Fan jag är övertygad om att NASA bara jävlas med den tokige svensken. Dom har aldrig haft för avsikt att låta honom komma iväg. Fan det här är så jävla kul att helgen är räddad. Det här är roligare än Borat. Jag kan inte sluta skratta, jag satt i morse på bussen till jobbet och undrade om han verkligen kom iväg, nånstans kände jag ändå att det inte skulle bli så... Att man skulle få rätt...

Han måste vara rätt frustrerad vid det här laget. Jag vet inte hur många gånger det är nu som hans uppskjutning blivit... uppskjuten:) Måste ändå beundra hans målmedvetenhet. Men nu börjar det bli dags att nån tar ett snack med honom

- Christer, det börjar bli dags att släppa det här nu, du kan åka hem och plocka navelludd eller nåt. Dags att släppa hörnflaggan.

Jävla kyla

2006-12-07T03:34:00.001-08:00

Till alla er som saknar en "riktig" vinter, hoppas ni är nöjda nu när det är svinkallt ute, det är vl bara snöhelvetet som saknas, fy fan. Det är inte trevligt när man fryser arslet av sig, bokstavligen.

Nostalgi

2006-12-07T01:43:00.000-08:00

Fan också, nu sitter jag här på jobbet och slösurfar, va ska man annars göra? Blir lite nostalgisk, sitter och surfar lite om Umeå och studenthaket Corona som jag jobbade på under drygt 2 år. Fan gamla minnen hoppar och poppar upp. Livet var fan så mycket enklare och roligare när man pluggade, jobba är fan för idioter.

Men det var fan va dom har ändrat om, känns inge bra...

Men se på fan då.

2006-12-06T00:21:00.000-08:00

Det var väl självaste fan också , tror ni inte att dom hade sminktips för män i City idag. Va i helvete är det här. Det kommer överallt nu. Man får väl kapitulera och fylla badrummskåpet med allsköns jävla burkar... aint gonna fucking happen i tell you

Metrosexuella jävla as.

2006-12-05T06:13:00.000-08:00

Vad är det som hänt eller rättare sagt håller på att hända. Satt idag på lunchen och började slentrianmässigt bläddra i en av alla tidningar vi har här. Vi har en hel drös med tanke på allt skit vi annonserar i, så det finns lite att välja på. Just den här hette King och jag har inte hört talas om den eller sett den förut. Mastodontfilms Mads var på framsidan, så jag tänkte att man kanske skulle läsa lite om Bond och så. Tidningen verkade vara som en Café fast utan überretuscherade halvkändisar i bikinis, verkade var ordet, det var det inte, det var värre än så. Det var fan en damtidning som det så fint heter, för män! Det enda jag saknade var sminktipsen men det lär nog komma i nästa nummer, eller så har det redan varit, va vet jag.

Alltså har det inte gått lite för långt nu. Räcker det inte nu. Ja menar det blir bara glättigare och glättigare, ytan blir verkligen allt. Det frossas i allsköns jävla prylar, klockor och kläder i alla former och färger. Det går in i detalj med en kirurgs precision och med en stalkers hängivenhet och slänger sig över ämnen som skokrämers sammansättning, vissa klädtypers historia och andra livsviktiga ämnen.

Jesus alltså, är det inte illa nog med den här fixeringen vid yta i alla brudtidningar, ska vi män dras in i den här förbannade karusellen nu med. Släpp det här ekorrhjulet nu grabbar och tagga ner. Det är för helvete bara kläder, inte meningen med livet. Man dör inte utan smink, hudkrämer och rätt dojjor. Det hela resulterar i det man ser på stan nu, alla ser likadana ut. Alla snubbar har trekvartsrockar och nån randig färglad halsduk, smala byxor och svarta skor. Man skulle kunna tro att det var kloner, men nej det är det inte det är den nya tidens osäkra små gossar som gör allt för att inte sticka ut. Det ser bra ut, det luktar gott, men ja vete fan om det lever, verkligen lever.

Jag har inget emot att vara välvårdad och se proper ut men när det blir en fixering och sån här perversion börjar det gå för långt. Det hela illusterars bäst i den krönika eller ledare som var sist i tidningen. Det handlade om vikten av att inte vara ”för” perfekt klädd. Givetvis droppades det märken och kombinationer till höger och vänster, hela tiden med den här gravallvarliga tonen, precis som när en socialt handikappad samlare pratar om vikten av vissa detaljer i sina Märklintåg eller Japanpressar av vissa singlar. Tricket man ska ta till för att inte vara ”för” perfekt var att man skulle bära platspåse… Jag skämtar inte nu. Den jäveln har skrivit en krönika om plastpåsar, inte nog med att han är allvarlig, bara det ett skämt, han går igenom vilka plastpåsar som är rätt och vilka som är fel, vilka som passar till vissa kläder, plastpåsar till olika tillfällen.

Jag avlider fan snart, är det hit vi kommit, är det här spjutspetsen på evolutionen, nån jävla apa som sitter och är allvarlig över vilken jävla plastkasse som är rätt och villken som är fel. Fuck off säger jag, nu är det fan dags att spola tillbaka tiden. Nu är det fan läge att gängspöa alla dessa metrosexuella ytliga as som poppar upp här och där. Skaffa lite ryggrad, integritet och förmåga att tänka själva.

Domedagsklockan

2006-12-04T06:00:00.000-08:00

Nu ljuder världens obehagligaste ljud över Sverige. Fan va det låter dystert och ödesmättat. Valsång är ett annat otäckt ljud som får det att krypa i själen på mig. Den här domedagssignalen dom kör den första måndan varje månad kl 15 är inget annat än ondska i mistlur. Jag blir fan i livrädd och får panik när jag hör den. Kan man gömma sig nånstan?

Obi-Wan Kenobi

2006-12-04T05:03:00.000-08:00

Det finns en sak som gnager mig varenda vaken stund. Det äter min energi och mitt fokus och gör mig galen. Jag sitter alltså här och svara i telefon och hjälper idioter att betala sina räkningar. Jag sitter och gör det och är ruskigt överkvalificerad. Jag gör det fast jag hatar varenda sekund av det. Jag gör det och jag antar att det märks bland dom jag jobbar med. Jag gör det här istället för det jag borde göra för att jag måste dra in pengar och för att jag inte ska förgås. Det finns såklart inga direkta ursäkter till varför jag sitter här och blir bitter när jag borde göra något åt saken, men jag vet fan inte hur eller vad jag ska vända mig för att ta mig ur det här hålet av kvicksand jag fastnat i.

Help me Obi-wan Kenobi, your my only hope.

Concrete Blonde

2006-11-28T06:34:00.000-08:00

Det här är en riktigt bra gammal låt från 90, nån som kommer ihåg den?

The Guardian

2006-11-24T00:09:00.000-08:00

Det verkar ta en stund mellan film och filmrecension. Nu är det en vecka sen senaste filmen sågs och nu kommer mina tankar.

Jag och frugan var och spanade in The Guardian, Kevin Costners senaste. Förväntningarna var inte låga men jag var beredd på något förutsägbart i samma anda som Top Gun och En officer och en gentleman.

Filmen handlar i korta drag om Kevins karaktär som är den ärrade ytbärgaren på Kodiak utanför Alaska. Han är tuffast, bäst och mest erfaren. När en tragisk olycka inträffar med hans team så skickar hans chef, Clancy Brown (Alltid kul att se Kurgan från Highlander på film) iväg honom till Louisiana och ytbärgarskolan, ja det här skolan för the best of the best of the best. Där följer han såklart inte reglerna och går sin egen väg, en bättre väg dessutom, inte helt oväntat. Han stöter ihop med Ashton Kutchers karaktär som är en fd elitsimmare med problem och som är skolans hot-shot. Han är den här filmens Tom Cruise eller Richard Gere. Självklart clashar det och ungtuppen tycker att den gamle bara jävlas, men vi vet ju att Kevin bara vill honom väl, han ser ju såklart sig själv som ung i honom… Förutsägbart så säg… Sen fortsätter det med spräckta förhållanden, barfighter och farliga uppdrag, allt enligt mallen.

Nu kan det låta som om det är en sågning. Men faktum är att det är ganska skönt att det är så här förutsägbart och upp-plogat. Man vet vad man får och blir inte besviken. Har man bara den inställningen när man ser filmen blir man inte besviken. Det kan bara bli det man förväntar eller bättre. Den här filmen är bättre på många plan, bland annat är ytbärgarscenerna välgjorda och dramatiska. Sen kanske jag tycker dom är mer spännande än andra med tanke på min rädsla för stormiga hav. Samspelet mellan Kutcher och Costner funkar bra, dom gör båda stabila insatser. Sen är det lite befriande att se en film på temat där det inte handlar om nån form av militärt. Det finns såklart svackor och det ena är att filmen är för lång , det blir lite träsmaksvarning i vissa lägen. Det andra jag störde mig på är att det är rätt svag karaktärsutveckling, vissa som initialt får lite utrymme försvinner oförklarligt och andra trådar bara hänger kvar. Man hade gott kunnat tighta till det hela och kortat ner filmen en aning. Det hade den tjänat på.

Jag blev positivt överaskad, frugan storgillade den, hon är en riktig sucker för den här typen av film. Den är stabil, välgjord, välspelad och helt klart sevärd på bio.

Filmen får tre raka fina gösar, varken mer eller mindre.

Gollum

2006-11-23T01:56:00.000-08:00

... Gollum, gollum

Bakis

2006-11-22T00:39:00.000-08:00

Idag känner jag mig emotionellt bakis. Jag känner mig som jag blivit överkörd av tåget, sprungit ett marathon, supit mig igenom Kos alla barer. Jag är dränerad, slut, trött, tom.

Det är ett vakum och lugn som oroar mig, det borde inte vara så här egentligen. Fan vet varför egentligen.

Idiotiska beteenden

2006-11-20T01:29:00.000-08:00

Kom spontant att tänka på två beteenden, fenomen jag retar mig på. Såg det första när jag var på väg till bussen. Jag vet egentligen inte varför det stör mig, det bara gör det.

Det första är människor som inte kan läsa en tidning utan att stoppa fingrarna i käften. Jag menar... varför har en del en förkärlek för att slicka på fingarna när dom vänder blad? Jag fattar det inte, ok ok ok, jag vet också mycket väl att man kan ha svårt att bläddra blad och få grepp om sidorna men det är inte det det handlar om. Det är snarare det här maniska betendet att alltid slicka på sina skitiga fingrar när man läser en tidning. Jag skulle aldrig få för mig att stoppa mina trycksvärtade, tunnelbanenedsmutsade fingrar i munnen när jag vill vända blad! Man får väl för bövelen lära sig att bläddra utan att dräggla.

Nästa fenomen till rakning är när man ska skölja ner en tablett med vatten. Varför måste man headbanga? Vad är det för tic, headbangar och kastar dessa människor med huvudet när dom dricker nåt i vanliga fall med? Tror inte det, så varför när man ska svälja ner en pytteliten tablett? Inte så att den är svårsvald direkt, den glider nog ner om man bara sväljer, jag lovar. Det stör mig och ser jävligt fånigt och fult ut. Lägg av med sånt där helt enkelt i say

Vaccinatören.

2006-11-16T05:18:00.000-08:00

Japp då har man varit och vaccinerat sig mot den här säsongens influensa. Fast jag blir lite osäker vad det egentligen var mot, för vaccinatören (snyggt ord btw)frågade på löpande band om man var allergisk mot ägg. Jag antar att fanskapet gav oss fågelinfluensa. Snabbt om satan gick det också, han körde nog samma spruta på alla, för säkerhets skull tror jag. Har jag tur får jag en mindre setback av det här och kan vara hemma nån dag från jobbet. Hoppas jag blir sjuk ikväll så jag får långhelg, men sån tur lär jag knappast ha. Det smäller väl på fredag kväll.

Tredje gradens brännskada.

2006-11-16T00:11:00.000-08:00

Fucking jävla kuk hell va jag har ont i mitt vänstra fuck-you finger då. Jag var i fiket och hämtade ett glas vatten och på nåt mindre smart sätt lyckades jag bränna upp hela jävla fucking fingertoppen på en glödhet spotlight som så käckt lyser upp bänkarna. Så nu sitter jag här enhänt och med fingret i ett vattenglas. Jag lovar det ser jävligt macho ut. Jag känner mig som James Bond faktiskt.... Jag har inget fingeravtryck och det blev en fin lite gropp som nu efter en stund börjat bli en blåsa. Satan va det bränner...

Gattaca

2006-11-15T01:39:00.000-08:00

Det här är skrämmande tycker jag. Spontant kan jag se fördelarna. Men tänk efter, det här är inte bra i långa loppet. Det känns som att det skräcksamhälle som målades upp i Gattaca mycket väl kan komma att bli verklighet. Problem vid försäkringar, man nekas arbeten för att man inte är genetiskt perfekt osv. Ok jag kanske överreagerar och målar fan på väggen men det här känns faktiskt inte bra.

Väggen

2006-11-13T05:15:00.000-08:00

oh my fucking god vilken lunchkoma jag hamnade i då. Efter en god röd curry på sawadee är jag helt klubbad, ge mig en minut i stillhet och jag sover, utan pardon. Det är inte kul när det är en hel drös timmar kvar och ingen sömn i närheten. Va gör man, ska man gå på handikapptoan en sväng och lägga sig och sova. Nja för hårt. Hitta nåt vilrum eller nåt? Tror inte vi har nåt, damn, det är bara att sitta här och försöka vara vaken. Suck. Fan va segt det här kommer gå nu.

Lunch

2006-11-13T03:34:00.000-08:00

Nu går jag på lunch. Ska käka lite thai. En perfekt start på veckan, inget att göra på jobbet, har bara läst lite aftonbladet och expressen. Kollat lite bloggar. Ska bli skönt att sträcka lite på benen och komma in till stan en sväng.

Trevlig lunch på er.

Listjävel.

2006-11-10T07:27:00.000-08:00

Men jävla kuken då, började på listjäveln och så försvann skiten halvvägs igenom, nåväl, jag fyller på vartefter nu... bajs, och jag som hatar dom här prylarna, nu vet jag varför, bortsett från att det känns lite mellanstadievarning.

Senaste impulsköp: Ingen jävla aning, skrämmande när minnet sviker.
Bästa fikat: När det är dags är det dags för Non Solo på Odengatan.
Färg du hatar: Seriöst, hata en färg, löjligt, det kan bero på vad färgen är på och vilken kombi, men hata en färg, nä.
Så får du motion: När jag äter och handlar mat. Seriöst, jag är periodare, men det är MTB och spinning som gäller, det är nåt visst med svettiga män i lycra.
Om du var en blomma:Monstrera, ballaste namnet i floran och koolaste bladen. Basta
Det dyraste du äger: Min själ.
Tidigaste barndomsminnet: Men vafan då, det är ju länge sen, kanske när jag lattjar med brorsans lego eller nåt.
Första frågan du ställer till ny bekantskap: Ligga? Eller kanske inte, troligare nåt töntigt som vad dom heter eller nåt.
Samlar på: Extrakilon, annars inget speciellt.
Underskattad grönsak: Brysselkål och Selleri.
Överskattad grönsak: Tomat, det är jävulens påfynd och så verkar det vara en internationell konspiration att få oss att tro att skiten är nyttigt, det är beroendframkallande och extremt cancerogent, så nu vet ni.
En bil är en: Frihet för oss i ghettot.
Pryl du inte kan vara utan: Min säng och TVn, ja jag är tv slav.
Ditt livs aha-upplevelse: Att jag kan ha fel och att jag kan utvecklas. Det är inte lätt när man är en obstinat fan med besserwisserattityd.
Tidningar du prenumererar på: SVD
Du gör med 100 upphittade kronor: Bränner på nåt gott.
Nån du saknar: Skojar du, en hel jävla massa.
När grät du senast: Nån vecka sen.
Du tycker det är tantvarning/gubbvarning då: När man upptäcker att man börjar ta efter föräldrarnas dåliga betenden. Klaga på svinjobbiga ungjävlar har jag alltid gjort.
Svart eller vitt? Svart, alltid.
Mjukt eller hårt? Både och, beror på humöret.
Homo eller hetero? Hetero.
Höger eller vänster? Varken eller, eller både och, eller, vafan, ignen aning. lite av varje?
Stor eller liten? Stor som fan.
Loket eller Oldsberg? Hell no, inget av dom.
Göteborg eller Stockholm? Stockholm, alltid, forever.
Landet eller storstan? Storstad, alltid, forever.
Kram eller puss? Självklart bägge, så ofta så mycket som möjligt.
Vagn eller buss? Bil.
Hyrfilm eller bio? Bio, alla gånger, jag får abstinens om jag inte går en gång i veckan. Det är nåt speciellt, nåt magiskt med bio, oavsett om det är en skitfilm.
Gräs eller grus? Gräs är mjukt och skönt, grus dammar och gör ont att ramla på, räcker det.
Piggt eller opiggt? Tja, morgonpigg och kvällsopigg.
Pasta eller potatis? Pasta alla gånger.
Tjänare eller tjäna? Tjänstehjon, ja tack.
Is eller mjukglass? Inget, det är för barn och fruntimmer, kulglass ska det vara, gärna från Stockholms glasshus, bäst i stan.
Natt eller dag? Dag, hatar mörker, får klaustrofobi då.
Felix eller Heinz? Haha haha, skojar du eller, gissa en gång...
NK eller Myrorna? Varken eller, svindyrt och små storlekar, eller använda fula kläder för billiga pengar i för små storlekar, i dont think so.
Marsvin eller hamster? Till vadå?
Rakad eller orakad? Rakad är bäst, till allt.
Biffig eller slank? Biffig som fan... eller inte.
Blåögda eller brunögda? Spelar ingen roll alls, men det har varit blått genomgående så då kör vi på det.
Popsnöre eller sportfåne? Sportfåne.
Naken eller pyjamas? oh ah va det är skönt att va naken...
Linda Skugge eller Linda Rosing? Linda C
Peter Stormare eller Peter Jihde? Tja båda är annoying as hell och båda är bra på sina sätt.
Kaffe eller te? Varm choklad med grädde.
Champagne eller ramlösa? Champagne, har svårt för kolsyrat vatten som smakar utspätt. Vatten ska intas direkt från kran.
Se filmen Festival eller stirra in i en vägg 90 min? Film är alltid bättre än inte film.
Bakispizza eller bakischirre? Pizza men helst kebabtallrik.
Förfest eller efterfest? Förfest, jag är för trött för efterfest, ser inte heller poängen med att ett gäng svinfulla ska somna tillsammans.
Engångssex eller engångstallrik? Sex är alltid sex.
Plastbestick eller plastbröst? Bröst är alltid bröst. Börja bli enkelt här.
7-eleven eller Pressbyrån? Sju-Elva har bättre bullar.
Glasögonorm eller linscooling? Motsträvig 4eyes.
Plugga eller jobba? Jesus, snacka om pest eller kolera, inget såklart.
Planka eller pröjsa? Pröjsa, det var det ingen som trodde va.
Yngre eller äldre? Både och, spelar ingen roll, anything goes:)
Lång eller kort? Lång.
Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne?Vete fan, beror väl på omständigheterna.
Om någon sviker ditt förtroende; kan du förlåta sånt? Troligtvis inga problem, om jag får en bra, trovärdig och hållbar förklaring med medföljande dåilgt samvete.
Tycker du om ord? Ja för fan.
Nämn namnet på en tennisspelare? Arnoud Boetsch. Det var det ingen som trodde va. Googla upp honom.
Finns det någon du ogillar starkt? Ja en jävlal massa, men orkar inte lista det här.
Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd? Jag är nog bäst på att starta dom, även om jag har en vilja att vilja lösa dom.
Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv? Jag är både bra på att be och reda mig själv.
Är du svartsjuk? Nej inte alls.
Vad gjorde du igår kväll? Laga mat, matade junior, kollade tv, the vanliga.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan? Ja för fan, kör på bara.
Använder du bokmärke eller gör du hundöron? Varken eller, jag kommer ihåg var jag är. Annars får jag leta mig fram.
Finns det någon bok du önskar att det gjordes film av? Bilbo, jag vet jag är en sucker för Tolkien.
Tyckte du om att gå i skolan? Ja det gjorde jag fr det mesta.
Vilket ämne gillade du bäst när du gick i skolan? Suck nu börjar det här bli tråkigt, skitfrågor. Ingen aning, skeppsbrott på jumpan kanske.
Vilket ämne gillade du sämst när du gick i skolan? Barnkunskap.
Minns du någon speciell person (lärare, kompis, annan personal) från din skolgång? Men nu blir det riktigt töntig.
Har du fortfarande kontakt med någon från din klass? Vilken klass, ahr några att välja ifrån.
Tycker du det var bra att den 6 juni blev röd dag? För fan, alla röda dagar är bra utom första Maj, synd att man inte dumpade den istället för annandag pings.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta? En massa obehagliga jobb, kan inte säga nån på rak arm som är värre än andra.
Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "Kom ut ur garderoben"? GRATTIS! Det har hänt, var bara kul, blev lite förvånad men kul för honom.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den? Lätt.
Tror du att vi är styrda av ödet eller har vi en fri vilja? Ja vet inte, det beror nog på mitt humör och dagsform faktist.
Vad är ditt favoritpålägg? Pålägg är en hobby, ett intresse, jag har inget jag föredrar framför andra, men nu är jag inne i en mjukostperiod igen, räkost ska det va.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag tänker inte, bara upp fort som fan och hoppas att Big E kommer upp och hälsar på, om han inte redan är där och spinner.
Är du troende? Nixpix.
Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet? Nej ingen ska kvoteras.
Tycker du om stearinljus? Ja för fan, ju fler desto bättre.
Använder du hårbalsam? Jag är man och har kort hår, räcker det?
När blir man vuxen? När man kan säga att man är det och mena det.
Vilken färg har din tandborste? Blå och vit.
Har du lök i köttbullarna? Ja för fan, finhackad.
Hav eller sjö? Hav, sjöar luktar illa.
Har du någon skrivare? Nej va ska jag med en sån till?
Har du någon scanner? Nej va ska jag med en sån till?
Vad har du för väckarklocka? en panasonic.
Hur ofta klipper du tånaglarna? Vid behov.
Har du hår på ryggen? Ja för fan, en riktig matta.
Har du betalat månadens räkningar? Alltid, dessvärre.
Använder du hudlotion? Sorgligt nog ja.
Har du åkt ambulans någon gång? Ja en gång med en svinfull galen polare.
Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak? Lakrits är apäckligt, fattar inte varför det är så många som är galna i det.
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Ostepop alla gånger.
Tycker du om Dr Pepper? Nope.
Äpple eller Päron? Frukt är inte godis, men Päron MER är gott.
Äter du fiskbullar? ja, utom dom i buljong, dom är inte nice.
Svettas du mycket? Kopiöst. Jag är som ett element.
När klippte du dig senast? Ett par veckor sen.
Vad kollade du senast hos doktorn? Magnetröntgade ryggen, se bloggen för den uppelvelsen.
Har du fått riktig massage någon gång? Oh ja, tyvärr för sällan. Det är himmelriket i ett par händer.
Tycker du om rökt kött? Rökt varje dag, två på söndag.
Vilken är din favorit på Mc Donalds? Oftast om dom har nån special, annars McFeast... utan tomat.
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat? BK
Platt eller vanlig dataskärm? Platt, lätt.
Vad har du för mobiltelefon? Snart en Nokia N73:)
Hur betalar du dina räkningar? På Datan.
Dammsög du bakom soffan sist du dammsög?Nä det är sällan det, soffaset väger ju ett ton.
Är det ordning eller oreda i dina byrålådor? Ingen som helst ordning.
Hur stor hårddisk har du? ingen jävla aning.
Har du överkast på sängen? Ja faktiskt.
Har du brutit något någon gång? Inga kroppsdelar, löften kanske.
Har du blivit sövd någon gång? ett par gånger tror jag, helt och halft.
Lever din mormor? Nej.
Har du varit med på TV? Ja faktiskt.
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu? Åka till Farsta och träffa familjen.
Använder du tofflor? Nej jag är inte så gammal.
Använder du morgonrock? Nej jag är inte så gammal.
Är du en Besserwisser?Skojar du.
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Om jag måste så, inte annars.
Beskriv din humor: Cynisk, bitter och elak.

Tja...

2006-11-09T08:03:00.000-08:00

Idag har jag haft galet lite att göra, har bara rullat tummarna under eftermiddan. Hur kul är det, då kan man lika gärna gå hem och få betalt anser jag. Hur som haver så är det äntligen slut med den här dan, hem till nästa jobb, lite mer krävande men även duktigt mycker mer givande.

Vi ska göra en omflyttning här på Sunkföretag AB, självklart har jag blivit bortflyttad så jag får sitta med ryggen ut mot korridoren. Dom hade lika gärna kunna säga att jag skulle sitta med arslet bart och gå klädd som Kalle Anka, ful gay sjömansjacka och inget mer. Förnedringen är total. Jag är iof inte förvånad, ska försöka lobba det här i morn, för det suger. Hur fan ska jag kunna slösörfa och blogga om jag har chefen stirrandes in i min skärm på två meters håll!!!